Tribunalens dom (åttonde avdelningen) 9 februari 2017
I mål T‑16/16,
TRIBUNALEN (åttonde avdelningen), sammansatt av ordföranden A. M. Collins, samt domarna R. Barents (referent) och J. Passer, justitiesekreterare: E. Coulon,
med beaktande av ansökan som inkom till tribunalens kansli den 19 januari 2016,
med beaktande av svarsinlagan som inkom till tribunalens kansli den 4 april 2016,
med beaktande av att parterna inte framställt någon begäran om förhandling inom tre veckor från delgivningen av underrättelsen om att det skriftliga förfarandet avslutats, och av tribunalens beslut att, med tillämpning av artikel 106.3 i tribunalens rättegångsregler, avgöra målet utan muntlig förhandling,
följande
Dom
Tillämpliga bestämmelser
Bakgrund till tvisten
Parternas yrkanden
Rättslig bedömning
Huruvida sökandens andra yrkande kan tas upp till sakprövning
Prövning i sak
Den andra grunden: Åsidosättande av artiklarna 45 och 46 i förordning nr 6/2002, jämförda med artikel 36 i förordningen
Den andra grunden: Åsidosättande av rätten till försvar
Rättegångskostnader
1 Artikel 36 i rådets förordning (EG) nr 6/2002 av den 12 december 2001 om gemenskapsformgivning (EGT L 3, 2002, s. 1), i ändrad lydelse, med rubriken Krav på ansökan har följande lydelse:
2 Avdelning V i förordning nr 6/2002, med rubriken Registreringsförfarande, innehåller artiklarna 45–50.
3 Artikel 45 i förordningen, med rubriken Prövning av de formella kraven för ansökan, har följande lydelse:
4 I artikel 46 i förordning nr 6/2002, med rubriken Brister som kan avhjälpas, föreskrivs följande:
5 I artikel 47 i förordning nr 6/2002, med rubriken Grunder för avslag preciseras följande:
6 Artikel 4 i kommissionens förordning (EG) nr 2245/2002 av den 21 oktober 2002 om tillämpning av rådets förordning (EG) nr 6/2002 om gemenskapsformgivning (EGT L 341, 2002, s. 28), med rubriken Återgivning av formgivningen, har följande lydelse i punkt 1 e:
7 I artikel 10 i förordning (EG) nr 2245/2002, med rubriken Prövning av kraven för fastställelse av ansökningsdag och av formella krav, preciseras följande i punkterna 1 och 2:
8 Den 17 april 2015 ingav sökanden Mast-Jägermeister SE ansökningar om registrering av gemenskapsformgivning till Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO) i enlighet med förordning nr 6/2002.
9 En registreringsansökan har ingetts för följande formgivningar:
10 De produkter för vilka registreringsansökan har ingetts är bägare tillhörande klass 07.01, i den mening som avses i Locarnoöverenskommelsen av den 8 oktober 1968 om upprättande av en internationell klassificering för mönster, i ändrad lydelse.
11 Genom en granskningsrapport som upprättades den 17 april 2015 underrättade granskaren sökanden om att, beträffande den formgivning som nämnts ovan i punkt 9, motsvarade uppgiften om produkten, det vill säga bägare för vilka skydd hade sökts, inte den återgivning som ingetts, med motiveringen att den även innehöll flaskor. Granskaren föreslog då att sökanden till de båda formgivningarna skulle lägga uppgiften Flaskor tillhörande klass 09.01, i den mening som avses i Locarnoöverenskommelsen. Granskaren tillade att produkterna Bägare och Flaskor tillhör olika klasser. Han preciserade att ansökan skulle avslås om inte bristen avhjälptes inom föreskriven tid.
12 I skrivelse av den 21 april 2015 svarade sökandebolaget att det inte hade ansökt om något skydd för de båda flaskor som fanns återgivna och det föreslog därför att uppgiften om produkten skulle förtydligas på följande sätt: Bägare avsedda att dricka ur och att fylla med dryck från den tillhörande flaskan. Sökanden tillade att klass 07.01 i Locarnoöverenskommelsen också verkade lämplig för denna uppgift.
