Förslag till avgörande av generaladvokat Michal Bobek föredraget den 13 juli 2017

1 Originalspråk: engelska.

2 Dom av den 7 mars 1995, Shevill m.fl./Presse Alliance ( C‑68/93, EU:C:1995:61).

3 Dom av den 25 oktober 2011, eDate Advertising m.fl. ( C‑509/09 och C‑161/10, EU:C:2011:685).

4 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1215/2012 |av den 12 december 2012 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område | (omarbetning) (EUT L 351, 2012, s.1).

5 Dom av den 25 oktober 2011, eDate Advertising m.fl. ( C‑509/09 och C‑161/10, EU:C:2011:685).

6 Dom av den 7 mars 1995, Shevill m.fl. ( C‑68/93, EU:C:1995:61).

7 Se till exempel beträffande ett uttalande på senare tid dom av den 22 januari 2015, Hejduk ( C‑441/13, EU:C:2015:28, punkt 17och där angiven rättspraxis).

8 Detta har fastställts i dom av den 30 november 1976, Bier ( 21/76, EU:C:1976:166, punkt 11). Se också dom av den 7 mars 1995, Shevill m.fl./Presse Alliance ( C‑68/93, EU:C:1995:61, punkt 19 och där angiven rättspraxis), dom av den 25 oktober 2011, eDate Advertising m.fl. ( C‑509/09 och C‑161/10, EU:C:2011:685, punkt 40 och där angiven rättspraxis), dom av den 3 oktober 2013, Pinckney ( C‑170/12, EU:C:2013:635 punkt 27 och där angiven rättspraxis), dom av den 22 januari 2015, Hejduk ( C‑441/13 EU:C:2015:28, punkt 19 och där angiven rättspraxis) och dom av den 21 december 2016, Concurrence SARL ( C‑618/15, EU:C:2016:976, punkt 26 och där angiven rättspraxis). Se också skäl 16 i förordning nr 1215/2012.

9 Ordalydelsen av artikel 7.2 är identisk med artikel 5.3 i rådets förordning (EG) nr 44/2001 av den 22 december 2000 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (EGT L 12, 2001, s. 1). Den är också nära på identisk med artikel 5.3 i Brysselkonventionen av den 27 september 1968 om domstols behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område (EGT L 304, 1978, s. 36).

10 Dom av den 30 november 1976, Bier ( 21/76, EU:C:1976:166, punkt 19).

11 Se till exempel beträffande ett uttalande på senare tid dom av den 22 januari 2015, Hejduk ( C‑441/13 EU:C:2015:28, punkt 18 och där angiven rättspraxis).

12 Detta sammanfaller också med den allmänna regeln om svarandens säte. Se dom av den 7 mars 1995, Shevill m.fl. ( C‑68/93, EU:C:1995:61, punkt 26).

13 Dom av den 7 mars 1995, Shevill m.fl. ( C‑68/93, EU:C:1995:61, punkterna 30–31).

14 Se, till exempel, Mankowski, P., Kommentar zum Art. 5 EuGVVO, i EWiR 2011, s. 743–744. Den lösning som valdes i målet Shevill uppfattas i allmänhet ha utformats för att återspegla det faktum att i det fallet det stora flertalet av de tryckta alstren spreds i Frankrike medan endast en liten del utgavs i England där de personer som berördes av de publicerade uppgifterna var bosatta. Se till exempel Briggs, A., The Brussels Convention, Yearbook of European Law, 1995, vol. 15, issue 1, s. 487–514.

