Domstolens dom (tionde avdelningen) den 28 juni 2018

I mål C‑635/16 P, angående ett överklagande enligt artikel 56 i stadgan för Europeiska unionens domstol, som ingavs den 8 december 2016,

DOMSTOLEN (tionde avdelningen) sammansatt av avdelningsordföranden E. Levits samt domarna A. Borg Barthet och F. Biltgen (referent), generaladvokat: J. Kokott, justitiesekreterare: A. Calot Escobar,

efter det skriftliga förfarandet,

och efter att den 23 januari 2018 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,

följande

Dom

Tillämpliga bestämmelser

Förordning (EG) nr 58/2003

Förordning (EU) nr 1316/2013

Genomförandebeslut 2013/801/EU

Kommissionens beslut K(2013) 9235 slutlig

Genomförandebeslutet av den 31 juli 2015

Bakgrund till tvisten

Förfarandet vid tribunalen och det angripna beslutet

Parternas yrkanden vid domstolen

Prövning av överklagandet

Parternas argument

Domstolens bedömning

– Upptagande till prövning

– Prövning i sak

Prövning av talan vid tribunalen

Rättegångskostnader

1 Spliethoff’s Bevrachtingskantoor BV (nedan kallat Spliethoff) har yrkat att domstolen ska upphäva det beslut som meddelades av Europeiska unionens tribunal den 11 oktober 2016, Spliethoff’s Bevrachtingskantoor/kommissionen ( T‑564/15, ej publicerat, EU:T:2016:611) (nedan kallat det överklagade beslutet), genom vilket tribunalen ogillade talan om ogiltigförklaring av det beslut som påståtts ingå i ett e-postmeddelande av den 17 juli 2015 från genomförandeorganet för innovation och nätverk (Inea).

2 Rådets förordning (EG) nr 58/2003 av den 19 december 2002 om stadgar för de genomförandeorgan som ansvarar för vissa uppgifter som avser förvaltningen av gemenskapsprogram (EGT L 11, 2003, s. 1) utgör regelverket för genomförandeorganens inrättande och funktionssätt.

3 Artikel 3 i denna förordning har rubriken Inrättande och avveckling. I punkt 1 anges följande:

4 Artikel 6 i förordningen har rubriken Uppgifter. I punkterna 1 och 3 i denna artikel anges följande:

5 Enligt artikel 1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1316/2013 av den 11 december 2013 om inrättande av Fonden för ett sammanlänkat Europa, om ändring av förordning (EU) nr 913/2010 och om upphävande av förordningarna (EG) nr 680/2007 och (EG) nr 67/2010 (EUT L 348, 2013, s. 129) inrättas genom förordningen Fonden för ett sammanlänkat Europa (FSE) som fastställer villkor, metoder och förfaranden för tillhandahållande av finansiellt stöd från unionen till transeuropeiska nät i syfte att främja projekt av gemensamt intresse inom sektorerna för transport-, telekommunikations- och energiinfrastruktur och utnyttja potentiella synergieffekter mellan dessa sektorer. I förordningen fastställs också fördelningen av de resurser som ska göras tillgängliga inom den fleråriga budgetramen för åren 2014–2020.

6 I artikel 18 i förordningen, med rubriken Beviljande av finansiellt stöd från unionen, föreskrivs följande:

7 I artikel 25 i förordningen, med rubriken Kommittéförfarande, föreskrivs följande:

8 Med stöd av förordning nr 58/2003 inrättades Inea genom kommissionens genomförandebeslut 2013/801/EU av den 23 december 2013 (EUT L 352, 2013, s. 65).

9 I artikel 3 i beslutet, som har rubriken Mål och uppgifter, föreskrivs bland annat följande:

10 Beslut K(2013) 9235 slutlig av den 23 december 2013 om delegering av befogenheter till genomförandeorganet för innovation och nätverk för att det ska utföra uppgifter som hänger samman med genomförandet av unionens program inom sektorerna för transport-, telekommunikations- och energiinfrastruktur och som särskilt innefattar användning av anslag som tagits upp i unionens allmänna budget, fastställer i detalj Ineas uppgifter och tillhandahåller ett ramverk för dess genomförande och förhållandet mellan kommissionen och Inea.

