Förslag till avgörande av generaladvokat Manuel Campos Sánchez-Bordona föredraget den 26 juni 2019

1 Originalspråk: spanska.

2 Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU av den 15 maj 2014 om inrättande av en ram för återhämtning och resolution av kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av rådets direktiv 82/891/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/24/EG, 2002/47/EG, 2004/25/EG, 2005/56/EG, 2007/36/EG, 2011/35/EU, 2012/30/EU och 2013/36/EU samt Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) nr 1093/2010 och (EU) nr 648/2012 (EUT L 173, 2014, s. 190).

3 Kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/63 av den 21 oktober 2014 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU avseende förhandsbidrag till finansieringsarrangemang för resolution (EUT L 11, 2015, s. 44).

4 Decreto Legislativo 16 settembre 2015, n. 180 Attuazione della direttiva 2014/59/UE del Parlamento europeo e del Consiglio, del 15 maggio 2014, che istituisce un quadro di risanamento e risoluzione degli enti creditizi e delle imprese di investimento e che modifica la direttiva 82/891/CEE del Consiglio, e le direttive 2001/24/CE, 2002/47/CE, 2004/25/CE, 2005/56/CE, 2007/36/CE, 2011/35/UE, 2012/30/UE e 2013/36/UE e i regolamenti (UE), n. 1093/2010 e (UE) n. 648/2012, del Parlamento europeo e del Consiglio (GURI nr 267 av den 16 november 2015) (nedan kallat lagstiftningsdekret nr 180/2015).

5 Delibera 436/2015 de la Banca d’Italia, 22 settembre 2015, Istituzione dell’Unità di Risoluzione e Gestione delle Crisi, finns på https://www.bancaditalia.it/compiti/vigilanza/normativa/archivio norme/disposizioni/Provv_22_09_15_UGC.pdf.

6 Provvedimento n. 1226609/15, del 18 novembre 2015, istitutivo del Fondo Nazionale di Risoluzione, https://www.bancaditalia.it/compiti/risoluzione-gestione-crisi/provvedimenti-crisi/2015/provv-generali/RGC_FONDO_NAZIONALE_RISOLUZIONE_181115.pdf.

7 Banca della Marche s.p.a., Banca Popolare dell’Etruria e del Lazio s.c.p.a., Cassa di Risparmio della Provincia di Chieti s.p.a. och Cassa di Risparmio di Ferrara s.p.a.

8 Banca d’Italia, Rendiconto del Fondo nazionale di risoluzione, anno 2015, s. 6, finns på https://www.bancaditalia.it/pubblicazioni/rendiconto-fondo-nazionale-risoluzione/2016-rendiconto-fondo-nazionale-risoluzione/Rendiconto-dei-fondi-di-risoluzione.pdf.pdf.

9 SSB International anser att eftersom SSB Italia bara hade stått under Italiens tillsyn mellan den 1 januari 2015 och den 30 juni 2015, kunde Banca d’Italia bara kräva att klaganden skulle betala högst hälften av det ordinarie årliga bidrag som faktiskt krävdes genom de överklagade besluten. Något extraordinärt bidrag kunde inte krävas, eftersom det fastställdes efter det att SBB Italia hade lämnat Banca d’Italias tillsynsområde och det italienska resolutionssystemet.

10 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) av den 15 juli 2014 om fastställande av enhetliga regler och ett enhetligt förfarande för resolution av kreditinstitut och vissa värdepappersföretag inom ramen för en gemensam resolutionsmekanism och en gemensam resolutionsfond och om ändring av förordning (EU) nr 1093/2010 (EUT L 225, 2014, s.1).

11 I artikel 101.2 i direktiv 2014/59 föreskrivs att finansieringsarrangemanget inte [ska] användas direkt för att absorbera förlusterna för ett institut eller en enhet som avses i artikel 1.1 b, c eller d eller för att rekapitalisera ett institut eller en sådan enhet.

12 Skäl 104 och 105 samt artikel 100 i direktiv 2014/59.

13 Under denna period bör bidragen till finansieringsarrangemangen fördelas så jämnt som möjligt över perioden tills målnivån uppnås, med hänsyn tagen till fasen i konjunkturcykeln och till den påverkan som konjunkturförstärkande bidrag kan få på de bidragande institutens finansiella ställning.

14 Det ordinarie bidraget består av ett fast belopp som fastställs på grundval av enhetens skulder (årligt grundbidrag), till vilket läggs ytterligare ett belopp som beräknas på grundval av dess riskprofil (justering efter den ytterligare risken).

15 Den gemensamma resolutionsfonden innefattar inte de EU-medlemsstater som står utanför bankunionen. I de staterna fortsätter de nationella resolutionsfonderna att tillämpas i enlighet med direktiv 2014/59 och dess tillämpnings- och genomförandeföreskrifter.