13 I en andra granskningsrapport av den 25 juni 2015 svarade granskaren att det var klart efter skrivelsen av den 21 april 2015 och det telefonsamtal som han haft med sökandebolaget att det inte önskade erhålla något skydd för flaskorna. Enligt granskaren syns emellertid flaskorna tydligt på bilderna och en ny prövning avslöjade att registreringsansökningarna inte innehöll någon återgivning som överensstämde med artikel 4.1 e i förordning nr 2245/2002. Han ansåg således att de detaljer vilkas skydd hade begärts inte kunde urskiljas tydligt på grund av att flaskorna fanns med på bilderna. Han tillade att detta kunde avhjälpas genom att sökanden översände nya bilder där de efterfrågade detaljerna avgränsades med punkter eller ringades in med färg. Granskaren preciserade att ansökningarna inte kunde tilldelas någon ansökningsdag så länge bristerna inte hade avhjälpts. Han anförde att även om bristerna avhjälptes inom föreskriven tid, skulle den dag då nya bilder lades fram erkännas som ansökningsdag och i annat fall skulle ansökningarna om registrering betraktas som icke ingivna.
14 Genom skrivelse av den 14 juli 2015 replikerade sökanden att villkoren för tilldelning av en ansökningsdag var uppfyllda, då den återgivning som ingetts visade formgivningen mot en neutral bakgrund. Sökanden preciserade att artikel 4.1 e i förordning nr 2245/2002 avsåg återgivningens kvalitet och inte dess innehåll. Företaget inkom således inte med några nya bilder.
15 I en tredje granskningsrapport av den 16 juli 2015 uppgav granskaren att han skulle bibehålla sin granskningsrapport av den 25 juni 2015, eftersom det var en bägare och en flaska som återgavs.
16 I skrivelse av den 21 augusti 2015 svarade sökandebolaget, under åberopande av ett telefonsamtal med granskaren, att det inte förstod varför ansökningsdagen kunde bibehållas vid fall av tillägg av en uppgift om en produkt eller uppdelning av en gemensam ansökan, men inte när det gällde de bilder som ursprungligen hade ingetts. Sökanden begärde att ett nytt beslut skulle antas som skulle kunna bli föremål för överklagande, för det fall granskningsbeslutet inte upphävdes.
17 I en fjärde granskningsrapport av den 24 augusti 2015 underrättade granskaren sökanden om att bristerna i ansökningarna kunde avhjälpas, antingen genom ingivande av nya bilder eller genom ett tillägg med uppgiften Flaskor och en uppdelning av den gemensamma ansökan.
18 Genom skrivelse av den 28 augusti 2015 begärde sökanden att ett nytt beslut skulle antas som kunde bli föremål för överklagande.
19 Genom beslut av den 1 augusti 2015 påpekade granskaren att sökandebolaget inte hade avhjälpt bristerna i registreringsansökningarna, eftersom det inte godkände granskningsrapporten. Han fann i enlighet med artikel 46.2 i förordning nr 6/2002 och artikel 10.2 i förordning nr 2245/2002 att de ansökningar avseende formgivning som nämnts ovan i punkt 9 inte betraktades som ansökningar avseende gemenskapsformgivning och att de därför inte kunde tilldelas någon ansökningsdag. Vidare förordnade han om att den erlagda avgiften skulle återbetalas.
20 Den 15 september 2015 överklagade sökanden granskarens beslut till EUIPO med stöd av artiklarna 55–60 i förordning nr 6/2002.
21 Genom beslut av den 17 november 2015 (nedan kallat det angripna beslutet), bekräftade tredje överklagandenämnden vid EUIPO, i punkt 15 i det angripna beslutet, att de båda formgivningar som nämnts ovan i punkt 9 inte gjorde det möjligt att avgöra huruvida sökanden hade ansökt om skydd för bägaren, flaskan eller för en kombination av båda. Överklagandenämnden preciserade i punkt 16 i det angripna beslutet att den återgivning som ska inges tillsammans med ansökan i enlighet med artikel 36.1 c i förordning nr 6/2002 tjänar till att identifiera den formgivning för vilken skydd söks. Återgivningen är också, enligt artikel 38.1 i nämnda förordning, ett villkor för tilldelning av en ansökningsdag. Ansökningsdagen bestämmer en registrerad formgivnings ålder. Nyhet och särprägel avgörs med hjälp av tidigare formgivningar som offentliggjorts före ansökningsdagen. Överklagandenämnden tillade att enligt artikel 4.1 e i förordning nr 2245/2002 ska återgivningens kvalitet vara sådan att alla detaljer inom sökt skyddsomfång går att urskiljas tydligt.
