Förslag till avgörande av generaladvokat Henrik Saugmandsgaard Øe föredraget den 19 oktober 2016

1 Originalspråk: franska.

2 Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/114/EG av den 12 december 2006 om vilseledande och jämförande reklam (EUT L 376, 2006, s. 21).

3 Se, bland annat, dom av den 25 oktober 2001, Toshiba Europe ( C‑112/99, EU:C:2001:566), dom av den 8 april 2003, Pippig Augenoptik ( C‑44/01, EU:C:2003:205), dom av den 19 september 2006, Lidl Belgium ( C‑356/04, EU:C:2006:585), och dom av den 18 november 2010, Lidl ( C‑159/09, EU:C:2010:696).

4 Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/29/EG av den 11 maj 2005 om otillbörliga affärsmetoder som tillämpas av näringsidkare gentemot konsumenter på den inre marknaden och om ändring av rådets direktiv 84/450/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 97/7/EG, 98/27/EG och 2002/65/EG samt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2006/2004 (direktiv om otillbörliga affärsmetoder) (EUT L 149, 2005, s. 22).

5 Tribunal de commerce de Paris (Handelsdomstolen i Paris) fann bland annat att Carrefour hade underlåtit att fullgöra sin skyldighet, enligt artikel L. 121‑12 i konsumentlagen, att visa att påståendena och uppgifterna i de berörda reklaminslagen var riktiga till sitt innehåll. Mot bakgrund av den artikeln ansåg Tribunal de commerce de Paris (Handelsdomstolen i Paris) dessutom att det var vilseledande att använda prisjämförelser som hade gjorts flera månader innan reklaminslagen sändes i tv.

6 Av begäran om förhandsavgörande framgår inte vad den hänskjutande domstolen avser med begreppen format och storlek. Mot bakgrund av de yttranden som inkommit till domstolen har jag utgått från att begreppet format syftar på typen av butik (exempelvis en stormarknad, ett snabbköp eller en närbutik), medan begreppet storlek syftar på butikens försäljningsyta.

7 Se skäl 11 i direktiv 2006/114. Enligt artikel 2 c i samma direktiv avses med jämförande reklam all reklam som uttryckligen eller indirekt pekar ut en konkurrent eller varor eller tjänster som tillhandahålls av en konkurrent. Se, vad gäller begreppet jämförande reklam, dom av den 19 april 2007, De Landtsheer Emmanuel ( C‑381/05, EU:C:2007:230, punkterna 14–24).

8 Rådets direktiv 84/450/EEG av den 10 september 1984 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om vilseledande reklam (EGT L 250, 1984, s. 17; svensk specialutgåva, område 15, volym 4, s. 211), i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 97/55/EG av den 6 oktober 1997 om ändring av direktiv 84/450/EEG om vilseledande reklam så att detta omfattar jämförande reklam (EGT L 290, 1997, s. 18) och direktiv 2005/29.

9 Se skäl 1 och artikel 10 i direktiv 2006/114.

10 Se dom av den 8 april 2003, Pippig Augenoptik ( C‑44/01, EU:C:2003:205, punkt 44), och dom av den 18 november 2010, Lidl ( C‑159/09, EU:C:2010:696, punkt 22). Se, även, artikel 8.1 andra stycket i direktiv 2006/114 och artikel 7.2 i direktiv 84/450.

11 Se skäl 1 i direktiv 2006/114 och punkt 4 i motiveringen till kommissionens förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om vilseledande och jämförande reklam av den 19 maj 2006 som ledde till antagandet av direktivet (KOM(2006) 222 slutlig).

12 Enligt artikel 4 b är jämförande reklam tillåten under förutsättning att den jämför varor eller tjänster som svarar mot samma behov eller är avsedda för samma ändamål. Se, vad gäller detta villkor, dom av den 19 september 2006, Lidl Belgium ( C‑356/04, EU:C:2006:585, punkterna 24–39), och dom av den 18 november 2010, Lidl ( C‑159/09, EU:C:2010:696, punkterna 25–40).

13 Se, vad gäller jämförelsen mellan varor som införskaffats genom olika distributionskanaler, dom av den 8 april 2003, Pippig Augenoptik ( C‑44/01, EU:C:2003:205, punkt 65).

14 Min kursivering. Dom av den 18 november 2010, Lidl ( C‑159/09, EU:C:2010:696, punkt 20 och där angiven rättspraxis), som rör den bestämmelse som motsvarar artikel 3a i direktiv 84/450. Se, även, skälen 6, 8 och 9 i direktiv 2006/114 och dom av den 19 september 2006, Lidl Belgium ( C‑356/04, EU:C:2006:585, punkt 33).

