Domstolens dom (första avdelningen) den 19 december 2018

I mål C‑367/17, angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 267 FEUF, framställd av Bundespatentgericht (Federala patentdomstolen, Tyskland), genom beslut av den 18 maj 2017, som inkom till domstolen den 13 juni 2017, i målet

DOMSTOLEN (första avdelningen) sammansatt av viceordföranden R. Silva de Lapuerta, tillika tillförordnad ordförande på första avdelningen, samt domarna J.-C. Bonichot, A. Arabadjiev, C.G. Fernlund och S. Rodin (referent), generaladvokat: H. Saugmandsgaard Øe, justitiesekreterare: handläggaren C. Strömholm,

efter det skriftliga förfarandet och förhandlingen den 17 maj 2018

med beaktande av de yttranden som avgetts av: S, genom J. Schwarze och U. Gruler, Rechtsanwalt, EC, genom K. Sandberg och V. Schoene, Rechtsanwälte, Österrikes regering, genom G. Eberhard, i egenskap av ombud, Europeiska kommissionen, genom B. Eggers, B. Hofstötter, I. Naglis och D. Bianchi, samtliga i egenskap av ombud,

med hänsyn till beslutet, efter att ha hört generaladvokaten, att avgöra målet utan förslag till avgörande,

följande

Dom

Tillämpliga bestämmelser

Målet vid den nationella domstolen och tolkningsfrågorna

Prövning av tolkningsfrågorna

Den första frågan

Den andra och den tredje frågan

Rättegångskostnader

1 Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av rådets förordning (EG) nr 510/2006 av den 20 mars 2006 om skydd av geografiska beteckningar och ursprungsbeteckningar för jordbruksprodukter och livsmedel (EUT L 93, 2006, s. 12) och av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1151/2012 av den 21 november 2012 om kvalitetsordningar för jordbruksprodukter och livsmedel (EUT L 343, 2012, s. 1).

2 Begäran har framställts i ett mål mellan föreningen S, å ena sidan, samt EA, EB och EC, å andra sidan, angående ett beslut genom vilket Deutsches Patent- und Markenamt (den tyska patent- och varumärkesmyndigheten) (nedan kallad DPMA) avslog S ansökan om ändring av produktspecifikationen för den skyddade geografiska beteckningen (nedan kallad SGB) Schwarzwälder Schinken (Schwarzwaldskinka) i den mån denna ändring avser instruktioner för skivning och förpackning.

3 Artikel 4.2 e i förordning nr 510/2006 har följande lydelse:

4 I artikel 5.1 första och andra styckena i förordning nr 510/2006 föreskrivs följande:

5 I artikel 8 i kommissionens förordning (EG) nr 1898/2006 av den 14 december 2006 om tillämpningsföreskrifter för förordning nr 510/2006 (EUT L 369, 2006, s. 1), föreskrivs följande:

6 Förordning nr 510/2006 har, med verkan från den 3 januari 2013, upphävts och ersatts av förordning nr 1151/2012.

7 Artikel 7.1 e i förordning nr 1151/2012 har följande lydelse:

8 På begäran av S är beteckningen Schwarzwälder Schinken registrerad som en SGB sedan den 25 januari 1997.

9 Genom ansökan av den 23 mars 2005 begärde S hos DPMA en rad ändringar av produktspecifikationen för SGB:n Schwarzwälder Schinken i enlighet med artikel 9 i rådets förordning (EEG) nr 2081/92 av den 14 juli 1992 om skydd av geografiska beteckningar och ursprungsbeteckningar för jordbruksprodukter och livsmedel (EGT L 208, 1992, s. 1; svensk specialutgåva, område 3, volym 43, s. 153).

10 Vid prövningen av denna ansökan begärde avdelningen för varumärken 3.2 vid DPMA in yttranden från specialiserade och berörda organ.

11 Efter det att yttrandena tagits emot inkom S, med beaktande av yttrandena, med en ny ansökan om ändring av produktspecifikationen genom skrivelse av den 13 februari 2007, som inkom till DPMA den 15 februari 2007.

12 Tre invändningar hade inkommit mot ansökan, varav en från EC, som har yttrat sig i förevarande mål. EC är en stor distributör av köttprodukter som för närvarande handhar skivningen och förpackningen av Schwarzwälder Schinken utanför produktionsområdet.

13 Genom beslut av den 5 december 2008 avslog DPMA ansökan om ändring av produktspecifikationen i den del som avser instruktionerna för skivning och förpackning av det skälet att ansökan inte var förenlig med bestämmelserna i förordning nr 510/2006.

14 S väckte talan med yrkande om ändring av den del av DPMA:s beslut varigenom ansökan om ändring avslås.

15 Genom avgörande av den 13 oktober 2011 ogiltigförklarade Bundespatentgericht (Federala patentdomstolen, Tyskland) DPMA:s beslut och slog fast att ansökan om ändring av produktspecifikationen uppfyller kraven i förordning nr 510/2006.

