Förslag till avgörande av generaladvokat Henrik Saugmandsgaard Øe föredraget den 22 april 2021

1 Originalspråk: franska.

2 Rådets förordning av den 27 juli 1994 om gemenskapens växtförädlarrätt (EGT L 227, 1994, s. 1; svensk specialutgåva, område 3, volym 60, s. 196).

3 För enkelhetens skull använder jag ordet rättsinnehavare i denna inledning. Omständigheterna i det nationella målet är mer komplexa: rättsinnehavaren har i själva verket beviljat bolaget Carpa Dorada SA en exklusiv licens, och detta bolag har uppdragit åt bolaget Club de Variedades Vegetales Protegidas att förvalta dess rättigheter. Se nedan punkt 14.

4 T-95/06, EU:T:2008:25.

5 Då ingenting annat anges i beslutet om hänskjutande utgår jag från att denna talan väcktes efter det att ansökan om förberedande åtgärder ingavs i november 2011.

6 Dom av den 19 december 2019 ( C‑176/18, EU:C:2019:1131).

7 Se ovan punkterna 23 och 24.

8 Dom av den 19 december 2019 ( C‑176/18, EU:C:2019:1131).

9 Enligt den andra preskriptionsregeln i denna bestämmelse preskriberas dessa krav 30 år efter det att den aktuella åtgärden avslutades, om rättighetshavaren inte har fått vetskap om åtgärden och om den person som utfört överträdelsen.

10 Se ovan punkt 21.

11 Se ovan punkt 22. Appellationsdomstolen ansåg, enligt de uppgifter som lämnats av den hänskjutande domstolen, att det endast var åtgärder som utförts tre år innan preskriptionstiden avbröts – på grund av att förberedande åtgärder vidtogs – som var preskriberade. Domstolen har inte mottagit någon fråga i detta avseende och inte heller erhållit någon annan information om detta, och kan därför inte uttala sig om det förekommit något avbrott i preskriptionstiden.

12 Se ovan punkt 25.

13 Se ovan punkt 12.

14 Se ovan punkt 16.

15 Se, bland annat, dom av den 13 juni 2013, Unanimes m.fl. ( C‑671/11–C‑676/11, EU:C:2013:388, punkt 31), dom av den 7 juli 2016, Lebek ( C‑70/15, EU:C:2016:524, punkt 55), och dom av den 30 april 2020, Nelson Antunes da Cunha ( C‑627/18, EU:C:2020:321, punkt 44).

16 Se dom av den 5 maj 2011, Ze Fu Fleischhandel och Vion Trading ( C‑201/10 och C‑202/10, EU:C:2011:282, punkt 32), dom av den 23 januari 2019, Fallimento Traghetti del Mediterraneo ( C‑387/17, EU:C:2019:51, punkt 71) och dom av den 5 mars 2019, Eesti Pagar ( C‑349/17, EU:C:2019:172, punkt 112).

17 Se, för ett liknande resonemang, mitt förslag till avgörande i målet Nelson Antunes da Cunha ( C‑627/18, EU:C:2019:1084, punkt 46): Härvidlag ska det erinras om att preskriptionsregler har grundläggande betydelse i förmögenhetsrätten. Verkan av preskription är ju att borgenären förlorar rätten att kräva ut sin fordran. Syftet med de tidsgränser som slås fast i preskriptionsregler är, som EU-domstolen redan har konstaterat, att slå vakt om gäldenärens rättssäkerhet.

18 Se ovan punkt 35.

19 Se ovan punkt 36.

20 Den som önskar sälja mandarinträd av växtsorten Nadorcott utan tillåtelse av rättsinnehavaren skulle till exempel successivt kunna utföra följande åtgärder: behandling av mandarinträden med avseende på förökning, förökning som sådan, erbjudande till försäljning, export i försäljningssyfte, försäljning som sådan, innehav av mandarinträden i de angivna syftena. Var och en av dessa åtgärder skulle medföra en överträdelse av rättsinnehavarens rättigheter enligt artikel 13.2 i förordning nr 2100/94.

