Förslag till avgörande av generaladvokat Manuel Campos Sánchez-Bordona föredraget den 19 juli 2016

1 Originalspråk: franska.

2 Rådets beslut av den 13 juni 2002 om en europeisk arresteringsorder och överlämnande mellan medlemsstaterna (EGT L 190, 2002, s. 1), i dess lydelse enligt rådets rambeslut 2009/299/RIF av den 26 februari 2009 (EUT L 81, 2009, s. 24) (nedan kallat rambeslutet).

3 Dz. U. nr 88, punkt 553.

4 Dz. U. nr 89, punkt 555.

5 Rådets rambeslut av den 23 oktober 2009 om tillämpning mellan Europeiska unionens medlemsstater av principen om ömsesidigt erkännande på beslut om övervakningsåtgärder som ett alternativ till tillfälligt frihetsberövande (EUT L 294, 2009, s. 20).

6 Rådets rambeslut av den 27 november 2008 om tillämpning av principen om ömsesidigt erkännande på domar och övervakningsbeslut i syfte att övervaka alternativa påföljder och övervakningsåtgärder (EUT L 337, 2008, s. 102).

7 Rådets rambeslut av den 27 november 2008 om tillämpning av principen om ömsesidigt erkännande på brottmålsdomar avseende fängelse eller andra frihetsberövande åtgärder i syfte att verkställa dessa inom Europeiska unionen (EUT L 327, 2008, s. 27).

8 Skälen, s. 16.

9 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 14 februari 2012, Flachglas Torgau ( C‑204/09, EU:C:2012:71, punkt 37), och dom av den 19 december 2013, Fish Legal och Shirley ( C‑279/12, EU:C:2013:853, punkt 42).

10 Protokoll 30 som bifogats Lissabonfördraget möjliggör inget undantag i detta avseende, eftersom [a]rtikel 1.1 i protokoll[et] … utgör … en förklaring av artikel 51 i stadgan, som handlar om stadgans tillämpningsområde. Syftet med artikel 1.1 är varken att befria Republiken Polen och Förenade kungariket från skyldigheten att respektera bestämmelserna i stadgan, eller att förhindra att en domstol i en av dessa medlemsstater kontrollerar att bestämmelserna efterlevs (dom av den 21 december 2011, N. S. m.fl., C‑411/10 och C‑493/10, EU:C:2011:865, punkt 120).

11 I den spanska, tyska, franska och portugisiska språkversionen används olika begrepp för att hänvisa till den tidsperiod som ska avräknas (detención, Haft, détention, detenção) och den period som ska avtjänas i den utfärdande medlemsstaten (privación de libertad, Freiheitsentzug, privation de liberté, privação da liberdade). I den engelska och den nederländska versionen används däremot samma ord för de två perioderna (detention, vrijheidsbeneming).

12 Min kursivering. I den nederländska versionen används begreppen aangehouden för gripande och in hechtenis blijft för hålla kvar en person i häkte. I den engelska versionen talas om detention i båda fallen.

13 Min kursivering. I den engelska versionen används uttrycket released medan uttrycket in voorlopige vrijheid worden gesteld används i den nederländska versionen.

14 Skäl 4 i rambeslut 2009/829. Min kursivering. I den engelska språkversionen talas om non-custodial mesures och om provisional detention, i den spanska versionen om medidas no privativas de libertad och om prisión provisional, i den tyska versionen om Maßnahmen ohne Freiheitsentzug och om Untersuchungshaft, och i den italienska versionen om misure non detentive och om detenzione cautelare. Följande uttryck används i den portugisiska språkversionen medidas não privativas de liberdade och prisão preventiva.

15 På motsvarande sätt betecknas i artikel 4 i rambeslut 2008/947 som alternativa påföljder och övervakningsåtgärder, utöver dem som nämns i artikel 8 i rambeslut 2009/829, till exempel d) [a]nvisningar rörande beteende, bostad, utbildning, fritidssysselsättningar eller som innehåller begränsningar av eller bestämmelser för bedrivande av förvärvsverksamhet, g) [e]n skyldighet att undvika att befatta sig med vissa angivna föremål, eller k) [e]n skyldighet att genomgå terapeutisk behandling eller avvänjningskur.

16 Utan bestämmelsen i artikel 26.1 i rambeslutet skulle en frihetsberövande åtgärd som påförts i den verkställande medlemsstaten kunna bli oproportionerlig av det skälet att den inte förkortats med beaktande av det frihetsberövande som redan avtjänats för att verkställa den europeiska arresteringsordern som utfärdats med anledningen av överträdelsen av den berörda strafflagen.

17 På motsvarande sätt, i materiellt hänseende, kan en underlåtenhet att beakta ett frihetsberövande som redan avtjänats för att verkställa en europeisk arresteringsorder utgöra en sorts andra bestraffning. Visserligen är ett frihetsberövande i syfte att verkställa en europeisk arresteringsorder inte ett straff, utan en skyddsåtgärd för att säkerställa ett effektivt överlämnande av den person som är föremål för lagföring. En och samma överträdelse skulle emellertid leda till två frihetsberövanden, dels i samband med det brott som ligger till grund för utfärdandet av den europeiska arresteringsordern, dels i syfte att verkställa ovannämnda arresteringsorder.

18 CE:ECHR:1980:1106JUD000736776.

19 Guzzardi /Italien (punkt 93).

20 Guzzardi/Italien (punkt 92).

21 För klagandens situation redogörs på följande sätt i punkt 95 i målet Gurdazzi/Italien:Det utrymme inom vilket klaganden kunde röra sig fritt var visserligen betydligt större än en fängelsecell och avgränsades inte av en fysisk inhägnad, men det omfattade enbart en liten del av en ö som var svår att nå, varav det territorium som fången uppehöll sig på omfattade cirka nio tiondelar av den delen av ön. Guzzardi vistades i ett område i byn Cala Reale som huvudsakligen bestod av gamla eller nedgångna byggnader, en före detta vårdinrättning, en polisstation, en skola och ett kapell. Han var framför allt omgiven av personer som var föremål för samma åtgärder och av polismän. Nästan hela den fasta befolkningen i Asinara bodde i Cala d’Oliva, dit han inte kunde bege sig och han utnyttjade knappt sin rätt att förflytta sig till Cala Reale. Han hade följaktligen få tillfällen till social kontakt, utöver den kontakt han hade med de personer som befann sig i hans närhet, det vill säga de personer som var föremål för samma åtgärder eller personal med övervakade funktion. Övervakningen var strikt och praktiskt taget konstant. Den berörda personen kunde till exempel inte lämna det utrymme som stod till hans förfogande mellan klockan 22.00 och klockan 7.00, utan att i god tid underrätta myndigheterna. Han var tvungen att infinna sig hos sistnämnda två gånger per dag och ange namn, nummer och samtalspart när han önskade ringa. Han var tvungen att inhämta deras samtycke för varje resa inom Sardinien eller till kontinenten. Sådana resor företogs sällan och de skedde under sträng poliskontroll. Han riskerade att gripas om han underlät att fullgöra sina skyldigheter. Mer än 16 månader förflöt mellan hans ankomst till Cala Reale och hans avresa till Force.

22 CE:ECHR:2006:1102JUD006996601.

23 Borgen på 2000 brittiska pund (GBP) och skyldigheten att alltid hålla sin mobiltelefon påslagen och laddad påverkar inte rörelsefriheten.