11 I artikel 2 i beslutet, som har rubriken De ansvariga generaldirektoraten, föreskrivs följande:

12 Artikel 4 i detta beslut har rubriken Uppgifter delegerade till [Inea]. I punkt 1 föreskrivs följande:

13 Artikel 5 i detta beslut, som har rubriken Uppgifter som är förbehållna kommissionen, föreskrivs följande:

14 I del B i bilaga I till kommissionens beslut K(2013) 9235 slutlig anges följande:

15 Kommissionens genomförandebeslut C(2015) 5274 final av den 31 juli 2015 om fastställande av förteckningen över förslag som valts ut för att ta emot EU:s finansiella stöd på området Fonden för ett sammanlänkat Europa (FSE) – transportsektorn efter ansökningsomgångarna som inleddes den 11 september 2014 och som grundas på det fleråriga arbetsprogramet (nedan kallat genomförandebeslutet av den 31 juli 2015) offentliggjordes på webbplatsen för generaldirektoratet (GD) för transport och rörlighet och på webbplatsen för Inea den 12 respektive den 14 oktober 2015.

16 I skälen 4 och 6 i beslutet anges följande:

17 I artikel 1 i nämnda beslut föreskrivs följande:

18 Spliethoff är ett bolag med säte i Amsterdam (Nederländerna) som driver en skeppsflotta på 50 kombinationsfartyg.

19 Den 11 september 2014 inledde Inea en förslagsomgång inom ramen för kommissionens genomförandebeslut C(2014)1921 slutlig av den 26 mars 2014 om fastställande av det fleråriga arbetsprogrammet 2014 för finansiellt stöd avseende Fonden för ett sammanlänkat Europa (FSE) – Transportsektorn för perioden 2014–2020.

20 Spliethoff svarade på denna förslagsinfordran genom att den 25 februari 2015 inkomma med ett förslag till finansiellt stöd.

21 Den 17 juli 2015 fick Spliethoff ett e-postmeddelande, undertecknat av den grupp inom Inea som ansvarar för utvärderingen (nedan kallat e-postmeddelandet av den 17 juli 2015), med följande innehåll på engelska:

22 Kommissionen antog genomförandebeslutet av den 31 juli 2015 på grundval av den förslagsomgång som Spliethoff hade deltagit i. Spliethoffs förslag fanns inte med i denna förteckning.

23 Genom ansökan som inkom till tribunalens kansli den 25 september 2015, väckte Spliethoff talan mot kommissionen om ogiltigförklaring av det beslut som påstås ingå i e-postmeddelandet av den 17 juli 2015.

24 Genom särskild handling som inkom till tribunalens kansli den 18 december 2015 gjorde kommissionen en invändning om rättegångshinder med stöd av artikel 130 i tribunalens rättegångsregler.

25 Till stöd för sin invändning om rättegångshinder har kommissionen åberopat två grunder för rättegångshinder som avser dels att e-postmeddelandet av den 17 juli 2015 är en förberedande rättsakt och därmed inte utgör en rättsakt mot vilken talan kan väckas, dels att talan inte kan riktas mot kommissionen som inte har författat e-postmeddelandet av den 17 juli 2015.

26 I sitt yttrande över invändningen om rättegångshinder hävdade Spliethoff att även om e-postmeddelandet av den 17 juli 2015 skickades av Inea, hade det till syfte att underrätta bolaget om kommissionens beslut att inte godta dess förslag och att bolaget åtminstone kunde tolka det så, eftersom det inte hade kännedom om kommissionens genomförandebeslut av den 31 juli 2015 och det därför hade blivit vilselett av ordalydelsen i e-postmeddelandet av den 17 juli 2015. Spliethoff yrkade också att tribunalen, för det fall det skulle anses att det beslut som innebar avslag på dess förslag är kommissionens genomförandebeslut av den 31 juli 2015, skulle fastställa att talan var riktad mot detta beslut.

27 I punkterna 17–25 i det överklagade beslutet prövade tribunalen först den andra grunden för invändningen om rättegångshinder, i vilken kommissionen gjort gällande att den inte författat e-postmeddelandet av den 17 juli 2015.