15 Dom av den 25 oktober 2011, eDate Advertising m.fl. ( C‑509/09 och C‑161/10, EU:C:2011:685, punkterna 51 och 52).

16 Dom av den 25 oktober 2011, eDate Advertising m.fl. ( C‑509/09 och C‑161/10, EU:C:2011:685, punkt 49).

17 Ibid., punkt 47.

18 Se, beträffande en kritisk bedömning i den juridiska litteraturen som påtalar övergången till forum actoris och brist på förutsebarhet och risken för forum shopping med en sådan metod, till exempel Bollée, S., and Haftel, B., Les nouveaux (dés)équilibres de la competence internationale en matière de cyber délits après l’arrêt eDate Advertising et Martinez, Recueil Le Dalloz, 2012, No. 20, s. 1285–1293, Kuipers, J.-J., förenade målen C‑509/09 & 161/10, eDate Advertising v. X and Olivier Martinez and Robert Martinez v. MGN Limited, Judgment of the Court of Justice (Grand Chamber) of 25 October 2011, Common Market Law Review 2012, s. 1211–1231, Thiede, T., Bier, Shevill und eDate – Aegrescit medendo?, Zeitschrift für das Privatrecht der Europäischen Union, 4/2012, s. 219–222.

19 Som bland annat anförde att den grundläggande rätten till privatlivet och informationsfriheten som fastställs i artiklarna 7 och 11 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (stadgan) ger uttryck för det särskilda skydd som informationen bör åtnjuta i ett demokratiskt samhälle. Där framhålls även betydelsen av privatlivet, vilket innefattar den egna bilden. Förslag till avgörande av generaladvokaten Cruz Villalón i de förenade målen eDate Advertising m.fl. ( C‑509/09 och C‑161/10, EU:C:2011:192, punkt 52).

20 Som fastställs i artikel 10 i Europakonventionen. Europadomstolens dom av den 26 april 1979, Sunday Times mot Förenade kungariket (CE:ECHR:1979:0426JUD000653874).

21 Som förankras i artikel 8 i Europakonventionen. Europadomstolen utvidgade begreppet hem till ett bolags kontor. Europadomstolens dom av den 16 april 2002, Société Colas Est m.fl. mot Frankrike (CE:ECHR:2002:0416JUD003797197, § 40–42).

22 Som föreskrivs i artikel 6.1 i Europakonventionen. Europadomstolens dom av den 20 september 2011, Oao Neftyanaya Kompaniya Yukos mot. Ryssland (CE:ECHR:2011:0920JUD001490204, §§ 536–551). Det angavs att det inte fanns någon anledning att behandla juridiska personer annorlunda då respekten för rätten till en rättvis rättegång är en förutsättning för möjligheten att genomdriva den materiella rättigheten i fråga. Se Oliver, P., Companies and their Fundamental Rights: a comparative perspective, International and Comparative Law Quarterly, 2015, vol. 64, issue 3, s. 678.

23 Se Europadomstolens dom av den 16 december 1992, Niemietz mot Tyskland (CE:ECHR:1992:1216JUD001371088), i vilken Europadomstolen fann att en polisundersökning i ett kontor som tillhörde en jurist med egen självständig verksamhet där denne hade sin bostad utgjorde en kränkning av hans hem. Europadomstolen tillade emellertid att staternas rätt att ingripa enligt artikel 8.2 i Europakonventionen kan vara mer vittgående när det var fråga om yrkesmässig eller kommersiell verksamhet eller lokaler för sådan verksamhet än som annars skulle gälla (§ 31).

24 Som fastställs i artikel 17 i stadgan. Se till exempel dom av den 11 juni 2015, Berlington Hungary m.fl. ( C‑98/14, EU:C:2015:386, punkterna 89–91 och där angiven rättspraxis).

25 Som föreskrivs i artikel 16 i stadgan. Se dom av den 21 december 2016, AGET Iraklis ( C‑201/15, EU:C:2016:972, punkterna 66–69 och där angiven rättspraxis).

26 Som fastställs i artikel 47 i stadgan. Se till exempel dom av den 16 maj 2017, Berlioz Investment Fund SA ( C‑682/15, EU:C:2017:373, punkt 48).

27 Som föreskrivs i artikel 47 i stadgan. Dom av den 22 december 2010, DEB ( C‑279/09, EU:C:2010:811, punkterna 44–59).

28 Som stadfästs i artikel 48 i stadgan. Se till exempel dom av den 26 november 2013, Groupe Gascogne/kommissionen ( C‑58/12 P, EU:C:2013:770, punkt 9 och följande punkter) och dom av den 14 september 2010, Akzo Nobel Chemicals och Akcros Chemicals/kommissionen ( C‑550/07 P, EU:C:2010:512, punkt 92).