15 Min kursivering. Dom av den 18 november 2010, Lidl ( C‑159/09, EU:C:2010:696, punkt 21 och där angiven rättspraxis). Se, även, dom av den 25 oktober 2001, Toshiba Europe ( C‑112/99, EU:C:2001:566, punkt 37). Nämnda rättspraxis avser tolkningen av artikel 3a i direktiv 84/450, vilken i huvudsak upprepas i artikel 4 i direktiv 2006/114.

16 Dom av den 19 september 2006, Lidl Belgium ( C‑356/04, EU:C:2006:585, punkt 29 och där angiven rättspraxis).

17 Dom av den 19 september 2006, Lidl Belgium ( C‑356/04, EU:C:2006:585, punkt 39).

18 Dom av den 23 februari 2006, Siemens ( C‑59/05, EU:C:2006:147, punkt 22 och där angiven rättspraxis). Se, även, skäl 6 i direktiv 2006/114. För ett resonemang kring hur användbart det är med jämförande information rörande varuhuskedjors allmänna prisnivå, se dom av den 19 september 2006, Lidl Belgium ( C‑356/04, EU:C:2006:585, punkt 35).

19 I förevarande förslag till avgörande avses med butikskedja en grupp av butiker som bedriver sin verksamhet under samma eller liknande namn. Under förhandlingen meddelade Carrefour att namnet Carrefour används av de stormarknader som ingår i koncernen Carrefour, medan de snabbköp som tillhör samma koncern bedriver sin verksamhet under namnet Carrefour Market. Av ITM:s yttrande framgår att de stormarknader som tillhör koncernen Intermarché bedriver sin verksamhet under namnet Intermarché Hyper, medan snabbköpen använder namnet Intermarché Super.

20 I artikel 4 a i direktiv 2006/114 hänvisas det även till artikel 3 i det direktivet, som innehåller en uppräkning av de inslag som det ska tas hänsyn till för att avgöra huruvida viss reklam är vilseledande (vilket enligt led b i den artikeln inbegriper [p]riset eller hur priset beräknas och leveransvillkoren för varorna eller utförandet av tjänsterna i fråga), och till artikel 8 i samma direktiv (enligt vilken direktivet inte ska hindra medlemsstaterna från att bibehålla eller anta bestämmelser som avser att tillförsäkra näringsidkare och konkurrenter ett mera omfattande skydd avseende vilseledande reklam).

21 Se punkterna 4, 6 och 7 i förevarande förslag till avgörande.

22 Se, vad gäller begreppet affärsbeslut, artikel 2 k i direktiv 2005/29.

23 Se, vad gäller tolkningen av begreppet väsentlig information i den mening som avses i nämnda artikel 7.1, punkterna 62–71 i förevarande förslag till avgörande.

24 Se dom av den 18 november 2010, Lidl ( C‑159/09, EU:C:2010:696, punkt 46 och där angiven rättspraxis).

25 Se, analogt, angående fastställandet av att en affärsmetod är otillbörlig mot bakgrund av de kriterier som anges i artiklarna 5–9 i direktiv 2005/29, beslut av den 8 september 2015, Cdiscount ( C‑13/15, EU:C:2015:560, punkt 38 och där angiven rättspraxis).

26 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 18 november 2010, Lidl ( C‑159/09, EU:C:2010:696, punkterna 47 och 48 och där angiven rättspraxis). Se, även, skäl 18 i direktiv 2005/29.

27 Av de upplysningar som lämnats till domstolen går det emellertid inte att fastställa det exakta sambandet mellan, å ena sidan, butikens format och storlek och, å andra sidan, prisnivån.

28 Enligt domstolens praxis omfattar begreppet affärsbeslut, i den mening som avses i direktiv 2005/29, inte bara beslut om att förvärva eller inte förvärva en produkt, utan också beslut som har en direkt koppling till sådana beslut, såsom ett beslut att gå in i en butik. Se dom av den 19 december 2013, Trento Sviluppo och Centrale Adriatica ( C‑281/12, EU:C:2013:859, punkt 36).

29 I det aktuella faller förekom ordet super med liten stil under namnet Intermarché i de tv-sända reklaminslagen. Se ovan punkt 11 i förevarande förslag till avgörande.

30 Se, analogt, dom av den 19 september 2006, Lidl Belgium ( C‑356/04, EU:C:2006:585, punkterna 83–85), och dom av den 18 november 2010, Lidl ( C‑159/09, EU:C:2010:696, punkterna 50 och 56).

