Förslag till avgörande av generaladvokat Nils Wahl föredraget den 29 juni 2017

1 Originalspråk: engelska.

2 Kommissionens förordning av den 16 september 2010 om tillämpningsföreskrifter enligt rådets förordning (EG) nr 1234/2007 beträffande de krav på djurskydd under transport av levande nötkreatur som gäller för beviljande av exportbidrag (EUT L 245, 2010, s. 16).

3 Rådets förordning av den 22 december 2004 om skydd av djur under transport och därmed sammanhängande förfaranden och om ändring av direktiven 64/432/EEG, 93/119/EG och förordning (EG) nr 1255/97 (EUT L 3, 2005, s. 1).

4 Nämnas bör att kommissionen också har ifrågasatt huruvida nämnda förordning åsidosattes redan innan sändningen lämnade unionens territorium.

5 Dom av den 23 april 2015, Zuchtvieh-Export, C‑424/13, EU:C:2015:259 (nedan kallad domen Zuchtvieh-Export).

6 Enligt artikel 2 i förordning nr 1/2005 (med rubriken Definitioner) avses med lång transport en befordran som överskrider åtta timmar räknat från den tidpunkt då det första djuret i sändningen flyttas.

7 Enligt artikel 2 i förordning nr 1/2005 avses med transportör varje fysisk eller juridisk person som transporterar djur för sin egen eller annans räkning.

8 Enligt artikel 2 i förordning nr 1/2005 avses med organisatör i) en transportör som har lagt ut en del av befordran på underentreprenad till minst en annan transportör, ii) en fysisk eller juridisk person som har ingått avtal om en befordran med mer än en transportör eller iii) en person som har undertecknat avsnitt 1 i färdjournalen enligt bilaga II.

9 Enligt artikel 2 i förordning nr 1/2005 avses med djurhållare en fysisk eller juridisk person, med undantag för en transportör, som antingen permanent eller tillfälligt är ansvarig för eller hanterar djur.

10 Enligt artikel 2 i förordning nr 1/2005 avses med ett utförselställe en gränskontrollstation eller varje annan plats som en medlemsstat har anvisat och där djur lämnar unionens tullområde.

11 Enligt artikel 2 i förordning nr 1/2005 avses med officiell veterinär den veterinär som utses av den behöriga myndigheten i medlemsstaten.

12 Se även rådets beslut 2004/544/EG av den 21 juni 2004 om undertecknande av Europeiska konventionen om skydd av djur under internationella transporter (EUT L 241, 2004, s. 21).

13 Det anges inte uttryckligen i begäran om förhandsavgörande att de 36 nötkreatur som Vion ansökte om exportbidrag för ingick bland de 139 nötkreatur som kontrollerades av veterinären i Beirut. Jag kommer emellertid i det följande att utgå från att så var fallet.

14 Jämför dom av den 13 mars 2008, Viamex Agrar Handel, C‑96/06, EU:C:2008:158, punkt 30.

15 En uttrycklig uppgift om detta finns i förslag till avgörande av generaladvokaten Bot i målet Zuchtvieh-Export, C‑424/13, EU:C:2014:2216 (nedan kallat generaladvokaten Bots förslag till avgörande i målet Zuchtvieh-Export), punkt 17.

16 Domstolen beaktade emellertid förordning nr 817/2010 i sitt svar; se domen Zuchtvieh-Export, punkt 53. För en jämförande analys av skillnaden i geografiskt tillämpningsområde mellan förordning nr 817/2010 och förordning nr 1/2005, se generaladvokaten Bots förslag till avgörande i målet Zuchtvieh-Export, punkterna 68–79.

17 Denna bedömning delades uppenbart inte av alla; se generaladvokaten Bots förslag till avgörande i målet Zuchtvieh-Export.

18 Folkrättens aktiva personlighetsprincip föranleder exempelvis vissa stater att (vanligtvis för mindre grova brott) ställa som krav för att dess domstolar ska få tillämpa straffrättsliga bestämmelser att en handling ska vara straffbar inte endast enligt deras egen nationella rätt utan även i den stat där den begicks.

19 Se generaladvokaten Bots förslag till avgörande i målet Zuchtvieh-Export, punkterna 61 och 62.

20 Domen Zuchtvieh-Export, i synnerhet punkt 54 i denna, löser inte dessa frågor. Hänvisningen till efterhandskontroller i dom av den 25 november 2008, Heemskerk och Schaap, C‑455/06, EU:C:2008:650, punkt 28, rörde en annan förordning med föreskrifter om kontroller avsedda att komplettera dem som skulle utföras enligt en föregångare till förordning nr 817/2010.

21 Se mitt förslag till avgörande i målet Masterrind, C‑469/14, EU:C:2016:47, punkterna 20, 27, 28, 38 och 47.

22 I punkt 8 i bilaga II till förordning nr 1/2005 anges exempelvis i det andra stycket att färdjournalen inom en månad efter det att färdjournalen fyllts i [ska] göras [tillgänglig] … på begäran [för] den behöriga myndigheten på avsändningsorten, medan det i det tredje stycket anges att färdjournalen skall återsändas till den behöriga myndigheten på avsändningsorten inom en månad efter det att befordran avslutats.