28 I detta avseende erinrade tribunalen i punkt 19 i det överklagade beslutet om att talan i princip ska väckas mot den som antagit den angripna rättsakten. I vissa fall kan dock rättsakter som antagits med stöd av en delegerad behörighet anses härröra från den delegerande institutionen, särskilt om den som antagit rättsakten endast har rådgivande befogenheter eller där antagandet av det beslut som begärs ogiltigförklarat var villkorat av ett förhandsgodkännande av den delegerande institutionen.

29 Efter att först i punkterna 20 och 21 i det överklagade beslutet ha räknat upp de befogenheter som kommissionen hade delegerat till Inea enligt förordning nr 58/2003, fann tribunalen i punkt 22 i det överklagade beslutet att Inea hade författat den angripna rättsakten, det vill säga e-postmeddelandet av den 17 juli 2015, som antogs med stöd av den befogenhet som delegerats av kommissionen i enlighet med förordning nr 58/2003, och detta utan att det har styrkts att kommissionen medverkade.

30 När det gäller Spliethoffs argument att bolaget tolkat e-postmeddelandet av den 17 juli 2015 på så sätt att det härrörde från Inea och att meddelandet innebar en delgivning av ett beslut av kommissionen, konstaterade tribunalen i punkt 23 i det överklagade beslutet att Inea har anförtrotts att delge kommissionens beslut och att det organet inte själv har befogenhet att anta beslut om stöd från FSE. Tribunalen tillade att det framgår av prövningen av den första grunden för rättegångshinder att vid tidpunkten för e-postmeddelandet pågick fortfarande förfarandet för kommissionens antagande av ett beslut om urval och tilldelning av stöd.

31 Tribunalen slog i punkt 24 i det överklagade beslutet fast att Spliethoffs talan skulle avvisas, eftersom den riktats mot kommissionen som inte författat e-postmeddelandet av den 17 juli 2015.

32 Det framgår av punkt 25 i det överklagade beslutet att tribunalen emellertid ansåg att det var nödvändigt att även pröva den första grunden för rättegångshinder, det vill säga att e-postmeddelandet av den 17 juli 2015 är en förberedande rättsakt och därför inte kan överklagas.

33 I detta avseende påpekade tribunalen i punkt 32 i det överklagade beslutet att även om lydelsen av det aktuella e-postmeddelandet, särskilt uppgifterna om tillgängliga rättsmedel för Spliethoff och de tidsfrister som gäller för dessa, gav intryck av det var fråga om ett meddelande om ett slutligt beslut av kommissionen, innehöll e-postmeddelandet flera uttryckliga hänvisningar till ett förfarande som pågår vid kommissionen och informerade Spliethoff om att dess förslag i detta skede av de pågående förfarandena inte hade godtagits.

34 Efter att i punkt 33 i det överklagade beslutet ha erinrat om att det i e-postmeddelandet av den 17 juli 2015 angavs att förfarandet för antagande av kommissionens beslut om urval av projekt och tilldelning av stöd fortfarande pågick och att det var möjligt, men inte sannolikt, att antagandet av detta beslut skulle resultera i förändringar i förhållande till Spliethoffs förslag, konstaterade tribunalen i punkterna 34 och 35 i det överklagade beslutet att det framgick av e-postmeddelandet att kommissionen ännu inte hade gjort en slutgiltig bedömning i förfarandet och att dess slutliga ståndpunkt i detta avseende skulle fastställas först genom antagandet av genomförandebeslutet av den 31 juli 2015.

35 Tribunalen biföll således i punkt 37 i det överklagade beslutet även den första grunden för invändningen om rättegångshinder.

36 När det gäller Spliethoffs yrkande om att för det fall beslutet att avslå förslaget utgjordes av kommissionens genomförandebeslut av den 31 juli 2015 så skulle talan anses riktad mot det beslutet, konstaterade tribunalen i punkt 38 i det överklagade beslutet att det enligt tribunalens rättegångsregler och enligt rättspraxis inte är tillåtet att utvidga föremålet för talan till att omfatta en talan om ogiltigförklaring av genomförandebeslutet av den 31 juli 2015.