16 EC överklagade avgörandet till Bundesgerichtshof (Federala högsta domstolen, Tyskland).

17 Genom beslut av den 3 april 2014 upphävde Bundesgerichtshof (Federala högsta domstolen) avgörandet från den hänskjutande domstolen av den 13 oktober 2011 och återförvisade målet till den hänskjutande domstolen.

18 Mot denna bakgrund beslutade Bundespatentgericht (Federala patentdomstolen) att vilandeförklara målet och ställa följande frågor till domstolen:

19 Den hänskjutande domstolen har ställt sin första fråga för att få klarhet i huruvida beslutet avseende en ansökan om ändring av produktspecifikationen för en SGB, såsom det som är i fråga i det nationella målet, ska omfattas av artikel 4.2 e i förordning nr 510/2006, jämförd med artikel 8 i förordning nr 1898/2006, som var i kraft vid tidpunkten för ingivandet av ansökan, eller av artikel 7.1 e i förordning nr 1151/2012, som var i kraft vid tidpunkten för antagandet av detta beslut. Eftersom dessa bestämmelser i princip är identiska, är det inte nödvändigt att besvara den första frågan.

20 Den hänskjutande domstolen har ställt den andra och den tredje frågan, vilka ska prövas tillsammans, för att få klarhet i huruvida artikel 4.2 e i förordning nr 510/2006 jämförd med artikel 8 i förordning nr 1898/2006 och artikel 7.1 e i förordning nr 1151/2012 ska tolkas så, att kravet på att en produkt som certifierats av en SGB, såsom Schwarzwälder Schinken, ska förpackas i det geografiska produktionsområdet är berättigat, i enlighet med nämnda artikel 4.2 e, om det syftar till att förhindra den risk som transporten, förpackningen eller skivningen utanför detta område innebär för kvaliteten på produkten, att säkerställa största möjliga effektivitet i kontrollerna i det berörda området, och till att bättre säkerställa produktens spårbarhet, som krävs enligt den europeiska lagstiftningen.

21 Enligt artikel 4.2 e i förordning nr 510/2006 ska produktspecifikationen innehålla uppgifter om förpackningen när den ansökande gruppen … fastställer och motiverar att emballeringen skall ske i det avgränsade geografiska området för att garantera kvaliteten eller säkerställa ursprung eller kontroll. I artikel 8 i förordning nr 1898/2006 föreskrivs att [o] m den ansökande gruppen fastställer i produktspecifikationen att förpackningen av den jordbruksprodukt eller det livsmedel som avses i artikel 4.2 e i förordning (EG) nr 510/2006 måste ske i det avgränsade geografiska området, skall gruppen motivera sådana produktspecifika begränsningar i fråga om fri rörlighet för varor och frihet att tillhandahålla tjänster.

22 Vidare föreskrivs det i artikel 7.1 e i förordning nr 1151/2012 att produktspecifikationen för SGB:n ska innehålla uppgifter om förpackning i det fall den ansökande gruppen fastställer och ger tillräcklig produktspecifik motivation till att förpackningen ska ske i det avgränsade geografiska området i syfte att trygga kvaliteten eller säkerställa ursprung eller kontroll, med beaktande av unionsrätten, särskilt om den fria rörligheten för varor och det fria tillhandahållandet av tjänster.

23 I enlighet med dessa bestämmelser måste kravet på att en produkt som omfattas av en SGB ska förpackas i ett avgränsat geografiskt område syfta till att trygga kvaliteten, säkerställa ursprunget eller kontrollen av denna produkt.

24 Vidare erinrar domstolen om att det inom unionslagstiftningen finns en allmän tendens att betona produkternas kvalitet inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken, för att gynna dessa produkters anseende, bland annat genom användningen av ursprungsbeteckningar som är föremål för ett särskilt skydd. Den syftar bland annat till att uppfylla konsumenternas förväntningar i fråga om kvalitetsprodukter och produkter av ett visst geografiskt ursprung samt underlätta för tillverkarna att på lika konkurrensvillkor få bättre ersättning för en faktisk, kvalitativ prestation (se, för ett liknande resonemang, dom av den 3 mars 2011, Kakavetsos-Fragkopoulos, C‑161/09, EU:C:2011:110, punkt 34).

25 En produktspecifikation som villkorar beviljandet av en SGB särskilt med att skivning och förpackning av en skinka ska göras inom produktionsområdet syftar vidare till att de som får använda den berörda SGB:n behåller kontrollen över en av produktens utformningar på marknaden. Detta krav som blir tillämpligt genom avtalet syftar till att bättre skydda produktens kvalitet och äkthet och följaktligen SGB:ns goda anseende, för vilket de som får använda SGB:n fullständigt och kollektivt är ansvariga (se, för ett liknande resonemang, dom av den 20 maj 2003, Consorzio del Prosciutto di Parma och Salumificio S. Rita, C‑108/01, EU:C:2003:296, punkt 65).

