lagen.
EU-domstolen

Förslag till avgörande av generaladvokat Michal Bobek föredraget den 30 april 2019

CELEX
62017CC0556
Typ
EU-domstolen

Källa

1 Originalspråk: engelska.

2 Se, under, bordtennis i Britannica Academic, Encyclopædia Britannica, 21 augusti 2018, https://academic.eb.com/levels/collegiate/article/table-tennis/70842 (senast besökt den 15 januari 2019).

3 Europaparlamentets och rådets direktiv av den 26 juni 2013 (EUT L 180, 2013, s. 60).

4 Europaparlamentets och rådets direktiv av den 13 december 2011 om normer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer ska anses berättigade tillinternationellt skydd, för en enhetlig status för flyktingar eller personer som uppfyller kraven för att betecknas som subsidiärt skyddsbehövande, och för innehållet i det beviljade skyddet (EUT L 337, 2011, s. 9).

5 Rådets direktiv av den 1 december 2005 miniminormer för medlemsstaternas beviljande eller återkallande av flyktingstatus (EUT L 326, 2005, s. 13).

6 Konventionen angående flyktingars rättsliga ställning som undertecknades den 28 juli 1951 i Genève (Förenta nationernas fördragssamling, vol. 189, s. 137, nr 2545 (1954)) i ändrad lydelse enligt protokollet angående flyktingars rättsliga ställning, som antogs i New York den 31 januari 1967, vilket trädde i kraft den 4 oktober 1967.

7 Dom av den 25 juli 2018, Alheto ( C‑585/16, EU:C:2018:584).

8 Dom av den 25 juli 2018, Albeto ( C‑585/16, EU:C:2018:584, punkterna 105 och 106).

9 Dom av den 18 oktober 2018, E. G. ( C‑662/17, EU:C:2018:847, punkt 47 och där angiven rättspraxis).

10 I artikel 47 första stycket i stadgan föreskrivs att [v]ar och en har rätt att inom skälig tid få sin sak prövad i en rättvis och offentlig rättegång och inför en oavhängig och opartisk domstol som har inrättats enligt lag. Var och en ska ha möjlighet att erhålla rådgivning, låta sig försvaras och företrädas.

11 Samtidigt anges i förklaringarna till stadgan att skyddet enligt artikel 47 första stycket i denna är mer omfattande än det som följer av artikel 13 i Europakonventionen, eftersom det garanterar var och en rätt att inför en behörig domstol använda sig av ett effektivt rättsmedel. Jämfört med artikel 6.1 i Europakonventionen är rätten till domstolsprövning artikel 47 andra stycket i stadgan inte begränsad till tvister som avser rättigheter och skyldigheter av civilrättslig typ eller straffrätt. Se förklaringar avseende stadgan (EUT C 303, 2007, s. 17).

12 Dom av den 25 juli 2018, Alheto ( C‑585/16, EU:C:2018:584, punkt 145).

13 Dom av den 25 juli 2018, Alheto ( C‑585/16, EU:C:2018:584, punkt 148).

14 Se förslag till avgörande av generaladvokaten Mengozzi i målet Alheto ( C‑585/16, EU:C:2018:327, punkt 71).

15 Dom av den 25 juli 2018, Alheto ( C‑585/16, EU:C:2018:584, punkterna 102–118).

16 Dom av den 25 juli 2018, Alheto ( C‑585/16, EU:C:2018:584, punkt 111). I samma sammanhang och, närmare bestämt, i samband med frågan huruvida den domstolen som genomför prövningen ska hålla förhandling, se domen av den 26 juli 2017, Sacko ( C‑348/16, EU:C:2017:591, punkterna 42–48).

17 Se förslag till avgörande av generaladvokaten Mengozzi målet Alheto ( C‑585/16, EU:C:2018:327, punkt 68).

18 Dom av den 25 juli 2018, Alheto ( C‑585/16, EU:C:2018:584, punkt 113).

19 Dom av den 28 mars 2017, Rosneft ( C‑72/15, EU:C:2017:236, punkt 73 och där angiven rättspraxis) och dom av den 27 februari 2018, Associação Sindical dos Juízes Portugueses ( C‑64/16, EU:C:2018:117, punkt 35 och där angiven rättspraxis).

