Förslag till avgörande av generaladvokat Nils Wahl föredraget den 4 oktober 2018

1 Originalspråk: engelska.

2 T-287/16, ej publicerad, EU:T:2017:531 (nedan kallad den överklagade domen).

3 Beslut av den 17 mars 2016 om undantagande från unionsfinansiering av vissa betalningar som verkställts av medlemsstaterna inom ramen för Europeiska garantifonden för jordbruket (EGFJ) och inom ramen för Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (Ejflu) (EUT L 75, 2016, s. 16) (nedan kallat det omtvistade beslutet).

4 Förordning av den 21 juni 2005 om finansieringen av den gemensamma jordbrukspolitiken (EUT L 209, 2005, s. 1). Förordningen är inte längre gällande. Den ersattes av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1306/2013 av den 17 december 2013 om finansiering, förvaltning och övervakning av den gemensamma jordbrukspolitiken och om upphävande av rådets förordningar (EEG) nr 352/78, (EG) nr 165/94, (EG) nr 2799/98, (EG) nr 814/2000, (EG) nr 1290/2005 och (EG) nr 485/2008 (EUT L 347, 2013, s. 549 och rättelse EUT L 130, 2016, s. 6).

5 Förordning av den 4 mars 1991 om oriktigheter och återvinning av belopp som felaktigt har utbetalats i samband med finansieringen av den gemensamma jordbrukspolitiken och om organisationen av ett informationssystem på detta område och om upphävande av förordning (EEG) nr 283/72 (EGT L 67, 1991, s. 11).

6 Kommissionens genomförandebeslut C(2016)1543 slutlig av den 17 mars 2016 om avslutande av räkenskaperna för vissa utbetalningsställen i Belgien och Tyskland när det gäller utgifter som finansierats genom Europeiska garantifonden för jordbruket (EGFJ) för räkenskapsåret 2012.

7 Referens CEB/2013/003BE.

8 Förordning av den 21 juni 2006 om tillämpningsföreskrifter för förordning nr 1290/2005 (EUT L 171, 2006, s. 90).

9 Punkt 56 i den överklagade domen.

10 Punkterna 55–57 och 62 i den överklagade domen.

11 Förordning nr 25 om finansiering av den gemensamma jordbrukspolitiken (EGT; svensk specialutgåva, område 3, volym 1, s. 38).

12 Skälen 1 och 2 i förordning nr 1290/2005.

13 Artikel 3.1 a i förordning nr 1290/2005.

14 Se, särskilt, skäl 25 i förordning nr 1290/2005.

15 Se, för en diskussion om tillämpningsområdet för artikel 8.2 i rådets förordning (EEG) nr 729/70 av den 21 april 1970 om finansiering av den gemensamma jordbrukspolitiken (EGT L 94, s. 13; svensk specialutgåva, område 3, volym 3 s. 23), en föregångare till artikel 32.8 a i förordning nr 1290/2005, förslag till avgörande av generaladvokaten Capotorti i målet Nederländerna/kommissionen, 11/76, EU:C:1978:220, s. 290 och följande sidor.

16 För en diskussion om bedrägerier på detta område och ineffektiv indrivning, se särskild rapport nr 3/2004 från revisionsrätten om återvinning av felaktiga utbetalningar inom den gemensamma jordbrukspolitiken samt kommissionens svar (EUT C 269, 2004, s. 1), särskilt s. 4–9, och revisionsrättens yttrande nr 1/2005 om förslaget till rådets förordning om allmänna bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden och Sammanhållningsfonden (KOM(2004) 489 slutlig av den 14 juli 2004) (EUT C 121, 2005, s. 1), s 6 och 7.

17 Förordning av den 27 november 1987 om gemensamma tillämpningsföreskrifter för systemet med exportbidrag för jordbruksprodukter (EGT L 351, 1987, s. 1).