29 Ett av dessa är dom av den 22 december 2010, DEB ( C‑279/09, EU:C:2010:811), där domstolen fann att även juridiska personer har rätt till rättshjälp. Domstolen anförde därvid (punkt 38) ett språkligt argument (termen person i den berörda bestämmelsen uteslöt inte juridiska personer) tillsammans med överväganden i fråga om systematiken (det ifrågavarande kapitlets placering i stadgan).

30 Se vidare till exempel Oliver, P., Companies and their Fundamental Rights: a comparative perspective, International and Comparative Law Quarterly, 2015, vol. 64, issue 3, s. 661–696.

31 Det kan tilläggas att liknande diskussioner och eventuell utvidgning av skyddet för grundläggande rättigheter till förmån för juridiska personer inte begränsas till de två europeiska systemen. Se beträffande fall från andra sidan av Atlanten till exempel Citizens United mot. Federal Election Commission 558 U.S. 310 (2010), som behandlar juridiska personers politiska yttrandefrihet och på senare tid Burwell mot Hobby Lobby Stores 573 U.S. (2014), där USA:s högsta domstol bekräftade att bolag med vinstsyfte kan hysa en religiös trosuppfattning.

32 Europadomstolens dom av den 21 september 1990, Fayed mot Förenade kungariket (CE:ECHR:1994:0921JUD001710190).

33 Ibid., §75. Se också Europadomstolens dom av den 15 maj 2005, Steel och Morris mot Förenade kungariket (CE:ECHR:2005:0215JUD006841601, § 94) dom av den 20 november 1989, Markt intern Verlag GmbH och Klaus Beermann mot Tyskland (CE:ECHR:1989:1120JUD001057283, §§ 33–38).

34 Europadomstolens dom av den 15 maj 2005, Steel och Morris mot Förenade kungariket (CE:ECHR:2005:0215JUD006841601, § 94).

35 Se den nyligen meddelade domen av Europadomstolen av den 2 februari 2016, Magyar Tartalomszolgáltatók Egyesülete och Index.hu Zrt mot. Ungern, (CE:ECHR:2016:0202JUD002294713, § 66).

36 Med en återblick är det värt att framhålla att i målet Shevill var tre av fyra kärande faktiskt juridiska personer. Detta faktum föranledde emellertid inte några tvivel beträffande tillämpligheten av samma regler om domstols internationella behörighet. Samma faktum kan ändå ses som indirekt bevis på hur mycket den juridiska diskursen i EU-rätten har ändrats och flyttat fokus under det senaste årtiondet. En skeptiker kunde tillägga att detta inte nödvändigtvis är till det bättre i den meningen att diskursen angående grundläggande rättigheter skapar bättre eller vassare analytiska verktyg för tolkning av exempelvis regler om domstols internationella behörighet.

37 Se, till exempel, dom från Bundesgerichtshof (federala högsta domstolen i Tyskland) av den 18 maj 1971 – VI ZR 220/69, NJW 1971, 1665, dom av den 8 juli 1980 – VI ZR 177/78, NJW 1980, 2807, dom av den 19 april 2005 – X ZR 15/04, NJW 05, 2766, dom av den 23 september 2014 – VI ZR 358/13, NJW 2015, 489, och även dom av den 28 juli 2015 – VI ZR 340/14, NJW 2016, 56. Se även beslut från Bundesverfassungsgericht (federala författningsdomstolen i Tyskland) av den 24 maj 2006 – 1 BvR 49/00, NJW 2006, 3771.

38 Koreng, A., Das Unternehmenspersönlichkeitsrecht als Element des gewerblichen Reputationsschutzes, in: GRUR 2010, s. 1065 och följande sidor.