22 Överklagandenämnden tillade, i punkterna 17 och 18 i det angripna beslutet, att, påståendet enligt vilket skyddsomfånget i ansökningarna tydligt framgick av återgivningen, stred mot sökandebolagets egen framställning. Vidare var dess förslag till beskrivning av de berörda produkterna inte lämpat att avhjälpa bristerna i återgivningen av formgivningen eftersom det inte kunde användas för att bestämma skyddsomfånget.
23 Slutligen fann överklagandenämnden, i punkt 22 i det angripna beslutet, att granskaren hade åsidosatt den motiveringsskyldighet som är inskriven i artikel 62 i förordning nr 6/2002. Enligt överklagandenämnden var nämligen skälen till konstaterandet att ansökningarna inte betraktades som ansökningar om registrering som gemenskapsformgivning, bristerna i den återgivning som ingetts i enlighet med artikel 46.2 i förordning nr 6/2002, jämförd med artikel 36.1 c i förordningen och artikel 4.1 e i förordning nr 2245/2002 och inte avsaknaden av sökandens godkännande av granskarens granskningsrapport.
24 Sökanden har yrkat att tribunalen ska
25 EUIPO har yrkat att tribunalen ska
26 EUIPO anser att sökandens andra yrkande inte kan tas upp till sakprövning, det vill säga yrkandet att ansökningsdagen för formgivningarna ska fastställas till den 17 april 2015, med motiveringen att det rör sig om ett föreläggande och att tribunalen inte kan utfärda förelägganden.
27 Tribunalen erinrar om att enligt fast rättspraxis är EUIPO, inom ramen för en talan som väckts vid unionsdomstolen mot ett beslut som meddelats av en överklagandenämnd vid EUIPO, enligt artikel 61.6 i förordning nr 6/2002, skyldig att vidta de åtgärder som krävs för att följa unionsdomstolens dom. Följaktligen ankommer det inte på tribunalen att rikta ett föreläggande till EUIPO (se, analogt, dom av den 20 januari 2010, Nokia/harmoniseringsbyrån – Medion (LIFE BLOG), T‑460/07, EU:T:2010:18, punkt 18 och där angiven rättspraxis).
28 Det följer av det ovan anförda att det andra yrkandet inte kan tas upp till sakprövning.
29 Sökanden har anfört två grunder. Den första grunden avser åsidosättande av artiklarna 45 och 46 i förordning nr 6/2002, jämförda med artikel 36 i förordningen, och den andra grunden avser åsidosättande av rätten till försvar.
30 Sökanden har gjort gällande att återgivningen av formgivningen hade en kvalitet som gjorde det möjligt att avbilda den. Den återgavs nämligen, i enlighet med artikel 4.1 d och e i förordning nr 2245/2002, mot neutral bakgrund, var inte retuscherad med bläck eller korrigeringsvätska och återgivningens kvalitet var sådan att alla detaljer inom sökt skyddsomfång gick att urskilja tydligt så att den gick att förminska eller förstora. Det är endast dessa krav som anges i unionslagstiftningen. Överklagandenämndens vägran att fastställa en ansökningsdag, med motiveringen att återgivningen inte gjorde det möjligt att avgöra huruvida det hade ansökts om skydd för bägaren, flaskan eller för en kombination av båda, är felaktig eftersom denna fråga endast eventuellt kan ställas inom ramen för ett intrångsförfarande och inte utgör hinder mot att det fastställs en ansökningsdag. För övrigt skulle överklagandenämndens resonemang eventuellt kunna beaktas när det gäller frågan huruvida en formgivning kan registreras. Sökandebolaget har anfört att det ställs krav i artikel 36.1 c i förordning nr 6/2002 och artikel 10.1 c i förordning nr 2245/2002, jämförda med artikel 4.1 e i den sistnämnda förordningen, enbart vad angår kvaliteten hos återgivningen av formgivningen och inte vad gäller dess innehåll. Den allmänna systematiken i artiklarna 45 och 46 i förordning nr 6/2002 talar för att en ansökningsdag borde ha tilldelats dess registreringsansökan.
