Domstolens dom (första avdelningen) den 16 januari 2019

I mål C‑389/17, angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 267 FEUF, framställd av Lietuvos vyriausiasis administracinis teismas (Högsta förvaltningsdomstolen i Litauen) genom beslut av den 21 juni 2017, som inkom till domstolen den 29 juni 2017, i målet

DOMSTOLEN (första avdelningen) sammansatt av vice ordföranden R. Silva de Lapuerta, tillika tillförordnad ordförande på första avdelningen, samt domarna J.-C. Bonichot, E. Regan (referent), C.G. Fernlund och S. Rodin, generaladvokat: M. Wathelet, justitiesekreterare: handläggaren M. Aleksejev,

efter det skriftliga förfarandet och förhandlingen den 27 juni 2018

med beaktande av de yttranden som avgetts av: Litauens regering, genom R. Krasuckaitė, G. Taluntytė, V. Vasiliauskienė och D. Kriaučiūnas, samtliga i egenskap av ombud, Polens regering, genom B. Majczyna, i egenskap av ombud, Europeiska kommissionen, genom H. Tserepa-Lacombe och A. Steiblytė, båda i egenskap av ombud,

och efter att den 4 oktober 2018 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,

följande

Dom

Tillämpliga bestämmelser

Direktiv 2009/110

Direktiv 2007/64/EG

Målet vid den nationella domstolen och tolkningsfrågan

Prövning av tolkningsfrågan

Rättegångskostnader

1 Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artikel 5.2 och artikel 6.1 a i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/110/EG av den 16 september 2009 om rätten att starta och driva affärsverksamhet i institut för elektroniska pengar samt om tillsyn av sådan verksamhet, om ändring av direktiven 2005/60/EG och 2006/48/EG och om upphävande av direktiv 2000/46/EG (EUT L 267, 2009, s. 7).

2 Begäran har framställts i ett mål som anhängiggjorts av Paysera LT UAB, tidigare EVP International UAB (nedan kallat Paysera), angående ett beslut av Lietuvos banko Priežiūros tarnyba (tillsynsnämnden för Litauens centralbank), varigenom en varning meddelats Paysera på grund av en felaktig tillämpning av beräkningsmetoder för kapitalbasen för vissa betalningstransaktioner (nedan kallat det angripna beslutet).

3 Skälen 2, 7–9 och 11 i direktiv 2009/110 har följande lydelse:

4 I artikel 2 i direktiv 2009/110, som har rubriken Definitioner, anges följande:

5 I artikel 5.2 och 5.3 i nämnda direktiv, med rubriken Kapitalbas, föreskrivs följande:

6 Artikel 6 i direktiv 2009/110, med rubriken Verksamhet, föreskriver följande i punkt 1 a:

7 Artikel 11 i direktiv 2009/110, med rubriken Utgivning och möjlighet till inlösen, föreskriver följande i punkterna 1 och 2:

8 I artikel 4 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/64/EG av den 13 november 2007 om betaltjänster på den inre marknaden och om ändring av direktiven 97/7/EG, 2002/65/EG, 2005/60/EG och 2006/48/EG samt upphävande av direktiv 97/5/EG (EUT L 319, 2007, s. 1), med rubriken Definitioner, föreskrivs följande:

9 Artikel 8 i direktiv 2007/64, med rubriken Beräkning av kapitalbas, föreskriver följande i punkterna 1 och 2:

10 Bilagan till direktiv 2007/64, som har rubriken Betaltjänster (definition 3 i artikel 4), innehåller följande lista över sådana verksamheter:

11 Paysera är ett bolag bildat enligt litauisk rätt, som innehar licens som institut för elektroniska pengar och som betalningsinstitut. Licenserna, som har utfärdats av Lietuvos bankas (Litauens centralbank), ger Paysera rätt att ge ut elektroniska pengar och att tillhandahålla tjänster knutna till utgivning av elektroniska pengar och andra betalningstjänster.

