Domstolens dom (åttonde avdelningen) den 12 oktober 2017
Hänvisat till av
I mål C‑156/16, angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 267 FEUF, framställd av Finanzgericht München (Skattedomstolen i München, Tyskland) genom beslut av den 25 februari 2016, som inkom till domstolen den 17 mars 2016, i målet
DOMSTOLEN (åttonde avdelningen) sammansatt av avdelningsordföranden J. Malenovský (referent) samt domarna D. Šváby och M. Vilaras, generaladvokat: P. Mengozzi, justitiesekreterare: handläggaren L. Carrasco Marco,
efter det skriftliga förfarandet och förhandlingen den 16 mars 2017,
med beaktande av de yttranden som avgetts av: Tigers GmbH, genom G. Eder och J. Dehn, Rechtsanwälte, Hauptzollamt Landshut, genom G. Pieper, i egenskap av ombud, Polens regering, genom B. Majczyna, i egenskap av ombud, Europeiska kommissionen, genom L. Grønfeldt, T. Maxian Rusche och N. Kuplewatzky, samtliga i egenskap av ombud,
och efter att den 15 juni 2017 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,
följande
Dom
Tillämpliga bestämmelser
Antidumpningslagstiftningen
Förordning (EU) nr 1072/2012
Genomförandeförordning nr 412/2013
Tullkodexen
Målet vid den nationella domstolen och tolkningsfrågorna
Prövning av tolkningsfrågorna
Den första frågan
Den andra frågan
Rättegångskostnader
1 Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artikel 1.3 i rådets genomförandeförordning (EU) nr 412/2013 av den 13 maj 2013 om införande av en slutgiltig antidumpningstull och slutgiltigt uttag av den preliminära tull som införts på import av bords- och köksartiklar av keramiskt material med ursprung i Folkrepubliken Kina (EUT L 131, 2013, s. 1), och av artikel 78 i rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (EGT L 302, 1992, s. 1; svensk specialutgåva, område 2, volym 16, s. 4), i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2700/2000 av den 16 november 2000 (EGT L 311, 2000, s. 17) (nedan kallad tullkodexen).
2 Begäran om förhandsavgörande har framställts i ett mål mellan Tigers GmbH och Hauptzollamt Landshut (huvudtullkontoret i Landshut) (nedan kallat tullkontoret). Målet rör tullkontorets avslag på Tigers ansökan om partiell återbetalning av en antidumpningstull.
3 I artikel 1 i kommissionens förordning (EU) nr 1072/2012 av den 14 november 2012 om införande av en provisorisk antidumpningstull på import av bords- och köksartiklar av keramiskt material med ursprung i Folkrepubliken Kina (EUT L 318, 2012, s. 28) föreskrivs följande:
4 Skäl 229 i genomförandeförordning nr 412/2013 har följande lydelse:
5 I artikel 1 i nämnda genomförandeförordning föreskrivs följande:
6 I bilaga II till genomförandeförordning nr 412/2013 anges följande:
7 I artikel 62 i tullkodexen föreskrivs följande:
8 Artikel 78 i tullagen har följande lydelse:
9 Den 17 december 2012 importerade Tigers olika bords- och köksprodukter av keramiskt material från Folkrepubliken Kina till Tyskland. Vid importen belades varorna med den preliminära antidumpningstull som hade införts genom förordning nr 1072/2012.
10 Samma dag ingav Tigers en tulldeklaration för de importerade varorna till tullkontoret och uppvisade en faktura. I varubeteckningen i deklarationen angavs produkter av keramiskt material och som Taric-tilläggsnummer angavs B999, det vill säga det nummer som motsvarar import från alla övriga företag som inte är förtecknade i förordning nr 1072/2012.
11 Likaså samma dag, den 17 december 2012, kontrollerade tullkontoret varorna i sina lokaler och ersatte varje gång det deklarerade Taric-tilläggsnumret B999 med Taric-tilläggsnumret B354, det vill säga det nummer som motsvarar import från exporterande tillverkare som är förtecknade i bilaga I till förordning nr 1072/2012.
12 Eftersom den faktura som Tigers uppvisade i samband med importen inte åtföljdes av en försäkran som var undertecknad av tillverkaren och således inte uppfyllde kraven i bilaga II till förordning nr 1072/2012, förpliktade tullkontoret med stöd av förordningen Tigers att lämna en säkerhet i kontanter för en preliminär antidumpningstull beräknad utifrån en tullsats på 58,8 procent.