18 Punkt 62 i den överklagade domen.

19 Se skälen 25–27 i förordning nr 1290/2005.

20 Punkt 56 i den överklagade domen.

21 Punkt 56 i den överklagade domen.

22 I artikel 127.1 i domstolens rättegångsregler anges att nya grunder inte får åberopas under rättegången, såvida de inte föranleds av rättsliga eller faktiska omständigheter som framkommit först under rättegången. Se, även, dom av den 21 september 2010, Sverige m.fl./API och kommissionen, C‑514/07 P, C‑528/07 P och C‑532/07 P, EU:C:2010:541, punkt 126 och där angiven rättspraxis.

23 Dom av den 18 januari 2007, PKK och KNK/rådet, C‑229/05 P, EU:C:2007:32, punkt 66.

24 Ibidem.

25 För ändamålet med denna bestämmelse se, exempelvis, Europadomstolens dom av den 26 oktober 2000, Kudła mot Polen [GC], EG ECHR:2000:1026JUD003021096, punkt 152.

26 Se artikel 6.3 FEU. Se även domstolens yttrande 2/13 (Unionens anslutning till Europakonventionen) av den 18 december 2014, EU:C:2014:2454, punkt 179 och där angiven rättspraxis.

27 Europadomstolens dom av den 28 juli 1999, Selmouni mot Frankrike, CE: ECHR:1999:0728JUD002580394, § 74 och där angiven rättspraxis.

28 Se Europadomstolens dom av den 5 mars 2013, Chapman mot Belgien, CE: ECHR:2013:0305DEC003961906, § 32 och dom av den 6 november 1980, Van Oosterwijck mot Belgien, CE: ECHR:1980:1106JUD000765476, § 36–40.

29 Se, särskilt, Europadomstolens dom av den 18 december 1996, Aksoy mot Turkiet, CE: ECHR:1996:1218JUD002198793, § 52 och 53 och där angiven rättspraxis.

30 Punkterna 55–57 och 62 i den överklagade domen.

31 Punkt 56 i den överklagade domen.

32 Punkt 57 i den överklagade domen.

33 Punkt 62 i den överklagade domen.

34 Dom av den 11 oktober 1990, Italien/kommissionen, C‑34/89, EU:C:1990:353, punkt 12, dom av den 21 februari 1991, Tyskland/kommissionen, C‑28/89, EU:C:1991:67, punkt 31, och dom av den 21 januari 1999, Tyskland/kommissionen, C‑54/95, EU:C:1999:11, punkt 66.

35 Dom av den 21 januari 1999, Tyskland/kommissionen, C‑54/95, EU:C:1999:11, punkt 96.

36 Skälen 9 och 10 i förordning nr 1290/2005.

37 Se https://ec.europa.eu/agriculture/fin/clearance/factsheet_en.pdf (besökt den 4 september 2018).

38 Se den rättspraxis som angavs ovan i fotnot 34.

39 Punkt 61 i den överklagade domen.

40 Se, exempelvis, dom av den 26 juni 2003, kommissionen/Spanien, C‑404/00, EU:C:2003:373, punkt 47 och där angiven rättspraxis.

41 Punkt 55 i den överklagade domen.

42 Av handlingarna i målet framgår att den av BIRB anlitade advokaten med befogenhet att företräda vid Cour de cassation (Högsta domstolen) som BIRB anlitade hade analyserat domstolens praxis mycket ingående i sitt utlåtande.

43 Punkterna 57 och 59 i den överklagade domen.

44 Punkterna 57, 59 och 62 i den överklagade domen.

45 Här är det naturligtvis viktigt att beakta den princip som fastställdes i domen av den 4 juni 2002, Lyckeskog, C‑99/00, EU:C:2002:329, punkt 18, som innebär att den högsta domstolsinstansen under vissa förhållanden kan vara skyldig att begära förhandsavgörande redan när den prövar frågan huruvida prövningstillstånd ska meddelas.