12 Efter en kontroll av Payseras verksamhet utförd av tillsynsnämnden vid Litauens centralbank delgavs Paysera, genom det angripna beslutet, en varning och det förpliktades att upphöra med överträdelsen av reglerna för beräkning av kapitalbasen för institut för elektroniska pengar.

13 Enligt tillsynsnämnden vid Litauens centralbank utgjorde nämligen följande av Payseras verksamheter inte betaltjänster knutna till utgivning av elektroniska pengar:

14 Den talan som väcktes mot det angripna beslutet ogillades genom avgörande av den 13 januari 2016 av Vilniaus apygardos administracinis teismas (Vilnius regionala förvaltningsdomstol, Litauen). Paysera överklagade avgörandet till Lietuvos vyriausiasis administracinis teismas (Högsta förvaltningsdomstolen, Litauen).

15 Den nationella domstolen undrar om tjänsterna I och II ska kvalificeras som betaltjänster som är knutna till utgivning av elektroniska pengar.

16 Mot denna bakgrund beslutade Lietuvos vyriausiasis administracinis teismas (Högsta förvaltningsdomstolen, Litauen) att vilandeförklara målet och ställa följande fråga till domstolen:

17 Den hänskjutande domstolen har ställt sin fråga för att få klarhet i huruvida artikel 5.2 i direktiv 2009/110 ska tolkas så, att tjänster som tillhandahålls av institut för elektroniska pengar i samband med betalningstransaktioner, såsom de som är aktuella i det nationella målet, utgör verksamhet som är knuten till utgivning av elektroniska pengar.

18 I detta avseende ska det erinras om att institut för elektroniska pengar, i enlighet med artikel 5 i det direktivet, ska iaktta vissa kapitalbaskrav.

19 Det framgår närmare bestämt av punkterna 2 och 3 i artikel 5 i detta direktiv att för verksamhet för utgivning av elektroniska pengar ska kapitalbaskravet för institut för elektroniska pengar beräknas enligt metod D och kapitalbasen ska uppgå till lägst 2 procent av genomsnittet av de utestående elektroniska pengarna.

20 Vad däremot gäller verksamhet som inte är knuten till utgivning av elektroniska pengar och som av den anledningen utgör betaltjänster i den mening som avses i artikel 4 led 3 i direktiv 2007/64, ska kapitalbaskravet för ett institut för elektroniska pengar beräknas i enlighet med en av de tre metoderna (A, B eller C) i artikel 8.1 och 8.2 i direktiv 2007/64.

21 Med hänsyn till kapitalbasbeloppen som hänför sig till var och en av dessa metoder, följer det härav att ett institut för elektroniska pengar måste ha en större kapitalbas när denna beräknas enligt metoderna A, B eller C, än om den beräknas enligt metod D.

22 Det ska följaktligen konstateras att punkterna 2 och 3 i artikel 5 i direktiv 2009/110 inför ett undantag från reglerna om kapitalbas i direktiv 2007/64 vad gäller betaltjänster som är knutna till utgivning av elektroniska pengar, i den mån dessa tjänster är knutna till verksamheten att ge ut elektroniska pengar.

23 För att avgöra huruvida de tjänster som är i fråga i det nationella målet utgör verksamhet som är knuten till utgivning av elektroniska pengar, ska det fastställas huruvida dessa tjänster hänger nära samman med utgivning eller inlösen av elektroniska pengar.

24 Begreppet utgivning av elektroniska pengar definieras inte i direktiv 2009/110, vilket direktiv endast anger, i artikel 2.2, att begreppet elektroniska pengar avser varje elektroniskt eller magnetiskt lagrat penningvärde i form av en fordran på utgivaren som ges ut mot erhållande av medel i syfte att genomföra betalningstransaktioner i enlighet med artikel 4 led 5 i direktiv 2007/64 och som accepteras av en annan fysisk eller juridisk person än utgivaren av elektroniska pengar.