13 Efter det att genomförandeförordning nr 412/2013 hade antagits fastställde tullkontoret, den 28 juni 2013, med stöd av denna förordning, en slutgiltig antidumpningstull för Tigers import beräknad utifrån en antidumpningstullsats på 36,1 procent, som gällde alla övriga företag som inte var förtecknade i förordning nr 412/2013, utan att begära att Tigers skulle inkomma med en faktura som uppfyllde kraven i bilaga II till genomförandeförordning nr 412/2013.
14 Genom skrivelse av den 4 juli 2013 inkom Tigers med originalfakturan tillsammans med en försäkran som var undertecknad av tillverkaren och en ansökan om återbetalning av den antidumpningstull som bolaget ansåg sig ha betalat för mycket med anledning av att det avseende bolaget hade tillämpats en slutgiltig antidumpningstullsats på 36,1 procent, som gällde alla övriga företag som inte var förtecknade i genomförandeförordning nr 412/2013, och inte den tullsats på 17,9 procent som var tillämplig på import från de företag som var förtecknade i bilaga I till nämnda förordning.
15 Den 2 oktober 2013 avslog tullkontoret ansökan om återbetalning, på grund av att det inte kunde godta en giltig faktura som upprättas eller uppvisas i efterhand.
16 Genom skrivelse av den 4 november 2013, inkom Tigers med en begäran om omprövning av beslutet och den 5 maj 2014 uppvisade bolaget en ändrad faktura som hade upprättats av tillverkaren.
17 Genom beslut av den 24 februari 2015 avslog tullkontoret Tigers nya begäran. Tullkontoret ansåg att den faktura, åtföljd av motsvarande försäkran av tillverkaren, som hade uppvisats i efterhand tillsammans med ansökan om återbetalning och som på nytt hade justerats i omprövningsförfarandet, skulle, för att kunna beviljas en individuell antidumpningstull, ha uppvisats i samband med att tulldeklarationen mottogs.
18 Tigers väckte talan mot tullkontorets beslut att avslå dess ansökan om återbetalning vid Finanzgericht München (Skattedomstolen i München, Tyskland).
19 Mot denna bakgrund beslutade Finanzgericht München (Skattedomstolen i München) att vilandeförklara målet och ställa följande frågor till domstolen:
20 Den hänskjutande domstolen har ställt den första frågan för att få klarhet i huruvida artikel 1.3 i genomförandeförordning nr 412/2013 ska tolkas så att den, för att en slutgiltig antidumpningstull ska kunna beviljas, tillåter att en giltig faktura visas upp efter det att tulldeklarationen har lämnats in, om alla andra nödvändiga villkor för att få en individuell antidumpningstullsats beviljad är uppfyllda.
21 Enligt fast rättspraxis ska, vid tolkningen av en unionsbestämmelse, inte bara dess lydelse, utan också sammanhanget och de mål som eftersträvas med de föreskrifter som bestämmelsen ingår i beaktas (se, bland annat, dom av den 16 november 2016, Hemming m.fl., C‑316/15, EU:C:2016:879, punkt 27 och där angiven rättspraxis).
22 Vad beträffar lydelsen i artikel 1.3 i genomförandeförordning nr 412/2013, anges där att tillämpningen av den individuella antidumpningstullsatsen förutsätter att en giltig faktura som uppfyller kraven i bilaga II till denna förordning uppvisas för medlemsstaternas tullmyndigheter. Om ingen sådan faktura uppvisas ska tullsatsen för övriga företag som inte är förtecknade i nämnda förordning tillämpas.
23 Det framgår klart av denna lydelse, bland annat av termerna ska förutsätta att uppvisandet för tullmyndigheterna av en giltig faktura som uppfyller kraven i bilaga II i denna förordning är ett nödvändigt villkor för att tillämpa en individuell antidumpningstullsats.
24 Däremot framgår det inte av denna lydelse vid vilken tidpunkt en sådan faktura ska uppvisas. Lydelsen utgör därför inget hinder för att en faktura, som uppfyller samtliga krav i artikel 1.3 i genomförandeförordning nr 412/2013 uppvisas för tullmyndigheterna efter det att tulldeklarationen har getts in.
25 Vad beträffar det sammanhang i vilket nämnda artikel 1.3 ingår ska det först och främst, såsom generaladvokaten påpekade i punkt 60 i sitt förslag till avgörande, konstateras att det inte i någon annan bestämmelse i förordning nr 412/2013, i motsats till andra förordningar, fastställs vid vilken tidpunkt en giltig faktura ska uppvisas för tullmyndigheterna.
26 Artikel 1.3 i genomförandeförordning nr 412/2013 ska därför tolkas så, att det inte är otillåtet för de berörda importörerna att uppvisa en sådan faktura efter det att tulldeklarationen har getts in.
