Förslag till avgörande av generaladvokat Yves Bot föredraget den 21 november 2017
1 Originalspråk: franska.
2 C‑182/15, EU:C:2016:630.
3 C‑182/15, EU:C:2016:630.
4 EUT L 181, 2003, s, 27, nedan kallat avtalet mellan EU och USA.
5 BGB1. 1949, s. 1.
6 BGB1. 2014 I, s. 2438, nedan kallad grundlagen.
7 BGB1. 1982 I, s. 2071, nedan kallad IRG.
8 C‑424/97, EU:C:2000:357.
9 C‑224/01, EU:C:2003:513.
10 Se bland annat dom 15 november 2016, Ullens de Schooten ( C‑268/15, EU:C:2016:874, punkt 41 och där angiven rättspraxis).
11 C‑182/15, EU:C:2016:630.
12 BGBl. 1980 II, s. 646. I artikel 7.1 och 7.3 i detta avtal stadgas följande: 1. De avtalsslutande parterna har ingen skyldighet att utlämna det egna landets medborgare … … 3. Om den anmodade staten inte utlämnar en av det egna landets medborgare ska den på begäran av den ansökande staten överlämna ärendet till sina behöriga myndigheter, för att en lagföring i förekommande fall ska kunna ske …
13 C‑182/15, EU:C:2016:630.
14 Se punkt 27 i den domen och där angiven rättspraxis.
15 Se punkt 29 i nämnda dom och där angiven rättspraxis.
16 C‑182/15, EU:C:2016:630.
17 Se punkt 30 i domen och där angiven rättspraxis.
18 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 6 september 2016, Petruhhin ( C‑182/15, EU:C:2016:630, punkt 31 och där angiven rättspraxis). Se även beslut av den 6 september 2017, Peter Schotthöfer & Florian Steiner ( C‑473/15, EU:C:2017:633, punkt 19 och där angiven rättspraxis).
19 C‑182/15, EU:C:2016:630.
20 Se punkt 32 i domen.
21 Se punkt 33 i domen.
22 Se punkt 34 i samma dom och där angiven rättspraxis.
23 C‑182/15, EU:C:2016:630.
24 Se punkt 35 i den domen.
25 Se punkt 36 i den domen.
26 Se punkt 37 i samma dom och där angiven rättspraxis.
27 C‑182/15, EU:C:2016:630.
28 Se punkt 38 i domen och där angiven rättspraxis.
29 BGB1. 1998 I, s. 3322. Av denna bestämmelse framgår att med avseende på ett brott som begåtts utomlands, är den tyska strafflagstiftningen tillämplig om brottet är straffbelagt på gärningsorten eller om den plats där gärningen begicks inte är belägen inom någon brottmålsdomstols jurisdiktion och om gärningsmannen vid tidpunkten för brottet var utlänning, befann sig i landet och, trots att personen i fråga enligt utlämningslagen kunde utlämnas med hänsyn till gärningens art, inte utlämnades på grund av att det inte gjorts någon framställning om utlämning inom skälig tid eller att framställningen lämnats utan bifall eller att utlämningen inte kunde verkställas.
30 C‑182/15, EU:C:2016:630.
31 EGT L 190, 2002, s. 1.
32 Se punkt 50 i domen.
33 Se punkterna 46 och 47 i nämnda dom.
34 C‑182/15, EU:C:2016:630.
35 Förklaringen till att Republiken Italien inte utfärdade någon europeisk arresteringsorder kan – bland annat med hänsyn till de uttalanden som Förbundsrepubliken Tysklands ombud gjorde under förhandlingen i detta avseende – vara att det brott som Romano Pisciotti var misstänkt för inte var en straffbar gärning i Italien och att det under alla förhållanden hade varit svårt att lagföra honom i Italien, eftersom det var fråga om omständigheter som inte hade något samband med den medlemsstaten.
36 C‑182/15, EU:C:2016:630.