Förslag till avgörande av generaladvokat Michal Bobek föredraget den 26 april 2018

1 Originalspråk: engelska.

2 Rådets direktiv 72/166/EEG av den 24 april 1972 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om ansvarsförsäkring för motorfordon och kontroll av att försäkringsplikten fullgörs beträffande sådan ansvarighet (EGT L 103, 1972, s. 1; svensk specialutgåva, område 6, volym 1, s. 111).

3 Rådets andra direktiv 84/5/EEG av den 30 december 1983 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om ansvarsförsäkring för motorfordon (EGT L 8, 1984, s. 17; svensk specialutgåva, område 6, volym 2, s. 90).

4 Dom av den 11 juli 2013, Csonka m.fl. ( C‑409/11, EU:C:2013:512, punkterna 28 och 31).

5 Särskilt vid allvarlig personskada eller dödsfall är möjligheten att den person som är ansvarig för en olycka kan ersätta den skadelidande fullt ut mycket begränsad. Även om det kan förekomma fall där försäkringsbolaget är insolvent, såsom var fallet i domen av den 11 juli 2013, Csonka m.fl. ( C‑409/11, EU:C:2013:512), utgör dessa i princip undantagsfall.

6 Samma logik ligger till grund för artikel 4 i första direktivet och artikel 1.4 i andra direktivet. I den sistnämnda bestämmelsen föreskrivs att det ska inrättas ett ersättningsorgan för det fall det fordon som orsakat skadan är oförsäkrat. Den förstnämnda bestämmelsen möjliggör för medlemsstater att förordna om undantag från försäkringsplikten, men de är därvid skyldiga att ange vilken myndighet som då ska svara för ersättning till skadelidande vid olyckor som orsakats av fordon som åtnjuter sådana undantag.

7 Dom av den 11 juli 2013, Csonka m.fl. ( C‑409/11, EU:C:2013:512, punkterna 30–32). Ersättningsorganet garanterar tydligen i viss mening ersättningen under särskilda, klart angivna omständigheter. På nationell nivå kan ersättningsorgan faktisk kallas för garantifonder, vilket exempelvis är fallet i Portugal – Fundo de Garantia Automóvel. När EU-domstolen uppger att ersättningsorganet inte är ett system för garanti, uppfattar jag det som att den i huvudsak menar att organet inte är avsett att träda i stället för försäkringsplikten.

8 Ersättningsorganet är dessutom skyldigt att ingripa i andra särskilt definierade situationer. I exempelvis artikel 1.4 föreskrivs således att organet måste ingripa även när fordonet är oidentifierat.

9 Beroende på det exakta systemet för att finansiera ersättningsorganet kan det betyda en större eller mindre grupp (till exempel om organet finansieras genom allmän beskattning kontra enskildas försäkringspremier).

10 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 11 juli 2013, Csonka m.fl. ( C‑409/11, EU:C:2013:512). I det målet var försäkringsgivaren insolvent. Det nationella garantiorganet hade dock inte någon skyldighet att ingripa eftersom försäkringsplikten faktiskt hade iakttagits.