37 I detta avseende erinrade tribunalen i punkt 39 i det överklagade beslutet om att det i artikel 86.1 i rättegångsreglerna föreskrivs att om en åtgärd som är föremål för talan om ogiltigförklaring har ersatts av eller har ändrats genom en annan rättsakt som rör samma sak, får sökanden anpassa sin ansökan för att ta hänsyn till denna nya omständighet. Tribunalen preciserade dock att denna bestämmelse inte omfattar situationer där föremålet för talan inte är en slutgiltig rättsakt. Tribunalen angav vidare att före antagandet av artikel 86 i rättegångsreglerna, omfattade sådana åtgärder för vilka en utvidgning av föremålet för talan var tillåten enligt rättspraxis sådana åtgärder vars art och väsentliga föremål var identiska med dem som avses i ansökan.

38 I punkt 40 i det överklagade beslutet konstaterade tribunalen att e-postmeddelandet av den 17 juli 2015 endast var av provisorisk karaktär och därför inte utgjorde en slutgiltig rättsakt. Det kunde därför inte ha någon rättsverkan som kan ersättas eller förlängas genom ett senare beslut, exempelvis kommissionens genomförandebeslut av den 31 juli 2015. Tribunalen påpekade vidare att en senare rättsakt, som antagits under förfarandets gång, inte kan betraktas som en ny omständighet som ger sökanden möjlighet att anpassa sina yrkanden utan att det faktiska föremålet för tvisten ändras.

39 Tribunalen underkände således i punkt 41 i det överklagade beslutet yrkandet om justering av Spliethoffs yrkanden.

40 Mot bakgrund av det ovan anförda konstaterade tribunalen i punkt 42 i det överklagade beslutet att Spliethoffs talan skulle avvisas.

41 Spliethoff har yrkat att domstolen ska

42 Kommissionen har yrkat att domstolen ska

43 Spliethoff har till stöd för sitt överklagande åberopat tre grunder. Dessa avser flera fall av felaktig rättstillämpning av tribunalen, nämligen genom att avvisa talan på den grunden att talan riktades mot kommissionen och att e-postmeddelandet av den 17 juli 2015 endast var provisoriskt, samt genom att konstatera att Spliethoffs yrkande om att dess talan skulle anses riktad mot genomförandebeslutet av den 31 juli 2015 inte kunde godtas.

44 Mot bakgrund av deras samband är det lämpligt att pröva den första och den tredje grunden tillsammans.

45 Spliethoff har i den första grunden kritiserat tribunalen för att ha gjort en felaktig rättstillämpning genom att finna att Inea författade e-postmeddelandet av den 17 juli 2015 och genom att förklara att talan inte kunde tas upp till sakprövning på grund av att den var riktad mot kommissionen.

46 Spliethoff har härvidlag hävdat att det beslut som angripits vid tribunalen är kommissionens beslut att inte godta bolagets förslag. Även om Inea författade e-postmeddelandet av den 17 juli 2015 genom vilket detta beslut delgavs Spliethoff, var Inea inte upphovsman till själva beslutet. Detta framgår klart av lydelsen av det aktuella e-postmeddelandet, som hänvisar till kommissionens beslut som delges er genom detta meddelande.

47 Spliethoff har härav dragit slutsatsen att förevarande mål skiljer sig från de mål som avgjordes genom de domar som nämnts i punkterna 19–21 i det överklagade beslutet, eftersom det berörda organet i de fallen var upphovsman till det omtvistade beslutet och kommissionen inte hade deltagit i antagandet av detta beslut. Tribunalens konstaterande i punkt 22 i det överklagade beslutet, att Inea är upphovsman till den angripna rättsakten, nämligen e-postmeddelandet av den 17 juli 2015, som antogs med stöd av den befogenhet som delegerats av kommissionen …, utan att det visats att denna institution medverkade var följaktligen felaktigt.

48 Spliethoff har tillagt att det beslut som angripits vid tribunalen inte kan hänföras till Inea, eftersom endast kommissionen är behörig att anta ett beslut om avslag i samband med förfarandet för urval av projekt som kan komma i fråga för finansiering inom ramen för FSE.

