Förslag till avgörande av generaladvokat Yves Bot föredraget den 2 mars 2016
1 Originalspråk: franska.
2 EGT L 190, s. 1.
3 EUT L 81, s. 24, nedan kallat rambeslutet.
4 Magyar Közlöny 2012/260.
5 Se dom West ( C‑192/12 PPU, EU:C:2012:404, punkt 49 och där angiven rättspraxis).
6 I den franska språkversionen används visserligen begreppet mandat d’arrêt (arresteringsorder) i artikel 3.1 i rambeslutet, även om snarare en europeisk arresteringsorder avses, men adjektivet europeisk återfinns i flera andra språkversioner av denna bestämmelse (se bland annat den bulgariska, spanska, tyska, grekiska, ungerska, och nederländska språkversionen).
7 Se, för ett liknande resonemang, dom Lanigan ( C‑237/15 PPU, EU:C:2015:474, punkt 27 och där angiven rättspraxis).
8 Se, för ett liknande resonemang, dom Lanigan ( C‑237/15 PPU, EU:C:2015:474, punkt 28 och där angiven rättspraxis).
9 Det sista skedet av förfarandet består inte i att avskaffa den nationella arresteringsordern, såsom föreskrivs i den nationella lagstiftningen, utan i att säkerställa att den nationella arresteringsordern kan erkännas i hela det europeiska rättsliga området.
10 Min kursivering.
11 KOM(2001) 522 slutlig.
12 C‑192/12 PPU, EU:C:2012:404.
13 Punkt 53.
14 C‑168/13 PPU, EU:C:2013:358.
15 Punkt 50.
16 Se, för ett liknande resonemang, särskilt De Schutter, O., La contribution du contrôle juridictionnel à la confiance mutuelle, La confiance mutuelle dans l’espace pénal européen/Mutual Trust in the European Criminal Area, Institut d’études européennes de l’Université de Bruxelles (ULB), Bruxelles, 2005, s. 79, särskilt s. 103, som anser att principen om ömsesidigt erkännande är en princip som har motsvarande roll som principen om lojalt samarbete.
17 Se artikel 26.1 i rambeslutet.
18 Se dom F. ( C‑168/13 PPU, EU:C:2013:358, punkt 48)
19 Rapport från kommissionen till Europaparlamentet och rådet om genomförandet sedan 2007 av rådets rambeslut 2002/584/RIF av den 13 juni 2002 om en europeisk arresteringsorder och överlämnande mellan medlemsstaterna [KOM/2011/0175 slutlig].
20 Se punkt 5 i denna rapport.
21 Ibidem.
22 Dokument T7-0174/2014.
23 Se bilagan till denna resolution.
24 Dokument 8302/4/09 REV 4 – Crimorg 55 COPEN 68 EJN 24 Eurojust 20.
25 Se punkt 3.9 i denna rapport.
26 Dokument 17195/1/10 REV 1 – COPEN 275 EJN 72 Eurojust 139 (nedan kallad handboken).
27 EGT L 205, s. 63.
28 Min kursivering.
29 Se fotnot 1 i handboken.
30 Min kursivering.
31 Det ska på motsvarande sätt påpekas att det av fast rättspraxis från EU-domstolen framgår att det i unionsrätten fastställs gränser för medlemsstaternas straffrättsliga behörighet, lagstiftning på det området får nämligen bland annat inte inskränka de grundläggande friheter som garanteras genom unionsrätten (se dom Dickinger och Ömer, C‑347/09, EU:C:2011:582).
32 Kommissionens arbetsdokument som åtföljer kommissionens tredje rapport till Europaparlamentet och rådet om genomförandet sedan 2007 av rådets rambeslut av den 13 juni 2002 om en europeisk arresteringsorder och överlämnande mellan medlemsstater [SEK(2011) 430 slutlig].
33 Se, för ett liknande resonemang, dom West ( C‑192/12 PPU, EU:C:2012:404, punkt 55), dom Melloni ( C‑399/11, EU:C:2013:107, punkt 38), och dom F. ( C‑168/13 PPU, EU:C:2013:358, punkt 36).