Domstolens dom (åttonde avdelningen) den 12 september 2018

I mål C‑601/17, angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 267 FEUF, framställd av Amtsgericht Hamburg (distriktsdomstol i Hamburg, Tyskland) genom beslut av den 6 oktober 2017, som inkom till domstolen den 18 oktober 2017, i målet

DOMSTOLEN (åttonde avdelningen) sammansatt av avdelningsordföranden J. Malenovský (referent) samt domarna D. Šváby och M. Vilaras, generaladvokat: Y. Bot, justitiesekreterare: A. Calot Escobar,

efter det skriftliga förfarandet,

med beaktande av de yttranden som avgetts av: Vueling Airlines SA, genom B. Liebert, Rechtsanwältin, Polens regering, genom B. Majczyna, i egenskap av ombud, Europeiska kommissionen, genom G. Braun och N. Yerrell, båda i egenskap av ombud,

med hänsyn till beslutet, efter att ha hört generaladvokaten, att avgöra målet utan förslag till avgörande,

följande

Dom

Tillämpliga bestämmelser

Målet vid den nationella domstolen och tolkningsfrågan

Prövning av tolkningsfrågan

Rättegångskostnader

1 Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artikel 8.1 a i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 261/2004 av den 11 februari 2004 om fastställande av gemensamma regler om kompensation och assistans till passagerare vid nekad ombordstigning och inställda eller kraftigt försenade flygningar och om upphävande av förordning (EEG) nr 295/91 (EUT L 46, 2004, s. 1).

2 Begäran har framställts i ett mål mellan makarna Harms och deras fyra barn, å ena sidan, och Vueling Airlines SA, å andra sidan. Målet rör återbetalning av priset för biljetter som köpts via Opodo Ltd.

3 I artikel 2 f i förordning nr 261/2004 definieras begreppet biljett såsom ett giltigt färdbevis som berättigar till transport, eller något likvärdigt i papperslös form, inbegripet i elektronisk form, som utfärdats eller godkänts av lufttrafikföretaget eller av dess auktoriserade agent.

4 Artikel 5 i denna förordning har rubriken Inställd flygning. I artikel 5.1 föreskrivs följande:

5 Artikel 8 i förordningen har rubriken Rätt till återbetalning eller ombokning. I artikel 8.1 föreskrivs följande:

6 Artikel 10 i förordningen har rubriken Uppgradering och nedgradering. I artikel 10.2 föreskrivs följande:

7 Dirk Harms bokade på webbplattformen opodo.de för sin egen räkning och för sin maka och deras fyra barn en flygning från Hamburg (Tyskland) via Barcelona (Spanien) till Faro (Portugal) som lufttrafikföretaget Vueling Airlines skulle genomföra. Opodo fakturerade Dirk Harms ett belopp på 1108,88 euro och tillställde honom en bokningsbekräftelse med angivande av nämnda belopp utan närmare specificering. I samband med detta överförde Opodo ett belopp på 1031,88 euro till Vueling Airlines.

8 Familjen Harms flygning genomfördes emellertid inte i enlighet med den färdplan som hade angetts av Vueling Airlines. Enligt den hänskjutande domstolen är detta att likställa med en inställd flygning enligt förordning nr 261/2004.

9 Vid den hänskjutande domstolen har makarna Harms – såväl för sin egen räkning som för sina fyra barn – anfört att Vueling Airlines enligt artikel 8.1 a i förordning nr 261/2004 är skyldigt att betala åter hela det belopp på 1108,88 euro som de fakturerats av Opodo. Vueling Airlines har inte bestritt återbetalningsskyldighet för de 1031,88 euro som Opodo överfört till bolaget, med hänvisning till att det därvid är fråga om priset på de biljetter som Dirk Harms köpt. Bolaget har däremot bestritt betalningsskyldighet för skillnaden mellan nämnda belopp och det belopp på 1108,88 euro som Opodo tagit emot. Vueling Airlines har därvid gjort gällande att skillnaden om 77 euro inte utgör en del av nämnda pris.

10 Mot denna bakgrund beslutade Amtsgericht Hamburg (distriktsdomstol i Hamburg, Tyskland) att vilandeförklara målet och ställa följande fråga till EU-domstolen:

11 Den hänskjutande domstolen har ställt sin fråga för att få klarhet i huruvida förordning nr 261/2004, och särskilt artikel 8.1 a däri, ska tolkas så, att det biljettpris som ska beaktas vid fastställandet av det belopp som lufttrafikföretaget har att återbetala till en passagerare vid inställd flygning ska inbegripa skillnaden mellan det belopp som passageraren har erlagt och det belopp som lufttrafikföretaget uppburit, varvid denna skillnad motsvarar den kommission som uppburits av den som agerat mellanman mellan lufttrafikföretaget och passageraren.

