Förslag till avgörande av generaladvokat Manuel Campos Sánchez-Bordona föredraget den 9 juli 2019

1 Originalspråk: spanska.

2 Europaparlamentets och rådets direktiv av den 15 maj 2014 om inrättande av en ram för återhämtning och resolution av kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av rådets direktiv 82/891/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/24/EG, 2002/47/EG, 2004/25/EG, 2005/56/EG, 2007/36/EG, 2011/35/EU, 2012/30/EU och 2013/36/EU samt Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) nr 1093/2010 och (EU) nr 648/2012 (EUT L 173, 2014, s. 190).

3 Förslag till avgörande av den 26 juni 2019 (nedan kallat förslaget till avgörande i målet State Street Bank International).

4 Kommissionens delegerade förordning av den 21 oktober 2014 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU avseende förhandsbidrag till finansieringsarrangemang för resolution (EUT L 11, 2015, s. 44).

5 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 806/2014 av den 15 juli 2014 om fastställande av enhetliga regler och ett enhetligt förfarande för resolution av kreditinstitut och vissa värdepappersföretag inom ramen för en gemensam resolutionsmekanism och en gemensam resolutionsfond och om ändring av förordning (EU) nr 1093/2010 (EUT L 225, 2014, s. 1) (nedan kallad förordningen om den gemensamma resolutionsmekanismen).

6 Rådets genomförandeförordning (EU) 2015/81 av den 19 december 2014 om fastställande av enhetliga villkor för tillämpning av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 806/2014 vad gäller förhandsbidrag till den gemensamma resolutionsfonden (EUT L 15, 2015, s. 1).

7 Lagstiftningsdekret nr 180 av den 16 november 2015. Attuazione della direttiva 2014/59/UE del Parlamento europeo e del Consiglio, del 15 maggio 2014, che istituisce un quadro di risanamento e risoluzione degli enti creditizi e delle imprese di investimento e che modifica la direttiva 82/891/CEE del Consiglio, e le direttive 2001/24/CE, 2002/47/CE, 2004/25/CE, 2005/56/CE, 2007/36/CE, 2011/35/UE, 2012/30/UE e 2013/36/UE e i regolamenti (UE), n. 1093/2010 e (UE) n. 648/2012, del Parlamento europeo e del Consiglio (GURI nr 267, av den 16 november 2015) (nedan kallat lagstiftningsdekret nr 180/2015).

8 El Testo Unico Bancario de 1993 (den italienska banklagen) omvandlade Casse Rurali e Artigiane (kreditkassor på landsbygd och för hantverk) till Banche di Credito Cooperativo convirtió (kooperativa kreditkassor).

9 De berörda besluten är följande: – Beslut nr 1249264/15, av den 24 november 2015, om betalning av det ordinarie bidraget till den nationella resolutionsfonden avseende år 2015. – Beslut nr 1262091/15, av den 26 november 2015, om betalning av det extraordinära bidraget till den nationella resolutionsfonden avseende år 2015. – Beslut nr 1547337/16, av den 29 december 2016, genom vilket Banco de Italia informerade Iccrea Banca om skyldigheten att göra två ytterligare årliga delbetalningar till den nationella resolutionsfonden år 2016 till följd av resolutionsordningen för Banca delle Marche s.p.a., Banca Popolare dell’Etruria e del Lazio s.c.p.a., Cassa di Risparmio della Provincia di Chieti s.p.a. och Cassa di Risparmio di Ferrara s.p.a. – Beslut nr 333162/17, av den 14 mars 2017, avseende betalning av ytterligare bidrag på 36687705 euro till den nationella resolutionsfonden för år 2016. – Beslut nr 334520/17, av den 14 mars 2017, avseende betalning av ytterligare bidrag för år 2015 till den nationella resolutionsfonden, avseende återbetalning till en förmedlare som hade betalat in för mycket i bidrag till den nationella resolutionsfonden avseende år 2015. – Beslut nr 585821/16, av den 3 maj 2016, avseende betalning av bidrag till den gemensamma resolutionsfonden avseende år 2016. – Beslut nr 709417/16, av den 27 maj 2016, avseende justering av bidragen till den nationella resolutionsfonden avseende 2016, som begärts genom föregående beslut.