49 Spliethoff har i den tredje grunden kritiserat tribunalen för att i punkterna 39–41 i det överklagade beslutet ha gjort en felaktig rättstillämpning genom att inte godta att talan skulle anses vara riktad mot genomförandebeslutet av den 31 juli 2015.

50 Spliethoff har gjort gällande att bolaget handlade i god tro när det, enligt de uppgifter som angetts i e-postmeddelandet av den 17 juli 2015, väckte talan om ogiltigförklaring mot nämnda e-postmeddelande vid tribunalen inom de angivna fristerna. Bolaget fick kännedom om förekomsten av kommissionens genomförandebeslut av den 31 juli 2015 först när det erhöll kommissionens yttrande angående invändningen om rättegångshinder, i vilket denna institution ansåg att Spliethoff borde ha klagat på sistnämnda beslut.

51 Enligt Spliethoff har kommissionen på ett avgörande sätt bidragit till det missförstånd som orsakades av e-postmeddelandet av den 17 juli 2015 genom att inte underrätta bolaget om genomförandebeslutet av den 31 juli 2015 och dess karaktär. I motsats till e-postmeddelandet av den 17 juli 2015 angav detta beslut inte vilka rättsmedel som står till förfogande, innehöll inte någon hänvisning till Spliethoff eller andra sökande som fått avslag och hänvisar endast till förslag som valts ut av kommissionen, så att även om Spliethoff hade känt till detta beslut i tid, skulle bolaget inte ha kunnat sluta sig till att beslutet var relevant i förhållande till bolaget.

52 Spliethoff har hävdat att tribunalen, för att säkerställa rätten till ett effektivt domstolsskydd, under dessa omständigheter borde ha konstaterat att det förelåg ett ursäktligt fel från bolagets sida och, följaktligen, ha bifallit yrkandet om att talan skulle anses vara riktad mot genomförandebeslutet av den 31 juli 2015.

53 Kommissionen har hävdat att de argument som framförts av Spliethoff i den första grunden inte kan tas upp till sakprövning, eftersom de är identiska med de grunder och argument som redan har anförts vid tribunalen och att de syftar till att få en omprövning av en bedömning av de faktiska omständigheterna och den rättsliga bedömningen av e-postmeddelandet av den 17 juli 2015, något som inte omfattas av domstolens behörighet i ett mål om överklagande. I alla händelser grundar sig dessa argument på en felaktig tolkning av det överklagade beslutet och den rättspraxis som det hänvisas till i beslutet.

54 När det gäller den tredje grunden anser kommissionen att argumentet som grundar sig på teorin om ursäktliga misstag är ett nytt argument och därför inte kan tas upp till sakprövning. I vilket fall som helst kan de exceptionella omständigheter som anförts av Spliethoff inte anses vara av sådan art att de kan påverka det förhållandet att artikel 86.1 i tribunalens rättegångsregler inte är tillämplig i detta fall.

55 Enligt fast rättspraxis framgår det av artikel 256.1 andra stycket FEUF, av artikel 58 första stycket i stadgan för Europeiska unionens domstol och av artiklarna 168.1 d och 169.2 i domstolens rättegångsregler att det i ett överklagande klart ska anges på vilka punkter tribunalens beslut ifrågasätts samt de rättsliga grunder som särskilt åberopas till stöd för detta yrkande. Ett överklagande som endast upprepar eller ordagrant återger grunder och argument som redan har anförts vid tribunalen, inbegripet sådana som avser omständigheter som tribunalen uttryckligen har underkänt, uppfyller inte detta krav (dom av den 3 oktober 2013, Inuit Tapiriit Kanatami m.fl./parlamentet och rådet, C‑583/11 P, EU:C:2013:625, punkt 46 och där angiven rättspraxis).

56 När en klagande har ifrågasatt tribunalens tolkning eller tillämpning av unionsrätten kan dock de rättsfrågor som prövades i första instans på nytt prövas i målet om överklagande. Om en klagande inte på detta sätt kunde utforma sitt överklagande med stöd av grunder och argument som redan åberopats vid tribunalen skulle nämligen överklagandeinstitutet förlora en del av sin innebörd. Överklagandet syftar just till att pröva den rättsliga bedömning som tribunalen har gjort av de argument som framförts i första instans (dom av den 3 oktober 2013, Inuit Tapiriit Kanatami m.fl./parlamentet och rådet, C‑583/11 P, EU:C:2013:625, punkt 47 och där angiven rättspraxis).

