Förslag till avgörande av generaladvokat Maciej Szpunar föredraget den 31 maj 2017

1 Originalspråk: polska.

2 Rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt (EUT L 347, 2006, s. 1).

3 Se, särskilt, dom av den 17 juli 1997, ARO Lease ( C‑190/95, EU:C:1997:374, punkt 11), och dom av den 21 februari 2008, Part Service ( C‑425/06, EU:C:2008:108, punkt 61).

4 Dom av den 16 februari 2012 ( C‑118/11, EU:C:2012:97).

5 Dom av den 2 juli 2015 ( C‑209/14, EU:C:2015:440).

6 Dom av den 16 februari 2012, Eon Aset Menidjmunt ( C‑118/11, EU:C:2012:97, punkt 40), och dom av den 2 juli 2015, NLB Leasing ( C‑209/14, EU:C:2015:440, punkt 30).

7 Kommissionens förordning av den 3 november 2008 om antagande av vissa internationella redovisningsstandarder i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1606/2002 (EUT L 320, 2008, s. 1).

8 Där följande fastställs: Äganderätten till tillgången överförs till leasetagaren när leasingavtalet löpt ut.

9 Där följande fastställs: [V]id leasingavtalets början uppgick nuvärdet av minimileaseavgiften till i allt väsentligt tillgångens verkliga värde.

10 Se dom av den 8 februari 1990, Shipping and Forwarding Enterprise Safe ( C‑320/88, EU:C:1990:61, punkt 10).

11 Exempelvis crédit-bail i fransk rätt eller leasingavtalet i polska Kodeks cywilny (Civillagen) (se, analogt, Bénédicte, F., Le crédit-bail financier en France, Uniform Law Review, nr 1–2/2011, s. 291–332; Katner, W. J., Leasing in the Polish civil code, ibid, s. 401–414). Se även von Bar, Ch., m.fl. (utg.), Principles, Definitions and Model Rules of European Private Law, Sellier, München, 2009, s. 292, där hyra med köpoption (leasing) enligt anglosaxisk rättstradition jämställs med ett traditionellt hyresavtal (vilket ibland benämns true lease), medan däremot hyrköpsavtal utesluts från denna kategori.

12 Transaktioner och andra händelser redovisas på ett sätt som är i överensstämmelse med den ekonomiska innebörden och inte enbart deras juridiska form. Civilrättsligt kan ett finansiellt leasingavtal innebära att äganderätten till objektet inte överförs till leasetagaren. Den ekonomiska innebörden av ett finansiellt leasingavtal är emellertid att de ekonomiska risker och fördelar som förknippas med ägandet av objektet under större delen av dess ekonomiska livslängd överförs från leasegivaren till leasetagaren. Som ersättning åtar sig leasetagaren att i framtiden erlägga ett belopp som, vid leasingavtalets början, i huvudsak motsvarar objektets verkliga värde och finansieringskostnader.

13 Se särskilt dom av den 8 februari 1990, Shipping and Forwarding Enterprise Safe ( C‑320/88, EU:C:1990:61, punkt 7; svensk specialutgåva, volym 10, s. 295), dom av den 6 februari 2003, Auto Lease Holland ( C‑185/01, EU:C:2003:73, punkt 32), dom av den 16 februari 2012, Eon Aset Menidjmunt ( C‑118/11, EU:C:2012:97, punkt 39), dom av den 18 juli 2013, Evita-K ( C‑78/12, EU:C:2013:486, punkt 33) och dom av den 3 september 2015, Fast Bunkering Klaipėda ( C‑526/13, EU:C:2015:536, punkt 51).

14 Det kan till exempel röra sig om drivmedel, som i de mål som avgjorts genom dom den 6 februari 2003, Auto Lease Holland ( C‑185/01, EU:C:2003:73), och dom av den 3 september 2015, Fast Bunkering Klaipėda ( C‑526/13, EU:C:2015:536).

15 Dom av den 16 februari 2012 ( C‑118/11, EU:C:2012:97, punkt 40).

16 Dom av den 2 juli 2015 ( C‑209/14, EU:C:2015:440, punkt 30). Denna dom gällde emellertid en situation där domstolen själv har slagit fast att de faktiska omständigheterna tydde på att parterna haft för avsikt att överföra äganderätten till leasingobjektet (se punkt 31 i domen).

17 Där följande fastställs: [L]easingperioden omfattar större delen av leasingobjektets ekonomiska livslängd även om äganderätten inte övergår.

18 Där följande fastställs: [L]easingobjektet är av så speciell karaktär att endast leasetagaren kan använda objektet utan att väsentliga ändringar görs.

19 Här avser jag självklart en situation då dessa omständigheter uppträder separat och inte kombinerat med de omständigheter som anges i punkt 46 i detta förslag till avgörande.

20 Där följande fastställs: [L]easetagaren äger rätt att köpa leasingobjektet till ett pris som understiger förväntat verkligt värde med ett så stort belopp att det vid leasingavtalets början framstår som rimligt säkert att rätten kommer att utnyttjas.

21 Redan användningen av begreppet instalment (och liknande begrepp i övriga språkversioner av direktiv 2006/112, till exempel rate i den tyska språkversionen) – som är ovanligt i ett hyresavtal, där snarare begreppet hyra används – tyder på att lagstiftaren avsåg avtal som i förlängningen syftade till en överföring av äganderätten.