31 Se, vad gäller annonsörens skyldighet att lägga fram bevis för riktigheten av faktapåståenden som gjorts i reklamen, skäl 19 i direktiv 2006/114 och dom av den 19 september 2006, Lidl Belgium ( C‑356/04, EU:C:2006:585, punkterna 68 och 70). I förevarande fall förefaller det vara ostridigt att de prisskillnader som angavs i den omtvistade reklamkampanjen endast gäller mellan Carrefours stormarknader och Intermarchés snabbköp.

32 Dom av den 19 september 2006, Lidl Belgium ( C‑356/04, EU:C:2006:585, punkterna 43–46), som rörde artikel 3a.1 c i direktiv 84/450. Se, även, skäl 9 i direktiv 2006/114.

33 Se punkterna 13–15 i förevarande förslag till avgörande.

34 Se punkt 29 i förevarande förslag till avgörande.

35 Se punkt 18 i bilaga I till direktiv 2005/29, enligt vilken det under alla omständigheter är en otillbörlig arbetsmetod att [f]örmedla i sak oriktig information om marknadsvillkor […] i avsikt att förmå konsumenten att förvärva produkten på mindre fördelaktiga villkor än de marknaden normalt kan erbjuda. Se, vad gäller kundrecensioner och prisjämförelsesajter, punkt 3.4.2 i kommissionens rapport till Europaparlamentet, rådet och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om tillämpningen av direktiv 2005/29.

36 Artikel 1 i direktiv 2006/114. Se, även, dom av den 13 mars 2014, Posteshop ( C‑52/13, EU:C:2014:150, punkterna 22 och 27).

37 Se punkt 43 i förevarande förslag till avgörande.

38 Jag noterar att enligt artikel 3.1 i direktiv 2005/29 ska detta direktiv enbart tillämpas på otillbörliga affärsmetoder som tillämpas av näringsidkare gentemot konsumenter. Trots det kan artiklarna 6 och 7 i direktivet indirekt tillämpas på förhållandet mellan företag, tack vare att det i artikel 4 a i direktiv 2006/114 hänvisas till dessa bestämmelser. Se punkt 5 i förevarande förslag till avgörande.

39 Av den information som den hänskjutande domstolen har tillhandahållit domstolen går det inte att avgöra huruvida den omtvistade reklamen utgör ett köperbjudande i den mening som avses i artikel 2 i) i direktiv 2005/29. Om så är fallet, ska den information som räknas upp i artikel 7.4 a–e i det direktivet anses som väsentlig, om detta inte framgår av sammanhanget. Se, vad gäller begreppet köperbjudande, dom av den 12 maj 2011, Ving Sverige ( C‑122/10, EU:C:2011:299).

40 Se, även, punkt 3.4.1 i kommissionens arbetsdokument av den 25 maj 2016 om vägledning för genomförandet/tillämpningen av direktiv 2005/29/EG om otillbörliga affärsmetoder (Guidance on the implementation/application of directive 2005/29/EC on unfair commercial pratiques) (SWD(2016) 163 final, s. 69).

41 Punkt 65 i motiveringen till förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om otillbörliga affärsmetoder som tillämpas av näringsidkare gentemot konsumenter på den inre marknaden och om ändring av direktiven 84/450/EEG, 97/7/EG och 98/27/EG (direktiv om otillbörliga affärsmetoder). av den 18 juni 2003 (KOM (2003) 356 slutlig) som ledde fram till antagandet av direktiv 2005/29. Se, emellertid, artikel 7.5 i direktiv 2005/29, enligt vilken informationskrav som avser kommersiella meddelanden inklusive reklam eller marknadsföring och som har fastställts i unionsslagstiftningen – och där en icke uttömmande förteckning över denna lagstiftning återfinns i bilaga II till detta direktiv – ska betraktas som väsentlig.

42 Se, för ett liknande resonemang, punkt 3.4.1 i kommissionens arbetsdokument av den 25 maj 2016 (ovan anfört arbete).

43 Se artikel 13 i direktiv 2005/29.

44 Se artikel 1 och skälen 5 och 11 i direktiv 2005/29. Se, vad gäller förhållandet mellan konsumenters ekonomiska intressen och konkurrenters intressen, skäl 8 i samma direktiv.

45 Se punkterna 43 och 57 i förevarande förslag till avgörande.

46 Se punkterna 68–71 i förevarande förslag till avgörande.

47 Se, även, artikel 7.1, samt, vad gäller köperbjudande, artikel 4 a i direktiv 2005/29 och dom av den 12 maj 2011, Ving Sverige ( C‑122/10, EU:C:2011:299, punkterna 50–59).