27 Eftersom förordningen inte innehåller någon bestämmelse som, med stöd av dess artikel 1.4, innebär att gällande tullbestämmelser blir otillämpliga, regleras ingivande och kontroll av tulldeklarationer avseende varor som omfattas av antidumpningstullar av tullkodexen.
28 Det ska i det avseendet konstateras att det i denna kodex inte uttryckligen anges vid vilken tidpunkt en faktura ska uppvisas. Vidare föreskrivs visserligen i artikel 62.2 i denna kodex att tulldeklarationen ska åtföljas av alla dokument som krävs för tillämpningen av de bestämmelser som gäller för det tullförfarande för vilket varorna är deklarerade, och däribland naturligtvis en faktura, men utan att ange vilka konsekvenserna blir om dokument som åtföljer deklarationen är ogiltiga, såsom fakturan i det nationella målet.
29 Däremot föreskrivs, i det avseendet, i artikel 78 i nämnda kodex ett förfarande som gör det möjligt för tullmyndigheterna att på eget initiativ eller på deklarantens begäran ändra deklarationen efter det att de varor som avses i deklarationen har frigjorts, det vill säga efter det att deklarationen har getts in.
30 Tullmyndigheterna kan således enligt artikel 78.1 och 78.2 i tullkodexen dels ändra tulldeklarationen, i samband med granskningen av den, dels kontrollera relevanta handelsdokument- och uppgifter i syfte att försäkra sig om riktigheten av de i deklarationen lämnade uppgifterna. Om det i samband med en sådan ändring eller sådana granskningar visar sig att de bestämmelser som gäller för det berörda tullförfarandet har tillämpats på grundval av felaktiga eller bristfälliga upplysningar, skall tullmyndigheterna i enlighet med artikel 78.3 i tullkodexen vidta de åtgärder som krävs för att reglera situationen med hänsyn till de nya upplysningar som föreligger.
31 Det följer således av artikel 78 i tullkodexen, sedd i sin helhet, att det är tillåtet att inkomma med nya uppgifter som kan beaktas av tullmyndigheterna efter det att tulldeklarationen har getts in. Systematiken i nämnda artikel går nämligen ut på att anpassa tullförfarandet till den faktiska situationen (se, för ett liknande resonemang, dom av den 10 december 2015, Veloserviss, C‑427/14, EU:C:2015:803, punkt 26 och där angiven rättspraxis).
32 Det finns ingenting som tyder på att detta inte skulle gälla en giltig faktura, som uppfyller kraven i bilaga II till genomförandeförordning nr 412/2013.
33 Denna slutsats bekräftas av de mål som eftersträvas med förordning nr 412/2013.
34 Enligt skäl 229 i denna genomförandeförordning krävs det nämligen särskilda åtgärder för att trygga en korrekt tillämpning av antidumpningstullarna, för att minimera risken för kringgående till följd av de stora skillnaderna mellan tullsatserna.
35 En sådan tillämpning garanteras när antidumpningstullarna fastställs utifrån uppgifter vars riktighet har kunnat kontrolleras, vid behov genom det förfarande som avses i artikel 78 i tullkodexen.
36 Följaktligen, mot bakgrund av det faktum att genomförandeförordning nr 412/2013 har till syfte att minimera risken för kringgående genom att trygga en korrekt tillämpning av antidumpningstullarna, ska den anses tillåta att de berörda importörerna uppvisar en giltig faktura även efter det att tulldeklarationen har getts in.
37 I det nationella målet framgår det av de handlingar som inkommit till domstolen att de berörda tullmyndigheterna, i samband med granskningen av tulldeklarationen, konstaterade att de importerade varorna härrörde från ett av de företag som finns förtecknade i bilaga I till genomförandeförordning nr 412/2013 och att importen av dessa varor således skulle omfattas av en sådan individuell antidumpningstull som var tillämplig på import från dessa företag.
38 Det förefaller således inte föreligga någon risk för kringgående till följd av de stora skillnaderna mellan tullsatserna, vilket det emellertid ankommer på den nationella domstolen att kontrollera.
39 Av det anförda följer att den första frågan ska besvaras enligt följande. Artikel 1.3 i genomförandeförordning nr 412/2013 ska tolkas så, att den, för att det ska kunna beviljas en slutgiltig antidumpningstull, tillåter att en giltig faktura visas upp efter det att tulldeklarationen har lämnats in, om alla andra nödvändiga villkor för att få en individuell antidumpningstullsats beviljad är uppfyllda och en korrekt tillämpning av antidumpningstullarna är tryggad, vilket det ankommer på den hänskjutande domstolen att kontrollera.
40 Med hänsyn till svaret på den första frågan saknas anledning att besvara den andra frågan.
41 Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i målet vid den nationella domstolen utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den nationella domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.
1 Rättegångsspråk: tyska.