57 I förevarande fall kan det konstateras att Spliethoff med den första grunden inte bara upprepar de argument som redan har framförts i första instans, utan bolaget har även tydligt angett de avsnitt i det överklagade beslutet som det anser utgör en felaktig rättstillämpning samt de rättsliga grunder som åberopas till stöd för yrkandet om upphävande av det överklagade beslutet.

58 Dessutom har Spliethoff inom ramen för den första grunden kritiserat tribunalens rättsliga kvalificering av e-postmeddelandet av den 17 juli 2015.

59 Talan ska därmed prövas i sak såvitt avser den första grunden.

60 Vad beträffar den tredje grunden är det tillräckligt att konstatera att Spliethoffs argument om principen om ursäktliga misstag, såsom framgår av punkt 28 i förevarande dom, redan framfördes vid tribunalen, bland annat i Spliethoffs yttrande över den invändning om rättegångshinder som framförts av kommissionen. Det är därför inte fråga om något nytt argument.

61 Härav följer att även den tredje grunden kan tas upp till sakprövning.

62 Inom ramen för den första och den tredje grunden har Spliethoff i huvudsak kritiserat tribunalen för att ha bifallit den invändning om rättegångshinder som framställts av kommissionen och förklarat att talan skulle avvisas. Enligt bolaget slog tribunalen härvidlag felaktigt fast att det överklagade beslutet var e-postmeddelandet av den 17 juli 2015 och att yrkandet om att talan skulle anses vara riktad mot genomförandebeslutet av den 31 juli 2015 skulle avslås.

63 Såsom har angetts i punkt 26 i förevarande dom stödde sig den invändning om rättegångshinder som kommissionen framfört på två grunder om rättegångshinder. Kommissionen hävdade dels att e-postmeddelandet av den 17 juli 2015 var en förberedande handling och därför inte kunde angripas, dels att Spliethoffs talan inte kunde riktas mot kommissionen som inte författat nämnda e-postmeddelande.

64 Spliethoffs argument i detta avseende var, såsom framgår av punkterna 18 och 27 i det överklagade beslutet, att e-postmeddelandet av den 17 juli 2015 skulle tolkas som en delgivning av det slutliga beslutet genom vilket kommissionen inte godtog bolagets förslag och att dess talan således var riktad mot kommissionen i egenskap av upphovsman till nämnda avslagsbeslut. Enligt Spliethoff var nämligen föremålet för tvisten i själva verket det slutliga beslutet genom vilket kommissionen avslog bolagets förslag.

65 Tribunalen underkände denna argumentation och slog i punkterna 23 och 36 i det överklagade beslutet fast att även om Inea har ansvaret för att delge kommissionens beslut och inte själv har befogenhet att anta beslut om stöd inom ramen för FSE, pågick fortfarande förfarandet för kommissionens antagande av ett beslut om urval och tilldelning av stöd vid tidpunkten för e-postmeddelandet av den 17 juli 2015. E-post:meddelandet kunde således inte tolkas som att kommissionen redan hade fattat beslutet att avslå vissa förslag, däribland Spliethoffs förslag.

66 Det bör i detta sammanhang påpekas att det framgår av lydelsen i e-postmeddelandet av den 17 juli 2015, som återges i punkt 21 i denna dom, att Inea uttryckligen underrättat Spliethoff om att ert förslag inte antogs. Inea förklarade visserligen att förfarandet för antagande av kommissionens beslut om urval av projekt och tilldelning av stöd fortfarande pågick, men tillade att [i] det osannolika fallet att antagandet av detta beslut leder till ändringar vad gäller ert förslag får ni ett separat meddelande via e-post. Spliethoff mottog därefter emellertid inte några ytterligare skrivelser från Inea eller av kommissionen i detta avseende.