31 Vid tolkningen av en unionsbestämmelse ska enligt fast rättspraxis inte endast dess lydelse beaktas, utan även de mål som eftersträvas med de föreskrifter i vilka den ingår (dom av den 29 januari 2009, Petrosian, C‑19/08, EU:C:2009:41, punkt 34 och dom av den 3 oktober 2013, Lundberg, C‑317/12, EU:C:2013:631, punkt 19).
32 Tribunalen erinrar om att det i artikel 36.1 i förordning nr 6/2002, till vilken det hänvisas i artikel 45.1 och 46.2 i samma förordning, föreskrivs att registreringsansökan ska innehålla en återgivning av formgivningen som är lämplig för avbildning. Det preciseras dock inte i den bestämmelsen vilka villkor som ska var uppfyllda för att en återgivning ska betraktas som lämplig för avbildning. I artikel 36.5 i förordning nr 6/2002 finns emellertid tillägget att ansökan ska uppfylla kraven i tillämpningsföreskrifterna, i det aktuella fallet förordning nr 2245/2002.
33 I detta syfte fastställs i artikel 10 i förordning nr 2245/2002 villkoren för fastställande av en ansökningsdag och det förskrivs att EUIPO ska meddela sökanden att någon ansökningsdag inte kan fastställas om ansökan bland annat saknar en återgivning av formgivningen i enlighet med vad som föreskrivs i artikel 4.1 e i nämnda förordning.
34 I den sistnämnda bestämmelsen preciseras det att återgivningen av formgivningen ska bestå av en grafisk eller fotografisk efterbildning av formgivningen antingen i svartvitt eller i färg. Formgivningen ska återges mot en neutral bakgrund och får inte retuscheras med bläck eller korrigeringsvätska. Återgivningens kvalitet skall vara sådan att alla detaljer inom sökt skyddsomfång går att urskilja tydligt. I artikel 10 i förordning nr 2245/2002 anges de frister inom vilka brister ska avhjälpas.
35 Det framgår av systematiken i förordning nr 6/2002 att förfarandet för prövning av formgivningen sker i två steg. För det första ska EUIPO avgöra dels om föremålet för ansökan motsvarar definitionen av formgivning eller ej (artikel 3 a och artikel 47.1 a i förordning nr 6/2002), dels om formgivningen strider mot allmän ordning eller allmän moral (artikel 47.1 b i förordning nr 6/2002). Denna ansökan får endast avslås, om den inte återkallas eller ändras, förrän efter det att sökanden har yttrat sig (artikel 47.2 i förordning nr 6/2002).
36 För det andra ska EUIPO – efter det att den konstaterat att registreringsansökan avser en formgivning och att den inte strider vare sig mot allmän ordning eller mot allmän moral –, i enlighet med artikel 45 i förordning nr 6/2002, i synnerhet pröva om ansökan uppfyller de obligatoriska krav som anges i artikel 36.1 i förordning nr 6/2002 (anhållan om registrering, uppgifter som gör det möjligt att identifiera sökanden och återgivning av formgivningen som är lämplig för avbildning), samt i förekommande fall om ansökan uppfyller de fakultativa villkor som uppställs i artikel 36.3 (närmare beskrivning av återgivningen eller provexemplaret, begäran om senareläggning av offentliggörandet av registreringen, uppgifter som gör det möjligt att identifiera ombudet, om sökanden har utsett ett sådant, indelning i klasser av produkterna och uppgift om formgivaren eller gruppen av formgivare).
37 Vad angår iakttagandet av de villkor som angetts ovan i punkt 36, kan brister avhjälpas enligt artikel 46 i förordning nr 6/2002, men med tanke på att om bristerna rör de krav som avses i artikel 36.1 i förordning nr 6/2002 ska som ansökningsdag räknas den dag då bristerna avhjälps. Om det gäller andra villkor, ska som ansökningsdag räknas den dag då ansökan först lämnades in. Om bristerna inte avhjälps ska ansökan i det första fallet inte behandlas som en ansökan om registrerad gemenskapsformgivning, medan ansökan i det andra fallet ska avslås.
