Förslag till avgörande av generaladvokat Campos Sánchez-Bordona föredraget den 15 januari 2020
1 Originalspråk: spanska.
2 Målen C‑293/12 och C‑594/12, nedan kallad domen Digital Rights, EU:C:2014:238.
3 Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/24/EG av den 15 mars 2006 om lagring av uppgifter som genererats eller behandlats i samband med tillhandahållande av allmänt tillgängliga elektroniska kommunikationstjänster eller allmänna kommunikationsnät och om ändring av direktiv 2002/58/EG (EUT L 105, 2006, s. 54).
4 Målen C‑203/15 och C‑698/15, nedan kallad domen Tele2 Sverige och Watson, EU:C:2016:970.
5 Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/58/EG av den 12 juli 2002 om behandling av personuppgifter och integritetsskydd inom sektorn för elektronisk kommunikation (direktiv om integritet och elektronisk kommunikation) (EGT L 201, 2002, s. 37).
6 Mål C‑207/16, nedan kallad domen Ministerio Fiscal, EU:C:2018:788.
7 Förutom förevarande mål (mål C‑520/18, Ordre des barreaux francophones et germanophone m.fl.) handlar det om de förenade målen C‑511/18 och C‑512/18, La Quadrature du Net m.fl., och mål C‑623/17, Privacy International.
8 Målet Privacy International, C‑623/17.
9 Målet Ordre des barreaux francophones et germanophone m.fl., C‑520/18.
10 Förenade målen La Quadrature du Net m.fl., C‑511/18 och C‑512/18.
11 Lagen av den 29 maj 2016 om insamling och lagring av uppgifter inom sektorn för elektronisk kommunikation, nedan kallad lagen av den 29 maj 2016 (Moniteur belge av den 18 juli 2016, s. 44717).
12 Lagen av den 13 juni 2005 om elektronisk kommunikation, nedan kallad 2005 års lag (Moniteur belge av den 20 juni 2005, s. 28070).
13 Lagen av den 30 november 1998 om underrättelse- och säkerhetstjänster, nedan kallad 1998 års lag (Moniteur belge av den 18 december 1998, s. 40312).
14 Dom nr 84/2015, Moniteur belge av den 11 augusti 2015.
15 Punkt 40 och följande punkter.
16 Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (EGT L 281, 1995, s. 31). Se artikel 1.2 i direktiv 2002/58. Direktiv 95/46 har, med verkan från den 25 maj 2018, upphävts genom förordning nr 2016/679. I den mån direktiv 2002/58 hänvisar till direktiv 95/46 eller inte föreskriver egna regler, måste således bestämmelserna i den förordningen beaktas (se artikel 94.1 och 94.2 i förordning nr 2016/679).
17 Domen Tele2 Sverige och Watson, punkterna 82 och 83.
18 Ibidem, punkt 85 och där angiven rättspraxis.
19 Ibidem, punkt 87. Min kursivering.
20 Ibidem, punkt 86 och där angiven rättspraxis.
21 Ibidem, artikel 86, in fine.
22 Ibidem, punkt 90.
23 Ibidem, punkt 91 och där angiven rättspraxis.
24 Ibidem, punkt 93 och där angiven rättspraxis.
25 Ibidem, punkt 89.
26 Användningen av detta adverb i punkt 95 i domen Tele2 Sverige och Watson bygger på skäl 11 i direktiv 2002/58.
27 Domen Digital Rights, punkt 48. I föreliggande fall är unionslagstiftarens utrymme för skönsmässig bedömning begränsat med hänsyn till den stora betydelse som skyddet för personuppgifter har för den grundläggande rätten till respekt för privatlivet och med hänsyn till det långtgående och allvarliga ingrepp i denna rätt som direktiv 2006/24 innebär. Det ska därför göras en strikt kontroll.
28 Domen Tele2 Sverige och Watson, punkt 96 och där angiven rättspraxis.
29 Domen Digital Rights, punkt 51. Se även domen Tele2 Sverige och Watson, punkt 103.
30 Domen Digital Rights, punkt 65, och domen Tele2 Sverige och Watson, punkt 100.
31 Domen Tele2 Sverige och Watson, punkt 97. Min kursivering.
32 Bland dessa uppgifter ingår abonnentens eller den registrerade användarens namn och adress, det uppringande telefonnumret, det uppringda numret och IP-adressen för internettjänster.