26 I detta sammanhang kan ett sådant krav som det i det nationella målet anses stå i överensstämmelse med unionsrätten, trots dess restriktiva verkningar på handeln, om det visas att det utgör ett nödvändigt och proportionerligt medel för att trygga den aktuella produktens kvalitet, säkerställa dess ursprung eller säkerställa kontrollen av produktspecifikationen för denna SGB (se, för ett liknande resonemang, dom av den 20 maj 2003, Consorzio del Prosciutto di Parma och Salumificio S. Rita, C‑108/01, EU:C:2003:296, punkt 66).

27 I förevarande fall har den hänskjutande domstolen, vad gäller risken för skada för produktens kvalitet vid olämplig transport, understrukit att denna risk avser varje produkt, oberoende av om den saluförs under en SGB eller inte, och att S inte har gett in någon specifikation om transport som skulle kunna förhindra att produkten eventuellt skadas.

28 I detta avseende ska det – eftersom syftet med kravet på att en produkt med en SGB ska förpackas i ett avgränsat geografiskt område bland annat är att trygga produktens kvalitet – konstateras att detta krav endast är relevant om förpackningen av produkten utanför det geografiska produktionsområdet medför ökade risker avseende produktens kvalitet och inte huruvida andra liknande produkter omfattas av samma risker.

29 Det faktum att de specifikationer som lagts fram av S för skivning och förpackning antingen är vanliga i handeln med skinka eller inte går utöver de kriterier som gäller för livsmedelshygien, varken bekräftar eller utesluter i sig att det uppkommer en större risk när den produkt som certifierats av en SGB förpackas utanför produktionsområdet.

30 Vad däremot gäller den omständigheten att Europeiska kommissionen i sina registreringsbeslut redan har godtagit jämförbara argument vad avser andra liknande produkter, bör det noteras att den hänskjutande domstolen inte är skyldig att pröva huruvida de argument som framförts rättfärdigar att den produkt som är aktuell i det nationella målet förpackas i ett avgränsat geografiskt område mot bakgrund av en påstådd tidigare beslutspraxis från kommissionen.

31 När det gäller syftet att säkerställa produktens spårbarhet, framgår det av begäran om förhandsavgörande att detta argument anfördes av S i allmänna ordalag, utan någon närmare motivering, och att det således inte är visat att förpackningen i det geografiska produktionsområdet är nödvändig för att garantera produktens ursprung.

32 Vad slutligen avser syftet att säkerställa en effektiv tillsyn av efterlevnaden av produktspecifikationerna, har S gjort gällande att effektiviteten av kontrollerna i allmänhet är bättre i det geografiska produktionsområdet när den produkt som är aktuell i det nationella målet i stor utsträckning saluförs utanför detta geografiska område.

33 I detta avseende bör det erinras om att domstolen, i domen av den 20 maj 2003, Consorzio del Prosciutto di Parma och Salumificio S. Rita ( C‑108/01, EU:C:2003:296, punkterna 69, 74 och 75), konstaterade att när produktspecifikationen för en skyddad ursprungsbeteckning (PDO) för produkten i det angivna målet fastställer de olika leden för skivning och förpackning som ger upphov till mycket precisa tekniska ingrepp och kontroller som avser äkthet, kvalitet, hygien och märkning, där det i vissa led är nödvändigt att göra specialistbedömningar, ger kontroller som utförs utanför produktionsområdet inte lika stor garanti för produktens kvalitet och äkthet som kontroller som utförs inom produktionsområdet med iakttagande av det förfarande som föreskrivs i produktspecifikationen.

34 Detta är särskilt fallet om produktspecifikationen anförtror grundliga och systematiska kontroller åt yrkesutövare som har specialistkunskaper om de berörda produkternas egenskaper, och det är därför svårt att tänka sig att effektivt införa sådana kontroller i övriga medlemsstater (se, för ett liknande resonemang, dom av den 20 maj 2003, Consorzio del Prosciutto di Parma och Salumificio S. Rita, C‑108/01, EU:C:2003:296, punkt 75).

35 Trots att produktspecifikationen för SGB:n Schwarzwälder Schinken i förevarande fall innehåller specifikationer som måste följas vid skivning och förpackning av produkten och produkten i stor utsträckning saluförs utanför det geografiska produktionsområdet, har den hänskjutande domstolen bedömt att dessa specifikationer är vanliga i handeln med skinka eller att de inte går utöver de kriterier som gäller för livsmedelshygien.

36 Mot bakgrund av det ovan anförda ska artikel 4.2 e i förordning nr 510/2006, jämförd med artikel 8 i förordning nr 1898/2006, och artikel 7.1 e i förordning nr 1151/2012 tolkas så, att kravet på att en produkt som omfattas av en SGB ska förpackas i det geografiska produktionsområdet är berättigat, i enlighet med nämnda artikel 4.2 e, om det utgör ett nödvändigt och proportionerligt medel för att trygga produktens kvalitet, säkerställa dess ursprung eller säkerställa kontrollen av produktspecifikationen för SGB:n. Det ankommer på den nationella domstolen att bedöma om något av ovannämnda syften berättigar detta krav vad beträffar SGB:n Schwarzwälder Schinken.

37 Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i det nationella målet utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den hänskjutande domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.

1 Rättegångsspråk: tyska.