Förslag till avgörande av generaladvokat Michal Bobek föredraget den 16 januari 2020

1 Originalspråk: engelska.

2 EUT L 142, 2012, s. 1.

3 Dom av den 15 oktober 2015, Covaci ( C‑216/14, EU:C:2015:686) (nedan kallad domen i målet Covaci), och dom av den 22 mars 2017, Tranca m.fl. ( C‑124/16, C‑188/16 och C‑213/16, EU:C:2017:228) (nedan kallad domen i målet Tranca).

4 Då primärrätten fortfarande är tillämplig och relevant, till och med när det finns mer detaljerade bestämmelser i sekundärrätten. Se nyligen, inom ramen för körkort och förhållandet mellan bestämmelserna om fri rörlighet och icke-diskriminering i fördraget respektive Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/126/EG av den 20 december 2006 om körkort (EUT L 403, 2006, s. 18), dom av den 26 oktober 2017, I ( C‑195/16, EU:C:2017:815).

5 Exempelvis den faktiska frågan om den tilltalades yrkessituation och det klargörande som krävs i samband med denna angående vilka bestämmelser i fördraget som egentligen skulle vara tillämpliga på den tilltalade (huruvida det är bestämmelserna om arbetstagare, etablering eller frihet att tillhandahålla tjänster).

6 Se ovan, fotnot 3.

7 Med tillämpning av principen jura (Europaea) novit curia (Europaea) – se för ett liknande resonemang, exempelvis, dom av den 19 september 2013, Betriu Montull ( C‑5/12, EU:C:2013:571, punkterna 40 och 41, och där angiven rättspraxis).

8 Min kursivering.

9 I förevarande mål enligt 44 § StPO.

10 Se, särskilt, skälen 3, 8 och 41 i direktiv 2012/13.

11 Min kursivering.

12 Domen i målet Covaci, punkt 20.

13 Vilken har återgetts ovan i punkt 12 i detta förslag till avgörande.

14 Se, för ett liknande resonemang, förslag till avgörande av generaladvokaten Bot i målet Covaci ( C‑216/14, EU:C:2015:305, punkt 32).

15 Se skäl 41 i direktiv 2012/13, och allmänt artikel 52.3 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

16 Se, för ett liknande resonemang, domen i målet Covaci, punkt 62, och domen i målet Tranca, punkt 37.

17 Se, för ett liknande resonemang, domen i målet Covaci, punkt 63, och domen i målet Tranca, punkt 38.

18 Se, för ett liknande resonemang, domen i målet Covaci, punkt 65, och domen i målet Tranca, punkt 40.

19 Se, för ett liknande resonemang, domen i målet Covaci, punkt 68.

20 Se, för ett liknande resonemang, domen i målet Tranca, punkterna 41 och 42.

21 Se, för ett liknande resonemang, domen i målet Covaci, punkt 67, och domen i målet Tranca, punkterna 45 och 46.

22 Se, för ett liknande resonemang, domen i målet Tranca, punkterna 48 och 49.

23 Den hänskjutande domstolen har bland annat hänvisat till 176 §, 178 § punkt 1 och 180–182 § Zivilprocessordnung (tyska tvistemålslagen).

24 Detta gäller även med avseende på omfattningen av målet, som har beskrivits ovan i punkterna 23–27 i detta förslag till avgörande.

25 Ovan, punkterna 41–43, i detta förslag till avgörande.

26 Man kan utgå från att inte ens personer som låter sig underhållas av Kafkas skrifter som litterära verk skulle finna det underhållande att försättas i Josef K:s situation och åklagas (och även dömas för brott utan att själv ha närvarit vid rättegången) utan att få reda på varför (Kafka, Franz, Der Proceß (Processen), 4:e upplagan, Fischer, Frankfurt am Main, 2011).

27 Hur det går till kan bero på det nationella domstolssystemets särdrag. Exempelvis kanske ett domstolsbeslut endast vinner relativ rättskraft, och villkoras av att vederbörande delges på vederbörligt sätt, eller så kanske det vinner laga kraft och sedan upphävs efter ansökan. Såvitt jag förstår är (o)möjligheten att göra en sådan dogmatisk tolkning i tysk rätt en av de frågor som den hänskjutande domstolen och den tyska regeringen har olika uppfattningar om.

28 I begäran om förhandsavgörande har den hänskjutande domstolen angett att detta är fallet, och det har inte bestritts av den tyska regeringen.

29 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 5 oktober 2004, Pfeiffer m.fl. ( C‑397/01–C‑403/01, EU:C:2004:584, punkt 113 och där angiven rättspraxis).

30 Se, exempelvis, den nyligen avgjorda domen av den 24 juni 2019, Popławski ( C‑573/17, EU:C:2019:530, punkt 74).

31 I detta läge ska jag inte ens ta upp den intressanta frågan vilken information om sina rättigheter en person i förarens situation ska ges, vilka nationella myndigheter som ska ge den och när (och huruvida och hur denna skyldighet i sådana fall har uppfyllts i förevarande mål).

32 För att bara ta ett exempel kanske en person inte får ta en viss anställning i Tyskland om denne tidigare har varit straffad, vilket vederbörande emellertid inte känner till att han eller hon har varit.

33 För att vara tydlig är Tyskland sannerligen inte den enda medlemsstaten som tillämpar rättsliga antaganden eller rättsliga fiktioner i vissa fall vad gäller delgivning av handlingar. Vad jag dock anser relativt ovanligt är systemet med att utse ett delgivningsombud som har rätt att företräda den misstänkta eller tilltalade personen i alla aspekter, men vilka samtidigt knappast har några skyldigheter att ta verklig kontakt med den misstänkta eller tilltalade personen. Detta gör att hela tankesättet som sådant faller mellan två stolar. Det är varken riktig representation eller riktig delgivning.

34 Rådets resolution av den 30 november 2009 om en färdplan för att stärka misstänkta eller åtalade personers processuella rättigheter vid straffrättsliga förfaranden (EUT C 295, 2009, s. 1) och Europeiska rådet, Stockholmsprogrammet – ett öppet och säkert Europa i medborgarnas tjänst och för deras skydd, punkt 2.4 (EUT C 115, 2010, s. 1).

35 Se, särskilt, Europaparlamentets och rådets direktiv 97/67/EG av den 15 december 1997 om gemensamma regler för utvecklingen av gemenskapens inre marknad för posttjänster och för förbättring av kvaliteten på tjänsterna (EGT L 15, 1998, s. 14), i dess lydelse efter ändringar.

36 Se, särskilt, skälen 11 och 13 i direktiv 97/67.

37 Europaparlamentets och rådets förordning av den 13 november 2007 om delgivning i medlemsstaterna av rättegångshandlingar och andra handlingar i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur (delgivning av handlingar) och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1348/2000 (EUT L 324, 2007, s. 79).

38 Se, exempelvis, dom av den 16 september 2015, Alpha Bank Cyprus ( C‑519/13, EU:C:2015:603), och dom av den 2 mars 2017, Henderson ( C‑354/15, EU:C:2017:157).

39 Se, som exempel (och utan att jag uttalar mig om dess eventuella tillämplighet i förevarande mål), artikel 7.2 g i rådets rambeslut 2005/214/RIF av den 24 februari 2005 om tillämpning av principen om ömsesidigt erkännande på bötesstraff (EUT L 76, 2005, s. 16).

40 Detta var utgångspunkten i såväl domen i målet Covaci som domen i målet Tranca – se ovan, punkterna 41 och 42.