Förslag till avgörande av generaladvokat Giovanni Pitruzzella föredraget den 2 maj 2019

1 Originalspråk: franska.

2 I denna artikel föreskrivs följande: Medlemsstaterna i gemenskapen och Turkiet får inte införa nya inskränkningar i de villkor som gäller för rätten att ta anställning och som är tillämpliga på arbetstagare som är lagligen bosatta och i reguljär anställning på deras territorier.

3 EGT 217, 1964, s. 3685.

4 I denna artikel föreskrivs följande: Gemenskapens medlemsstater och Turkiet får inte införa nya inskränkningar såvitt avser villkoren för tillträde till anställning för arbetstagare och deras familjemedlemmar som är lagligen bosatt och i reguljär anställning på deras territorium.

5 Artikel 54.1 c i Vreemdelingenwet 2000 (2000 års utlänningslag), i dess lydelse enligt Wet van 11 december 2013 tot wijziging van de Vreemdelingenwet 2000 in verband met de uitbreiding van het gebruik van biometrische kenmerken in de vreemdelingenketen in verband met het verbeteren van de identiteitsvaststelling van de vreemdeling (lag av den 11 december 2013 om ändring av 2000 års utlänningslag när det gäller en utökad användning av biometriska kännetecken i samarbetet mellan behöriga organ i utlänningsfrågor i syfte att förbättra identifieringen av utländska medborgare, vilken trädde i kraft den 1 mars 2014 (Stb. 2014, nr 2, nedan kallad utänningslagen).

6 Artikel 107.2 i utlänningslagen.

7 Artikel 107.5 i utlänningslagen.

8 Detta är i princip fallet för alla brott som kan straffas med minst fyra års fängelse, i de specifika fall som föreskrivs i den nederländska strafflagen och i speciallagstiftning.

9 Artikel 107.6 a i utlänningslagen.

10 Artikel 107.6 b i utlänningslagen.

11 Artikel 107.9 i utlänningslagen i dess lydelse enligt 2013 års lag. Se även artikel 8.35 i Vreemdelingenbesluit 2000 (2000 års utlänningsförordning).

12 Eftersom ansökan om familjeåterförening grundar sig på bestämmelserna i beslut nr 1/80 kan det antas att P är en turkisk arbetstagare i den mening som avses i bestämmelsen och redan befinner i Nederländerna. Det ska även antas att P innehar anställning.

13 Nedan kallad stadgan.

14 I denna artikel föreskrivs att [d]e avtalsslutande parterna är ense om att inom tillämpningsområdet för detta avtal och utan att det påverkar tillämpningen av andra särskilda bestämmelser som antas med stöd av artikel 8, skall all diskriminering på grund av nationalitet vara förbjuden i enlighet med den princip som anges i artikel 7 i fördraget om upprättandet av gemenskapen.

15 Dom av den 12 april 2016 ( C‑561/14, EU:C:2016:247, punkt 51).

16 EGT L 281, 1995, s. 31.

17 Se dom av den 7 augusti 2018, Yön ( C‑123/17, EU:C:2018:632, punkt 38 och där angiven rättspraxis).

18 Se dom av den 7 augusti 2018, Yön ( C‑123/17, EU:C:2018:632, punkt 39 och där angiven rättspraxis).

19 Se dom av den 7 augusti 2018, Yön ( C‑123/17, EU:C:2018:632, punkterna 40–48).

20 För en erinran om detta test, se punkt 12 i detta förslag till avgörande.

21 Se punkt 7 i begäran om förhandsavgörande där det hänvisas till Vreemdelingenwet 1965 (1965 års utlänningslag) och Vreemdelingenbesluit 1966 (1966 års utlänningsförordning).

22 Se dom av den 29 april 2010, kommissionen/Nederländerna ( C‑92/07, EU:C:2010:228, punkt 49), och dom av den 7 november 2013, Demir ( C‑225/12, EU:C:2013:725, punkt 34 och där angiven rättspraxis).

23 Tolkningsfrågorna till domstolen avser endast frågan om den nu aktuella lagstiftningen är förenlig med artikel 13 i beslut nr 1/80, med undantag för frågan om lagstiftningen är förenlig med artikel 9 i associeringsavtalet EEG/Turkiet vilket statssekreteraren åberopade i förfarandet i första instans (se ovan punkt 8).