38 En återbildning av formgivningen som inte är lämplig för avbildning omfattas således endast av artikel 46.2 i förordning nr 6/2002, i den meningen att sökanden kan avhjälpa bristerna, men ansökningsdagen skjuts dock fram till den dag då bristerna avhjälps. Om bristerna inte avhjälps ska ansökan inte behandlas som en ansökan om registrerad gemenskapsformgivning.
39 Det är mot bakgrund av dessa konstateranden som det följaktligen ska avgöras huruvida artikel 36.1 i förordning nr 6/2002, med hänsyn till sin ordalydelse och sitt sammanhang, är tillämplig, såsom sökanden har påstått, enbart i situationer där den ifrågasatta återgivningen av formgivningen är fysiskt suddig eller mörk, på grund av tryckets dåliga kvalitet eller om tillämpningen av denna artikel kan utsträckas till att, såsom EUIPO har hävdat, omfatta otydlighet, osäkerhet eller oklarhet om skyddsomfånget hos den formgivning för vilken registrering har begärts.
40 Det sätt på vilket sökanden har tolkat artikel 36.1 c i förordning nr 6/2002 och artikel 10.1 c i förordning nr 2245/2002, jämförda med artikel 4.1 c i den sistnämnda förordningen – nämligen så, att denna bestämmelse enbart är tillämplig på formgivning vars återgivning är av medelmåttig kvalitet, –uppenbart strider mot det system för registrering av formgivning som har utformats och om vilket det har erinrats ovan.
41 Det kan konstateras att det i artikel 36.1 c i förordning nr 6/2002 föreskrivs att en ansökan om en registrerad gemenskapsformgivning ska innehålla en återgivning av formgivningen som är lämplig för avbildning, medan det i artikel 36.5 preciseras att denna ansökan ska uppfylla kraven i förordning nr 2245/2002.
42 Det föreskrivs i artikel 4.1 e i förordning nr 2245/2002, som det hänvisas till i artikel 10.1 c i samma förordning, att återgivningens kvalitet ska vara sådan att alla detaljer inom sökt skyddsomfång går att urskilja tydligt.
43 När sökanden påstår att det enbart är den fysiska eller materiella återgivningen som avses i den bestämmelsen, har sökanden endast läst delar av den och missförstått den genom att ta fasta på uttrycket återgivningens kvalitet ska vara sådan.
44 I bestämmelsen preciseras emellertid att det ska gå att tydligt urskilja alla detaljer inom sökt skyddsomfång.
45 I denna del av meningen hänvisas till syftet med registrering i ett offentligt register, nämligen att tredje part ska kunna få tillräckligt klar och precis kännedom om alla detaljer i den formgivning för vilken skydd har sökts (se, för ett liknande resonemang och analogt, dom av den 12 december 2002, Sieckmann, C‑273/00, EU:C:2002:748, punkterna 48–52, och dom av den 19 juni 2012, Chartered Institute of Patent Attorneys, C‑307/10, EU:C:2012:361, punkterna 46–48).
46 Således kan inte en återgivning som är otydlig göra det möjligt för tredje man att otvetydigt urskilja vad som är den berörda formgivningens skyddsomfång.
47 Ur detta perspektiv kan det konstateras att det även om återgivningen rör fler än en formgivning är nödvändigt med ett förtydligande, inte endast för att säkerställa rättssäkerheten för tredje man som måste få exakt kännedom om det skyddsomfång som formgivningen tillerkänns, utan även av ekonomiska skäl, eftersom de avgifter som EUIPO tar ut varierar beroende på det antal produktklasser som den berörda formgivningen tillhör.
48 Sökanden har vidare påstått att den eventuella brist som består i att återgivningen inte visar utseendet på enbart en formgivning utan två, borde ha behandlats inom ramen för artikel 47.1 a i förordning nr 6/2002, jämförd med artikel 3 a i förordningen och att den inte har kunnat utgöra en motivering till vägran att fastställa ansökningsdag.