33 Domen Tele2 Sverige och Watson, punkt 98.
34 Ibidem, punkt 98.
35 Ibidem, punkt 99.
36 Ibidem, artikel 99, in fine.
37 Ibidem, punkt 100.
38 Ibidem, punkt 102.
39 Ibidem, punkt 104.
40 Ibidem, punkt 105.
41 Ibidem, punkt 106.
42 Ibidem, punkt 105.
43 Ibidem, punkt 106.
44 Ibidem, punkt 107.
45 Ibidem, punkt 108. Min kursivering.
46 Ibidem, punkt 109. Den måste särskilt precisera under vilka omständigheter och villkor en sådan lagringsåtgärd får vidtas i förebyggande syfte, vilket säkerställer att lagringen begränsas till vad som är strängt nödvändigt.
47 Ibidem, punkt 110.
48 Ibidem, punkt 111.
49 Ibidem, punkt 113.
50 Ibidem, punkt 115.
51 Ibidem, punkt 116.
52 Ibidem, punkt 117.
53 Ibidem, punkt 118.
54 Ibidem, punkt 119.
55 Idem.
56 Idem. Min kursivering.
57 Idem.
58 Utöver vid terrorism skulle en sådan mer omfattande tillgång kunna motiveras vid ett IT‑angrepp i stor skala mot känslig statlig infrastruktur eller ett hot med anknytning till kärnvapenspridning.
59 Domen Tele2 Sverige och Watson, punkt 120.
60 Ibidem, punkt 121.
61 Ibidem, punkt 122.
62 Domen Ministerio Fiscal, punkt 53.
63 Ibidem, punkt 56.
64 Ibidem, punkt 57.
65 Ibidem, punkt 59. Det rörde sig om tillgång till de telefonnummer som svarar mot SIM-korten samt identitetsuppgifter för innehavarna av dessa kort, såsom deras för- och efternamn och eventuellt adress. Dessa uppgifter rör däremot inte, vilket såväl den spanska regeringen som åklagarmyndigheten bekräftat vid förhandlingen, den kommunikation som ägt rum med den stulna mobiltelefonen eller telefonens geografiska position.
66 Ibidem, punkt 60.
67 Domen Ministerio Fiscal, punkt 49.
68 Medlemsstaterna deltar sedan år 2017 i en arbetsgrupp som har till syfte att anpassa deras lagstiftningar till de kriterier som fastställts i domstolens praxis inom detta område (Arbetsgruppen för informationsutbyte och uppgiftsskydd (DAPIX)).
69 Under alla förhållanden omfattas fastställandet av dessa undersökningstekniker och bedömningen av deras effektivitet av medlemsstaternas utrymme för skönsmässig bedömning.
70 Domen Digital Rights, punkt 57, och domen Tele2 Sverige och Watson, punkt 105.
71 Uppgifter som inte är helt oumbärliga och objektivt nödvändiga för att förebygga och bekämpa brott och skydda den allmänna säkerheten undantas från lagringsskyldigheten. Det bör bland annat anges, beroende på vilket syfte som eftersträvas, vilken typ av abonnentuppgifter, trafikuppgifter och lokaliseringsuppgifter som måste lagras för att uppnå detta syfte. Bland annat undantas uppgifter som inte anses oumbärliga för utredning och lagföring av brott.
72 En metod där namnen byts ut mot alias så att uppgifterna inte längre kan knytas till ett namn. Till skillnad från vid anonymisering, innebär pseudoanonymisering att uppgifterna åter kan knytas till den berörda personens namn.
73 Man skulle kunna undersöka möjligheten att anpassa lagringsperioderna till den kategori av uppgifter det rör sig om, med beaktande av hur allvarligt intrånget i personernas privatliv är. Det bör dessutom föreskrivas att uppgifterna ska utplånas permanent i slutet av lagringsperioden.
74 Man skulle kunna överväga möjligheten att inte ålägga alla leverantörer av elektroniska kommunikationstjänster en lagringsskyldighet, utan basera skyldigheten på leverantörernas storlek och vilken typ av tjänster de erbjuder och till exempel undanta sådana leverantörer som erbjuder högspecialiserade tjänster.