24 Se dom av den 7 november 2013, Demir ( C‑225/12, EU:C:2013:725, punkt 41), dom av den 29 mars 2017, Tekdemir ( C‑652/15, EU:C:2017:239, punkt 39), och dom av den 7 augusti 2018, Yön ( C‑123/17, EU:C:2018:632, punkt 77).

25 I denna bestämmelse föreskrivs att [b]estämmelserna i detta avsnitt är tillämpliga med undantag för begränsningar som grundas på hänsyn till allmän ordning, allmän säkerhet och folkhälsan.

26 Det framgår av handlingarna i målet att skyldigheten att lämna biometriska uppgifter inte gäller barn under 6 år eller personer för vilka det är fysiskt omöjligt att uppfylla en sådan skyldighet.

27 Se dom av den 17 oktober 2013, Schwarz ( C‑291/12, EU:C:2013:670, punkt 27).

28 Se, exempelvis, rådets förordning (EG) nr 2252/2004 av den 13 december 2004 om standarder för säkerhetsdetaljer och biometriska kännetecken i pass och resehandlingar som utfärdas av medlemsstaterna (EUT L 358, 2004, s. 1).

29 Se, exempelvis, Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 810/2009 av den 13 juli 2009 om införande av en gemenskapskodex om viseringar (viseringskodex) (EUT L 243, 2009, s. 1).

30 Se artikel 8.2 i stadgan.

31 Se dom av den 17 oktober 2013, Schwarz ( C‑291/12, EU:C:2013:670, punkt 25).

32 Dom av den 21 december 2016, Tele2 Sverige och Watson m.fl. ( C‑203/15 och C‑698/15, EU:C:2016:970, punkt 96).

33 Se artikel 13 i viseringskodexen.

34 Se Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 767/2008 av den 9 juli 2008 om informationssystemet för viseringar (VIS) och utbytet mellan medlemsstaterna av uppgifter om viseringar för kortare vistelse (VIS-förordningen) (EUT L 218, 2008, s. 60).

35 Se yttrande 1/15 (PNR-avtalet EU-Kanada), av den 26 juli 2017 ( EU:C:2017:592, punkt 191 och där angiven rättspraxis).

36 Se förslag till artikel 23 i förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EG) nr 767/2008, förordning (EG) nr 810/2009, förordning (EU) 2017/2226, förordning (EU) 2016/399, förordning XX/2018 [förordning om interoperabilitet] och beslut 2004/512/EG och om upphävande av rådets beslut 2008/663/RIF (COM(2018) 302 final, Bryssel, den 16 maj 2018).

37 Se dom av den 12 april 2016, Genc ( C‑561/14, EU:C:2016:247, punkterna 39 och 40), och dom av den 29 mars 2017, Tekdemir ( C‑652/15, EU:C:2017:239, punkt 31). Se, även, dom av den 21 december 2016, Ucar och Kilic ( C‑508/15 och C‑509/15, EU:C:2016:986, punkt 68). Se, beträffande sambandet mellan etableringsfriheten för turkiska arbetstagare och villkoren för familjeåterförening, dom av den 10 juli 2014, Dogan ( C‑138/13, EU:C:2014:2066, punkt 34 och där angiven rättspraxis och punkt 35), och dom av den 7 augusti 2018, Yön ( C‑123/17, EU:C:2018:632, punkt 60 och där angiven rättspraxis).

38 Se dom av den 6 juni 1995, Bozkurt ( C‑434/93, EU:C:1995:168, punkt 20), dom av den 10 februari 2000, Nazli ( C‑340/97, EU:C:2000:77, punkterna 50 och 54), dom av den 19 november 2002, Kurz ( C‑188/00, EU:C:2002:694, punkt 30 och där angiven rättspraxis), och dom av den 8 december 2011, Ziebell ( C‑371/08, EU:C:2011:809, punkterna 52, 58 och 66).

39 Dom av den 27 januari 2000, Graf ( C‑190/98, EU:C:2000:49).

40 Se dom av den 27 januari 2000, Graf ( C‑190/98, ( EU:C:2000:49, punkterna 23–25). Se, även, dom av den 13 mars 2019, Gemeinsamer Betriebsrat EurothermenResort Bad Schallerbach ( C‑437/17, EU:C:2019:193, punkt 40).

41 Se, analogt, dom av den 27 januari 2000, Graf ( C‑190/98, EU:C:2000:49, punkt 24).