20 Dom av den 23 april 1986, Les Verts/parlamentet ( 294/83, EU:C:1986:166, punkt 23), och dom av den 25 juli 2002, Unión de Pequeños Agricultores/rådet ( C‑50/00 P, EU:C:2002:462, punkterna 38 och 39). Se, nyligen, dom av den 3 oktober 2013, Inuit Tapiriit Kanatami m.fl./parlamentet och rådet ( C‑583/11 P, EU:C:2013:625, punkt 91 och där angiven rättspraxis).

21 Dom av den 27 februari 2018, Associação Sindical dos Juízes Portugueses ( C‑64/16, EU:C:2018:117, punkt 30). Se även dom av den 28 mars 2017, Rosneft ( C‑72/15, EU:C:2017:236, punkt 72 och där angiven rättspraxis).

22 Såsom jag har angett i andra sammanhang är det (den nationella) domstolen som har den slutliga behörigheten och skyldigheten att säkerställa att lagen efterlevs. Det faktum att vissa aspekter av beslutsfattandet på nationell nivå faller inom ramen för myndigheternas utrymme för skönsmässig bedömning kan inte frånta domstolarna deras naturliga roll att skydda enskildas rättigheter. Se mitt förslag till avgörande i målet Klohn ( C‑167/17, EU:C:2018:387, punkterna 127–129), och mitt förslag till avgörande i målet Link Logistik N&N ( C‑384/17, EU:C:2018:494, punkt 112).

23 Dom av den 26 februari 2013, Åkerberg Fransson ( C‑617/10, EU:C:2013:105).

24 Se, särskilt, beslut av den 17 december 2018, kommissionen/Polen ( C‑619/18 R, EU:C:2018:1021, punkterna 41, 42 och 65–67 och där angiven rättspraxis), dom av den 27 februari 2018, Associação Sindical dos Juízes Portugueses ( C‑64/16, EU:C:2018:117, punkt 42 och följande punkter), dom av den 6 mars 2018, Achmea, ( C‑284/16, EU:C:2018:158, punkterna 35–37) och dom av den 25 juli 2018, Minister for Justice and Equality (brister i rättsväsendet) ( C‑216/18 PPU, EU:C:2018:586, punkterna 60 och följande punkter).

25 Dom av den 27 februari 2018 ( C‑64/16, EU:C:2018:117, punkt 29).

26 Såsom i det ärende som ledde till domen av den 27 februari 2018, Associação Sindical dos Juízes Portugueses ( C‑64/16, EU:C:2018:117).

27 Vilket var föremål för tvist i det ärende som ledde till beslutet av den 17 december 2018, kommissionen/Polen ( C‑619/18 R, EU:C:2018:1021).

28 Dom av den 28 mars 2017, Rosneft ( C‑72/15, EU:C:2017:236, punkt 73 och där angiven rättspraxis) och dom av den 27 februari 2018, Associação Sindical dos Juízes Portugueses ( C‑64/16, EU:C:2018:117, punkt 36).

