Förslag till avgörande av generaladvokat Manuel Campos Sánchez-Bordona föredraget den 28 februari 2018

1 Originalspråk: spanska.

2 Skäl 29 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/18/EG av den 31 mars 2004 om samordning av förfarandena vid offentlig upphandling av byggentreprenader, varor och tjänster (EUT L 134, 2004, s. 114).

3 Europaparlamentets och rådets direktiv av den 31 mars 2004 om samordning av förfarandena vid upphandling på områdena vatten, energi, transporter och posttjänster (EUT L 134, 2004, s. 1).

4 Lagstiftningsdekret av den 12 april 2006, om införlivande av direktiv 2004/17 och direktiv 2004/18 (GURI nr 100 av den 2 maj 2006).

5 Meddelandet offentliggjordes i Tillägg till Europeiska unionens officiella tidning av den 25 februari 2015 (2015/S 039–067523).

6 Dokumentet specifica tecnica, punkterna 2.1 och 2.2.

7 Ibidem, punkt 5.

8 EUT C 138, 2010, s. 16, nedan kallade tilläggsriktlinjer.

9 Samma lydelse har artikel 60.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/25/EU av den 26 februari 2014 om upphandling av enheter som är verksamma på områdena vatten, energi, transporter och posttjänster och om upphävande av direktiv 2004/17/EG (EUT L 94, 2014, s. 243).

10 Kommissionens förordning (EG) nr 1400/2002 av den 31 juli 2002 om tillämpningen av artikel 81.3 i fördraget på grupper av vertikala avtal och samordnade förfaranden inom motorfordonssektorn (vanligtvis kallad Monti-förordningen; EGT L 203, 2002, s. 30), vilken efter att dess giltighetstid hade löpt ut den 31 maj 2010 ersattes av kommissionens förordning (EU) nr 461/2010 av den 27 maj 2010 om tillämpningen av artikel 101.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på grupper av vertikala avtal och samordnade förfaranden inom motorfordonssektorn (EUT L 129, 2010, s. 52).

11 I skäl 23 i förordning nr 1400/2002 anges följande: För att säkerställa en effektiv konkurrens på marknaderna för reparation och underhåll och för att ge reparatörer möjlighet att erbjuda slutanvändarna konkurrerande reservdelar såsom originalreservdelar och reservdelar av motsvarande kvalitet, bör undantaget inte omfatta vertikala avtal som begränsar möjligheterna för auktoriserade reparatörer inom en fordonstillverkares distributionssystem, oberoende reservdelsåterförsäljare, oberoende reparatörer eller slutanvändare från att få reservdelar från tillverkaren av sådana reservdelar eller från en annan tillverkare som de själva valt. Liknande formuleringar återfinns i skäl 17 i förordning nr 461/2010, men då med avseende på begränsningar av reservdelstillverkarens försäljningskapacitet och inte med avseende på förvärvskapaciteten.

12 I artikel 1.1 u i förordning nr 1400/2002 anges att [med] reservdelar av motsvarande kvalitet [avses] uteslutande reservdelar som tillverkas av ett företag som när som helst kan intyga att delarna i fråga motsvarar kvaliteten på de komponenter som används eller använts vid monteringen av motorfordonen i fråga.

13 Tilläggsriktlinjer, punkt 18.

14 Ibidem, punkt 28.

15 Rådets direktiv 77/62/EEG av den 21 december 1976 om samordning av förfarandena vid offentlig upphandling av varor (EGT L 13, 1977, s. 1, EE 17/01, s. 29).

16 Dom av den 24 januari 1995 ( C‑359/93, EU:C:1995:14), punkterna 23–28. I det senare meddelade beslutet av den 3 december 2001, Vestergaard ( C‑59/00, EU:C:2001:654), punkt 22, hänvisas till den domen.

17 Rådets direktiv av den 14 juni 1993 om samordning av förfarandena vid offentlig upphandling av byggentreprenader (EGT L 199, 1993, s. 54).

18 Dom av den 28 oktober 1999 ( C‑328/96, EU:C:1999:526), punkt 68, jämförd med punkt 78.

19 I skäl 9 i direktiv 2004/17 framhålls öppnande för konkurrens vid offentlig upphandling, samt iakttagandet av principen om likabehandling av vilken principen om icke-diskriminering endast utgör en särskild form, principen om ömsesidigt erkännande, proportionalitetsprincipen samt principen om öppenhet.

