Förslag till avgörande av generaladvokat Yves Bot föredraget den 26 oktober 2017

1 Originalspråk: franska.

2 Rådets direktiv 2003/86/EG av den 22 september 2003 om rätt till familjeåterförening (EUT L 251, 2003, s. 12).

3 Nedan kallad stadgan.

4 Se domarna nr 201501042/1/V1 och nr 201502485/1/V1. Den hänskjutande domstolen har vid EU-domstolen ifrågasatt en tolkning som den normalt sett ska följa, trots att den inte härrör från den autentiska uttolkaren av de unionsrättsliga normer som är aktuella i målet vid den hänskjutande domstolen. Raad van State (Högsta förvaltningsdomstolen) har enligt den hänskjutande domstolen felaktigt tolkat bestämmelserna i direktiv 2003/86 trots att de inte hade en klar betydelse och borde ha tolkats autentiskt av domstolen. Utan att vilja inleda en diskussion, vill jag dock påpeka att en kontrovers i rättspraxis kan ligga till grund för detta mål, åtminstone på ett inhemskt plan.

5 Se, e contrario, förslag till avgörande av generaladvokaten Mengozzi i målet Noorzia ( C‑338/13, EU:C:2014:288, punkterna 34–36).

6 Se, för ett liknande resonemang, mitt förslag till avgörande i de förenade målen O m.fl. ( C‑356/11 och C‑357/11, EU:C:2012:595, punkt 56).

7 Se, analogt, förslag till avgörande av generaladvokaten Mengozzi i målet Noorzia ( C‑338/13, EU:C:2014:288, punkterna 34 och 36).

8 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 4 mars 2010, Chakroun ( C‑578/08, EU:C:2010:117, punkterna 43 och 44), och mitt förslag till avgörande i de förenade målen O m.fl. ( C‑356/11 och C‑357/11, EU:C:2012:595, punkt 63).

9 Se mitt förslag till avgörande i de förenade målen O m.fl. ( C‑356/11 och C‑357/11, EU:C:2012:595, punkterna 77 och 78 samt där angiven rättspraxis), och dom av den 6 december 2012, O m.fl. ( C‑356/11 och C‑357/11, EU:C:2012:776, punkt 76).

10 Se mitt förslag till avgörande i de förenade målen O m.fl. ( C‑356/11 och C‑357/11, EU:C:2012:595, punkt 73), och Europadomstolens dom av den 6 juli 2010, Neulinger och Shuruk/Schweiz, CE:ECHR:2010:0706JUD004161507, § 136 och där angiven rättspraxis.

11 Se mitt förslag till avgörande i de förenade målen O m.fl. ( C‑356/11 och C‑357/11, EU:C:2012:595, punkt 74), och Europadomstolens dom av den 21 december 2001, Sen/Nederländerna (CE:ECHR:2001:1221JUD003146596, § 37), och dess dom av den 31 januari 2006, Rodrigues da Silva et Hoogkamer/Nederländerna (CE:ECHR:2006:0131JUD005043599, § 39). Se även dom av den 27 juni 2006, Europaparlamentet/rådet ( C‑540/03, EU:C:2006:429, punkt 56).

12 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 6 december 2012, O m.fl. ( C‑356/11 och C‑357/11, EU:C:2012:776, punkt 81).

13 Se förklaring av Frans Timmermans, Europeiska kommissionens förste vice ordförande, den 30 november 2016, om uppmaning till medlemsstaterna att påskynda registreringen av underåriga utan medföljande vuxen och förbättra deras skydd.

14 Rådets direktiv 2005/85/EG av den 1 december 2005 om miniminormer för medlemsstaternas förfaranden för beviljande eller återkallande av flyktingstatus (EUT L 326, 2005, s. 13).

15 Se, analogt, dom av den 17 juli 2014, Noorzia ( C‑338/13, EU:C:2014:2092, punkt 17).

16 Se, analogt, mitt förslag till avgörande i målet Danqua ( C‑429/15, EU:C:2016:485, punkterna 75–79). Se även, för ett liknande resonemang, Europadomstolens dom av den 10 juli 2014, Tanda-Muzinga/Frankrike (CE:ECHR:2014:0710JUD000226010, §§ 75 och 76).

