Förslag till avgörande av generaladvokat Henrik Saugmandsgaard Øe föredraget den 28 september 2017

1 Originalspråk: franska.

2 EGT L 3, 2002, s. 1.

3 Europaparlamentets och rådets direktiv 98/71/EG av den 13 oktober 1998 om mönsterskydd (EGT L 289, 1998, s. 28).

4 Se punkterna 92 och 93 i detta förslag till avgörande.

5 Se punkterna 97–110 i detta förslag till avgörande.

6 Proposal for a European parliament and council regulation on the Community Design (KOM(93) 342 slutlig, s. 24 och 25).

7 Principen om konsumtion av rättigheter är även en av grunderna för det skydd som ges genom patent, upphovsrätter och varumärken. Se bland annat artikel 29 i Avtal om en enhetlig patentdomstol (EUT C 175, 2013, s. 1), artikel 4.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/29/EG av den 22 maj 2001 om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället (EGT L 167, 2001, s. 10) och artikel 15 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001 av den 14 juni 2017 om EU-varumärken (EUT L 154, 2017, s. 1).

8 Se punkterna 71–78 i detta förslag till avgörande.

9 Enligt Porsche har i följande domar bil-fälgarna uteslutits från tillämpningsområdet för reparationsklausulen: avgörande från Tribunal de commerce de Bruxelles (Handelsdomstolen i Bryssel, Belgien) av den 16 februari 2015, A/12/05787, dom från Højesteret (Högsta domstolen, Danmark) av den 10 mars 2015, 17/2010, Landgericht Hamburg (regionala domstolen i Hamburg, Tyskland), GRUR-RS 2015, s. 16872, Landesgericht Düsseldorf (regionala domstolen i Düsseldorf, Tyskland), GRUR-RR 2016, s. 228, Audiencia Provincial de Alicante (provinsdomstolen i Alicante, Spanien), av den 18 juni 2010, 437/10, dom från Tribunale di Bologna (Domstolen i Bologna, Italien), av den 17 december 2013, 4306/2011, dom från Tribuale di Milano (Domstolen i Milano, Italien) av den 27 november 2014, 3801/2013, avgörande från Helsingfors tingsrätt (Finland) nr 15/149362, av den 19 november 2015, ärende nr R14/5257, Svea hovrätt (Stockholm, Sverige), av den 29 januari 2016, ärende nr Ö 8596–17.

10 Enligt Acacia har i följande domar bil-fälgar inkluderats i tillämpningsområdet för reparationsklausulen: Tribunale di Napoli (domstolen i Neapel, Italien), den 11 november 2009, RG 35034/079, Tribunale di La Spezia (domstol i Spezia), den 21 september 2010, nr 66/10/18, Tribunale di La Spezia (domstolen i Spezia, Italien), den 29 september 2010, Proc. 75/2010 mod.18, Tribunale di Napoli (domstol i Neapel, Italien), den 11 februari 2011, nr 5001/2011, Tribunale di Milano (domstolen i Milano), den 11 juni 2012, RG 24209/12, Tribunale di Milano (domstolen i Milano), den 11 oktober 2012, RG 46317/12, Corte d’appello di Napoli (Appellationsdomstolen i Neapel, Italien), 25 september 2013, nr 3678/2013.

11 Se punkterna 16 och 24 i förevarande förslag till avgörande.

12 Proposal for a European Parliament and Council regulation on the Community Design (EGT C 29, 1994, s. 20)

13 Proposal for a European Parliament and Council directive on the legal protection of designs (EGT C 345, 1993, s. 14).

14 Artikel 23 – Användning av registrerat gemenskapsmönster för reparationsändamål De rättigheter som erhålls genom ett registrerat gemenskapsmönster får inte göras gällande mot en tredjeman som, minst tre år efter det första saluförandet på marknaden av en produkt i vilken mönstret ingår eller på vilken det tillämpats, använder detta mönster i enlighet med artikel 21, under förutsättning att a) den produkt i vilken mönstret ingår eller på vilket det tillämpas ingår i en sammansatt produkt på vilkens utformning mönstret beror, b) denna användning har till syfte att möjliggöra reparation av den sammansatta produkten så att den återfår sitt ursprungliga utseende och c) allmänheten inte vilseleds beträffande den för reparationen använda produktens ursprung. (Min kursivering)

15 Artikel 14 – Övergångsbestämmelse Fram till dess att ändringar till detta direktiv antas på förslag från kommissionen i enlighet med bestämmelserna i artikel 18 ska medlemsstaterna bibehålla sina rättsliga bestämmelser om användning av ett mönster till en beståndsdel som används för att reparera en sammansatt produkt så att den återfår sitt ursprungliga utseende, och de ska endast kunna vidta förändringar i dessa bestämmelser om syftet är att liberalisera marknaden för sådana delar.