75 Tillståndssystemen skulle kunna bygga på periodiska utvärderingar av hoten i varje medlemsstat. Det bör säkerställas att kopplingen mellan de lagrade uppgifterna och det eftersträvade syftet görs och anpassas efter den särskilda situation som föreligger i varje medlemsstat. De lagringstillstånd som beviljats leverantörerna skulle således kunna medföra att vissa typer av uppgifter lagras under en viss tid, beroende på utvärderingen av hotet. Sådana tillstånd skulle kunna beviljas av en domstol eller en oberoende förvaltningsmyndighet och de skulle kunna medföra periodiska kontroller av om lagringen är nödvändig.
76 Detta tycks vara det system som tillämpas i Förbundsrepubliken Tyskland, vars regering vid förhandlingen påpekade att lagringstiden för trafikuppgifter enligt tysk lagstiftning är tio veckor, medan lagringstiden för lokaliseringsuppgifter bara är fyra veckor. Republiken Frankrike anser däremot att det är nödvändigt med en period på ett år för lagring av trafikuppgifter och lokaliseringsuppgifter. Enligt den medlemsstaten skulle en kortare lagringsperiod än ett år medföra att kriminalpolisens arbete blev mindre effektivt.
77 Det ska naturligtvis säkerställas att leverantörerna av elektroniska kommunikationstjänster raderar uppgifterna permanent vid lagringsperiodens slut (med undantag av de uppgifter som får fortsätta att lagras för affärsmässigt bruk enligt direktiv 2002/58).
78 Vid förhandlingen uppgav den franska regeringen att uppgifter om URL var undantagna från de uppkopplingsuppgifter för vilka lagen föreskriver en allmän lagringsskyldighet.
79 Ackerman, B., The Emergency Constitution, Yale Law Journal, vol. 113, 2004, s. 1029–1092; Ferejohn, J. och Pasquino, P., The Law of the Exception: A Typology of Emergency Powers, International Journal of Constitutional Law, vol. 2, 2004, s. 210–239.
80 Förslag till avgörande i de förenade målen C‑511/18 och C‑512/18, punkt 95 och följande punkter.
81 Denna formulering är hämtad från den andra tolkningsfrågan, in fine. Hänvisningen till elektroniska kommunikationsmedel förklarar varför frågan tar upp ytterligare en positiv skyldighet som åvilar staterna, nämligen den som följer av artikel 8 i stadgan när det gäller skydd av personuppgifter. Den dubbla hänvisningen till artikel 8 i stadgan visar att den hänskjutande domstolen anser att rättigheterna i stadgan, beroende på deras art, har en dubbel uppgift: som gräns för den omtvistade skyldigheten och som motivering till denna skyldighet.
82 Denna skyldighet att säkerställa ett faktiskt åtnjutande tar sig uttryck i ett påbud rörande resultat för myndigheterna i välfärdsstaten, där det inte bara är det formella erkännandet av rättigheterna som har betydelse utan även det praktiska genomförandet av deras materiella innehåll.
83 Europadomstolen, dom av den 2 december 2008, K.U. mot Finland (CE:ECHR:2008:1202JUD000287202), § 46.
84 I detta sammanhang anser jag att till de rättigheter som den hänskjutande domstolen hänvisar till (som gränser för den omtvistade skyldigheten, inte som en motivering av den) skulle kunna läggas rätten till ett effektivt rättsmedel (artikel 47 i stadgan) eller rätten till försvar (artikel 48 i stadgan), vars eventuella åsidosättande också har varit föremål för debatt i de nationella målen. I själva beslutsdelen i beslutet att begära förhandsavgörande nämns emellertid bara artiklarna 7, 8, 11 och 52.1 i stadgan.
85 Europadomstolen, dom av den 28 oktober 1998, Osman mot Förenade kungariket (CE:ECHR:1998:1028JUD002345294), § 116.
86 Ibidem, punkt 116 in fine. Det måste säkerställas att polisen utövar sin befogenhet att bekämpa och förebygga brott med fullt iakttagande av lagliga metoder och de andra garantier som på ett berättigat sätt begränsar omfattningen av dess brottsutredande handlingar. Se även Europadomstolens dom av den 2 december 2008, K.U. mot Finland (CE:ECHR:2008:1202JUD000287202), § 48. På liknande sätt har domstolen i punkt 49 i dom av den 29 juli 2019, Gambino och Hyka ( C‑38/18, EU:C:2019:628) slagit fast att den rättighet som föreskrivs till förmån för ett brottsoffer inte kan påverka möjligheten för den tilltalade att faktiskt åtnjuta sina rättigheter.
