Förslag till avgörande av generaladvokat Manuel Campos Sánchez-Bordona föredraget den 30 januari 2019

1 Originalspråk: spanska.

2 Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/29/EG av den 11 maj 2005 om otillbörliga affärsmetoder som tillämpas av näringsidkare gentemot konsumenter på den inre marknaden och om ändring av rådets direktiv 84/450/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 97/7/EG, 98/27/EG och 2002/65/EG samt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2006/2004 (EUT L 149, 2005, s. 22).

3 Dom av den 13 september 2018 ( C‑54/17 ochC‑55/17, EU:C:2018:710).

4 Dziennik Ustaw Rzeczypospolitej Polskiej de 2007, nr 171, pos. 1206, med senare ändringar.

5 Min kursivering.

6 Min kursivering.

7 Min kursivering.

8 Min kursivering.

9 Min kursivering.

10 Punkt 21 anmärkning 2 i kommissionens skriftliga yttrande.

11 Punkterna 15 och 16 i den polska regeringens skriftliga yttrande.

12 Punkterna 28 och 29 i kommissionens skriftliga yttrande.

13 Det är redan en standardiserad formulering att [d]omstolen … enligt artikel 267 FEUF inte [är] behörig att tillämpa regler i unionsrätten på ett visst fall utan … endast behörig att uttala sig om tolkningen av fördragen och de rättsakter som beslutats av Europeiska unionens institutioner. Domstolen kan emellertid, inom ramen för det samarbete mellan domstolar som har inrättats genom nämnda artikel, med utgångspunkt i handlingarna i målet tillhandahålla uppgifter om unionsrättens tolkning som den nationella domstolen kan behöva för att bedöma verkningarna av en viss unionsrättslig bestämmelse. Se bland annat dom av den 13 juli 2017, Ingsteel och Metrostav ( C‑76/16, EU:C:2017:549), punkt 25.

14 I punkt 61 i dom av den 10 juli 2014, kommissionen/Belgien ( C‑421/12, EU:C:2014:2064), slog domstolen fast att en nationell lagstiftning, med ett generellt förbud mot vissa metoder som inte finns angivna i bilaga I till direktiv 2005/29 utan någon individuell bedömning av huruvida de är otillbörliga enligt kriterierna i artiklarna 5–9 i direktivet, strider mot innehållet i artikel 4 i direktivet och mot direktivets mål att uppnå en fullständig harmonisering, även om den nationella lagstiftningen syftar till att säkerställa en högre skyddsnivå för konsumenterna.

15 Jag hänvisar till mitt förslag till avgörande i målen Wind Tre och Vodafone Italia ( C‑54/17 och C‑55/17, EU:C:2018:377), punkt 63.

16 Ibidem, punkt 65.

17 Mål C‑54/17 och C‑55/17, EU:C:2018:377, punkterna 67–70.

18 Dom av den 16 april 2015, UPC Magyarország ( C‑388/13, EU:C:2015:225), punkt 53.

19 Punkterna 14–17 i detta förslag till avgörande.

20 Vid förhandlingen förnekade Orange Polska visserligen inte att företaget skulle ha använt sig av denna affärsmetod (oönskade säljsamtal), men det gjordes gällande att de nu har förbjudits i Polen genom en senare lag.

21 Detta medges, när det gäller avtal utanför fasta affärslokaler, i skäl 21 och 37 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/83/EU av den 25 oktober 2011 om konsumenträttigheter och om ändring av rådets direktiv 93/13/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/44/EG och om upphävande av rådets direktiv 85/577/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 97/7/EG (EUT L 304. 2011, s. 64). Den psykologiska press som är förknippad med den här typen av avtal (vilket motverkas genom rätten att frånträda avtalet) är emellertid inte i sig av samma beskaffenhet som den press som syftar till att utöva en otillbörlig påverkan på konsumenten.

22 Se exempelvis dom av den 13 januari 2000, Estée Lauder ( C‑220/98, EU:C:2000:8), punkt 27, och dom av den 12 maj 2011, Ving Sverige ( C‑122/10, EU:C:2011:299), punkt 22.

23 Dom av den 13 september 2018, Wind Tre och Vodafone Italia ( C‑54/17 och C‑55/17, EU:C:2018:710), punkt 45.

24 Dom av den 7 september 2016, Deroo-Blanquart ( C‑310/15, EU:C:2016:633), punkt 40.

25 Led b i tolkningsfrågan.

26 Punkt 14 i beslutet att begära förhandsavgörande.

27 Om så inte är fallet föreligger det en underlåtelse som skulle kunna vara avgörande för konsumentens beslut. Om konsumenten hade känt till att det fanns andra gynnsammare avtal, skulle denne ha kunnat välja något av dessa i stället för det som han eller hon valde och som han eller hon sannolikt skulle ha valt bort. Såsom jag gjorde gällande i punkt 65 i mitt förslag till avgörande i målet Wind Tre och Vodafone Italia ( C‑54/17 och C‑55/17, EU:C:2018:377), behöver detta emellertid inte innebära att näringsidkaren utövar en otillbörlig påverkan, eftersom [e]n sådan påverkan som avses i artiklarna 8 och 9 i direktiv 2005/29 … inte enbart [är] ett resultat av ett vilseledande – det vill säga en sådan som avses i artikel 7 i samma direktiv –, utan en aktiv påverkan genom påtryckning, som innebär att konsumenten känner sig tvingad. Jag påpekade där (fotnot 28) att enligt artikel 2 j i direktiv 2005/29 rör det sig om ett agerande som består i ett utnyttjande av en maktställning i förhållande till konsumenten för att utöva påtryckning, även utan fysiskt våld eller hot om sådant, på ett sätt som avsevärt inskränker konsumentens förmåga att fatta ett välgrundat beslut. Det räcker således inte att vilseleda konsumenten och få denne att felaktigt tro att han eller hon handlar fritt och välgrundat, utan konsumenten måste tvingas att ingå avtal mot sin vilja.

28 Enligt den hänskjutande domstolen har budet åtminstone med sig bilagor, avtalsvillkor, prislistor och andra dokument, som efter undertecknandet utgör fasta delar av avtalet (punkt 3 i beslutet att begära förhandsavgörande).

29 Kvaliteten på denna information har som sagt framför allt betydelse när det gäller vilseledande affärsmetoder, men den är inte i sig avgörande för om det ska anses föreligga en aggressiv affärsmetod (vilket det även kan vara fråga om när informationen är tillräcklig och sanningsenlig).