10 Iccrea Banca yrkade även uppskov med dess verkan, återbetalning av de belopp som felaktigt erlagts och förpliktande för motparten att ersätta Iccrea Banca för de skador som uppkommit.

11 Banco de Italia har gjort gällande att klagandens talerätt är preskriberad, att talan ska avvisas eftersom stämningen inte delgavs en eller flera av de övriga motparterna, att motparten saknar passiv saklegitimation, att klaganden saknat talerätt och inte har något intresse av att få saken prövad.

12 Se fotnot 9.

13 Beslutet om hänskjutande, punkt 4.1.

14 Tilläggsbidragen föreskrevs inte i de unionsrättsliga bestämmelserna och infördes för att komplettera den nationella resolutionsfondens resurser, när dessa blev otillräckliga till följd av de tvistlösningsförfaranden som genomförts. Sedan 2016 kan Banco de Italia kräva dem, enligt artikel 1 i 2016 års stabilitetslag (Disposizioni per la formazione del bilancio annuale e pluriennale dello Stato, legge di stabilità 2016, GURI av den 30 december 2015, nr 302) och artikel 25 i lagdekret nr 237, av den 23 december 2016, (Decreto-legge 23 dicembre 2016, nr 237, recante disposizioni urgenti per la tutela del risparmio nel settore creditizio, GURI av den 23 december 2016, nr 299), omvandlad till lag, ändrad genom lag nr 15 av den 17 februari 2017 (GURI av den 21 februari 2017, nr 43).

15 Detta innebär logiskt sett inte att EU-domstolen ska uttala sig om de övriga, processrättsliga, grunderna för avvisning som gjorts gällande i de olika målen mot dessa beslut av Banco de Italia.

16 Dom av den 19 december 2018 ( C‑219/17, EU:C:2018:1023) (nedan kallad domen Berlusconi och Fininvest).

17 Dom av den 9 mars 1994 ( C‑188/92, EU:C:1994:90) (nedan kallad domen TWD Textilwerke Deggendorf, punkt 17).

18 Dom av den 18 december 2007, Sverige/kommissionen ( C‑64/05 P, EU:C:2007:802, punkterna 93 och 94), och domen Berlusconi och Fininvest, punkt 43.

19 Domen Berlusconi och Fininvest, punkt 44. Se analogt dom av den 22 oktober 1987, Foto-Frost ( 314/85, EU:C:1987:452), punkt 17.

20 Förslag till avgörande av den 27 juni 2018 ( C‑219/17, EU:C:2018:502, punkterna 60–63).

21 De nationella myndigheternas medverkan i dessa förfaranden sker, i övrigt, på en lägre kvalitativ nivå än vid beslut om tillstånd att förvärva ett kvalificerat innehav.

22 I det första beslutet fastställdes Iccrea Bancas årliga bidrag till den gemensamma resolutionsfonden för år 2016 till 18309577 euro och i det andra sattes det ned till 18292713 euro.

23 Några ytterligare precisioner avseende samarbetet mellan den gemensamma resolutionsmyndigheten och de nationella resolutionsmyndigheterna anges i Decision of the Plenary Session of the Board SRB/PS/2016/07, of 28 June 2016 establishing the framework for the practical arrangements for the cooperation within the Single Resolution Mechanism between the single Resolution Board and the national resolution authorities, https://srb.europa.eu/sites/srbsite/files/srb_ps_2016_07.pdf.

24 Se uppgifterna på https://srb.europa.eu/en/content/data-collection.

25 Skillnaden i förhållande till tillståndsförfarandet avseende kvalificerade innehav i kreditinstituten, som analyserades i domen Berlusconi och Fininvest, eftersom den nationella myndigheten (Banca de Italia) i detta, om den hade lagt fram ett beslutsförslag till ECB skulle ha gjort detta efter ett föregående utredningsskede. Därför ska logiken i domen Berlusconi och Fini i än högre grad överföras på sådana fall som det här aktuella.

