Förslag till avgörande av generaladvokat Juliane Kokott föredraget den 3 mars 2016

1 Originalspråk: tyska.

2 EUT L 347, 2006, s. 1.

3 Fram till den 31 december 2006 tillämpades rådets sjätte direktiv 77/388/EEG av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter – enhetlig beräkningsgrund (EGT L 145, 1977, s. 1; svensk specialutgåva, område 9, volym 1, s. 28). Mervärdesskattedirektivet utgör väsentligen bara en ny version av sjätte direktivet (se skäl 3 i mervärdesskattedirektivet). Därför ska rättspraxis som meddelats avseende motsvarande bestämmelser i sjätte direktivet också beaktas i föreliggande fall.

4 Dom Hausgemeinschaft Jörg und Stefanie Wollny ( C‑72/05, EU:C:2006:573, punkterna 35 och 36). Se även förslaget till rådets sjätte direktiv om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter (KOM(73) 950 slutlig), s. 7 om artikel 5.3, enligt vilket båda regelsystemen på vissa sätt är utbytbara.

5 Se i detta avseende dom Centralan Property Ltd ( C‑63/04, EU:C:2005:773, punkt 57), dom TETS Haskovo ( C‑234/11, EU:C:2012:644, punkt 31), dom Pactor Vastgoed BV ( C‑622/11, EU:C:2013:649, punkt 34) och dom FIRIN ( C‑107/13, EU:C:2014:151, punkt 50). Se, även, mitt förslag till avgörande i målet TETS Haskovo ( C‑234/11, EU:C:2012:352, punkterna 27 och 28).

6 Ett undantag har nyligen införts för förändringar i privat bruk av en fastighet som från början använts för både ekonomisk verksamhet och för privata ändamål enligt artikel 168a.1.2 i mervärdesskattedirektivet, som infördes genom artikel 1.12 i rådets direktiv 2009/162/EU av den 22 december 2009 om ändring av olika bestämmelser i direktiv 2006/112/EG om ett gemensamt system för mervärdesskatt (EUT L 10, 2010, s. 14).

7 Eftersom Republiken Polen har valt att utnyttja alternativet enligt artikel 18 c i mervärdesskattedirektivet är det i föreliggande fall inte nödvändigt att pröva om artikel 16 trots den särskilda bestämmelsen även omfattar uttag när verksamheten upphör. Se, i detta hänseende, dom Fischer och Brandenstein ( C‑322/99 och C-323/99, EU:C:2001:280, punkt 87) och generaladvokaten Jacobs förslag till avgörande i de förenade målen Fischer och Brandenstein ( C‑322/99 och C-323/99, EU:C:2000:700, punkt 83).

8 Dom Uudenkaupungin kaupunki ( C‑184/04, EU:C:2006:214, punkt 30).

9 Se mitt förslag till avgörande i mål Laarhoven ( C‑594/10, EU:C:2011:820, punkt 25).

10 Dom Fischer och Brandenstein ( C‑322/99 och C-323/99, EU:C:2001:280, punkt 80).

11 Dom Marinov ( C‑142/12, EU:C:2013:292, punkt 33).

12 Se, bland annat, dom de Jong ( C‑20/91, EU:C:1992:192, punkt 15), dom Fischer och Brandenstein ( C‑322/99 och C-323/99, EU:C:2001:280, punkt 56) och dom BCR Leasing ( C‑438/13, EU:C:2014:2093, punkt 23).

13 Dom Marinov ( C‑142/12, EU:C:2013:292,punkt 27).

14 Dom Uudenkaupungin kaupunki ( C‑184/04, EU:C:2006:214,punkt 29). Se, även, generaladvokaten Jacobs förslag till avgörande i mål Charles och Charles-Tijmens ( C‑434/03, EU:C:2005:48, punkt 54).

15 Generaladvokaten Stix-Hackls förslag till avgörande i mål Uudenkaupungin kaupunki ( C‑184/04, EU:C:2005:557, punkt 26).

16 Dom Fischer och Brandenstein ( C‑322/99 och C-323/99, EU:C:2001:280, punkt 76), liksom dom av den 2 juli 2015 i mål C‑209/14, NLB Leasing ( EU:C:2015:440, punkt 40).

17 Dom Fischer och Brandenstein ( C‑322/99 och C-323/99, EU:C:2001:280, punkt 95).

18 Se dom Fischer och Brandenstein ( C‑322/99 och C-323/99, EU:C:2001:280, punkterna 74–76). Se, även, med avseende på beskattningsunderlaget för nuvarande artikel 74 i mervärdesskattedirektivet, dom av den 23 april 2015 i mål C‑16/14, Property Development Company ( EU:C:2015:265, punkt 42).

19 I förevarande fall skulle artikel 135.1 j i mervärdesskattedirektivet vara tänkbart.