17 Se dom av den 27 juni 2006, Europaparlamentet/rådet ( C‑540/03, EU:C:2006:429, punkt 57), i vilken domstolen erinrade om att det i artikel 9.1 i konventionen om barnets rättigheter, som antogs av Förenta nationernas generalförsamling i dess resolution 44/25 av den 20 november 1989 och trädde i kraft den 2 september 1990, föreskrivs att konventionsstaterna ska säkerställa att ett barn inte skiljs från sina föräldrar mot deras vilja, och att enligt artikel 10.1 följer av denna förpliktelse att ansökningar från ett barn eller dess föräldrar om att resa in i eller lämna en konventionsstat för familjeåterförening ska behandlas på ett positivt, humant och snabbt sätt av konventionsstaterna. Se även artikel 22 i denna konvention, i vilken föreskrivs en rätt för barn att leva med sina föräldrar. Se vidare slutbetänkande vid konferensen av Förenta staternas befullmäktigade ombud om status för flyktingar och statslösa, av den 25 juli 1951, och Europadomstolens dom av den 10 juli 2014, Tanda-Muzinga/Frankrike (CE:ECHR:2014:0710JUD000226010, §§ 44 och 45 samt §§ 48 och 49), i vilka även nämns rekommendationen från Europarådets ministerkommitté nr R(99)23 om familjeåterförening för flyktingar och andra personer som behöver internationellt skydd, som antogs den 15 december 1999, samt promemoria av den 20 november 2008, av Thomas Hammarberg, Europarådets kommissionär för mänskliga rättigheter, till följd av hans vistelse i Frankrike den 21–23 maj 2008.

18 Europarådets expertgrupp för bekämpning av människohandel förespråkar i sin femte och sin sjätte verksamhetsrapport (avseende perioderna från den 1 oktober 2014 till den 31 december 2015 och från den 1 januari 2016 till den 31 december 2016, tillgängliga på webbplatserna https://rm.coe.int/168063093d och https://rm.coe.int/1680706a43) att ett specifikt skydd erbjuds migrerande eller asylsökande barn och ungdomar, med hänsyn till den risk för människohandel som de löper. Detta vidsträckta skydd ska emellertid omfatta alla risker som underåriga och unga vuxna tredjelandsmedborgare som befinner sig i medlemsstaterna löper. I sin förklaring, den 28 juli 2017, i samband med världsdagen för människohandelsoffers värdighet, tillgänglig på webbplatsen http://www.coe.int/fr/web/portal/news-2017/-/asset_publisher/StEVosr24HJ2/content/states-must-act-urgently-to-protect-refugee-children-from-trafficking?inheritRedirect=false&redirect=http%3A%2F%2Fwww.coe.int%2Ffr%2Fweb%2Fportal%2Fnews-2017%3Fp_p_id%3D101_INSTANCE_StEVosr24HJ2%26p_p_lifecycle%3D0%26p_p_state%3Dnormal%26p_p_mode%3Dview%26p_p_col_id%3Dcolumn-4%26p_p_col_count%3D1, ifrågasatte denna expertgrupp särskilt de begränsningar som ett flertal stater har infört avseende familjeåterförening.

19 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 4 mars 2010, Chakroun ( C‑578/08, EU:C:2010:117, punkt 43), och mitt förslag till avgörande i de förenade målen O m.fl. ( C‑356/11 och C‑357/11, EU:C:2012:595, punkt 59).

20 Se, analogt, förslag till avgörande av generaladvokaten Mengozzi i målet Noorzia ( C‑338/13, EU:C:2014:288, punkterna 25 och 61).

21 Se dom av den 27 juni 2006, Europaparlamentet/rådet ( C‑540/03, EU:C:2006:429, punkt 60), och dom av den 4 mars 2010, Chakroun ( C‑578/08, EU:C:2010:117, punkt 41). Se även, för ett liknande resonemang, förslag till avgörande av generaladvokaten Mengozzi i målet Noorzia ( C‑338/13, EU:C:2014:288, punkt 23).

22 Se dom av den 4 mars 2010, Chakroun ( C‑578/08, EU:C:2010:117, punkt 43), och dom av den 6 december 2012, O m.fl. ( C‑356/11 och C‑357/11, EU:C:2012:776, punkt 74), samt förslag till avgörande av generaladvokaten Mengozzi i målet Noorzia ( C‑338/13, EU:C:2014:288, punkt 24).

23 Se dom av den 27 juni 2006, Europaparlamentet/rådet ( C‑540/03, EU:C:2006:429, punkt 88), i vilken domstolen erinrade om att även om medlemsstaterna, enligt vissa bestämmelser i direktiv 2003/86, förfogar över ett utrymme för skönsmässig bedömning, är de skyldiga att pröva ansökningar om familjeåterförening i barnets intresse och i syfte att gynna familjelivet.