26 Skäl 11 i genomförandeförordning 2015/81.

27 Se uppgifterna för beräkning av de ordinarie bidragen till den gemensamma resolutionsnämnden för åren 2016, 2017, 2018 och 2019 på https://srb.europa.eu/en/content/ex-ante-contributions-0.

28 Detta följer av en jämförande tolkning av artiklarna 50, 53 och 54 i förordningen om den gemensamma resolutionsmekanismen.

29 Nämnden försöker harmonisera de nationella resolutionsmyndigheternas praxis, liksom står att läsa i dess årsrapport för år 2017, s. 39. I årsrapporten anges att nämnden arbetade, tillsammans med de nationella resolutionsmyndigheterna, på harmoniseringen av förfarandet för att det totala beloppet meddelas samtliga institut. Detta arbete ledde till två resultat: – 2017 års beslut om bästa beräkningsmetod. Detta beslut hade till syfte att förklara den metod som använts för att beräkna förhandsbidragen för 2017. Det införlivade de förberedande rättsakterna avseende den beräkning som nämnden gjort i tidigare skeden. De nationella myndigheterna meddelade alla institutionerna detta beslut, i samband med övriga meddelanden. – En individuell harmoniserad bilaga för varje institut. Denna handling tillhandahöll instituten de väsentliga uppgifter som använts vid beräkningen, mellankalkylernas värde och det slutgiltiga bidraget. Ett nära samarbete utvecklades med de nationella resolutionsmyndigheterna.

30 Beslut av den 19 november 2018, Iccrea Banca/kommissionen och gemensamma resolutionsnämnden ( T-494/17, EU:T:2018:804, punkt 26), samt tre beslut av samma datum i mål T‑661/16, Credito Fondiario/gemensamma resolutionsnämnden, ej publicerat, EU:T:2018:806; mål T-14/17, Landesbank Baden-Würtemberg/gemensamma resolutionsnämnden, ej publicerat, EU:T:2018:812, och i mål T-42/17, VR-Bank Rheing-Sieg/gemensamma resolutionsnämnden, ej publicerat, EU:T:2018:813. Tribunalen behövde inte uttala sig om den gemensamma resolutionsnämndens uppfattning i något av dessa, eftersom talan om ogiltigförklaring av 2016 års beslut om bidrag till den gemensamma resolutionsfonden väcktes för sent.

31 Jag anser inte att artikel 67.4 i förordningen om den gemensamma resolutionsmekanismen, som ger de nationella resolutionsmyndigheterna befogenhet att uppbära de årliga bidragen och överföra dem till de gemensamma resolutionsfonderna, leder till antagandet att de nationella resolutionsmyndigheterna kan fastställa de årliga bidragen till den gemensamma resolutionsfonden. De nationella resolutionsmyndigheterna har befogenhet att driva in de belopp som den gemensamma resolutionsnämnden har fastställt och vars laglighet den sistnämnda, och inte de nationella resolutionsmyndigheterna, ansvarar för. Omständigheter i samband med indrivningsförfarandet, som rör själva förfarandet, kan angripas vid de nationella domstolarna.

32 Den nationella resolutionsmyndigheten i Spanien, kallad fonden för ordnad omstrukturering av banker (Fondo de Reestructuración Ordenada Bancaria, Frob) angav i sitt meddelande till ett kooperativt kreditinstitut, liknande Iccrea Banca, att det kunde väcka talan vid tribunalen mot den gemensamma resolutionsnämndens beslut om bidragen till den gemensamma resolutionsfonden för 2016. Nämnda institut väckte talan om ogiltigförklaring, vilken nu är anhängig (mål T-323/16, Banco Cooperativo Español/Gemensamma resolutionsnämnden) vid tribunalen.