16 Ändrat förslag till rådets förordning (EG) om gemenskapsmönster (EGT C 248 E, 2000, s. 3).

17 Artikel 10a – Övergångsbestämmelse 1. Till dess att denna förordning ändras enligt förslag av kommissionen i ärendet, ska gemenskapsmönsterrätt inte erhållas för mönster som används på eller ingår i en produkt som utgör en beståndsdel av en sammansatt produkt på vilkens utformning mönstret beror. 2. Det förslag från kommissionen som åsyftas i punkt 1 ska lämnas in tillsammans med och med beaktande av de ändringar som kommissionen föreslår i ärendet i enlighet med artikel 18 i direktiv [98/71] om mönsterskydd. (Min kursivering)

18 Se Rapport från ordförandeskapet till ständiga representanternas kommitté (Coreper) nr 12420/2000 av den 19 oktober 2000, punkt 6, tillgänglig på webbplatsen http://data.consilium.europa.eu/doc/document/ST-12420–2000-INIT/sv/pdf, där det anges att [d]en stora majoriteten av delegationerna begärde att formuleringen av artikel 10a och skäl 13 skulle göras om för att närma sig artikel 14 i direktivet eftersom den lydelse som kommissionen föreslagit skulle kunna utesluta fler beståndsdelar från skyddet än vad som avses i artikel 14 i direktivet. Se även Rapport från ordförandeskapet till Coreper nr 8107/2000, av den 5 maj 2000, punkt 2, tillgänglig på webbplatsen http://data.consilium.europa.eu/doc/document/ST-8107–2000-INIT/sv/pdf.

19 Rapport från ordförandeskapet till Coreper nr 12420/2000, av den 19 oktober 2000, punkt 9.

20 Rapport från ordförandeskapet till Coreper nr 12420/2000, av den 19 oktober 2000, s. 9–11.

21 Not från ordförandeskapet till arbetsgruppen för immaterialrätt (mönster) nr 12811/2000, av den 27 oktober 2000, s. 1 och 2, tillgänglig på följande webbplats: http://data.consilium.europa.eu/doc/document/ST-12811–2000-INIT/sv/pdf.

22 Se punkt 38 i detta förslag till avgörande.

23 Se Rapport från ordförandeskapet till Coreper nr 12420/2000, av den 19 oktober 2000, s. 11.

24 Se punkterna 60 och 61 i detta förslag till avgörande. Se promemoria från ordförandeskapet för gruppen Immaterialrätt (formgivning) nr 12811/00 av den 27 oktober 2000.

25 Se bland annat rapport från ordförandeskapet till Coreper nr 13103/00 av den 9 november 2000, s. 6‐9, tillgänglig på följande webbplats: http://data.consilium.europa.eu/doc/document/ST-13103–2000-INIT/sv/pdf, rapport från ordförandeskapet till coreper nr 13641/00, av den 21 november 2000, s. 4 och 6, tillgänglig på följande webbplats: http://data.consilium.europa.eu/doc/document/ST-13641–2000-INIT/sv/pdf, och rapport från ordförandeskapet till rådet (inre marknaden, konsumentfrågor och turism), nr 13749/2000, av den 24 november 2000, s. 7, tillgänglig på följande webbplats http://data.consilium.europa.eu/doc/document/ST-13749–2000-INIT/sv/pdf.

26 Se fotnot 18.

27 Se punkt 57 i detta förslag till avgörande.

28 Se bland annat dom av den 14 december 2006, Nokia ( C‑316/05, EU:C:2006:789, punkt 21), vilken rörde tolkningen av begreppet särskilda skäl i artikel 98.1 första meningen i rådets förordning (EG) nr 40/94, av den 20 december 1993, om gemenskapsvarumärken (EGT L 11, 1994, s. 1; svensk specialutgåva: område 17, volym 2 s. 3).