23 Rådets direktiv av den 19 november 1991 om skydd av djur vid transport och om ändring av direktiven 90/425/EEG och 91/496/EEG (EGT L 340, 1991, s. 17), i dess ändrade lydelse. Se, särskilt, artikel 5.2 b i detta samt kapitel VIII (med rubriken Färdplan) i dess bilaga, vilka infördes genom rådets direktiv 95/29/EG av den 29 juni 1995 om ändring av direktiv 91/628/EEG om skydd av djur vid transport (EGT L 148, 1995, s. 52).

24 Kommissionens förordning av den 9 april 2003 om tillämpningsföreskrifter enligt rådets förordning (EG) nr 1254/1999 beträffande de krav på djurskydd under transport av levande nötkreatur som gäller för beviljande av exportbidrag (EUT L 93, 2003, s. 10).

25 Se generaladvokaten Bots förslag till avgörande i målet Zuchtvieh-Export, punkterna 68–79, särskilt punkt 71.

26 Det är följaktligen inte förvånande att även kommissionen är osäker på hur punkt 7 i bilaga II till förordning nr 1/2005 ska tolkas. Kommissionen har för sin del ifrågasatt huruvida vad som avses med orden överlämna färdjournalen till den officiella veterinären vid utförselstället i första stycket i nämnda punkt är samtliga avsnitt i färdjournalen eller endast avsnitt 3.

27 Så är fallet för punkt 3 e och för punkterna 4–7.

28 Varför denna bestämmelse har inskränkts till att omfatta endast levande nötkreatur är oklart.

29 Förordning nr 817/2010 grundar sig i slutändan på de regler i EUF-fördraget som rör jordbruk. Den rättsliga grunden för denna förordning är i synnerhet artikel 170 i rådets förordning (EG) nr 1234/2007 av den 22 oktober 2007 om upprättande av en gemensam organisation av jordbruksmarknaderna och om särskilda bestämmelser för vissa jordbruksprodukter (enda förordningen om de gemensamma organisationerna av marknaden) (EUT L 299, 2007, s. 1), vars rättsliga grund utgörs av EG-fördraget och i synnerhet artiklarna 36 och 37 EG (nu artiklarna 42 och 43 FEUF).

30 Enligt artikel 3.2 i förordning nr 817/2010 ska en rapport utarbetas och upprättas efter förlagorna i bland annat bilaga IV till den förordningen av den veterinär som i överensstämmelse med artikel 3.1 b i samma förordning har utfört kontrollen av djuren på den första lossningsplatsen i det tredjeland som är slutdestination.

31 Det är i viss mån möjligt att hävda att artikel 21.2 i förordning nr 1/2005 medför att uttrycket överlämna färdjournalen till den officiella veterinären vid utförselstället i punkt 7 i bilaga II till nämnda förordning syftar på att färdjournalen ska överlämnas till den officiella veterinären så att denne kan utföra de relevanta kontrollerna. Denna tolkning av regel 7 är emellertid inte uppenbar.

32 I skäl 3 i förordning nr 817/2010 anges att [f]ör att garantera att djurskyddsnormerna upprätthålls bör ett övervakningssystem införas, som består av obligatoriska kontroller vid utförselställena från [unionens] tullområde, och efter det att djuren har lämnat [unionens] tullområde om det förekommer byte av transportmedel samt också på den plats där den första lossningen sker i det tredjeland som är slutdestination (mina kursiveringar).

33 I skäl 7 i förordning nr 817/2010 anges bland annat att [e]nligt artikel 168 i [förordning nr 1234/2007] och den här förordningen måste djurskyddsreglerna följas för att exportbidragen ska betalas ut.

34 Dom av den 23 april 2015, Zuchtvieh-Export, C‑424/13, EU:C:2015:259, punkt 53.

35 Kommissionen har bland annat hävdat att det framgår av handlingarna i målet att de nötkreatur som är i fråga i det nationella målet inte fick 24 timmars vila innan de lastades ombord på Heidi H i Koper (Slovenien) samt att fem djur dog ombord på fartyget och kastades överbord. Den nederländska regeringen angav emellertid vid den muntliga förhandlingen att kontrollexemplaret T5 visade att de aktuella nötkreaturen lämnade Koper den 13 september 2010.

36 Se dom av den 13 mars 2008, Viamex Agrar Handel, C‑96/06, EU:C:2008:158, punkterna 30 och 31 samt där angiven rättspraxis.

37 Se, analogt, dom av den 13 mars 2008, Viamex Agrar Handel, C‑96/06, EU:C:2008:158, punkterna 30–33, och dom av den 25 november 2008, Heemskerk och Schaap, C‑455/06, EU:C:2008:650, punkt 24.

38 Se, såvitt avser situationer där det trovärdiga i resultaten av de kontroller som hade utförts av den officiella veterinären vid utförselstället i unionen hade ifrågasatts, dom av den 13 mars 2008, Viamex Agrar Handel, C‑96/06, EU:C:2008:158, dom av den 25 november 2008, Heemskerk och Schaap, C‑455/06, EU:C:2008:650, och dom av den 28 juli 2016, Masterrind, C‑469/14, EU:C:2016:609.

39 Se dom av den 20 juni 2013, Agroferm, C‑568/11, EU:C:2013:407, punkt 47 och där angiven rättspraxis.

40 Ibid., punkt 52 och där angiven rättspraxis.