20 Regleringen av de tekniska specifikationerna i direktiv 2014/25 (artikel 60) har inte ändrats, eftersom det utöver de allmänna bestämmelserna (punkt 3), fortfarande finns bestämmelser om undantag (punkt 4) från den allmänna regeln, som innebär att hänvisningar får göras till ett varumärke om en tillräckligt preciserad och begriplig beskrivning av föremålet för kontraktet inte är möjlig, men denna hänvisning ska då följas av orden eller likvärdigt. Punkterna 5 och 6 kräver att bevis för likvärdighet lämnas tillsammans med anbudet i de fall som avses i punkt 3, men inte i de fall som avses i punkt 4.

21 Samma reflektioner kan i tillämpliga delar tillämpas på artiklarna 49 och 51 i direktiv 2004/17, vilka någon av parterna i tvisten har hänvisat till.

22 Dom av den 23 december 2009 ( C‑305/08, EU:C:2009:807).

23 Ibidem, punkt 37.

24 Ibidem, punkt 37 in fine.

25 Domstolen upprepade i sin dom av den 13 juli 2017, Ingsteel och Metrostav ( C‑76/16, EU:C:2017:549), punkt 34, att det enligt principen om likabehandling krävs att alla anbudsgivare ges samma möjligheter när de utformar sina anbud, och den principen innebär således att samma villkor gäller för alla anbudsgivare. Vidare är syftet med kravet på öppenhet, vilket är en följd av den förstnämnda principen, att garantera att det inte förekommer någon risk för favorisering eller godtycke från den upphandlande myndighetens sida. Denna skyldighet innebär att samtliga villkor och bestämmelser för tilldelningsförfarandet ska vara formulerade, i meddelandet om upphandling eller i förfrågningsunderlaget, på ett klart, precist och entydigt sätt dels för att alla rimligt informerade och normalt omsorgsfulla anbudsgivare ska kunna förstå den exakta innebörden av dessa och tolka dem på samma sätt, dels för att den upphandlande myndigheten på ett effektivt sätt ska kunna kontrollera om anbuden från anbudsgivarna uppfyller upphandlingskriterierna (dom av den 2 juni 2016, Pizzo, C‑27/15, EU:C:2016:404, punkt 36 och där angiven rättspraxis).

26 I punkterna 19 och 20 i dessa riktlinjer görs skillnad mellan originaldelar och reservdelar av motsvarande kvalitet. De senare ska vara av en tillräckligt hög kvalitet så att deras användning inte skadar det auktoriserade nätverkets rykte. Liksom med varje annan urvalsstandard kan fordonstillverkaren förete bevisning att en given reservdel inte uppfyller detta krav.

27 Användande av egen försäkran eller liknande dokument, där de ekonomiska aktörerna i ett första skede försäkrar att de kan tillhandahålla vissa varor, vilket senare ska kontrolleras slutgiltigt av myndigheten, är tillåtet enligt flera artiklar i direktiv 2014/24.

28 Se, för ett liknande resonemang, skäl 84 i direktiv 2014/24: Många ekonomiska aktörer, inte minst små och medelstora företag, anser att kravet på att lägga fram en mängd intyg eller andra handlingar avseende uteslutnings- eller urvalskriterier medför en administrativ börda som är ett stort hinder för deras deltagande i offentlig upphandling. En begränsning av sådana krav, t.ex. genom användning av ett europeiskt enhetligt upphandlingsdokument bestående av en uppdaterad egen försäkran, kan leda till en betydande förenkling som både upphandlande myndigheter och ekonomiska aktörer vinner på.

29 Direktiv 2014/24 har en bilaga, bilaga XII, som handlar om bevismedel när det gäller urvalskriterierna, i vilken det i del II bland annat hänvisas till bevis på ekonomiska aktörers tekniska kapacitet som avses i artikel 58.

30 Avsnitt III.2.3 i dokumentet Aviso di gara- Settori speciale.

31 Avsnitt 6.1. A. punkterna III och IV i dokumentet disciplinare di gara.

32 Iveco Orecchia har bara pekat på (den påstådda) skyldigheten att bifoga intyget om likvärdighet till anbudet, men företaget har inte ifrågasatt konkurrentens tekniska kapacitet för att fullgöra avtalet.

33 C‑531/16, EU:C:2017:883, punkterna 47 och 48.

34 Dom av den 2 juni 2016, Pizzo ( C‑27/15, EU:C:2016:404), punkt 37.

35 I själva verket har Consiglio di Stato endast använt sig av några av de tolkningsfrågor som Iveco Orecchia hade föreslagit. Den har inte förklarat varför den har använt sig av den fråga som fanns i punkt b1) i Iveco Orecchias förslag då den ställt den andra tolkningsfrågan.