29 Som regleras i artikel 46.3 i direktiv 2013/32.

30 Europadomstolens dom av den 19 mars 1997, Hornsby mot Grekland (CE:ECHR:1997:0319JUD001835791, § 40) där den konstaterade att det hade skett en kränkning av artikel 6.1, eftersom den verkställande myndigheten inte hade verkställt ett domstolsavgörande. Dessa överväganden har därefter fastställts vid upprepade tillfällen. Se, exempelvis, Europadomstolen, 7 maj 2002, Burdov mot Ryssland (CE:ECHR:2002:0507JUD005949800, §§ 34–37), Europadomstolen, 6 mars 2003, Jasiūnienė mot Litauen (CE:ECHR:2003:0306JUD004151098, §§ 27–31); Europadomstolen, 7 April 2005, Uzkureliene mot Litauen (CE:ECHR:2005:0407JUD006298800, § 36), där det dock inte fastställdes någon överträdelse av artikel 6.1 i Europakonventionen på grund av en påstådd fördröjning i genomförandet av en dom, Europadomstolen, 7 juli 2005, Malinovskiy mot Ryssland (CE:ECHR:2005:0707JUD004130202, §§ 34–39), Europadomstolen, 31 oktober 2006, Jeličić mot Bosnien och Hercegovina (CE:ECHR:2006:1031JUD004118302, §§ 38–45), Europadomstolen, 15 oktober 2009 Yuriy Nikolayevich Ivanov mot Ukraina (CE:ECHR:2009:1015JUD004045004, § 51–57), och Europadomstolen, 19 juni 2012, Murtić and Ćerimović mot Bosnien och Hercegovina(CE:ECHR:2012:0619JUD000649509, §§ 27–30).

31 Europadomstolen, 19 mars 1997, Hornsby mot Grekland (CE:ECHR:1997:0319JUD001835791, § 40).

32 Europadomstolen, 11 januari 2018, Sharxhi m.fl. mot Albanien (CE:ECHR:2018:0111JUD001061316, § 92–93), med hänvisning till Europadomstolen, 12 juli 2005, Okyay m.fl. mot Turkiet (CE:ECHR:2005:0712JUD003622097, § 72). Se även Europadomstolen, 15 januari 2009, Burdov mot Ryssland (nr 2) (CE:ECHR:2009:0115JUD003350904, § 68).

33 Se, nyligen, exempelvis dom av den 24 oktober 2018, XC m.fl. ( C‑234/17, EU:C:2018:853, punkt 25), eller dom av den 7 november 2018, K och B ( C‑380/17, EU:C:2018:877, punkt 56 och där angiven rättspraxis).

34 Se 339.1 § i civillagen i då aktuell lydelse. För en (obegränsad) lista över dessa undantag, se punkt 339.2 § i civillagen.

35 Domstolen får ändra det beslut som har fattats av flyktingmyndigheten. Domstolens beslut är slutligt och kan inte överklagas.

36 Se 109.4 § i lagen om administrativa förfaranden och tjänster och 339.1 § i civillagen. Samma lagstiftning gällde även före den 1 september 2015.

37 Se egyes törvényeknek a tömeges bevándorlás kezelésével összefüggő módosításáról szóló 2015. évi CXL. törvény (lag CXL från 2015 om ändring av vissa lagar avseende hantering av massimmigration).

38 90.1 § i a közigazgatási perrendtartásról szóló 2017. évi I. törvény (den nya förvaltningsprocesslagen, lag I från 2017) (nedan kallad förvaltningsprocesslagen) som upphävde, den 1 januari 2018, den tidigare civillagen med avseende på administrativa domstolsförfaranden.

39 I 68.5 § i asyllagen föreskrivs att flyktingmyndighetens beslut får inte ändras av domstolen.

40 Se, exempelvis, dom av den 27 juni 2013, Agrokonsultin-04 ( C‑93/12, EU:C:2013:432, punkt 39 och där angiven rättspraxis), och dom av den 12 februari 2015, Baczó och Vizsnyiczai ( C‑567/13, EU:C:2015:88, punkt 44 och där angiven rättspraxis). Se, även, dom av den 16 maj 2000, Preston m.fl. ( C‑78/98, EU:C:2000:247, punkt 57).

41 Se mitt förslag till avgörande i målet Scialdone ( C‑574/15, EU:C:2017:553, punkterna 100–103).

42 Se ovan, punkterna 70 och 71.

43 Dom av den 24 oktober 2018, XC m.fl. ( C‑234/17, EU:C:2018:853, punkt 27).

44 Se ovan punkt 70.

45 Se, nyligen, dom av den 24 oktober 2018, XC m.fl. ( C‑234/17, EU:C:2018:853, punkt 22 och där angiven rättspraxis).

46 Se, nyligen, dom av den 24 oktober 2018, XC m.fl. ( C‑234/17, EU:C:2018:853, punkt 49 och där angiven rättspraxis). Se, även, dom av den 14 december 1995, Peterbroeck ( C‑312/93, EU:C:1995:437, punkt 14), och dom av den 14 december 1995, van Schijndel och van Veen ( C‑430/93 och C‑431/93, EU:C:1995:441, punkt 19).