49 Tribunalen konstaterar att detta argument måste underkännas, då artikel 3 a i förordning nr 6/2002, som det hänvisas till i artikel 47.1 a i samma förordning, rör en situation där den återgivning för vilken registreringen har begärts inte kan betraktas som en formgivning i den mening som avses i förordning nr 6/2002 eftersom den inte föreställer en produkt eller en del av en produkt, vilket uppenbarligen stämmer illa överens med det aktuella fallet.
50 Det har nämligen inte bestritts att den ifrågavarande återgivningen överensstämmer med definitionen av formgivning; denna situation omfattas därför inte av artikel 47.1 a i förordning nr 6/2002. Den är dock inte lämplig för avbildning i den mening som avses i artikel 36.1 c i förordningen, med hänsyn till de brister den uppvisar, vilka faller under artikel 46.2 i förordning nr 6/2002. I sistnämnda bestämmelse anges det tydligt att ansökan inte ska behandlas som en ansökan om en registrerad gemenskapsformgivning, om bristerna inte avhjälps inom föreskriven tid.
51 Enligt vad EUIPO helt riktigt har anfört, måste artikel 45.2 a i förordning nr 6/2002, jämförd med artikel 36.5 i samma förordning, med nödvändighet tolkas strikt för att inkonsekventa och motstridiga tolkningar av bestämmelserna ska undvikas. I dessa bestämmelser hänvisas således inte till kraven i artikel 4.1 e i förordning nr 2245/2002, såsom sökanden har påstått. Hänvisningen till artikel 45.2 a i förordning nr 6/2002, vilken återfinns i artikel 46.3 i förordningen, får inte till följd att artikel 4.1 e i förordning nr 2245/2002 uteslutande ska tillämpas inom ramen för artikel 46.3 i förordning nr 6/2002. Det är tvärtom inom ramen för artikel 46.2 i förordning nr 6/2002, jämförd med artikel 36.1 c i den förordningen och artikel 4.1 e i förordning nr 2245/2002, som denna situation ska prövas, såsom överklagandenämnden helt riktigt har gjort.
52 Artikel 36.5 i förordning nr 6/2002 utgör således en bestämmelse som ger de behöriga myndigheterna fullmakt att, inom ramen för tillämpningsföreskrifterna, särskilt precisera villkoren i artikel 36.1 c i förordningen för återgivning av en formgivning, vilka just återfinns i artikel 4.1 e i förordning nr 2245/2002.
53 Med avseende slutligen på sökandens argument att tysk rättspraxis har en annan inställning, kan inte heller detta medföra att överklagandenämndens besluts ifrågasätts. Det ska nämligen framhållas att unionsordningen för formgivning är ett självständigt system som består av en samling regler och som syftar till att uppnå de mål som är specifika för detta system, eftersom tillämpningen av denna ordning är oberoende av de nationella systemen (se, för ett liknande resonemang, dom av den 16 januari 2014, Message Management/Harmoniseringsbyrån – Absacker (ABSACKER of Germany), T‑304/12, ej publicerad, EU:T:2014:5, punkt 58 och där angiven rättspraxis).
54 Det följer av det ovan anförda att talan inte kan bifallas såvitt avser den första grunden.
55 Sökanden har påstått att överklagandenämnden åsidosatte bolagets rätt till försvar på grund av att den ersatte granskarens motivering med sin egen motivering utan att ge sökanden tillfälle att yttra sig.
56 Det bör framhållas att överklagandenämnden, i punkt 22 i det angripna beslutet, fann att granskaren hade åsidosatt motiveringsskyldigheten, av det skälet att han, i syfte att slå fast att ansökningarna inte var några ansökningar om registrering av formgivning, underlät att åberopa artikel 46.2 i förordning nr 6/2002, jämförd med artikel 36.1 c i förordningen och artikel 4.1 e i förordning nr 2245/2002, och i stället gjorde gällande att sökanden inte hade godkänt den av honom upprättade granskningsrapporten. Dessutom fann överklagandenämnden att granskarens beslut inte innehöll någon analys av sökandens argument.