87 Det är även motiverat för att svara på ett samtal till en räddningstjänst eller för att hitta en försvunnen person, när det föreligger en överhängande fara för personens hälsa.
88 Se punkt 60 i detta förslag till avgörande.
89 Domen Tele2 Sverige och Watson, punkt 118.
90 Artikel 126, i dess lydelse enligt lagen av den 29 maj 2016.
91 Huruvida åklagarmyndigheten är lämpad att besluta om åtgärder av det här slaget är omtvistat i målet C‑746/18, HK/Prokuratur, vilket ännu inte har avgjorts.
92 Åklagarmyndigheten är behörig att begära ut identitetsuppgifter från operatörer, genom ett motiverat skriftligt beslut (det får vara muntligt i brådskande fall) som visar att åtgärden är proportionerlig med hänsyn till respekten för privatlivet och subsidiär till andra utredningsskyldigheter. Vid brott på vilka inte kan följa fängelse i ett år eller mer, får åklagarmyndigheten bara begära ut uppgifter för en period av sex månader före beslutet.
93 Det är undersökningsdomaren som är behörig att ålägga operatörerna spårning av elektronisk kommunikation eller av lagrade trafik- eller lokaliseringsuppgifter, och denne får besluta om en sådan åtgärd om det finns allvarliga indicier på att ett brott har begåtts på vilket vissa straff kan följa, genom ett motiverat skriftligt beslut (det får vara muntligt i brådskande fall) som omfattas av samma krav på proportionalitet och subsidiaritet som de som gäller för åklagarmyndigheten. Det finns vissa undantag när åtgärden riktar sig mot vissa skyddade yrkesgrupper (till exempel advokater eller läkare).
94 Beslutet ska, alltefter omständigheterna, innehålla uppgifter om vilka fysiska eller juridiska personer, sammanslutningar eller de facto-grupper, föremål, platser eller händelser eller vilken information som omfattas av den särskilda metoden. Det bör även anges vilket samband som finns mellan syftet med de begärda uppgifterna och det potentiella hot som motiverar just denna metod.
95 Förvaltningskommittén för tillsyn över särskilda och extraordinära metoder för insamling av uppgifter som används av underrättelse-och säkerhetstjänsterna (BIM-kommittén) och Ständiga kommittén för kontroll av underrättelsetjänsterna (R-kommittén). Den belgiska regeringen har uppgett att BIM-kommittén har ansvar för uppföljningen av de sökmetoder som underrättelse- och säkerhetstjänsterna använder, över vilka den utövar en kontroll i första ledet. Denna kommitté, som är sammansatt av domare, utför sina uppgifter helt självständigt. Det finns även en oberoende kontroll i andra ledet, som utövas av R-kommittén.
96 Det är tillåtet för utredning och lagföring av brott enligt artiklarna 114 (nätsäkerhet), 124 (konfidentialitet för elektronisk kommunikation) och 126 (lagring av uppgifter och tillgång) i lagen av den 13 juni 2005 om elektronisk kommunikation.
97 Jag hänvisar till punkt 60 i detta förslag till avgörande.
98 Dom av den 28 juli 2016, Association France Nature Environnement ( C‑379/15, EU:C:2016:603, punkt 33).
99 Punkt 100 i kommissionens skriftliga yttrande.
100 Mål C‑41/11, EU:C:2012:103.
101 Dom av den 28 februari 2012, Inter-Environnement Wallonie och Terre wallonne ( C‑41/11, EU:C:2012:103, punkt 58). I punkt 34 i sin dom av den 28 juli 2016, Association France Nature Environnement ( C‑379/15, EU:C:2016:603), drog domstolen slutsatsen av det konstaterandet att domstolen avser att utifrån varje enskilt fall och undantagsvis ge en nationell domstol möjlighet att anpassa verkningarna av att en nationell bestämmelse som befunnits strida mot unionsrätten ogiltigförklaras.
102 Mål C‑411/17, EU:C:2019:622, punkt 178.
103 Dom av den 28 februari 2012, Inter-Environnement Wallonie och Terre wallonne ( C‑41/11, EU:C:2012:103, punkt 57).
104 Dom av den 28 februari 2012, Inter-Environnement Wallonie och Terre wallonne ( C‑41/11, EU:C:2012:103, punkt 62).
105 Punkt 45 i den danska regeringens skriftliga yttrande.