Förslag till avgörande av generaladvokat Michal Bobek föredraget den 5 september 2018

1 Originalspråk: engelska.

2 Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/98/EG av den 17 november 2003 om vidareutnyttjande av information från den offentliga sektorn (EUT L 345, 2003, s. 90), i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/37/EU av den 26 juni 2013 om ändring av direktiv 2003/98/EG om vidareutnyttjande av information från den offentliga sektorn (EUT L 175, 2013, s. 1).

3 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 (EUT L 176, 2013, s. 1, och rättelse i EUT L 208, 2013, s. 68, EUT L 321, 2013, s. 6, och EUT L 20, 2017, s. 2).

4 Beslut av Ustavno sodišče Republike Slovenije (Republiken Sloveniens författningsdomstol) av den 12 januari 2017 i mål U-I-52/16–17 (ECLI:SI:USRS:2017:U.I.52.16).

5 Skäl 10 i direktivet klarlägger att definitionerna av offentlig myndighet och organ som lyder under offentlig rätt är hämtade från direktiven om offentlig upphandling (92/50/EEG [av den 18 juni 1992 (EGT L 209, 1992, s. 1)], 93/36/EEG [av den 14 juni 1993 (EGT L 199, 1993, s. 1)] och 93/37/EEG [av den 14 juni 1993 (EGT L 199, 1993, s. 54)] och 98/4/EG [av den 16 februari 1998 (EGT L 101, 1998, s. 1)]). Offentliga företag omfattas inte av dessa definitioner.

6 Se dom av den 27 oktober 2011, kommissionen/Polen ( C‑362/10, ej publicerad, EU:C:2011:703, punkt 54).

7 Som domstolen redan har konstaterat följer det av skäl 9 och artikel 3 att direktivet inte innehåller någon skyldighet att tillåta vidareutnyttjande av handlingar som innehas av offentliga myndigheter: dom av den 27 oktober 2011, kommissionen/Polen ( C‑362/10, ej publicerad, EU:C:2011:703, punkt 48); se också dom av den 12 juli 2012, Compass-Datenbank ( C‑138/11, EU:C:2012:449, punkt 50).

8 Skäl 8 i direktiv 2013/37, som ändrade direktiv 2003/98, anger tydligt att direktiv 2003/98 bör … ändras så att det innehåller en tydlig skyldighet för medlemsstaterna att göra alla handlingar tillgängliga för vidareutnyttjande, utom om tillgången omfattas av restriktioner eller handlingarna är undantagna från tillgång enligt nationella bestämmelser om tillgång till handlingar, och med förbehåll för andra undantag som fastställs i detta direktiv.

9 Den slovenska regeringen framhöll också vid den muntliga förhandlingen att ZDIJZ faktiskt innehåller bestämmelser om vidareutnyttjande av handlingar men angav att dessa bestämmelser återfinns i andra artiklar i denna lagstiftning. Den underströk också det faktum att kraven som gäller för begäran om tillgång till handlingar och begäran om vidareutnyttjande av handlingar skiljer sig väsentligt åt och bekräftade att begäran i målet vid den nationella domstolen klart hörde till den förra kategorin.

10 Jag håller med om att med hänsyn till den breda definitionen av vidareutnyttjande i artikel 2.4 i direktiv 2003/98 skulle det kunna påstås att en journalist som begär tillgång till (samlade/huvudsakliga) uppgifter beträffande vissa avtal sannolikt kommer att vidareutnyttja denna information för … icke-kommersiella ändamål än det ursprungliga ändamål för vilket handlingarna framställdes inom den offentliga verksamheten på grund av att om det skulle finns något av intresse i de erhållna uppgifterna skulle journalisten sannolikt vidareutnyttja dessa uppgifter för att skriva en artikel eller till och med en rad artiklar rörande det ämnet. Just på grund av sådana skäl ska emellertid begreppet vidareutnyttjande tolkas mot bakgrund av logiken och systematiken i direktiv 2003/98. Annars skulle nästan all verksamhet i något skede innefatta vidareutnyttjande av offentliga uppgifter. Direktiv 2003/98 skulle då bli nästan generellt tillämpligt på all behandling av dokument och information då det alltid sannolikt föreligger några ingående uppgifter vid sådan behandling som härrör från den offentliga sektorn.

11 Jag noterar att artikel 1.2 c använder uttrycket bland annat vilket tydligt anger att det är fråga om en exemplifierande förteckning över skälen för undantag från tillgång.

12 Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG (EUT L 176, 2013, s. 338).

13 Beträffande syftet med upplysningar anger skäl 76 också att För att stärka marknadsdisciplinen och öka den finansiella stabiliteten måste mer detaljerade krav på upplysningar om det lagstadgade kapitalets form och art samt om försiktighetsjusteringar införas, för att säkerställa att investerare och insättare får tillräcklig information om institutens solvens. (min kursivering).

14 Det enda undantaget från undantaget, det vill säga information som alltid måste lämnas ut, är information beträffande kapitalbas och ersättningspolitik.

15 Artikel 432.2 i förordning nr 575/2013 definierar båda begreppen på följande sätt: upplysningar ska betraktas som ett instituts egendom, om offentliggörande av dem för allmänheten skulle undergräva institutets konkurrensställning. Begreppet kan gälla upplysningar om produkter eller system, som, om de spreds till konkurrenterna, skulle göra att institutets investeringar i dem blir mindre värdefulla. Upplysningar är konfidentiella, om det finns förpliktelser gentemot kunder eller andra motpartsförbindelser, som gör att institutet måste behandla upplysningarna konfidentiellt.

16 Ovan punkterna 11 och 16.

17 Denna artikel har följande lydelse: Instituten ska offentliggöra vilka bedömningsmetoder för kapitalbaskraven för operativ risk som de får tillämpa, tillsammans med en beskrivning av den metod som anges i artikel 312.2, om institutet använder denna, samt en diskussion om relevanta interna och externa faktorer som beaktas i institutets mätmetod. Om metoden bara används delvis, ska de olika använda metodernas räckvidd och omfattning anges.

18 På senare tid se, till exempel, dom av den 2 juli 2015, Gullotta och Farmacia di Gullotta Davide & C. ( C‑497/12, EU:C:2015:436, punkterna 17–21).

19 Domstolen har redan slagit fast att frågor som en hänskjutande domstol betecknar som rent hypotetiska såvitt gäller målet vid den nationella domstolen inte ska tas upp till sakprövning (grundat på fast rättspraxis enligt vilken domstolens uppgift rörande en begäran om förhandsavgörande är att bidra till den faktiska lösningen av en tvist som rör unionsrätten och inte att uttala sig om allmänna eller hypotetiska frågor). Se till exempel dom av den 10 november 2016, Private Equity Insurance Group ( C‑156/15, EU:C:2016:851, punkterna 56–59).