Förslag till avgörande av generaladvokat Bobek föredraget den 5 september 2018

1 Originalspråk: engelska.

2 Rådets direktiv av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt (EUT L 347, 2006, s. 1).

3 Detta förefaller nämligen följa av artikel 3.1 i dekretet av finansministern om implementering av vissa bestämmelser i mervärdesskattelagen av den 4 april 2011 (Dz. U. 2013, pos. 247).

4 Under förhandlingen förklarade den polska regeringen att denna ändring ägde rum till följd av dom av den 16 maj 2013, TNT Express Worldwide (Polen) ( C‑169/12, EU:C:2013:314).

5 Domstolen erinrade om att [d]enna grundläggande princip återspeglas i artikel 63 i mervärdesskattedirektivet genom att det där föreskrivs att den beskattningsgrundande händelsen för mervärdesskatten inträffar och skatten blir utkrävbar den dag då varorna levereras eller tjänsterna tillhandahålls. Dom av den 16 maj 2013, TNT Express Worldwide (Polen) ( C‑169/12, EU:C:2013:314, punkt 22).

6 Se förslag till rådets sjätte direktiv om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter – Gemensamt system för mervärdesskatt: enhetlig beräkningsgrund (KOM(73) 950 av den 20 juni 1973). Se även den förklarande anmärkningen till förslaget till det sjätte direktivet, Europeiska gemenskapernas bulletin, tillägg 11/73, s. 12.

7 Den förklarande anmärkningen till förslaget till det sjätte direktivet, Europeiska gemenskapernas bulletin, tillägg 11/73, s. 13.

8 Dom av den 12 november 1992, Van Ginkel ( C‑163/91, EU:C:1992:435, punkt 15), eller dom av den 22 oktober 1998, Madgett och Baldwin ( C‑308/96 och C‑94/97, EU:C:1998:496, punkt 5). Se även punkt 34 i samma dom och dom av den 25 oktober 2012, Kozak ( C‑557/11, EU:C:2012:672, punkt 20).

9 Se dom av den 19 juni 2003, First Choice Holidays ( C‑149/01, EU:C:2003:358, punkterna 24 och 22 och där angiven rättspraxis), dom av den 9 december 2010, Minerva Kulturreisen ( C‑31/10, EU:C:2010:762, punkterna 17 och 18 och där angiven rättspraxis), och dom av den 25 oktober 2012, Kozak ( C‑557/11, EU:C:2012:672, punkt 19).

10 Se, som ett exempel på detta, rådets interinstitutionella ärende 2002/0041 (CNS), avseende Mervärdesskatt särskild ordning för resebyråer [17567/09]: 2. Det första syftet med ordningen var att underlätta tillämpningen av mervärdesskattereglerna på dessa transaktioner, och bespara arrangörerna från att behöva registrera i olika medlemsstater där tjänsterna tillhandahölls. 3. Ett andra syfte var att säkerställa att mervärdesskatt som ska tas ut på varor och tjänster som köps av en byrå uppbärs i den stat där dessa transaktioner genomförs, medan den skatt som motsvarar de tjänster som tillhandahålls av resebyrån uppbärs i den stat där byrån är etablerad.

11 Den ingående mervärdesskatten tas ut implicit – se generaladvokaten Tizzanos förslag till avgörande i målet First Choice Holidays ( C‑149/01, EU:C:2002:485, punkt 25).

12 Mer specifikt föreskrivs i artikel 307 andra stycket i mervärdesskattedirektivet att [d]etta enda tillhandahållande [av resebyrån] skall beskattas i den medlemsstat där resebyrån har etablerat sätet för sin ekonomiska verksamhet eller har ett fast etableringsställe från vilket tillhandahållandet av tjänsten görs.

13 … mervärdesskatten på förskottsbetalningen [skall] vara utkrävbar vid mottagandet av betalningen och på det mottagna beloppet.

14 Se vidare punkt 67 i detta förslag till avgörande.

15 Dom av den 14 december 2017, Avon Cosmetics ( C‑305/16, EU:C:2017:970, punkterna 36–40).

16 Se även mitt förslag till avgörande i målet Avon Cosmetics ( C‑305/16, EU:C:2017:651, särskilt punkterna 39–41 och 50, 58–60 och där angiven rättspraxis).

17 Se, exempelvis, dom av den 22 oktober 1998, Madgett och Baldwin ( C‑308/96 och C‑94/97, EU:C:1998:496, punkterna 5 och 34), dom av den 19 juni 2003, First Choice Holidays ( C‑149/01, EU:C:2003:358, punkt 22 och där angiven rättspraxis), dom av den 9 december 2010, Minerva Kulturreisen ( C‑31/10, EU:C:2010:762, punkt 16), och dom av den 25 oktober 2012, Kozak ( C‑557/11, EU:C:2012:672, punkt 20 och där angiven rättspraxis).

18 Vad gäller fastställande av beskattningsunderlaget avseende interna tjänster och inköpta tjänster, se dom av den 22 oktober 1998, Madgett och Baldwin ( C‑308/96 och C‑94/97, EU:C:1998:496, punkt 39 och följande punkter).

19 Dessa fastställs och diskuteras ovan i punkterna 30–33.

20 Dom av den 21 februari 2006, BUPA Hospitals och Goldsborough Developments ( C‑419/02, EU:C:2006:122, punkt 48), dom av den 16 december 2010, Macdonald Resorts ( C‑270/09, EU:C:2010:780, punkt 31), dom av den 3 maj 2012, Lebara ( C‑520/10, EU:C:2012:264, punkt 26), dom av den 19 december 2012, Orfey Balgaria ( C‑549/11, EU:C:2012:832, punkt 28), och dom av den 7 mars 2013, Efir ( C‑19/12, ej publicerad, EU:C:2013:148, punkt 32).