39 Detta skydd omfattar inte endast påståenden som kan leda till att konsumenter inte längre efterfrågar ett företags produkter eller tjänster utan också att filminspelning utan tillstånd i bolagets lokaler kan utgöra en kränkning av ett företags personlighetsskydd. Se till exempel Landgericht Stuttgart, dom av den 9 oktober 2014 – 11 O 15/14.

40 Se till exempel Dumoulin, L., Les droits de la personnalité des personnes morales, Revue des sociétés 2006, issue 1, punkt 19.

41 Se till exempel Tesla Motors Ltd mot BBC [2013] EWCA Civ 152 eller Marathon Mutual Ltd mot Waters [2009] EWHC 1931 (QB).

42 Se skäl 18 i förordning nr 1215/2012: I försäkrings-, konsument- och anställningsavtal bör den svagare parten skyddas genom behörighetsbestämmelser som är förmånligare för dennes intressen än de allmänna bestämmelserna. Dessa regler återfinns i avsnitten 3–5 i kapitel II i samma förordning.

43 Se hänvisning till rättspraxis som anges ovan i fotnot 8.

44 Skäl 15 i förordning nr 1215/2012.

45 För en beskrivning av de praktiska svårigheterna som en individuell prövning av styrkeförhållandena medför i frågor rörande försäkring enligt förordning 44/2001 se mitt förslag till avgörande i MMA IARD ( C‑340/16, EU:C:2017:396, i synnerhet punkterna 61 och 62).

46 På ett abstrakt principiellt plan delar jag helt önskemålet att behörighetskriterier är teknikneutrala som generaladvokaten Cruz Villalón vältaligt uttryckt i sitt förslag i de förenade målen eDate Advertising m.fl. ( C‑509/09 och C‑161/10, EU:C:2011:192, punkterna 53 och 54). På nivån för dess praktiska genomförande, som kommer att behandlas i detta avsnitt, ser jag emellertid svårigheter att behandla situationer som är objektivt mycket olika på samma sätt.

47 Ovan punkt 28 i detta förslag.

48 För liknande uppfattning och komparativ inspiration se till exempel Dow Jones and Company Inc mot Gutnick [2002] HCA 56, punkt 113 (High Court of Australia). Se också den tyska federala högsta domstolens dom av den 2 mars 2010 i VI ZR 23/09.

49 Förslag av generaladvokaten Cruz Villalón i de förenade målen eDate Advertising m.fl. ( C‑509/09 och C‑161/10, EU:C:2011:192, punkt 50).

50 I denna mening se till exempel Garber, T., Die internationale Zuständigkeit für Klagen aufgrund einer Persönlichkeitsrechtsverletzung im Internet, ÖJZ, 2012, s. 108 och följande sidor. Beträffande den motsatta uppfattningen, se till exempel Mankowski, P., Kommentar zum Art. 5 EuGVVO, i EWiR 2011, s. 743–744.

51 Den akademiska diskussion som utvecklades som svar på eDate-domen noterade bland annat svårigheterna med att matematiskt dela upp oförskämdheterna i territoriella delar som anges i målet Shevill. Se Pichler, P., Forum-Shopping für Opfer von Persönlichkeitseingriffen im Internet? Das EuGH-Urteil eDate Advertising gegen X und Martinez gegen MGN (C‑509/09 und C‑161/10), M&R 2011, s. 365 och följande sidor.

52 Det vill säga mål som rör samma sak mellan samma parter men vid domstolar i olika medlemsstater. Se avsnitt 9 i kapitel II i förordning nr 1215/2012.

53 Se artikel 8 i förordning nr 1215/2012.

54 Se ovan fotnot 8.

55 Se ovan punkt 64.

56 En del av doktrinen ansåg att kärandens forum (forum actoris) redan otillbörligt får vågskålen att väga över till kärandens fördel. Se ovan fotnot 18.

57 Briggs, A., The Brussels Convention, Yearbook of European Law, 1995, vol. 15, issue 1, s. 487–514.

58 Se ovan fotnot 8.

59 Dom av den 7 mars 1995, Shevill m.fl./Presse Alliance ( C‑68/93, EU:C:1995:61, punkt 26) som avser artikel 2 i Brysselkonventionen, föregångaren till artikel 4 i förordning nr 1215/2012.