11 Dom av den 4 september 2014, Vnuk ( C‑162/13, EU:C:2014:2146).

12 Dom av den 28 november 2017, Rodrigues de Andrade ( C‑514/16, EU:C:2017:908).

13 Dom av den 20 december 2017, Núñez Torreiro ( C‑334/16, EU:C:2017:1007).

14 Dom av den 4 september 2014, Vnuk ( C‑162/13, EU:C:2014:2146).

15 Dom av den 4 september 2014, Vnuk ( C‑162/13, EU:C:2014:2146, punkt 49).

16 Dom av den 4 september 2014, Vnuk ( C‑162/13, EU:C:2014:2146, punkt 52, se även punkterna 50 och 53–55).

17 Dom av den 4 september 2014, Vnuk ( C‑162/13, EU:C:2014:2146, punkt 56). Min kursivering.

18 Dom av den 28 november 2017, Rodrigues de Andrade ( C‑514/16, EU:C:2017:908).

19 Dom av den 4 september 2014, Vnuk ( C‑162/13, EU:C:2014:2146).

20 Dom av den 28 november 2017, Rodrigues de Andrade ( C‑514/16, EU:C:2017:908, punkt 40). Min kursivering.

21 Dom av den 20 december 2017, Núñez Torreiro ( C‑334/16, EU:C:2017:1007).

22 Dom av den 4 september 2014, Vnuk ( C‑162/13, EU:C:2014:2146).

23 Dom av den 28 november 2017, Rodrigues de Andrade ( C‑514/16, EU:C:2017:908).

24 Dom av den 28 november 2017, Rodrigues de Andrade ( C‑514/16, EU:C:2017:908, punkt 40). Se även dom av den 4 september 2014, Vnuk ( C‑162/13, EU:C:2014:2146, punkt 59), och dom av den 20 december 2017, Núñez Torreiro ( C‑334/16, EU:C:2017:1007, punkt 32).

25 Dom av den 4 september 2014, Vnuk ( C‑162/13, EU:C:2014:2146, punkt 19), dom av den 28 november 2017, Rodrigues de Andrade ( C‑514/16, EU:C:2017:908, punkt 12), och dom av den 20 december 2017, Núñez Torreiro ( C‑334/16, EU:C:2017:1007, punkt 11).

26 Till exempel på portugisiska destinado a, på nederländska bestemt, på franska destiné à, på tyska bestimmt, på italienska destinato a, på spanska destinado a eller på tjeckiska určený k.

27 Dom av den 4 september 2014, Vnuk ( C‑162/13, EU:C:2014:2146, punkt 38).

28 Dom av den 4 september 2014, Vnuk ( C‑162/13, EU:C:2014:2146, punkterna 41 och 42), dom av den 28 november 2017, Rodrigues de Andrade ( C‑514/16, EU:C:2017:908, punkt 31), och dom av den 20 december 2017, Núñez Torreiro ( C‑334/16, EU:C:2017:1007, punkt 24).

29 Dom av den 4 september 2014, Vnuk ( C‑162/13, EU:C:2014:2146, punkterna 43–45).

30 Dom av den 4 september 2014, Vnuk ( C‑162/13, EU:C:2014:2146, punkt 49).

31 Dom av den 4 september 2014, Vnuk ( C‑162/13, EU:C:2014:2146, punkt 52).

32 Dom av den 4 september 2014, Vnuk ( C‑162/13, EU:C:2014:2146, punkt 59), dom av den 28 november 2017, Rodrigues de Andrade ( C‑514/16, EU:C:2017:908, punkt 34), och dom av den 20 december 2017, Núñez Torreiro ( C‑334/16, EU:C:2017:1007, punkt 28).

33 Dom av den 20 december 2017, Núñez Torreiro ( C‑334/16, EU:C:2017:1007, punkt 28).

34 Irland har i det avseendet hänvisat till artiklarna 12.3 och 23.5 i det kodifierade direktivet 2009/103, vilka nämner riskerna för icke-motoriserade trafikanter och trafikolyckor (Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/103/EG av den 16 september 2009 om ansvarsförsäkring för motorfordon och kontroll av att försäkringsplikten fullgörs beträffande sådan ansvarighet (EUT L 263, 2009, s. 11)). Med avseende på artikel 12.3 noterar jag att artikel 12 har rubriken Specifika kategorier av skadelidande. Artikel 12.1 syftar på försäkring i samband med skador som drabbar passagerare, utan någon hänvisning till vägar. Om en sådan betydande begränsning avsågs i artikel 12.3, borde den logiskt sett även finnas med i artikel 12.1. Artikel 23.5 avser logistiken för att få ersättning (informationscentrum) och bör därför inte användas för att läsa in betydande begränsningar i själva försäkringspliktens omfattning. Det finns inte heller några bestämmelser i första direktivet och andra direktivet som motsvarar artiklarna 12.3 och 23.5.

35 Se ovan punkt 67. I den mån som Irland och Förenade kungarikets regering har åberopat första direktivets och andra direktivets mål om fri rörlighet, noterar jag att EU-domstolen, i exempelvis domen Vnuk, klart har hänvisat till direktivens dubbla målsättning och faktiskt har lagt större vikt vid syftet att öka skyddet för skadelidande (dom av den 4 september 2014, Vnuk ( C‑162/13, EU:C:2014:2146, punkt 49 och följande punkter).