29 Se punkt 49 i detta förslag till avgörande.

30 Det ska i detta hänseende erinras om att kravet på reparation av en sammansatt produkt innebär att beståndsdelen ska vara nödvändig för en normal användning av denna produkt. Se punkt 89 i detta förslag till avgörande.

31 Se punkt 91 i detta förslag till avgörande.

32 Se punkterna 13 och 19 i detta förslag till avgörande.

33 Domstolen har tidigare haft tillfälle att slå fast att artikel 110 i förordning nr 6/2002 inte tillåter att en tillverkare av reservdelar, såsom Acacia, anbringar ett varumärke som registrerats av en biltillverkare utan dennes samtycke. Se punkt 133 i detta förslag till avgörande.

34 Se punkterna 48–83 i detta förslag till avgörande.

35 Mot bakgrund av den breda definition som fastställs i artikel 19.1 i förordning nr 6/2002, innebär tillverkning eller försäljning av en produkt i vilken en formgivning ingår eller på vilken den tillämpas, samt förvaring av produkten för dessa ändamål, och detta utan innehavarens samtycke, en inskränkning av den sistnämndas exklusiva rättigheter.

36 Det ska i detta hänseende preciseras att iakttagandet av det första av de villkor som undersökts i avsnittet ovan, avseende förekomsten av en beståndsdel i en sammansatt produkt, inte beror på huruvida tillverkaren eller leverantören vidtar försiktighetsåtgärder, utan enbart på de objektiva egenskaper hos den aktuella produkten som anges i punkt 92 i detta förslag till avgörande.

37 Domstolen har tolkat sådana övergångsbestämmelser bland annat i dom av den 23 mars 1983, Peskeloglou ( 77/82, EU:C:1983:92, punkterna 11 och 12), dom av den 5 december 1996, Merck och Beecham ( C‑267/95 och C‑268/95, EU:C:1996:468, punkterna 23 och 24) samt dom av den 12 juni 2008, kommissionen/Portugal ( C‑462/05, EU:C:2008:337, punkterna 53 och 54).

38 Se punkterna 43–47 och 71–78 i detta förslag till avgörande.

39 Detta synsätt har bland annat tagits upp i den fjärde tolkningsfrågan i mål C‑435/16.

40 Beslut av den 6 oktober 2015, Ford Motor Company ( C‑500/14, EU:C:2015:680).

41 Se, bland annat, i ett annat sammanhang, dom av den 8 september 2016, GS Media ( C‑160/15, EU:C:2016:644). Domstolen slog fast att tillhandahållandet på en webbplats av hyperlänkar till skyddade verk, som är fritt tillgängliga på en annan webbplats utan tillstånd från upphovsrättsinnehavaren, inte utgör en överföring till allmänheten i den mening som avses i artikel 3.1 i direktiv 2001/29, om dessa länkar tillhandahållits utan vinstsyfte av en person som inte kände till eller som inte rimligen kunde känna till att dessa verk olagligen offentliggjorts. Även om denna dom inte är direkt överförbar på de förevarande målen, ska det påpekas att domstolen använt ett kriterium analogt med det som jag föreslår.

42 Se artikel 13.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/48/EG av den 29 april 2004 om säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter (EUT L 157, 2004, s. 45) där det anges att [m]edlemsstaterna ska se till att de behöriga rättsliga myndigheterna, efter ansökan från den skadelidande parten, förpliktar den som har begått immaterialrättsintrång och som visste eller rimligen borde ha vetat att han eller hon ägnade sig åt intrångsgörande verksamhet, att betala ett skadestånd till rättighetshavaren som är lämpligt i förhållande till den faktiska skada som denne har orsakats till följd av intrånget (Min kursivering). Se även artikel 4.4 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/943 av den 8 juni 2016 om skydd mot att icke röjd know-how och företagsinformation (företagshemligheter) olagligen anskaffas, utnyttjas och röjs (EUT L 157, 2016, s. 1), där det anges att [a]nskaffande, utnyttjande eller röjande av en företagshemlighet ska anses olagligt även då en person vid tidpunkten för anskaffandet, utnyttjandet eller röjandet kände till, eller under omständigheterna borde ha känt till, att företagshemligheten direkt eller indirekt hade erhållits från en annan person som utnyttjat eller röjt företagshemligheten olagligt i den mening som avses i punkt 3. (Min kursivering).