12 Enligt artikel 8.1 a i förordning nr 261/2004, jämförd med artikel 5.1 a i förordningen, åligger det lufttrafikföretaget att vid inställd flygning erbjuda berörda passagerare assistans bland annat i form av återbetalning av inköpspriset för biljetten samt i förekommande fall i form av en returflygning till den första avgångsorten.

13 Ordalydelsen av artikel 8.1 a i förordning nr 261/2004 ger vid handen att det finns ett direkt samband mellan begreppet biljett och begreppet inköpspris, då en sådan biljett kan köpas av berörda passagerare antingen direkt från lufttrafikföretaget eller via en mellanman, exempelvis via en sådan auktoriserad agent som avses i artikel 2 f i förordning nr 261/2004.

14 När en sådan mellanman uppbär kommission från en passagerare (såsom i det nationella målet) uppkommer frågan om, och i så fall i vilken utsträckning, denna kommission ska anses ingå i det biljettpris som lufttrafikföretaget ska betala åter till passageraren vid inställd flygning.

15 Rent generellt är målsättningen med förordning nr 261/2004 inte bara att sörja för ett långtgående skydd för flygpassagerarna, utan även att tillförsäkra en avvägning mellan passagerarnas och lufttrafikföretagens intressen (dom av den 19 november 2009, Sturgeon m.fl., C‑402/07 och C‑432/07, EU:C:2009:716, punkt 67).

16 Med beaktande av dessa målsättningar finner domstolen att en kommission som en mellanman uppburit från en passagerare vid biljettinköpstillfället i princip ska anses ingå i det pris som ska återbetalas till passageraren vid inställd flygning; detta tillvägagångssätt är dock föremål för vissa begränsningar mot bakgrund av de intressen för lufttrafikföretagen som blir aktuella.

17 Det framgår av artikel 2 f i förordning nr 261/2004 att en biljett utgör ett färdbevis eller något likvärdigt i papperslös form, inbegripet i elektronisk form, som utfärdats eller godkänts av lufttrafikföretaget eller av dess auktoriserade agent. Det framgår av denna definition att de olika delarna i en sådan biljett, däri inbegripet biljettpriset, ska – för det fall att biljetten inte utfärdats av lufttrafikföretaget självt – i vart fall ha godkänts av lufttrafikföretaget, och således inte ha fastställts utan lufttrafikföretagets vetskap.

18 Denna tolkning vinner stöd i domstolens rättspraxis. Det framgår nämligen av denna rättspraxis att den delvisa återbetalning av biljettpriset som föreskrivs i artikel 10.2 a–c i förordning nr 261/2004 om lufttrafikföretaget placerar en passagerare i en lägre klass i förhållande till biljettpriset ska fastställas utifrån endast de oundvikliga beståndsdelarna av priset, i det att passageraren måste betala för dessa för att kunna utnyttja den tjänst som lufttrafikföretaget erbjuder (dom av den 22 juni 2016, Mennens, C‑255/15, EU:C:2016:472, punkt 36).

19 Den del av biljettpriset som fastställs utan lufttrafikföretagets vetskap kan nämligen inte anses vara något som passageraren måste betala för att kunna utnyttja den tjänst som lufttrafikföretaget erbjuder.

20 Mot denna bakgrund ska tolkningsfrågan besvaras på följande sätt. Förordning nr 261/2004, och särskilt artikel 8.1 a däri, ska tolkas så, att det biljettpris som ska beaktas vid fastställandet av det belopp som lufttrafikföretaget har att återbetala till en passagerare vid inställd flygning ska inbegripa skillnaden mellan det belopp som passageraren har erlagt och det belopp som lufttrafikföretaget uppburit, varvid denna skillnad motsvarar den kommission som uppburits av den som agerat mellanman mellan lufttrafikföretaget och passageraren, med mindre än att denna kommission fastställts utan lufttrafikföretagets vetskap, vilket det ankommer på den hänskjutande domstolen att avgöra.

21 Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i det nationella målet utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den hänskjutande domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.

1 Rättegångsspråk: tyska.