21 Leßmann, H. och Würtenberger, G., Deutsches und Europäisches Sortenschutzrecht, Nomos, Baden-Baden, 2009, 2:a upplagan, § 7, Rn. 102, s. 309: Bei wiederholten Verletzungshandlungen erfüllt jede einzelne Handlung den Tatbestand der Verletzung. Jede Einzelhandlung setzt damit gesondert die Verjährung des Unterlassungsanspruchs sowie des aus ihr fließenden Schadenersatzanspruchs in Lauf, sofern die weiteren Voraussetzungen – Kenntnis des Verletzten von der Verletzungshandlung und der Person des Verletzers – gegeben sind. (Vid upprepade överträdelser utgör varje enskild åtgärd en överträdelse. Varje enskild åtgärd utlöser således preskription av ett krav på upphörande och det efterföljande kravet på ersättning, såvida de andra uppställda villkoren – rättsinnehavarens vetskap om överträdelseåtgärden och om den person som begått överträdelsen – är uppfyllda.)

22 Leßmann, H., och Würtenberger, G., Deutsches und Europäisches Sortenschutzrecht, Nomos, Baden-Baden, 2009, 2:a upplagan, § 7, Rn. 103, s. 309: Gerade im pflanzlichen Bereich erstrecken sich Verletzungshandlungen über lange Zeiträume. Pflanzen werden in der Regel nicht in Einzelexemplaren vermehrt, sondern in größerem Umfang. Dies gilt auch für Obstbäume, andernfalls wäre eine gewerbliche Nutzung ohne Lizenz vermehrter Pflanzen nicht rentabel. Insbesondere das Anbieten und der Verkauf von sortenschutzverletzendem Material kann sich deshalb gerade im Gehölzbereich über große Zeiträume erstrecken. Auch wenn durch eine einzige Handlung große Mengen sortenschutzrechtsverletzender Pflanzen vermehrt worden waren und somit im strafrechtlichen Sinn eine einzige Handlung darstellen, ist die kontinuierliche Abgabe solchen Materials über längere Zeiträume jedes Mal eine Verletzungshandlung. Mit jeder Einzelhandlung wird damit der Lauf der Verjährung ausgelöst. (Inom växtbranschen i synnerhet sträcker sig överträdelseåtgärder över långa perioder. Växterna förökas i allmänhet inte i ett enda exemplar utan i större skala. Detta gäller även för fruktträd, i och med att det annars inte skulle vara lönsamt att kommersiellt utnyttja plantor som har förökats utan licens. I synnerhet kan utbjudande till försäljning och försäljning av material som utgör överträdelser av växtförädlarrätten alltså sträcka sig över långa tidsperioder, framför allt i skogsområden. Även om stora mängder plantor som utgör överträdelser av växtförädlarrätten har förökats genom en enda åtgärd och således utgör en gärning i straffrättsligt hänseende, utgör en kontinuerlig leverans av detta material under långa perioder varje gång en överträdelseåtgärd. Varje enskild åtgärd medför således att preskriptionstiden börjar löpa.

23 Se bland annat, Bouche, N., La prescription en droit des obtentions végétales et autres satellites du brevet, Propriétés Intellectuelles, nr 68, juli 2018, s. 34–39: Växtsorter är inte patenterbara, samtidigt som de utgör det centrala föremålet för växtförädlarrätten, vilket innebär att det som kan skyddas genom patent inte kan vara föremål för en växtförädlarrätt och vice versa. Denna radikala avgränsning till trots, finns det ändå en anknytning, ett släktskap, mellan patenträtten och växtförädlarrätten. Man har visserligen föredragit att hantera särdragen hos förädlade växter genom en särskild ordning men de båda rättsområdena har det gemensamt att de avser tekniska innovationer (patenträtten framstår till syvende och sist som den allmänna rätten och växtförädlarrätten som en särlagstiftning för växtsortsförbättringar).

24 Se, bland annat, Benkard, G., Kommentar zum Patentgesetz C.H. Beck, München, 2015 (9:e utgåvan), § 141, Rn. 6, s. 1906: Bei vergangenheitsbezogenen Ansprüchen setzen dagegen die einzelnen Schädigungen jeweils eigene Verjährungsfristen in Lauf, so dass jede schadenstiftende Handlung bzw. jeder schadenstiftende Teilakt verjährungsrechtlich separat zu betrachten ist. (För anspråk som rör det förflutna utlöser de olika skadorna däremot var för sig en egen preskriptionstid, vilket innebär att varje åtgärd eller del av en åtgärd som vållat skada ska betraktas separat med avseende på preskription.)