16 Den gemensamma resolutionsfondens intäkter utgörs av ordinarie bidrag, extraordinära bidrag och alternativa finansieringsmedel.

17 År 2024 ska de uppgå till minst 1 procent av alla garanterade insättningar i alla institut auktoriserade i alla deltagande medlemsstater.

18 Artikel 4 i rådets genomförandeförordning (EU) 2015/81 av den 19 december 2014 om fastställande av enhetliga villkor för tillämpning av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 806/2014 vad gäller förhandsbidrag till den gemensamma resolutionsfonden (EUT L 15, 2015, s. 1) hänvisar till delegerad förordning 2015/63.

19 Texten finns på: http://register.consilium.europa.eu/doc/srv?l=ES&f=ST%208457%202014%20IN.

20 I artikel 77 andra stycket i förordning nr 806/2014 föreskrivs att under den åttaåriga övergångsperioden ska den gemensamma resolutionsnämnden använda den gemensamma resolutionsfonden i enlighet med principer som baseras på en uppdelning av fonden i nationella delar som motsvarar varje deltagande medlemsstat, samt på en gradvis sammanslagning av de olika medel som insamlats på nationell nivå för placering i de nationella delarna av fonden, som fastställs i avtalet.

21 Enligt uppgifter från den gemensamma resolutionsnämnden uppgick de ordinarie bidragen år 2018 till 7500 miljoner euro, vilket innebär att den gemensamma resolutionsfonden redan har ackumulerat cirka 24900 miljoner av de omkring 56300 miljoner euro som den är tänkt att ha år 2024 (detta belopp motsvarar 1 procent av insättningarna i de finansinstitut som ingår i den gemensamma resolutionsmekanismen). Se https://srb.europa.eu/en/content/ex-ante-contributions-0.

22 I den spanska versionen av artikel 12.2 i delegerad förordning 2015/63 används uttrycket cambio de condición (förändrad ställning). I andra språkversioner används uttrycket förändrad status: changement de statut i den franska, change of status i den engelska, cambiamento di status i den italienska, alteração do estatuto i den portugisiska, och Statusänderung i den tyska. Även om det är mer exakt att använda förändrad status, är det i själva verket likvärdigt med begreppet förändrad ställning, vilket innebär att det inte finns någon betydelseskillnad mellan de olika språkversionerna.

23 Dom av den 17 april 2018, Egenberger ( C‑414/16, EU:C:2018:257), punkt 44, dom av den 10 december 2018, Wightman m.fl. ( C‑621/18, EU:C:2018:999), punkt 47, och dom av den 26 februari 2019, Rimšēvičs och ECB/Lettland ( C‑202/18 och C‑238/18, EU:C:2019:139), punkt 45.

24 Artikel 8.5 i genomförandeförordning nr 2015/81 gör det också möjligt för institut vars balansomslutning (aktivsidan) inte överstiger 3000000000 euro att betala ett engångsbelopp på 50000 euro för de första 300000000 euro av balansomslutningen (passivsidan), med avdrag för kapitalbas och garanterade insättningar. För den del av balansomslutningen (passivsidan) som överstiger detta belopp ska dessa institut betala bidrag i enlighet med artiklarna 4–9 i delegerad förordning (EU) 2015/63. Enligt skäl 18 i denna förordning skulle denna förenklade beräkning av de bidrag som dessa institut ska betala också förhindra eventuella kortsiktiga förändringar av statusen från dessa instituts sida för att omfattas av tillämpningen av artikel 10 i delegerad förordning (EU) 2015/63.

25 Med fusion genom förvärv avses ett sådant förfarande varigenom ett eller flera bolag (överlåtande bolag) upplöses utan likvidation och i samband därmed överför samtliga sina tillgångar och skulder till ett annat bolag (övertagande bolag), mot vederlag till aktieägarna i det eller de överlåtande bolagen i form av aktier i det övertagande bolaget och i förekommande fall kontant ersättning som inte får överstiga 10 procent av dessa aktiers nominella värde eller, i avsaknad av sådant värde, det bokförda parivärdet, enligt artikel 89.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/1132 av den 14 juni 2017 om vissa aspekter av bolagsrätt (EUT L 169, 2017, s. 46).

26 I skäl 113 i direktiv 2014/59 anges att [u]pprättandet av finansiella ordningar som inrättar det europeiska system för finansieringsordningar som fastställs i detta direktiv bör säkerställa samordning av användningen av tillgängliga medel för resolution på nationell nivå.

27 I artikel 3.6 i delegerad förordning 2015/63 anges att med bidragsperiod avses ett kalenderår.

28 Dessa uppgifter ska lämnas senast den 31 januari varje år för det år som upphörde den 31 december föregående år eller för tillämpligt relevant räkenskapsår, enligt artikel 14.4 i delegerad förordning 2015/63. Resolutionsmyndigheten ska meddela varje institut sitt beslut om fastställande av det institutets årliga bidrag senast den 1 maj varje år, enligt artikel 13.1 i samma förordning.

