Förslag till avgörande av generaladvokat Nils Wahl föredraget den 28 juni 2018

1 Originalspråk: franska.

2 EUT L 160, 2000, s. 1.

3 En sammansättning av Bulgariens högsta domstol har i beslut av den 28 januari 2013 slagit fast att bulgariska domstolar är behöriga och har därvid hänvisat till domstolens dom av den 12 februari 2009, Seagon ( C‑339/07, EU:C:2009:83).

4 Klaganden i det nationella målet har angett att frågan om bevis för denna betalning är en viktig del av klagandens överklagande vid den hänskjutande domstolen.

5 Enligt denna regel ska behörigheten för den domstol som inlett insolvensförfarandet omfatta inte endast själva insolvensförfarandet, utan även varje annan talan som kan hänföras till insolvensen. Såsom kommissionen har påpekat i sitt yttrande kan denna princip visserligen anses komma till uttryck i dom av den 22 februari 1979, Gourdain ( 133/78, EU:C:1979:49). Principens giltighet är emellertid i högsta grad omstridd.

6 Se bland annat förslaget till avgörande av generaladvokat Ruiz-Jarabo Colomer i mål Seagon ( C‑339/07, EU:C:2008:575, fotnot nr 33).

7 Se dom av den 12 februari 2009, Seagon ( C‑339/07, EU:C:2009:83).

8 Se bland annat förslag till avgörande av generaladvokat Ruiz-Jarabo Colomer i mål Staubitz-Schreiber ( C‑1/04, EU:C:2005:500, punkterna 6–26).

9 Se särskilt skälen 2, 4 och 8 i förordning nr 1346/2000.

10 Se artikel 1.1 i förordning nr 1346/2000.

11 Konvention av den 27 september 1968 om domstols behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område (EGT L 299, 1972, s. 32, nedan kallad Brysselkonventionen).

12 Rådets förordning av den 22 december 2000 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (EGT L 12, 2001, s. 1).

13 Förklarande rapport av M. Virgós och E. Schmit om konventionen om insolvensförfaranden av den 3 maj 1996, Europeiska unionens råd, handling 6500/96 DRS 8 (CFC), punkt 3 (nedan kallad Virgós/Schmit-rapporten).

14 Se förslaget till avgörande av generaladvokat Jacob i målet Eurofood IFSC ( C‑341/04, EU:C:2005:579, punkt 2).

15 Se Virgós/Schmit-rapporten, punkterna 7–9.

16 Ett insolvensförfarande som i enlighet med artikel 3.1 inletts vid den behöriga domstolen i den medlemsstat inom vars territorium platsen där gäldenärens huvudsakliga intressen finns, vilket betecknas som huvudförfarandet (eller det allmängiltiga förfarandet), har allmängiltiga verkningar genom att det gäller gäldenärens egendom i alla medlemsstater där förordningen är tillämplig. Ett förfarande kan visserligen i enlighet med artikel 3.2 inledas senare vid behörig domstol i en medlemsstat där gäldenären har ett driftställe, men verkningarna av detta förfarande, ett så kallat sekundärförfarande (eller territoriellt förfarande), gäller enbart egendom som gäldenären har inom den sistnämnda medlemsstatens territorium (se dom av den 2 maj 2006, Eurofood IFSC, C‑341/04, EU:C:2006:281, punkt 28).

17 Dom av den 22 februari 1979, Gourdain ( 133/78, EU:C:1979:49).

18 Dom av den 12 februari 2009, Seagon ( C‑339/07, EU:C:2009:83, punkt 28).

19 Europaparlamentets och rådets förordning av den 20 maj 2015 om insolvensförfaranden (EGT L 141, 2015, s. 19).

20 Se även skäl 35 i förordning nr 2015/848.

21 Dom av den 22 februari 1979, Gourdain ( 133/78, EU:C:1979:49, punkt 4).

22 Se bland annat dom av den 19 april 2012, F-Tex ( C‑213/10, EU:C:2012:215), som avsåg frågan huruvida en talan som väckts mot tredje man av en borgenär med fordringar gentemot en gäldenär som är föremål för ett insolvensförfarande, som grundas på en fordran som med konkursförvaltarens samtycke överlåtits inom ramen för detta förfarande, omfattas av tillämpningsområdet för förordning nr 1346/2000, på grund av att en sådan talan är direkt hänförlig till insolvensförfarandet och har ett nära samband med detta, eller huruvida en sådan talan i stället omfattas av tillämpningsområdet för förordning nr 44/2001, av den anledningen att talan ryms inom begreppet privaträttens område.

23 Se även, i detta avseende, den nya förordningen 2015/848 där följande anges: Vid tolkningen av denna förordning är det viktigt att i största möjliga utsträckning undvika kryphål mellan de båda instrumenten.

24 Dom av den 12 februari 2009, Seagon ( C‑339/07, EU:C:2009:83, punkt 20).

25 Dom av den 12 februari 2009, Seagon ( C‑339/07, EU:C:2009:83, punkterna 22, 24 och 28).

26 Se även punkt 4.2.6 i rapporten External Evaluation of Regulation No. 1346/2000/EC on Insolvency Proceedings, tillgänglig bland annat på https://publications.europa.eu/en/publication-detail/-/publication/4d756fa7-b860–4e36-b1f8-c6640dced486/language-en

27 Min kursivering.

28 Dom av den 12 februari 2009, Seagon ( C‑339/07, EU:C:2009:83, punkt 26).

29 Se även punkterna 22–24 ovan.

30 Dom av den 2 maj 2006, Eurofood IFSC ( C‑341/04, EU:C:2006:281, punkterna 39 och 41).

31 Domstolens dom av den 2 maj 2006, Eurofood IFSC ( C‑341/04, EU:C:2006:281, punkt 42).

32 Domstolens dom av den 2 maj 2006, Eurofood IFSC ( C‑341/04, EU:C:2006:281).

33 Dom av den 2 maj 2006, Eurofood IFSC ( C‑341/04, EU:C:2006:281, punkt 51).

34 Dom av den 2 maj 2006, Eurofood IFSC ( C‑341/04, EU:C:2006:281, punkt 52).

35 Dom av den 2 maj 2006, Eurofood IFSC ( C‑341/04, EU:C:2006:281, punkt 54).

36 Se Virgós/Schmit-rapporten, punkt 187. Se även, för ett liknande resonemang, generaladvokat Kokotts förslag till avgörande i målet van Buggenhout och van de Mierop ( C‑251/12, EU:C:2013:295, punkterna 17 och 18).

37 Dom av den 19 september 2013, van Buggenhout och van de Mierop ( C‑251/12, EU:C:2013:566, punkt 23).