25 Passa, J., Droit de la propriété industrielle, II, Brevets d’invention, protections voisines, LGDJ, Paris, 2013, nr 631, s. 684: I rättspraxis där intrång bedöms som ett successivt brott, med andra ord som att intrånget ständigt upprepas så länge det aktuella handlandet fortgår, löper preskriptionstiden fördelat på varje åtgärd från och med den dag då åtgärden utförs, inte för helheten, från och med den dag då åtgärderna i fråga påbörjades eller upphörde. Varje enskild åtgärd utgör med andra ord, vad den beträffar, den tidpunkt då en preskriptionstid börjar löpa. … Om en omtvistad åtgärd har pågått under en längre tid, exempelvis genom att en maskin har använts, kan sökanden endast begära ersättning för den skada som följer av användning som utförts inom preskriptionstiden på tre år.

26 Remiche, B., och Cassiers, V., Droit des brevets d’invention et du savoir-faire: créer, protéger et partager les inventions au XXIe siècle, Larcier, Bryssel, 2010, s. 574: Olika intrångsåtgärder utgör emellertid skilda gärningar som preskriberas separat även när de kan hänföras till en och samma person. Intrång som består av tillverkning av en patenterad produkt ska preskriberas separat från ett intrång som består av utbjudande av nämnda produkt till försäljning.

27 Casalonga, A., Traité technique et pratique des brevets d’invention, LGDJ, Paris, 1949), t. 2, nr 1080, s. 159: [Vid tillverkning av förfalskade föremål], föreligger en rad brott och inte ett successivt brott; följaktligen börjar preskriptionstiden löpa från och med varje intrångsgörande gärning, inte från och med den senaste gärningen.

28 Europaparlamentets och rådets förordning av den 14 juni 2017 (EUT L 154, 2017, s. 1).

29 Europaparlamentets och rådets direktiv av den 16 december 2015 (EUT L 336, 2015, s. 1).

30 Se ovan punkt 35.

31 Det framgår av rättspraxis att fyra villkor ska vara uppfyllda för att fristen för rättighetsförlust till följd av passivitet ska börja löpa, i de fall det föreligger användning av ett yngre varumärke som antingen är identiskt med det äldre varumärket eller som är så likt detta att det finns risk för förväxling. För det första måste det yngre varumärket vara registrerat, för det andra måste innehavaren av det yngre varumärket ha gjort ansökan i god tro, för det tredje måste varumärket användas i den medlemsstat där det äldre varumärket är skyddat och slutligen, för det fjärde, måste innehavaren av det äldre varumärket ha varit medveten om användningen av detta varumärke efter dess registrering. Se, beträffande direktiv 2015/2436, dom av den 22 september 2011, Budějovický Budvar ( C‑482/09, EU:C:2011:605, punkterna 54–58). Se, beträffande förordning 2017/1001, dom av den 28 juni 2012, I Marchi Italiani och Basile/harmoniseringskontoret – Osra (B. Antonio Basile 1952) ( T-133/09, EU:T:2012:327, punkt 31) och dom av den 27 januari 2021, Turk Hava Yollari/EUIPO – Sky (skylife) ( T‑382/19, ej publicerad, EU:T:2021:45, punkt 49).

32 Se, beträffande växtförädlarrätten, artikel 19.1 i förordning nr 2100/94, enligt vilken giltighetstiden för detta skydd i princip är 30 år för träd och vinstockar och 25 år för andra sorter.

33 Se artiklarna 52 och 53 i förordning 2017/1001 samt artiklarna 48 och 49 i direktiv 2015/2436.

34 Se, bland annat, dom av den 23 maj 1978, Hoffmann-La Roche ( 102/77, EU:C:1978:108, punkt 7) och dom av den 31 januari 2019, Pandalis/EUIPO ( C‑194/17 P, EU:C:2019:80, punkt 84). Se även förslag till avgörande av generaladvokaten Trstenjak i målet Budějovický Budvar ( C‑482/09, EU:C:2011:46, punkt 63).