Förslag till avgörande av generaladvokat Yves Bot föredraget den 30 november 2017

1 Originalspråk: franska.

2 EUT L 347, 2006, s. 1 (nedan kallat mervärdesskattedirektivet).

3 BGB1. 663/1994 (nedan kallad UStG 1994).

4 BGB1. I, nr 34/2010.

5 Denna punkt har ändrats genom Abgabenänderungsgesetz 2012 (lag om ändring av skattelagstiftningen) av den 14 december 2012 (BGB1 I, 112/2012), som trädde i kraft den 1 januari 2013. I den föreskrivs följande: 4) Faktureringen ska göras i enlighet med bestämmelserna i den medlemsstat från vilken förvärvaren driver sitt företag. Om leveransen äger rum från förvärvarens fasta driftställe är lagstiftningen i den medlemsstat tillämplig där det fasta driftstället befinner sig. … Om bestämmelserna i denna federala lag är avgörande för faktureringen ska fakturan dessutom innehålla följande uppgifter: – En uttrycklig hänvisning till att det föreligger en gemenskapsintern trepartstransaktion och att den sista köparen ska betala skatten. – Det registreringsnummer för mervärdesskatt under vilket näringsidkaren (förvärvaren) har utfört det gemenskapsinterna förvärvet och den efterföljande leveransen av varorna. – Mottagarens registreringsnummer för mervärdesskatt.

6 I punkt 7 i begäran om förhandsavgörande anges att registreringsnumret för mervärdesskatt inte längre var giltigt den 10 april 2013.

7 Vid förhandlingen angav bolagets ombud att bolaget har gett upp sina planer.

8 Detta gäller även motsvarande bestämmelser i rådets sjätte direktiv 77/388/EEG av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter – Gemensamt system för mervärdesskatt: enhetlig beräkningsgrund (EGT L 145, 1977, s. 1; svensk specialutgåva, område 9, volym 1, s. 28) (nedan kallat sjätte direktivet). Se punkt 34 och följande punkter nedan.

9 För ett historiskt perspektiv, se förslag till avgörande av generaladvokaten Kokott i målet Teleos m.fl. ( C‑409/04, EU:C:2007:7, punkterna 24–29).

10 EGT L 376, 1991, s. 1; svensk specialutgåva, område 9, volym 2, s. 33.

11 I punkt 22 i domen av den 27 september 2007, Teleos m.fl. ( C‑409/04, EU:C:2007:548), erinrade domstolen om att [e]fter att ha konstaterat att villkoren inte var uppfyllda för ett genomförande av principen att tillhandahållna varor skall beskattas i sin ursprungsmedlemsstat utan att det inverkar på principen att skatt som påförs i konsumtionsledet bör tillfalla den medlemsstat där den slutliga förbrukningen sker, införde … gemenskapslagstiftaren genom avdelning XVI i sjätte direktivet övergångsbestämmelser för beskattning av handel mellan medlemsstaterna, vilka grundades på fastställandet av en ny beskattningsutlösande händelse i form av förvärv av varor inom gemenskapen (sjunde–tionde skälen i direktiv 91/680).

12 EGT L 384, 1992, s. 47; svensk specialutgåva, område 9, volym 2, s. 119. I artikel 4 i detta direktiv fastställdes datumet för genomförande till den 1 januari 1993.

13 EUT L 77, 2011, s. 1. Förutom vissa av bestämmelserna i artiklarna 3, 11, 23 och 24 trädde denna förordning i kraft den tjugonde dagen efter det att den hade offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning och den är tillämplig från och med den 1 juli 2011 (se artikel 65 i förordningen). Rådets förordning (EG) nr 1777/2005 av den 17 oktober 2005 om fastställande av tillämpningsföreskrifter för direktiv 77/388/EEG rörande det gemensamma systemet för mervärdesskatt (EUT L 288, 2005, s. 1) upphörde att gälla, se artikel 64 i förordning nr 282/2011.

14 Vad gäller framtida bestämmelser, se förslag till rådets genomförandeförordning av den 4 oktober 2017 om ändring av genomförandeförordning (EU) nr 282/2011 vad gäller vissa undantag från skatteplikt för gemenskapsinterna transaktioner (COM(2017) 568 final), som endast avser artikel 138 i mervärdesskattedirektivet.

15 Det ska påpekas att denna mekanism inte är tvingande. Förvärvarna kan välja att låta tillämpa den princip enligt vilken den beskattningsbara personen i mellanledet ska fullgöra sina skatteskyldigheter antingen i avgångsmedlemsstaten för varorna, i vilken han utför en gemenskapsintern leverans, eller i ankomstmedlemsstaten för varorna, i vilken han gör ett gemenskapsinternt förvärv följt av en intern leverans för vilken slutkunden beskattas.

