Förslag till avgörande av generaladvokat Michal Bobek föredraget den 22 maj 2019

1 Originalspråk: engelska.

2 Rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 (EUT L 347, 2006, s. 1) (nedan kallat mervärdesskattedirektivet).

3 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 av den 28 januari 2002 om allmänna principer och krav för livsmedelslagstiftning, om inrättande av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet och om förfaranden i frågor som gäller livsmedelssäkerhet (EGT L 31, 2002, s. 1) (nedan kallad förordning nr 178/2002).

4 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 852/2004 av den 29 april 2004 om livsmedelshygien (EUT L 139, 2004, s. 1, och rättelser i EUT L 226, 2004, s. 3) (nedan kallad förordning nr 852/2004).

5 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 882/2004 av den 29 april 2004 om offentlig kontroll för att säkerställa kontrollen av efterlevnaden av foder- och livsmedelslagstiftningen samt bestämmelserna om djurhälsa och djurskydd (EUT L 165, 2004, s. 1, och rättelser i EUT L 191, 2004, s. 1) (nedan kallad förordning nr 882/2004).

6 Dom av den 15 september 2016, Senatex ( C‑518/14, EU:C:2016:691, punkt 26, och där angiven rättspraxis).

7 Dom av den 6 september 2012, Tóth ( C‑324/11, EU:C:2012:549, punkt 24, och där angiven rättspraxis).

8 Dom av den 22 oktober 2015, PPUH Stehcemp ( C‑277/14, EU:C:2015:719), punkt 27, och där angiven rättspraxis).

9 Dom av den 6 juli 2006, Kittel och Recolta Recycling ( C‑439/04 och C‑440/04, EU:C:2006:446, punkterna 45 och 46, och där angiven rättspraxis).

10 Dom av den 6 juli 2006, Kittel och Recolta Recycling ( C‑439/04 och C‑440/04, EU:C:2006:446, punkt 55, och där angiven rättspraxis), eller dom av den 19 oktober 2017, Paper Consult ( C‑101/16, EU:C:2017:775, punkt 43).

11 Dom av den 18 juli 2013, Evita-K ( C‑78/12, EU:C:2013:486, punkt 40, och där angiven rättspraxis).

12 Dom av den 6 juli 2006, Kittel och Recolta Recycling ( C‑439/04 och C‑440/04, EU:C:2006:446, punkt 56).

13 Dom av den 6 juli 2006, Kittel och Recolta Recycling ( C‑439/04 och C‑440/04, EU:C:2006:446, punkt 57)

14 Dom av den 21 juni 2012, Mahagében och Dávid ( C‑80/11 och C‑142/11, EU:C:2012:373, punkt 49).

15 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 31 januari 2013, Stroy trans ( C‑642/11, EU:C:2013:54, punkt 50), eller dom av den 19 oktober 2017, Paper Consult ( C‑101/16, EU:C:2017:775, punkt 51, och där angiven rättspraxis).

16 Dom av den 22 oktober 2015, PPUH Stehcemp ( C‑277/14, EU:C:2015:719, punkt 50, och där angiven rättspraxis).

17 Dom av den 21 juni 2012, Mahagében och Dávid ( C‑80/11 och C‑142/11, EU:C:2012:373, punkt 61), och dom av den 31 januari 2013, LVK ( C‑643/11, EU:C:2013:55, punkt 61).

18 Dom av den 18 juli 2013, Evita-K ( C‑78/12, EU:C:2013:486, punkt 42), beträffande betydelsen, vad avser avdragsrätten, av underlåtenhet att uppvisa handlingar som utfärdats av utfärdaren av en faktura som anger öronmärkningar för djur som är underkastade systemet för identifiering och registrering av nötkreatur som införts genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1760/2000 av den 17 juli 2000 om upprättande av ett system för identifiering och registrering av nötkreatur samt märkning av nötkött och nötköttsprodukter och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 820/97 (EGT L 204, 2000, s. 1), vilken ändrats genom rådets förordning (EG) nr 1791/2006 av den 20 november 2006 (EUT L 363, 2006, s. 1).

19 Dom av den 21 juni 2012, Mahagében och Dávid ( C‑80/11 och C‑142/11, EU:C:2012:373, punkt 53, och där angiven rättspraxis).

20 Dom av den 21 juni 2012, Mahagében och Dávid ( C‑80/11 och C‑142/11, EU:C:2012:373, punkt 59).

21 Dom av den 14 juni 2017, Santogal M-Comércio e Reparação de Automóveis ( C‑26/16, EU:C:2017:453, punkt 74).

22 Dom av den 21 juni 2012, Mahagében och Dávid ( C‑80/11 och C‑142/11, EU:C:2012:373, punkt 60).

23 Dom av den 22 oktober 2015, PPUH Stehcemp ( C‑277/14, EU:C:2015:719, punkt 52, och där angiven rättspraxis).

24 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 29 juni 1999, Coffeeshop Siberië ( C‑158/98, EU:C:1999:334, punkterna 21 och 22), och dom av den 6 juli 2006, Kittel och Recolta Recycling ( C‑439/04 och C‑440/04, EU:C:2006:446, punkt 50, och där angiven rättspraxis).

25 Dom av den 29 juni 1999 ( C‑158/98, EU:C:1999:334).

26 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 19 oktober 2017, Paper Consult ( C‑101/16, EU:C:2017:775, punkterna 49 och 50, och där angiven rättspraxis).

27 Punkterna 60–63 nedan.

28 Argumentum ad absurdum: Varför ska man stoppa där? Borde inte ett företags bristande noggrannhet inom en sektor eller ett område av dess verksamhet (leverans av livsmedel) också avgöra frågan huruvida detta företag har agerat som en noggrann aktör i andra system där allmänna eller till och med privata medel är involverade?

29 Dom av den 22 november 2017, Cussens m.fl. ( C‑251/16, EU:C:2017:881, punkt 32).

30 Skäl 28 i förordning nr 178/2002.

31 Denna tolkning bekräftas av vägledningen om tillämpning av artiklarna 11, 12, 14, 17, 18 19 och 20 i förordning nr 178/2002 angående allmän livsmedelslagstiftning, som antagits av kommissionens ständiga kommitté för livsmedelskedjan och djurhälsa. Beträffande artikel 18 anges det i vägledningen att livsmedelsföretagarna måste ha ett system som gör det möjligt för dem att identifiera de direkta leverantörerna av produkterna och de direkta kunder som köper produkterna. När det gäller de uppgifter som ska registreras nämns leverantörens namn och adress i vägledningen.

32 Omvänt kan de strängare kraven beträffande spårbarhet i kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 931/2011 av den 19 september 2011 om de spårbarhetskrav som fastställs i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 för livsmedel av animaliskt ursprung (EUT L 242, 2011, s. 2), vilka omfattar en skyldighet att också identifiera ägaren av produkterna, inte vara relevanta för att bedöma huruvida den beskattningsbara personen i förevarande mål handlat med den noggrannhet som krävs, eftersom dessa skyldigheter endast avser livsmedel av animaliskt ursprung.

33 Dom av den 6 juli 2006, Kittel och Recolta Recycling ( C‑439/04 och C‑440/04, EU:C:2006:446, punkt 59).

34 Den avslutande anmärkningen beträffande spårbarhetskravet i punkt 67 ovan gäller i ännu högre grad i detta fall.

35 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 22 oktober 2015, PPUH Stehcemp ( C‑277/14, EU:C:2015:719, punkt 50, och där angiven rättspraxis).