60 Således den som i första hand är ansvarig för informationens innehåll med uteslutande av den eventuella möjligheten att förplikta serveradministratören (om annan än utgivaren) eller leverantören av internettjänster att inaktivera tillgång till den informationen.

61 Också eftersom publicering av innehåll online ofta genomförs på många servrar som är placerade på olika platser eller till och med i olika jurisdiktionsområden.

62 Av de skäl som angetts i detalj ovan i punkterna 77–90 i detta förslag.

63 Som således tar hand om situationer i vilka en kärandes (objektiva) centrum för sina intressen ligger i medlemsstat X medan kravets karaktär är mycket speciell och avser en mycket konkret eller unik situation i medlemsstat Y som helt enkelt inte kan skada kärandens rykte i medlemsstat X.

64 Dom av den 25 oktober 2011, eDate Advertising m.fl. ( C‑509/09 och C‑161/10, EU:C:2011:685, punkt 49).

65 Det kan erinras om att artikel 63.1 i förordning nr 1215/2012 föreskriver följande: Vid tillämpningen av denna förordning ska ett bolag eller annan juridisk person anses ha hemvist i orten för dess a) stadgeenliga säte, b) huvudkontor eller c) huvudsakliga verksamhet.

66 Se artikel 3.1 i Europaparlamentets och rådets förordning nr 2015/848 av den 20 maj 2015 om insolvensförfaranden (EUT L 141, 2015, s. 19). Se den tidigare och liknande men mindre nyanserade artikel 3.1 i rådets förordning (EG) nr 1346/2000 av den 29 maj 2000 om insolvensförfaranden (EGT L 160, 2000, s. 1).

67 Problemet med att käranden i mål om skadestånd utanför avtalsförhållanden skulle få ett forum grundat på kärandens förutsättningar (forum actoris) kom till uttryck redan i efterverkningarna till Shevill-domen. Se Briggs, A., The Brussels Convention, Yearbook of European Law, 1995, vol. 15, issue 1, s. 487–514. Den har diskuterats ytterligare som svar på eDate-domen. Se ovan fotnot 18.

68 Se ovan i punkt 64 i detta förslag.

69 Se artikel 35 i förordning nr 1215/2012. Den bestämmelsen anger den (tidigare gällande) möjligheten för en domstol att meddela interimistiska beslut även om den domstolen inte var behörig att materiellt pröva målet. Domstolen fann att i det sammanhanget får en domstol bevilja interimistiska åtgärder, däribland säkerhetsåtgärder, under förutsättning att det föreligger en faktisk anknytning mellan föremålet för de begärda åtgärderna och den territoriella behörigheten för … den domstol vid vilken ansökan har ingetts. Dom av den 17 november 1998, Van Uden ( C‑391/95, EU:C:1998:543, punkt 40). Artikel 35 utgör därför en ytterligare särskild grund för behörighet vid sidan av övriga regler i samma förordning. Se i denna mening förslag till avgörande av generaladvokaten Cruz Villalón i målet Solvay ( C‑616/10, EU:C:2012:193, punkt 46).

70 Se skäl 33 och artikel 42.2 i förordning nr 1215/2012. Se dom av den 21 maj 1980, Denilauler ( 125/79, EU:C:1980:130, punkterna 16–18).

71 Såvida det inte skulle anses att den mosaikliknande behörigheten enligt Shevill-domen berättigade en nationell domstol endast och uteslutande att avgöra frågor om skadestånd (det vill säga ersättning i pengar) men inget annat. Det skulle emellertid vara svårt att se vilken den rättsliga grunden för en sådan dramatisk begränsning av de nationella domstolarnas behörighet skulle vara och hur då nationella domstolar skulle kunna genomföra förfaranden i vilka deras behörighet i praktiken skulle vara avskalad i en sådan omfattning.