Förslag till avgörande av generaladvokat Gerard Hogan föredraget den 23 maj 2019

1 Originalspråk: engelska.

2 Dom av den 5 juli 2016, Ognyanov ( C‑614/14, EU:C:2016:514, punkt 16).

3 Dom av den 1 juli 2010, Sbarigia ( C‑393/08, EU:C:2010:388, punkterna 19–20).

4 Dom av den 20 september 2018, OTP Bank och OTP Faktoring ( C‑51/17, EU:C:2018:750, punkt 37).

5 Rådets sjätte direktiv 77/388/EEG av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter – Gemensamt system för mervärdesskatt: enhetlig beräkningsgrund (EGT L 145, 1977, s. 1; svensk specialutgåva, område 9, volym 1, s. 28).

6 Ingenstans i sjätte mervärdesskattedirektivet anges det faktiskt uttryckligen att medlemsstaterna får avvika från denna metod. Se dom av den 8 november 2012, BLC Baumarkt ( C‑511/10, EU:C:2012:689, punkt 24).

7 De franska och italienska språkversionerna av direktiv 2008/48 använder adjektivet förfallen/förfallna (de intérêts et frais dus pour la durée résiduelle, dovuti per la restante durata). Bortsett från att detta bestämningsord inte återfinns i andra språkversioner anser jag dock inte att det motsäger vad jag just har beskrivit, eftersom uttrycket kan förstås i betydelsen löpt ut. I vilket fall som helst innehåller den engelska språkversionen inte något sådant adjektiv (räntan och kostnaderna under avtalets återstående löptid), medan den spanska och den tyska språkversionen använder ganska generiska uttryck, correspondientes a la duración respektive für die verbleibende Laufzeit des Vertrages richtet.

8 Se, exempelvis, dom av den 27 mars 2019, Pawlak ( C‑545/17, EU:C:2019:260, punkt 83).

9 Enligt denna tolkning, som stöds av svarandena i det nationella målet och av den spanska regeringen, skulle engångskostnader inte kunna sättas ned vid förtidsåterbetalning. Endast återkommande kostnader som uppkommer efter återbetalningen skulle beröras av denna nedsättning.

10 De kostnader som skulle dras av från den sammanlagda kreditkostnaden skulle därmed vara små. De skulle huvudsakligen bestå i kostnader i samband med utarbetande och överföring av periodisk information till konsumenten i enlighet med tillämpliga EU-bestämmelser och nationella bestämmelser. Den övervägande delen av de kostnader som en kredit medför är nämligen engångskostnader, såsom kostnaderna för att sammanställa och behandla sökandens handlingar eller göra efterforskningar om konsumentens kreditvärdighet. De utgifter som berörs är i praktiken de återkommande utgifter som skulle ha uppkommit efter tidpunkten för förtidsåterbetalningen, eftersom engångskostnader i allmänhet är oberoende av avtalets löptid.

11 Dom av den 4 maj 2010, TNT Express Nederland ( C‑533/08, EU:C:2010:243, punkt 44).

12 Om kreditinstitutet lånar ut det återbetalade beloppet igen kan refinansieringsvillkoren (vid användning av antingen interbankmarknaden eller, om kreditinstitutet är en bank, insatta medel) ha förändrats. I en sådan situation kommer dock i princip även räntesatsen för kreditavtal att vara en annan. Vinstmarginalen kommer därför först och främst att förändras om konkurrensen på marknaden har utvecklats sedan avtalet ingicks.

13 Skälen till att utebliven vinst inte ingår i den kompensation som föreskrivs i artikel 16.2 i direktiv 2008/48 kan härledas till skäl 39, eftersom det där betonas att en konsumentkredit, på grund av dess löptid och omfattning, inte finansieras genom en långsiktig finansieringsmekanism. Under sådana förhållanden blir nämligen den uteblivna vinsten, om än möjlig, relativt begränsad om inte marknaden vänder helt.

14 En sådan skyldighet föreligger endast under vissa mycket speciella omständigheter. Se, exempelvis, artikel 34 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 909/2014 av den 23 juli 2014 om förbättrad värdepappersavveckling i Europeiska unionen och om värdepapperscentraler samt ändring av direktiv 98/26/EG och 2014/65/EU och förordning (EU) nr 236/2012 (EUT L 257, 2014, s. 1) och artikel 11 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/352 av den 15 februari 2017 om inrättande av en ram för tillhandahållande av hamntjänster och gemensamma regler för finansiell insyn i hamnar (EUT L 57, 2017, s. 1).

15 Detta innebär dessutom att man måste göra bedömningen, och därmed föreskriva, att en del av vinsten kan anses hänförlig till den återstående perioden. Vinstmarginalen är dock inte nödvändigtvis linjär.

16 Dessutom bör det först betonas att kreditinstituten enligt artikel 10.2 r i direktiv 2008/48 ska informera konsumenterna om förfarandet vid förtidsåterbetalning och om villkoren för en sådan förtidsåterbetalning. Därför är dessa villkor också en faktor som konsumenterna kan överväga innan de fattar beslut om att teckna ett lån med ett visst kreditinstitut hellre än ett annat.