33 Jag har citerat dess innehåll i punkt 6 i detta förslag till avgörande. I skäl 120 i förordningen om den gemensamma resolutionsmekanismen upprepas att [d]omstolen har jurisdiktion att pröva lagenligheten i de beslut nämnden, rådet och kommissionen antar, i enlighet med artikel [263 FEUF], liksom för att bestämma deras utomobligatoriska ansvar.

34 Domen TWD Textilwerke Deggendorf, punkt 17, och dom av den 25 juli 2018, Georgsmarienhütte m.fl. ( C‑135/16, EU:C:2018:582, punkt 14).

35 Enligt beslut av den 19 november 2018, Iccrea Banca/kommissionen och SRB ( T-494/17, EU:T:2018:804), fick Iccrea Banca kännedom om den gemensamma resolutionsmyndighetens beslut genom den italienska resolutionsmyndighetens skrivelse av den 3 maj 2016, mottagen samma dag, i vilket den informerades dels om att den gemensamma resolutionsnämnden hade beräknat dess förhandsbidrag till den gemensamma resolutionsfonden för 2016, dels om det belopp som banken skulle betala, men banken väckte talan vid tribunalen först ett år senare. Se punkterna 35 och 36 i beslutet.

36 Denna slutsats äventyras inte av att den gemensamma resolutionsnämnden försvarade de nationella domstolarnas behörighet att pröva lagenligheten av beslut om ordinarie bidrag till den gemensamma resolutionsfonden.

37 För att det ska vara möjligt för en enskild att i ett mål vid en nationell domstol göra gällande att bestämmelser i en unionsakt, som utgör den rättsliga grunden för ett nationellt beslut som rör den enskilde, är ogiltiga måste denne således ha väckt talan om ogiltigförklaring enligt artikel 263 fjärde stycket FEUF mot denna unionsakt inom den föreskrivna fristen eller avstått från att väcka talan på grund av att vederbörande saknade talerätt (se, för ett liknande resonemang, dom av den 17 februari 2011, Bolton Alimentari, C‑494/09, EU:C:2011:87, punkterna 22 och 23, dom av den 28 mars 2017, Rosneft, C‑72/15, EU:C:2017:236, punkt 67, och dom av den 25 juli 2018, Georgsmarienhütte m.fl., C‑135/16, EU:C:2018:582, punkt 17).

38 [D]en omständigheten att en fysisk eller juridisk person för att kunna bestrida en unionsakts lagenlighet måste väcka en talan om ogiltigförklaring med stöd av artikel 263 FEUF när dennes talerätt i den mening som avses i fjärde stycket i samma artikel är ställd utom allt tvivel, inte påverkar denna persons möjlighet att bestrida lagenligheten av nationella genomförandebestämmelser avseende nämnda unionsakt vid de behöriga nationella domstolarna (dom av den 25 juli 2018, Georgsmarienhütte m.fl., C‑135/16, EU:C:2018:582, punkt 22).

39 Dom av den 22 oktober 1987 ( 314/85, EU:C:1987:452, punkterna 15–18). Se även dom av den 6 oktober 2015, Schrems ( C‑362/14, EU:C:2015:650, punkt 62), och dom av den 28 mars 2017, Rosneft ( C‑72/15, EU:C:2017:236, punkterna 78 och 79).

40 För ett liknande resonemang: När nationella domstolar fäller avgöranden om sådana avtal, beslut eller förfaranden enligt bland annat artikel 101 FEUF som redan är föremål för ett beslut av kommissionen får de inte fatta beslut som strider mot det beslut som kommissionen har fattat. Denna princip gäller även när talan väcks vid de nationella domstolarna om ersättning för skada på grund av en kartell eller ett annat förfarande som strider mot artikel 101 FEUF, när överträdelsen har konstaterats i ett beslut från kommissionen (dom av den 14 september 2000, Masterfoods och HB, C‑344/98, EU:C:2000:689, punkt 52, och dom av den 6 november 2012, Otis m.fl., C‑199/11, EU:C:2012:684, punkterna 50 och 51).