25 I artikel 4 led 5 i direktiv 2007/64 definieras i sin tur betalningstransaktion som en åtgärd som initieras av betalaren eller betalningsmottagaren vid placering, överföring eller uttag av medel, oberoende av eventuella underliggande förpliktelser mellan betalaren och betalningsmottagaren. Såsom framgår av artikel 4 led 3 i detta direktiv, i förening med bilagan till direktivet, utgör vidare genomförandet av en betalningstransaktion, däribland överföring av medel från ett betalkonto, en betaltjänst.

26 Dessutom bör det noteras att artikel 11.2 i direktiv 2009/110 medför en skyldighet för utgivare av elektroniska pengar att på begäran av en innehavare när som helst och till det nominella beloppet lösa in det penningvärde som motsvarar innehavet av elektroniska pengar.

27 När det gäller begreppet inlösen, som inte definieras i direktiven 2007/64 och 2009/110, består det i en omvandling av elektroniska pengar till det nominella beloppet och efterföljande utbetalning av medlen på begäran av innehavaren av elektroniska pengar. I detta hänseende kräver dessa direktiv inte att medlen överförs till ett konto som innehas av innehavaren av elektroniska pengar eller av tredje man.

28 Eftersom utgivning av elektroniska pengar ovillkorligen och automatiskt innebär en rätt till återbetalning, omfattar begreppet betaltjänst som är knuten till utgivning av elektroniska pengar även inlösen av elektroniska pengar i den mening som avses i artikel 5.2 i direktiv 2009/110.

29 En betaltjänst som tillhandahålls i syfte att möjliggöra inlösen av det nominella beloppet av elektroniska pengar utgör således en verksamhet som är knuten till utgivning av elektroniska pengar.

30 För att avgöra huruvida de tjänster som är aktuella i det nationella målet utgör betaltjänster som är knutna till utgivning av elektroniska pengar, ska det således fastställas huruvida tillhandahållandet av dessa tjänster leder till att elektroniska pengar ges ut eller löses in i samband med en och samma betalningstransaktion.

31 I detta avseende består tjänst I i en betalningstransaktion där institutet för elektroniska pengar, på begäran av innehavaren av elektroniska pengar, löser in medlen till nominellt belopp och överför dem till tredje mans bankkonto.

32 I den mån medlen löses in uteslutande i syfte att överföra dem och i samband med en och samma betalningstransaktion, vilket det ankommer på den hänskjutande domstolen att kontrollera, kan en tjänst såsom tjänst I anses vara knuten till utgivningen av elektroniska pengar i den mening som avses i artikel 5.2 i direktiv 2009/110.

33 När det gäller tjänst II, består den i en transaktion där köparen av varor eller tjänster, på uppdrag av säljaren, överför medel i detta syfte till institutet för elektroniska pengar, varefter institutet, efter att ha tagit emot medlen, ger ut elektroniska pengar till säljaren (innehavare av elektroniska pengar).

34 Med förbehåll för den hänskjutande domstolens kontroll, är även en tjänst såsom tjänst II direkt knuten till utgivningen av elektroniska pengar, eftersom överföringen av medlen automatiskt utmynnar i att elektroniska pengar ges ut, och detta i samband med en och samma betalningstransaktion. Överföringen av medel är således knuten till utgivning av elektroniska pengar.

35 Mot bakgrund av det ovan anförda ska tolkningsfrågan besvaras enligt följande. Artikel 5.2 i direktiv 2009/110 ska tolkas så, att tjänster som tillhandahålls av institut för elektroniska pengar i samband med betalningstransaktioner, såsom de som är aktuella i det nationella målet, utgör verksamhet som är knuten till utgivning av elektroniska pengar i den mening som avses i denna bestämmelse om dessa tjänster utlöser utgivningen eller inlösen av elektroniska pengar i samband med en och samma betalningstransaktion.

36 Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i det nationella målet utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den hänskjutande domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.

1 Rättegångsspråk: litauiska.