36 Dom av den 4 september 2014, Vnuk ( C‑162/13, EU:C:2014:2146, punkt 59), dom av den 28 november 2017, Rodrigues de Andrade ( C‑514/16, EU:C:2017:908, punkt 34), och dom av den 20 december 2017, Núñez Torreiro ( C‑334/16, EU:C:2017:1007, punkt 28).

37 Vilket således utesluter Holtzman-effekten, vilken som bekant gjorde det möjligt att böja tid och rum och således färdas utan att röra sig i Frank Herberts Dune (första upplagan hos Chilton Books, Philadelphia, 1965). Man kan dock lugnt anta att även om en Holtzman-effekt någon gång faktiskt skulle tillämpas, skulle den användas för andra typer av fordon än ett fordon som är avsett för färd på land och som drivs av mekaniskt förmedlad kraft men som inte är spårbundet samt släpfordon, även om det inte är tillkopplat i den mening som avses i artikel 1 punkt 1 i första direktivet.

38 Det skulle kunna göras gällande att närhelst ett fordon rör på sig, kommer det att färdas. Syftet med färden är dock kanske inte alltid att transportera varor eller människor. Se, för en liknande diskussion, till exempel dom av den 5 juli 2017, Fries ( C‑190/16, EU:C:2017:513, punkterna 81–88), i samband med tomflygningar för att flytta ett flygplan mellan två flygplatser utan att transportera passagerare, gods eller post, eller dom av den 28 juli 2016, Robert Fuchs ( C‑80/15, EU:C:2016:615, punkterna 28–36), rörande frågan huruvida tillhandahållandet av pilotutbildning utgör transport av personer. I båda dessa fall var det fråga om en färd, men kanske inte transport (naturligtvis såvida det inte görs gällande att enbart den omständigheten att ett fordon flyttas från punkt A till punkt B per definition utgör transport av detta fordon).

39 Dom av den 28 november 2017, Rodrigues de Andrade ( C-514/16, EU:C:2017:908),

40 Punkterna 70–73 ovan.

41 Se även punkt 35 ovan.

42 Till exempel att fordonet mycket sällan kommer att framföras eller framföras endast begränsade sträckor.

43 Se punkterna 34–36 ovan.

44 Dom av den 28 november 2017, Rodrigues de Andrade ( C-514/16, EU:C:2017:908).

45 Såsom framgår av domen Andrade och som diskuterades ingående ovan i punkterna 74–82 i detta förslag till avgörande.

46 Jag vill framhålla att detta inte betyder att det inte kan förekomma någon användning av fordonet. Fordonet kan naturligtvis bli stulet och/eller framföras olagligen. Under sådana omständigheter skulle dock fordonet framföras i strid med en försäkringsplikt som (i undantagsfall) fastställs i efterhand, vilket således bevarar säkerhetsnätet för skadelidande i form av ersättningsfonden.

47 Förutom den typ av situationer som har nämnts ovan i punkt 100.

48 Se punkt 47 ovan.

49 Se punkt 35 ovan.

50 Se punkt 62 ovan.

51 Dessa undantag skiljer sig i hög grad från en medlemsstat till en annan. Vid tidpunkten för föredragande av detta förslag till avgörande finns det en förteckning tillgänglig på Europeiska kommissionens webbplats på följande adress: https://ec.europa.eu/info/business-economy-euro/banking-and-finance/insurance-and-pensions/motor-insurance_en.

52 Dom av den 12 juli 1990, Foster m.fl. ( C‑188/89, EU:C:1990:313, punkt 18), och dom av den 10 oktober 2017, Farrell ( C‑413/15, EU:C:2017:745, punkterna 33–35).

53 Dom av den 8 oktober 1987, Kolpinghuis Nijmegen ( 80/86, EU:C:1987:431).

54 Dom av den 26 september 1996, Arcaro ( C‑168/95, EU:C:1996:363, punkt 42), och dom av den 5 juli 2007, Kofoed ( C‑321/05, EU:C:2007:408, punkt 45).

55 Dom av den 23 oktober 2012, Marques Almeida ( C‑300/10, EU:C:2012:656, punkt 29).