57 Det ska här erinras om att EUIPO:s beslut, enligt artikel 62 i förordning nr 6/2002, inte kan baseras på andra grunder än sådana som parterna har haft tillfälle att yttra sig över. I denna bestämmelse fastställs, såvitt avser unionens formgivningsrätt, den allmänna principen om skydd för rätten till försvar. Enligt denna allmänna unionsrättsliga princip ska de som offentliga myndighetsbeslut riktar sig till ges tillfälle att vederbörligen framföra sina synpunkter i de fall dessa beslut märkbart påverkar deras intressen. Rätten att yttra sig omfattar samtliga faktiska och rättsliga omständigheter som ligger till grund för ett beslut, men inte myndighetens slutliga ställningstagande (se dom av den 27 juni 2013, Beifa Group/harmoniseringsbyrån – Schwan-Stabilo Schwanhäußer (Skrivredskap), T‑608/11, ej publicerad, EU:T:2013:334, punkt 42 och där angiven rättspraxis).
58 Enligt artikel 62 i förordning nr 6/2002 ska EUIPO:s beslut innehålla beslutets grunder. Motiveringsskyldigheten har här samma omfattning som i artikel 296 FEUF. Det framgår av fast rättspraxis att skyldigheten att motivera domar har ett dubbelt syfte, nämligen dels att göra det möjligt för dem som berörs därav att få kännedom om skälen för den vidtagna åtgärden, så att de kan göra gällande sina rättigheter, dels att göra det möjligt för unionsdomstolarna att pröva beslutets lagenlighet. Bedömningen av om motiveringen av ett beslut uppfyller dessa krav ska inte ske endast utifrån rättsaktens ordalydelse utan även utifrån sammanhanget och reglerna på det ifrågavarande området (se, för ett liknande resonemang, dom av den 25 april 2013, Bell & Ross/harmoniseringsbyrån – KIN (Boett till armbandsur), T‑80/10, ej publicerad, EU:T:2013:214, punkt 37).
59 I det aktuella fallet ska det framhållas att det är utrett att granskaren upprättade fyra granskningsrapporter den 17 april, den 25 juni, den 16 juli och den 24 augusti 2015.
60 Av dessa olika rapporter framgår det, särskilt av den andra och den fjärde rapporten, tillräckligt klart att granskaren ansåg att registreringsansökningarna inte överensstämde med vad som föreskrivs i artikel 36.1 i förordning nr 6/2002 och artikel 4.1 e i förordning nr 2245/2002 på grund av att flaskorna fanns med på bilderna, vilket fick den konsekvensen att de detaljer vilkas skydd hade sökts inte gick att urskilja tydligt.
61 Granskaren redogjorde vidare i sina olika rapporter på ett exakt och utförligt sätt för anledningen till att han inte kunde bevilja sökandens registreringsansökningar, nämligen därför att en flaska och en bägare samtidigt fanns återgivna, och bemötte härvidlag på ett konkret sätt sökandens argument.
62 Härav följer, tvärtemot vad överklagandenämnden ansåg, att det av granskaren antagna beslutet som överklagats, mot bakgrund av granskarens olika rapporter som sökanden faktiskt fick kännedom om, var tillräckligt motiverat (se, för ett liknande resonemang, dom av den 24 november 2005, Tyskland/kommissionen C‑506/03, ej publicerad, EU:C:2005:715, punkt 38).
63 Överklagandenämnden gjorde således en oriktig bedömning när den fann att motiveringsskyldigheten hade åsidosatts och uppgav att den hade ersatt granskarens motivering med sin egen motivering, trots att det inte rörde sig om en ersättning av motiveringen, utan om ett fullständigt återgivande av precis samma motivering som granskaren hade angett i sina fyra rapporter.
64 Härav följer att sökandebolaget i vart fall inte kan påstå att dess rätt att bli hörd har åsidosatts av överklagandenämnden. Den motivering som återfinns i det angripna beslutet är, tvärtemot vad sökanden har påstått, nämligen ett fullständigt återgivande av den motivering som granskaren delgav sökanden i samband med det förfarande som ägde rum inför granskaren.
65 Av det ovan anförda följer att talan inte kan vinna bifall såvitt avser den andra grunden. Talan ska därför ogillas i sin helhet.
66 Det ska erinras om att enligt artikel 134.1 i tribunalens rättegångsregler ska tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. EUIPO har yrkat att sökanden ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Eftersom sökanden har tappat målet ska yrkandet bifallas.
1 Rättegångsspråk: tyska.
2 Dolda konfidentiella uppgifter.