Förslag till avgörande av generaladvokat Melchior Wathelet föredraget den 16 november 2017

1 Originalspråk: franska.

2 EGT L 12, 2001, s. 1.

3 EUT L 351, 2012, s. 1.

4 Se, för ett liknande resonemang, Paschalidis, P., Freedom of Establishment and Private International Law for Corporations, Oxford University Press, 2012, punkterna 2.09–2.29.

5 Dom av den 10 september 2015, Holterman Ferho Exploitatie m.fl. ( C‑47/14, EU:C:2015:574, punkt 52 och där angiven rättspraxis).

6 Dom av den 10 september 2015, Holterman Ferho Exploitatie m.fl. ( C‑47/14, EU:C:2015:574, punkt 68 och där angiven rättspraxis).

7 Se dom av den 13 juli 2006, Reisch Montage ( C‑103/05, EU:C:2006:471, punkt 22), och dom av den 12 maj 2011, BVG ( C‑144/10, EU:C:2011:300, punkt 30).

8 Se dom av den 13 juli 2006, Reisch Montage ( C‑103/05, EU:C:2006:471, punkt 22), och dom av den 12 maj 2011, BVG ( C‑144/10, EU:C:2011:300, punkt 30).

9 Se dom av den 2 oktober 2008, Hassett och Doherty ( C‑372/07, EU:C:2008:534, punkt 19), och dom av den 12 maj 2011, BVG ( C‑144/10, EU:C:2011:300, punkterna 29 och 30).

10 Målet i vilket meddelades dom av den 2 oktober 2008, Hassett och Doherty ( C‑372/07, EU:C:2008:534), avsåg nämligen tvister mellan en yrkesorganisation bildad enligt engelsk rätt och dess medlemmar utifrån ett avtal mellan dem. Således avsåg målet inte en tvist som omfattades av engelsk bolagsrätt. Samma sak gäller målet i vilket meddelades dom av den 22 mars 1983, Peters Bauunternehmung ( 34/82, EU:C:1983:87), som avsåg tvister som härrörde från ett anslutningsavtal till en förening. Frågan om domstolar där föreningen hade sitt säte hade exklusiv behörighet hade inte ens ställts. Målet i vilket meddelades dom av den 12 maj 2011, BVG ( C‑144/10, EU:C:2011:300), avsåg en tvist mellan ett bolag bildat enligt tysk rätt och dess fordringsägare avseende ett avtal om ett finansiellt derivat. Det tyska bolaget ifrågasatte giltigheten av detta avtal, som var resultatet av att bolagsorganen hade överskridit sina befogenheter enligt bolagsordningen. Det rörde sig således inte om en intern bolagstvist, eftersom den fråga som reglerades av bolagsrätten, det vill säga frågan om det tyska bolagets ingående av nämnda avtal utgjorde ett överskridande av dess befogenheter, endast var en prejudiciell fråga. Målet i vilket meddelades dom av den 23 oktober 2014, flyLAL-Lithuanian Airlines ( C‑302/13, EU:C:2014:2319), avsåg en tvist mellan, å ena sidan, ett flygbolag bildat enligt lettisk rätt och det bolag bildat enligt lettisk rätt som drev flygplatsen i Riga (Lettland). Flygbolaget, som var bildat enligt lettisk rätt, försökte erhålla skadestånd för en skada som vållats av svarandenas åsidosättanden av konkurrensrätten. Det rörde sig således varken om en intern bolagstvist eller om en fråga som reglerades av bolagsrätten.

11 Se punkt 19 och där angiven rättspraxis.

12 Se dom av den 2 oktober 2008, Hassett och Doherty ( C‑372/07, EU:C:2008:534, punkt 20).

13 Dom av den 2 oktober 2008, Hassett och Doherty ( C‑372/07, EU:C:2008:534, punkt 21 och där angiven rättspraxis).

14 Se skäl 11 i förordning nr 44/2001. Se även, för ett liknande resonemang, dom av den 12 maj 2011, BVG ( C‑144/10, EU:C:2011:300, punkterna 33 och 35).