16 I led a i samma artikel föreskrivs att leverans av varor mot ersättning som görs inom en medlemsstats territorium av en beskattningsbar person när denne agerar i denna egenskap ska vara föremål för mervärdesskatt.

17 Se dom av den 27 september 2007, Teleos m.fl. ( C‑409/04, EU:C:2007:548, punkt 23).

18 Nu artikel 2.1 b i) i mervärdesskattedirektivet.

19 Nu artikel 138.1 i mervärdesskattedirektivet.

20 Se dom av den 27 september 2007, Teleos m.fl. ( C‑409/04, EU:C:2007:548, punkt 24).

21 Se dom av den 27 september 2007, Teleos m.fl. ( C‑409/04, EU:C:2007:548, punkt 25).

22 Se dom av den 27 september 2007, Teleos m.fl. ( C‑409/04, EU:C:2007:548, punkt 42). Se, för ett exempel på följderna av underlåtenhet att iaktta detta krav, dom av den 22 april 2010, X och fiscale eenheid Facet-Facet Trading ( C‑536/08 och C‑539/08, EU:C:2010:217, punkterna 41 och 42).

23 Se, för ett exempel på transaktioner som involverar mer än två beskattningsbara personer, dom av den 22 april 2010, X och fiscale eenheid Facet-Facet Trading ( C‑536/08 och C‑539/08, EU:C:2010:217), dom av den 27 september 2012, VSTR ( C‑587/10, EU:C:2012:592), dom av den 18 december 2014, Schoenimport Italmoda Mariano Previti m.fl. ( C‑131/13, C‑163/13 och C‑164/13, EU:C:2014:2455), och dom av den 26 juli 2017, Toridas ( C‑386/16, EU:C:2017:599).

24 Se, för en jämförelse med det system som är tillämpligt på trepartstransaktioner, förslag till avgörande av generaladvokaten Kokott i målet EMAG Handel Eder ( C‑245/04, EU:C:2005:675, punkt 65).

25 Se dom av den 6 april 2006, EMAG Handel Eder ( C‑245/04, EU:C:2006:232, punkt 40).

26 Nu artikel 138.1 i mervärdesskattedirektivet.

27 Se dom av den 6 april 2006, EMAG Handel Eder ( C‑245/04, EU:C:2006:232, punkt 1 i domslutet).

28 Se dom av den 16 december 2010, Euro Tyre Holding ( C‑430/09, EU:C:2010:786, punkt 27 och följande punkter).

29 Se punkt 44 i den domen.

30 Min kursivering.

31 Såsom domstolen gjorde i sin fråga till parterna som skulle besvaras muntligen vid förhandlingen.

32 Enligt formuleringen i förslag till avgörande av generaladvokaten Kokott i målet EMAG Handel Eder ( C‑245/04, EU:C:2005:675, punkt 66).

33 Se, för en jämförelse, de situationer som avsågs i rapport från kommissionen till rådet och Europaparlamentet av den 23 november 1994 om övergångssystemet för mervärdesbeskattning av gemenskapsintern handel (KOM(94) 515 slutlig) (nedan kallad rapporten från 1994), i vilken det i punkt 247 anges att [i] det motsatta fallet, om B får varorna levererade i medlemsstat 1, eller om hans köpare C i eget namn och för egen räkning påtar sig transporten till ankomstmedlemsstat 2 (läs 3 för överensstämmelse med punkt 4 ovan), utför B ett köp i medlemsstat 1 som följs av en gemenskapsintern leverans från den medlemsstaten. Se, för ett exempel på den förstnämnda situationen, dom av den 26 juli 2017, Toridas ( C‑386/16, EU:C:2017:599, punkterna 12, 13 och 40).

34 Se punkt 43 fjärde strecksatsen ovan.

35 Detta krav anges i artikel 42 och artikel 141 e i mervärdesskattedirektivet. Om detta krav inte är uppfyllt är artikel 41 i mervärdesskattedirektivet tillämplig. Villkoret är formulerat på följande sätt: om [förvärvaren] inte visar att förvärvet har varit föremål för mervärdesskatt i enlighet med artikel 40. Se punkt 85 nedan samt punkterna 6 och 17 i begäran om förhandsavgörande.

36 Se den österrikiska regeringens skriftliga yttranden (punkt 7). Fri bedömning av hur olika översättningar överensstämmer.

37 Se artikel 214 i mervärdesskattedirektivet avseende skyldigheten att identifiera sig med ett registreringsnummer för varje transaktion. Se även bland annat, för en erinran om syftet, som är att säkerställa mervärdesskattesystemets goda funktion, dom av den 14 mars 2013, Ablessio ( C‑527/11, EU:C:2013:168, punkterna 18 och 19).