29 År 2015 var ett övergångsår då de nationella resolutionsmyndigheterna fastställde och samlade in de årliga bidragen; redan år 2016 ankom det på den gemensamma resolutionsnämnden att fastställa dessa bidrag, medan insamlingen fortfarande sköttes av de nationella myndigheterna. De nationella fonderna har överfört bidragen för 2015 till den gemensamma resolutionsfonden och sedan 2016 överförs alla årliga bidrag till den gemensamma resolutionsfonden för att gradvis göra dem ömsesidiga.

30 SSB International anser att om bolaget åläggs att betala det ordinarie bidraget till fonden för den verksamhetsdrift som har utförts av SSB Italia i Italien under 2015, skulle det faktiskt innebära att bolaget påtvingas ett försäkringsskydd som i) avser en risk som klaganden inte bidrar till att skapa (eftersom klaganden inte hör till det italienska systemet), och ii) som aldrig skulle kunna aktiveras, eftersom resolutionsingripanden som finansieras av fonden aldrig skulle kunna riktas till SSB International, då bolaget omfattas av den tyska resolutionsmyndighetens befogenhet.

31 Enligt artikel 104.4 i direktiv 2014/59 får kommissionen anta delegerade akter för att fastställa de omständigheter och villkor under vilka ett instituts betalning av bidrag tillfälligt kan skjutas upp, vilket den ännu inte har gjort.

32 I punkt 22 i detta förslag till avgörande redogör jag för beloppen för resolution av fyra institut, som Banca d’Italia genomförde den 22 november 2015.

33 Delegerad förordning 2015/63 reglerar visserligen bara de ordinarie bidragen.

34 Den korta fristen för införlivande av detta direktiv, vilket offentliggjordes officiellt den 12 juni och skulle införlivas med de nationella lagstiftningarna senast den 31 december 2014, medförde förseningar med införlivandet, vilket var fallet i Italien.

35 Övergångsbestämmelserna ska tolkas restriktivt och de får inte tillämpas analogt, eftersom de utgör undantag från och upphäver de allmänna bestämmelserna i en unionsrättsakt. Se bland annat dom av den 7 december 2006, Eurodental ( C‑240/05, EU:C:2006:763), punkt 54, och dom av den 12 juni 2008, kommissionen/Portugal ( C‑462/05, EU:C:2008:337), punkt 54.

36 Enligt fast rättspraxis får en medlemsstat inte åberopa bestämmelser i ett direktiv som inte har införlivats i dess nationella rätt mot en enskild (dom av den 22 november 2017, Cussens m.fl., C‑251/16, EU:C:2017:881, punkt 49, och dom av den 21 september 2017, DNB Banka, C‑326/15, EU:C:2017:719, punkt 41). Ett direktiv kan inte i sig skapa skyldigheter för enskilda och det kan således inte som sådant åberopas mot enskilda (dom av den 26 februari 2019, N Luxembourg 1 m.fl., C‑115/16, C‑118/16, C‑119/16 och C‑299/16, EU:C:2019:134, punkt 114, och dom av den 5 juli 2007, Kofoed, C‑321/05, EU:C:2007:408, punkt 42).

37 Artikel 115 i direktiv 2014/59 ger kommissionen befogenheter att anta delegerade rättsakter.

38 När det är fråga om en befogenhet som delegerats med stöd av artikel 290 FEUF, följer det av domstolens praxis att det är nödvändigt att kontrollera att unionens institutioner inte överskrider det mandat de fått genom delegeringsakten, med beaktande bland annat av att en sådan delegerad befogenhet under alla förhållanden måste överensstämma med de väsentliga delarna av delegeringsakten och passa in i det regelverk som definierats genom den grundläggande lagstiftningsakten (se dom av den 18 mars 2014, kommissionen/Europarlamentet och rådet, C‑427/12, EU:C:2014:170, punkt 38, och dom av den 17 mars 2016, Europaparlamentet/kommissionen, C‑286/14, EU:C:2016:183, punkt 30). Det krävs enligt domstolens praxis att avgränsningen av den delegerade befogenheten är tillräckligt preciserad, så att den klart anger gränserna för befogenheten, och att kommissionens tillämpning av denna kan bli föremål för en objektiv kontroll utifrån kriterier som unionslagstiftaren fastställer (se dom av den 5 juli 1988, Central-Import Münster/Hauptzollamt Münster, 291/86, EU:C:1988:361, punkt 13, dom av den 12 juli 2005, Alliance for Natural Health m.fl., C‑154/04 och C‑155/04, EU:C:2005:449, punkt 90, och dom av den 26 juli 2017, Tjeckien/kommissionen, C‑696/15 P, EU:C:2017:595, punkt 49).