67 Dessutom medgav tribunalen själv, i punkt 32 i det överklagade beslutet, att ordalydelsen i e-postmeddelandet av den 17 juli 2015 om bland annat information om rättsmedel tillgängliga för Spliethoff och gällande tidsfrister, leder tankarna till att det är fråga om ett slutligt beslut av kommissionen.

68 Domstolen framhåller även att det är ostridigt att Spliethoff vid tidpunkten för talans väckande, den 25 september 2015, inte kände till kommissionens genomförandebeslut av den 31 juli 2015. Det är nämligen utrett att beslutet offentliggjordes på webbplatsen för GD Transport och rörlighet och på Ineas webplats, den 12 respektive den 14 oktober 2015. Det är vidare utrett att detta beslut, i motsats till de krav som följer av den allmänna principen om god förvaltningssed, inte vid något tillfälle delgetts Spliethoff.

69 Såsom kommissionen har medgett i sina skriftliga yttranden och såsom tribunalens själv konstaterade i punkt 35 i det överklagade beslutet, var det genom genomförandebeslutet av den 31 juli 2015 som kommissionen avslog Spliethoffs förslag.

70 Mot bakgrund av samtliga dessa överväganden kan det konstateras att vid den tidpunkt då Spliethoff väckte talan, var bolaget inte i stånd att i sin ansökan identifiera kommissionens genomförandebeslut av den 31 juli 2015 som det beslut genom vilket kommissionen avslog dess förslag och det kunde, i motsats till vad tribunalen fann i punkterna 23 och 36 i det överklagade beslutet, med fog anse att e-postmeddelandet av den 17 juli 2015 utgjorde en underrättelse om kommissionens beslut att inte godta dess förslag.

71 Av detta följer, såsom generaladvokaten har anfört i punkterna 65 och 67 i sitt förslag till avgörande och såsom Spliethoff för övrigt uttryckligen begärt, att tribunalen, med tanke på omständigheterna i det enskilda fallet och i syfte att för Spliethoff säkerställa rätten till ett verksamt rättsligt skydd, borde ha godtagit att föremålet för talan om ogiltigförklaring inte var e-postmeddelandet av den 17 juli 2015 som Spliethoff felaktigt hänvisat till i ansökan till tribunalen, utan det slutgiltiga beslutet genom vilket kommissionen avslog Spliethoffs förslag, det vill säga kommissionens genomförandebeslut av den 31 juli 2015.

72 Detta gäller särskilt eftersom, såsom generaladvokaten har påpekat i punkterna 53, 54 och 66 i sitt förslag till avgörande, det överklagande som ingetts av Spliethoff uttryckligen riktade sig mot kommissionen och, såsom tribunalen medgav i punkterna 21 och 23 i det överklagade beslutet, eftersom enbart kommissionen hade befogenhet att anta ett beslut om avslag i samband med förfarandet för urval av projekt som kan komma i fråga för finansiering inom ramen för FSE.

73 Domstolen konstaterar följaktligen att tribunalen gjorde en felaktig rättstillämpning när den konstaterade att Spliethoffs talan inte kunde tas upp till sakprövning på den grunden att den angripna rättsakten var e-postmeddelandet av den 17 juli 2015 och den avslog Spliethoffs yrkande om att dess talan skulle anses vara riktad mot beslutet av den 31 juli 2015.

74 Talan ska därför bifallas såvitt avser den första och den tredje grunden för överklagandet. Det överklagade beslutet ska därmed upphävas, utan att det är nödvändigt att pröva den andra grunden för överklagandet.

75 Om tribunalens avgörande upphävs får domstolen, enligt artikel 61 första stycket i stadgan för Europeiska unionens domstol, antingen själv slutligt avgöra målet, om det är färdigt för avgörande, eller återförvisa målet till tribunalen för avgörande.

76 I förevarande fall slog tribunalen fast att talan inte kunde tas upp till sakprövning utan att målet prövades i sak. Domstolen finner därför att målet inte är färdigt för avgörande av domstolen. Målet ska följaktligen återförvisas till tribunalen.

77 Eftersom målet återförvisas till tribunalen ska beslutet i frågan om rättegångskostnaderna i målet om överklagande anstå.

1 Rättegångsspråk: engelska.