21 Dom av den 21 februari 2006, BUPA Hospitals och Goldsborough Developments ( C‑419/02, EU:C:2006:122, punkt 51).

22 Se, vid upprepade tillfällen, för att visa att domstolen inte godtar praktiska eller tekniska svårigheter som ett tillräckligt skäl för att frångå EU-bestämmelser, dom av den 27 oktober 1992, kommissionen/Tyskland ( C‑74/91, EU:C:1992:409, punkt 12). eller dom av den 23 maj 1996, kommissionen/Grekland ( C‑331/94, EU:C:1996:211, punkt 12).

23 Närmare ovan, punkterna 30–33.

24 Se, för ett liknande resonemang, generaladvokaten Légers förslag till avgörande i målet MyTravel ( C‑291/03, EU:C:2005:283, punkt 79): Artikel 26 i sjätte direktivet syftar vidare till att tillämpliga regler på mervärdesskatteområdet skall anpassas till resebyråers specifika verksamhet och att de praktiska svårigheter som kan stå i vägen för verksamheten på så sätt minskas. Däremot syftar inte de regler som införs genom denna artikel, i motsats till dem som har införts till förmån för små företag och jordbrukare, till en förenkling av den bokföringsskyldighet som det normala mervärdesskattesystemet medför. Se även dom av den 19 juni 2003, First Choice Holidays ( C‑149/01, EU:C:2003:358, punkt 25).

25 I avsaknad av nationella bestämmelser som antagits i enlighet med artikel 66 a–c i mervärdesskattedirektivet.

26 Domstolen slog fast att … i fråga om mervärdesskatt, agerar skattskyldiga personer som skatteindrivare åt staten och fann att bestämmelserna i sjätte direktivet som syftar till att förhindra att stora belopp av offentliga medel samlas i deras händer under en beskattningsperiod är motiverade. Dom av den 20 oktober 1993, Balocchi ( C‑10/92, EU:C:1993:846, punkt 25).

27 Detta är även Skarpas (alternativa) uppfattning, med det tydliga förbehållet som följer av dess svar på den första frågan att artikel 65 i mervärdesskattedirektivet inte är tillämplig och att mervärdesskatten blir utkrävbar först när vinstmarginalen är känd.

28 I vissa andra språkversioner hänvisas till coût effectif supporté par l’agence de voyages (franska), tatsächliche(n) Kosten die dem Reisebüro entstehen (tyska), faktyczne koszty poniesione przez biuro podróży (polska), skutečné náklady cestovní kanceláře (tjeckiska), coste efectivo soportado por la agencia de viaje (spanska).

29 Se punkterna 39–57 ovan i detta förslag till avgörande.

30 Se ovan punkterna 37 och 38 i detta förslag till avgörande.

31 Min kursivering.

32 För andra leveranser av varor och tillhandahållanden av tjänster än som avses i artiklarna 74–77 skall beskattningsunderlaget omfatta allt som utgör den ersättning som leverantören eller tillhandahållaren har erhållit eller skall erhålla från förvärvaren eller en tredje part för dessa transaktioner, inklusive subventioner som är direkt kopplade till priset på transaktionerna. Enligt fast rättspraxis är det definitiva beskattningsunderlaget enligt de allmänna bestämmelserna det vederlag som faktiskt har erhållits, se till exempel (såvitt avser tillhandahållande av varor) dom av den 29 maj 2001, Freemans ( C‑86/99, EU:C:2001:291, punkt 27 och där angiven rättspraxis).

33 Se dom av den 26 september 2013 ( C‑189/11, EU:C:2013:587, punkterna 101–104).

34 Dom av den 8 februari 2018 ( C‑380/16, ej publicerad, EU:C:2018:76, punkterna 87– 92).

35 De olika nationella lösningarna beskrevs, såsom Skarpa mycket riktigt påpekade vid förhandlingen, i den rapport som utarbetats för kommissionen, med rubriken Översyn på en undersökning av den särskilda ordningen avseende mervärdesskatt för resebyråer och alternativa reformer, slutrapport TAXUD/2016/AO-05, december 2017 (tillgänglig online på Europeiska kommissionens webbplats). I den rapporten anges att ett sådant alternativ föreskrivs i cirka 14 medlemsstater.

36 Förslag till rådets direktiv av den 8 februari 2002 om ändring av direktiv 77/388/EEG vad gäller den särskilda ordningen avseende mervärdesskatt för resebyråer KOM(2002) 64 slutlig (EGT C 126E, 2002, s. 390). På samma sätt ansåg mervärdesskattekommittén att det var godtagbart att göra en övergripande beräkning: Kommittén ansåg även att den princip som tillämpades på resebyråer för beskattning av vinstmarginaler inte utgör hinder mot att fastställa vinstmarginalen för alla transaktioner på grundval av samma mekanism under en viss period (Riktlinjer som utarbetats vid mervärdesskattekommitténs 17:e möte av den 4–5 juli 1984, XV/243/84). Se dokumentet Riktlinjer från mervärdesskattekommitténs möte (fram till den 2 juli 2018) tillgängligt på följande webbplats: https://ec.europa.eu/taxation_customs/business/vat/vat-committee_en.

37 Se dom av den 26 september 2013 ( C‑189/11, EU:C:2013:587, punkterna 101–104).

38 Dom av den 8 februari 2018 ( C‑380/16, ej publicerad, EU:C:2018:76, punkterna 87–92).