38 Se rapporten från 1994, punkt 246 om beskattningsprinciperna.

39 Se rapporten från 1994, punkt 249.

40 Terra, B., och Kajus, J., A Guide to the European VAT Directives, Introduction to European VAT, volym 1, International Bureau of Fiscal Documentation, Amsterdam, 2017, s. 619, särskilt fotnot 601. Se även, för ett exempel, det franska cirkuläret BOI-TVA-CHAMP-20–40–20120912, som är tillgängligt på internetadressen http://bofip.impots.gouv.fr/bofip/1342-PGP.html, punkt 240, och kommentaren till den belgiska lagstiftningen i Baltus, F., La TVA: fondements et mécanismes, andra utgåvan, Larcier, Bryssel, 2016, s. 163.

41 Enligt vissa nationella lagstiftningar finns det en koppling mellan skatteregistreringsnumret och organisationsnumret för företag som är etablerade i den berörda staten. Mervärdesskatteregistreringsnumret för gemenskapsintern handel tilldelas automatiskt utifrån detta nummer.

42 Se punkterna 252, 254 och 255 i rapporten.

43 Se punkt 61 ovan.

44 Se punkt 63 ovan.

45 Se punkt 251 i rapporten.

46 Närmare bestämt artikel 265.1 a i detta direktiv.

47 Denna lösning kan jämföras med domstolens praxis enligt vilken undantag från skatteplikt för en gemenskapsintern leverans inte ska vara beroende av om ett registreringsnummer för mervärdesskatt har tilldelats eller angetts eller om det har strukits. Se punkt 87 och följande punkter nedan.

48 Se dom av den 14 mars 2013, Ablessio ( C‑527/11, EU:C:2013:168, punkterna 20 och 32).

49 Se punkterna 9–11 i den österrikiska regeringens skriftliga yttranden.

50 Se för mer allmänna överväganden om kopplingen mellan denna målsättning och unionens tillväxtstrategi, bland annat för små och medelstora företag, motiveringen till förslag till rådets genomförandeförordning av den 4 oktober 2017 om ändring av genomförandeförordning nr 282/2011 vad gäller vissa undantag från skatteplikt för gemenskapsinterna transaktioner (COM(2017) 568 final, punkt 3.6).

51 Se dom av den 27 september 2007, Teleos m.fl. ( C‑409/04, EU:C:2007:548, punkterna 48–50).

52 Se dom av den 27 september 2007, Collée ( C‑146/05, EU:C:2007:549, punkt 29), och dom av den 6 september 2012, Mecsek-Gabona ( C‑273/11, EU:C:2012:547, punkt 61).

53 Jämför dom av den 27 september 2012, VSTR ( C‑587/10, EU:C:2012:592, punkt 43 och där angiven rättspraxis).

54 Se punkterna 254 och 255 i rapporten.

55 Det kan härvidlag konstateras att rapporten inte har föranlett införande av några särskilda bestämmelser i samband med ändringarna av mervärdesskattedirektivet eller antagandet av olika förordningar.

56 Se meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén av den 4 oktober 2017: Uppföljning av handlingsplanen för mervärdesskatt: Mot ett gemensamt mervärdesskatteområde i EU – Dags för beslut (COM(2017) 566 final, punkt 3.1.2., s. 11).

57 Närmare bestämt artikel 263.1 första stycket, vilken motsvarar artikel 28h i sjätte direktivet som infogades genom direktiv 91/680, och vilken har ersatt artikel 22.6 b andra stycket första satsen i sjätte direktivet.

58 Närmare bestämt artikel 265.1 a och b, vilken motsvarar artikel 28h i sjätte direktivet som infogades genom direktiv 91/680, och vilken har ersatt artikel 22.6 b femte stycket första och andra strecksatserna i sjätte direktivet.

59 Se punkt 16 i den österrikiska regeringens yttranden.

60 Se punkt 28 i begäran om förhandsavgörande, där det anges att sammanställningarna ingavs den 8 februari 2013, trots att fristen för ingivande hade löpt ut den 31 januari 2013.

61 Se punkterna 5 och 31 i begäran om förhandsavgörande. Rättelserna ingavs den 10 april 2013.

62 Artikel 42 a i mervärdesskattedirektivet.

63 Vilken motsvarar artikel 28b A.2 första och andra styckena i sjätte direktivet. Med hänsyn till den bedömning som den hänskjutande domstolen och den österrikiska regeringen har anfört i sina skriftliga yttranden ska det också påpekas att det kan röra sig om fall där varornas slutdestination inte är känd eller, mer allmänt, där något av de materiella villkoren i artikel 42 i mervärdesskattedirektivet inte är uppfyllt.

