Förslag till avgörande av generaladvokat PAOLO MENGOZZI föredraget den 15 december 2016

1 Originalspråk: franska.

2 EGT 1964, 217, s. 3685.

3 Antagen såsom artikel 1 i Zuwanderungsgesetz (lagen om immigration), BGBl I, s. 1950.

4 BGBl 2008 I, s. 162.

5 BGBl I, s. 1722.

6 Artikel 6.1 första och andra strecksatserna har följande lydelse: Utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna i artikel 7 om familjemedlemmars rätt till anställning har en turkisk arbetstagare som tillhör den reguljära arbetsmarknaden i en medlemsstat: – rätt att efter ett års reguljär anställning i denna medlemsstat få sitt arbetstillstånd förnyat hos samma arbetsgivare om han har anställning, 1.a rätt att efter tre års reguljär anställning, med förbehåll för den företrädesrätt som tillkommer arbetstagare från gemenskapens medlemsstater, i denna medlemsstat inom samma yrke anta erbjudanden om anställning från valfri arbetsgivare som görs under normala förhållanden och som registrerats hos arbetsförmedlingen i denna medlemsstat.

7 I nämnda artikel föreskrivs följande: Gemenskapens medlemsstater och Turkiet får inte införa nya begränsningar så vitt avser villkoren för tillträde till anställning för arbetstagare och deras familjemedlemmar som har erhållit uppehålls- och arbetstillstånd inom respektive lands område i enlighet med gällande lagstiftning.

8 Den hänskjutande domstolen har här grundat sig på dom av den 11 maj 2000, Savas ( C‑37/98, EU:C:2000:224), dom av den 21 oktober 2003, Abatay m.fl. ( C‑317/01 och C‑369/01, EU:C:2003:572), och dom av den 17 september 2009, Sahin ( C‑242/06, EU:C:2009:554).

9 Dom av den 12 april 2016, Genc ( C‑561/14, EU:C:2016:247, punkt 51 och där angiven rättspraxis)

10 Dom av den 12 april 2016, Genc ( C‑561/14, EU:C:2016:247, punkt 33 och där angiven rättspraxis).

11 Dom av den 12 april 2016, Genc ( C‑561/14, EU:C:2016:247, punkt 37).

12 Se, analogt, dom av den 12 april 2016, Genc ( C‑561/14, EU:C:2016:247, punkt 50).

13 Det ska påpekas att de skäl som avses i denna artikel är allmän ordning, allmän säkerhet och folkhälsan.

14 Se dom av den 12 april 2016, Genc ( C‑561/14, EU:C:2016:247, punkt 51).

15 Dom av den 7 november 2013, Demir ( C‑225/12, EU:C:2013:725, punkt 41).

16 Dom av den 12 april 2016, Genc ( C‑561/14, EU:C:2016:247, punkt 56).

17 Dom av den 10 juli 2014, Dogan ( C‑138/13, EU:C:2014:2066, punkt 38).

18 Se mitt förslag till avgörande i målet Genc ( C‑561/14, EU:C:2016:28, punkterna 33 och 34).

19 Med hänsyn till klagandens levnadsbana, vore det felaktigt att kalla Turkiet hans ursprungsland, eftersom han är född i Tyskland och har bott där varaktigt sedan födseln.

20 Se dom av den 10 juli 2014, Dogan ( C‑138/13, EU:C:2014:2066, punkt 38).

21 Den lagstiftning som är i fråga i det nationella målet är tillämplig på alla minderåriga barn under 16 år, varav en stor majoritet inte kan resa ensamma, än mindre för att vidta åtgärder av administrativ art.