47 Beslutande myndighet för att använda den terminologi som används i direktiv 2013/32, vilken i artikel 2 f definieras som en myndighet med domstolsliknande uppgifter eller en administrativ myndighet i en medlemsstat som är ansvarig för att pröva ansökningar om internationellt skydd och behörig att fatta beslut i första instans i sådana ärenden.

48 Domstolen anmärkte således att prövningen av ansökan om internationellt skydd av en administrativ myndighet eller en myndighet med domstolsliknande uppgifter med specifika resurser och personal som är specialiserad på området, utgör ett grundläggande skede i de gemensamma förfaranden som inrättas genom direktiv 2013/32. Se, dom av den 25 juli 2018, Alheto ( C‑585/16, EU:C:2018:584, punkt 116), och dom av den 4 oktober 2018, Ahmedbekova ( C‑652/16, EU:C:2018:801, punkt 96).

49 Min kursivering.

50 Ovan, punkterna 41–47.

51 Se mitt förslag till avgörande i målet Banger ( C‑89/17, EU:C:2018:225, punkterna 99 och följande punkter) avseende förhållandet mellan effektivitetsprincipen som ett av de två krav som uppkommer enligt principen om medlemsstaternas processuella autonomi och den grundläggande rätten till ett effektivt rättsmedel vid domstol enligt artikel 47 i stadgan.

52 Dom av den 18 oktober 2018, E. G. ( C‑662/17; EU:C:2018:847, punkt 47 och där angiven rättspraxis).

53 Se, analogt, Europadomstolen, 2 november 2004, Tregubenko mot Ukraina (CE:ECHR:2004:1102JUD006133300, §§ 34–38) och Europadomstolen, 6 oktober 2011 Agrokompleks mot Ukraina (CE:ECHR:2011:1006JUD002346503, §§ 150 och 151).

54 Europadomstolen, 6 oktober 2011 Agrokompleks mot Ukraina (CE:ECHR:2011:1006JUD002346503, 144 § och där angiven rättspraxis).

55 Europadomstolen, 6 oktober 2011 Agrokompleks mot Ukraina (CE:ECHR:2011:1006JUD002346503, 144 § och där angiven rättspraxis).

56 Se ovan punkterna 48–62 i detta förslag till avgörande.

57 Med avseende på det administrativa förfarandet, se artikel 31.2 samt skäl 18 i direktiv 2013/32. Med avseende på domstolarnas skyldighet att säkerställa att sådana ansökningar handläggs så fort som möjligt, se dom av den 25 juli 2018, Alheto ( C‑585/16, EU:C:2018:584, punkt 148).

58 Se dom av den 26 februari 2013, Melloni ( C‑399/11, EU:C:2013:107, punkt 59 och där angiven rättspraxis).

59 Utan att försöka inlåta mig på en (relativt akademisk) diskussion om huruvida en ogiltigförklaring av en nationell lagstridig bestämmelse i ett fall som förevarande endast är en följd av unionsrättens företräde eller av företräde och direkt effekt räcker det att anmärka att domstolen redan har förklarat att artikel 47 första stycket i stadgan har direkt effekt, se dom av den 17 april 2018, Egenberger ( C‑414/16 EU:C:2018:257, punkt 78).

60 Se, analogt, även dom av den 5 juni 2014, Mahdi ( C‑146/14 PPU, EU:C:2014:1320, punkterna 62–64).

61 Även om det, åtminstone teoretiskt, skulle vara möjligt att överväga rättsmedlet skadestånd för en medlemsstats eventuella överträdelse av unionsrätten, är det relativt uppenbart att ett sådant rättsmedel skulle vara illusoriskt och verkningslöst när det gäller personer som ansöker om internationellt skydd.