64 C‑536/08 och C‑539/08, EU:C:2010:217, punkterna 32–36.

65 Se punkt 33 i den domen.

66 Se, när det gäller lagda förslag, meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén av den 4 oktober 2017: Uppföljning av handlingsplanen för mervärdesskatt: Mot ett gemensamt mervärdesskatteområde i EU – Dags för beslut (COM(2017) 566 final, punkt 3.1.1.1 b, s. 9).

67 Se dom av den 27 september 2007, Collée ( C‑146/05, EU:C:2007:549, punkt 1 i domslutet).

68 Se dom av den 27 september 2007, Collée ( C‑146/05, EU:C:2007:549, punkt 25).

69 Se dom av den 9 februari 2017, Euro Tyre ( C‑21/16, EU:C:2017:106, punkt 37).

70 Se dom av den 27 september 2012, VSTR ( C‑587/10, EU:C:2012:592, punkt 51 och domslutet), och dom av den 20 oktober 2016, Plöckl ( C‑24/15, EU:C:2016:791, punkt 52 och följande punkter).

71 Se dom av den 15 september 2016, Senatex ( C‑518/14, EU:C:2016:691, domslutet).

72 Se dom av den 6 september 2012, Mecsek-Gabona ( C‑273/11, EU:C:2012:547, punkterna 60 och 61 (rörande ett formellt krav) och punkt 2 i domslutet).

73 Se artiklarna 262 och 263 i mervärdesskattedirektivet.

74 Jämför dom av den 22 april 2010, X och fiscale eenheid Facet-Facet Trading ( C‑536/08 och C‑539/08, EU:C:2010:217, punkt 37).

75 EUT L 268, 2010, s. 1.

76 Se följande skäl i förordning nr 904/2010:(7) Med tanke på skatteuppbörden bör medlemsstaterna samarbeta för att hjälpa till att säkerställa att mervärdesskatten fastställs korrekt. Följaktligen måste de inte bara kontrollera att skatten tillämpas korrekt på sitt territorium utan bör också ge bistånd till andra medlemsstater så att den skatt som är kopplad till en verksamhet på det egna territoriet men ska betalas i en annan medlemsstat tillämpas korrekt. (8) Tillsynen över en korrekt tillämpning av mervärdesskatten på beskattningsbara transaktioner i en annan medlemsstat än den medlemsstat där tillhandahållaren eller leverantören är etablerad är i många fall beroende av information som den medlemsstat där tillhandahållaren eller leverantören är etablerad förfogar över eller som lättare kan inhämtas av nämnda medlemsstat. För att kontrollen över transaktioner av nämnda slag ska kunna ske effektivt krävs det således att den medlemsstat där tillhandahållaren eller leverantören är etablerad inhämtar eller kan inhämta den informationen. … (19) Konsumtionsmedlemsstaten har det grundläggande ansvaret för att säkerställa att icke etablerade leverantörer och tillhandahållare inom gemenskapen uppfyller sina åligganden. …

77 Enligt den formulering som använts i förslag till avgörande av generaladvokaten Saugmandsgaard Øe i målet Plöckl ( C‑24/15, EU:C:2016:204, punkt 82 och följande punkter). Hans grundade sitt resonemang på de principer som anges i domen av den 27 september 2007, Collée ( C‑146/05, EU:C:2007:549, punkt 31), vilka nyligen upprepats i domen av den 9 februari 2017, Euro Tyre ( C‑21/16, EU:C:2017:106, punkterna 36–38).

78 Se dom av den 18 december 2014, Schoenimport Italmoda Mariano Previti m.fl. ( C‑131/13, C‑163/13 och C‑164/13, EU:C:2014:2455, punkterna 42–49).

79 Se dom av den 20 oktober 2016, Plöckl ( C‑24/15, EU:C:2016:791, punkterna 44 och 45). Se även, för ett exempel på skatteundandragande i ankomstmedlemsstaten för varorna i samband med en trepartstransaktion, men där man inte använde sig av den förenklande åtgärden, dom av den 18 december 2014, Schoenimport Italmoda Mariano Previti m.fl. ( C‑131/13, C‑163/13 och C‑164/13, EU:C:2014:2455).

80 Se dom av den 9 februari 2017, Euro Tyre ( C‑21/16, EU:C:2017:106, punkterna 42 och 43).

81 Se punkterna 23, 27 och 39 i den österrikiska regeringens skriftliga yttranden.

82 C‑536/08 och C‑539/08, EU:C:2010:217.

83 Se punkterna 41 och 42 i den domen.