41 De övriga faktorerna är: b) Stabiliteten och variationen i företagets finansieringskällor och obelastade och höglikvida tillgångar. c) Institutets finansiella situation. d) Sannolikheten för att en ordnad resolution av institutet inleds. e) Omfattningen av tidigare extraordinärt offentligt finansiellt stöd till institutet. f) Komplexiteten i institutets struktur och möjligheten till dess resolution. g) Institutets betydelse för stabiliteten i det finansiella systemet eller ekonomin i en eller flera av unionens medlemsstater. h) Att institutet ingår i ett institutionellt skyddssystem.

42 Rådets sjunde direktiv 83/349/EEG av den 13 juni 1983 grundat på artikel 54.3 g i fördraget om sammanställd redovisning (EGT L 193, 1983, s. 1).

43 Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/34/EU av den 26 juni 2013 om årsbokslut, koncernredovisning och rapporter i vissa typer av företag, om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/43/EG och om upphävande av rådets direktiv 78/660/EEG och 83/349/EEG (EUT L 182, 2013, s. 19).

44 Se artikel 22.1 och 22.2 i direktiv 2013/34.

45 Vid förhandlingen upplyste Banco de Italia om att kreditkassorna inte kunde ingå i koncerner i Italien före en lagstiftningsreform som trädde i kraft år 2019, vilket var det år då Iccrea och olika kreditkassor bildade en bankkoncern med tillstånd från ECB.

46 Beslutet om hänskjutande punkt 3.1.

47 Iccrea Banca tillhandahåller i synnerhet en portfölj av tjänster till kreditkassor för att dessa på ett strukturerat sätt ska ha tillgång till cash pooling-lösningar både hos ECB och på marknaden mot att det läggs upp en kredit som säkras genom värdepapper, vilket innebär att de enskilda kreditkassorna har möjlighet – vilket de annars inte skulle ha – att utföra refinansieringstransaktioner med ECB eller ha tillgång till finansmarknader.

48 Följande villkor gäller:a) Det finns inte några rådande eller förutsebara väsentliga praktiska eller rättsliga hinder för att moderföretaget snabbt ska kunna överföra medel ur kapitalbasen eller återbetala skulder. b) Moderföretaget uppfyller behöriga myndigheters krav på sund förvaltning av dotterföretaget och har åtagit sig att, med samtycke av den behöriga myndigheten, svara för dotterföretagets åtaganden, alternativt löper dotterföretaget endast försumbara risker. c) Moderföretagets förfaranden för bedömning, värdering och kontroll av risker omfattar även dotterföretaget. d) Moderföretaget innehar mer än 50 % av rösträtten knuten till aktier och andelar i dotterföretagets kapital eller har rätt att utse eller avsätta en majoritet av medlemmarna i dotterföretagets ledningsorgan.

49 Enligt artikel 3.27 i delegerad förordning 2015/63 avses med utvecklingsbank ett företag eller en enhet som inrättas på central eller regional myndighetsnivå i en medlemsstat och som beviljar subventionerade lån på icke-konkurrensutsatt och icke-vinstdrivande grund, med syfte att främja myndighetens allmänpolitiska mål, förutsatt att den myndigheten har en skyldighet att skydda företagets eller enhetens ekonomiska grund och upprätthålla dess existens under hela dess livslängd eller förutsatt att åtminstone 90 % av företagets eller enhetens ursprungliga finansiering eller av dess subventionerade beviljade lån direkt eller indirekt garanteras av den myndigheten.

50 Var och en av de berörda koncernenheterna ska vara etablerad i unionen, helt och fullt omfattas av samma konsolidering och vara föremål för centraliserad riskbedömning, riskmätning och riskkontroll, och det får inte finnas några rådande eller förutsebara väsentliga praktiska eller rättsliga hinder för en snabb återbetalning av de berörda skulderna när de förfaller.

51 Se skälen 8 och 9 i delegerade förordning 2015/63.