Förslag till avgörande av generaladvokat Manuel Campos Sánchez-Bordona föredraget den 12 september 2019

1 Originalspråk: spanska.

2 Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/48/EG av den 29 april 2004 om säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter (EUT L 157, 2004, s. 45, och rättelse i EUT L 157, 2004, s. 16).

3 Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/24/EG av den 23 april 2009 om rättsligt skydd för datorprogram (EUT L 111, 2009, s. 16). Genom direktiv 2009/24 kodifieras innehållet i rådets direktiv 91/250/EEG av den 14 maj 1991 om rättsligt skydd för datorprogram (EGT L 122, 1991, s. 42; svensk specialutgåva, område 17, volym 1, s. 111), som dessförinnan hade ändrats.

4 Direktiv 2009/24 har införlivats med Code de la propriété intellectuelle (lagen om immateriella rättigheter) (nedan kallad CPI).

5 Vilket ändrades genom ett tillägg av den 1 april 2012.

6 IT Development hade dessförinnan yrkat att ett beslag skulle göras i lokaler tillhörande ett annat bolag som var en underleverantör till Free Mobile, vilket skedde den 22 maj 2015.

7 Den hänvisar här till två artiklar i CPI: Artikel L. 613–8 tredje stycket, som handlar om patentlicenser, och artikel L. 714–1, som rör varumärkeslicenser.

8 Domstolen har tolkat artikel 1.2 i direktiv 91/250 så att den innefattar ett datorprograms alla uttrycksformer, däribland källkoden (dom av den 22 december 2010, Bezpečnostní softwarová asociace, C‑393/09, EU:C:2010:816, punkt 35).

9 Beträffande undantagen från ensamrätterna enligt artikel 5 i direktiv 91/250 (som är identisk med artikel 5 i direktiv 2009/24) inom ramen för ett licensavtal, se dom av den 2 maj 2012, SAS Institute Inc. ( C‑406/10, EU:C:2012:259).

10 Målet kommissionen/Systran och Systran Luxembourg ( C‑103/11 P, nedan kallad domen Systran, EU:C:2013:245).

11 Europaparlamentets och rådets förordning av den 11 juli 2007 om tillämplig lag för utomobligatoriska förpliktelser (Rom II) (EUT L 199, 2007, s. 40).

12 Europaparlamentets och rådet förordning (EU) av den 12 december 2012 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (EUT, L 351, 2012, s. 1).

13 I allmänhet vad beträffar domstols behörighet, preskriptionstiden för respektive talan, bevisning eller ersättningens omfattning.

14 Se fotnot 7 ovan, vilken avspeglar hänvisningen till de därmed förknippade franska lagarna som den hänskjutande domstolen nämner.

15 Vad beträffar patent, i artikel 43 i den misslyckade Luxemburgkonventionen av den 15 december 1975, vilken ratificerades av Frankrike (Loi n.o 77–681 av den 30 juni 1977, JO av den 1 juli 1977, s. 3479). Vad beträffar varumärken är det resultatet av införlivandet av artikel 8.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/95/EG av den 22 oktober 2008 om tillnärmningen av medlemsstaternas varumärkeslagar (EUT L 299, 2008, s. 25). Denna bestämmelse återkommer i artikel 25.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/2436 av den 16 december 2015 för tillnärmning av medlemsstaternas varumärkeslagstiftning (EUT L 336, 2015, s. 1). Se även artikel 25.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001 av den 14 juni 2017 om EU-varumärken (EUT L 154, 2017, s. 1).

16 P. Léger, La nature de la responsabilité dans l’hypothèse de la violation du périmètre d’une licence de logiciel, Recueil Dalloz, 2018, s. 1320, under rubriken I.A.

17 Se artikel 4.2 i direktiv 2009/24, samt dom av den 12 oktober 2016, Ranks och Vasiļevičs ( C‑166/15, EU:C:2016:762).

18 Cour d’appel de Paris (Appellationsdomstolen i Paris) avvisade i sitt beslut av den 10 maj 2016 (Paris, pôle 5, nr 14/25055. https://www.doctrine.fr/d/CA/Paris/2016/R4668A71A97317DB905E0) en talan om intrång i upphovsrätten i ett mål som rörde en tvist mellan parterna om omfattningen av en licens och huruvida den innefattade datorprogram. Ett år tidigare hade Cour d’appel de Versailles (Appellationsdomstolen i Versailles, Frankrike) i dom av den 1 september 2015 (13/08074) slagit fast att en talan rörande användning av programmet till fördel för andra personer som inte angavs när avtalet ingicks var relatif aux droits patrimoniaux concédés et rélève tant de la responsabilité contractuelle que de l’atteinte portée au droit d’auteur. Det finns emellertid andra tolkningar av beslutet: se Hadadd, S., och Casanova, A. (RLDI, 2015, nr 121). Enligt dessa är det möjligt att väcka talan om intrång på grund av användning av programvaran utanför avtalets ram enligt beslut av Cour d’appel de Paris (Appellationsdomstolen i Paris) av den 23 maj 2007, Sté Tech - Airport c/Sté Arkad Informatique et autre, nr 06/09541, RLDI 2007, nr 28, obs. L. Costes et J.-B. Auroux.

19 Målet Systran och Systran Luxembourg/kommissionen ( T‑19/07, EU:T:2010:526).

20 Domen Systran, punkt 62.

21 Se punkt 30 i detta förslag till avgörande.

22 Europaparlamentets och rådets förordning av den 17 juni 2008 om tillämplig lag för utomobligatoriska förpliktelser (Rom I) (EUT L 177, 2008, s. 6).

23 Med undantag av artikel 7, innehåller direktiv 2009/24 inte några processuella bestämmelser.

24 I den franska versionen av artikel 2 hänvisas till de intrång som föreskrivs i den nationella rätten eller i unionsrätten (à toute atteinte aux droits de propriété intellectuelle prévue), medan den tyska, den spanska, den italienska och den portugisiska versionen knyter bestämmelsen till de immateriella rättigheterna. Så sker även i den franska versionen av skäl 13 i direktivet. Artikel 2 i den franska versionen av förslaget till direktiv, KOM(2003) 46 slutlig, pekar i samma riktning och det finns inga förslag till ändring i detta avseende i Europaparlamentets betänkande av den 5 december 2003, A5–0468/2003. Lydelsen av den engelska versionen av artikel 2.1 är neutral och det går inte att avgöra om den följer den franska eller inte. I händelse av bristande överensstämmelse mellan språkversionerna av en unionsrättslig författningstext, ska den aktuella bestämmelsen tolkas med hänsyn till systematiken i och ändamålet med de föreskrifter i vilka den ingår. Det innebär att det får uppfattas så att det är de immateriella rättigheterna som ska omfattas av de nationella lagstiftningarna eller av unionsrätten.

25 Till följd av bedömningen av behovet av harmonisering inom detta område, påpekade kommissionen att det är … viktigt att ta hänsyn till den nationella rättstraditionen och den speciella situationen i varje medlemsstat. Se COM(2003) 46, s. 17. Dessutom är medlemsstaterna bundna av internationella instrument om immateriella rättigheter som förvaltas av WIPO och av avtalet om handelsrelaterade aspekter av immaterialrätter (Trips-avtalet), vilka innehåller bestämmelser om skydd för immateriella rättigheter. I direktivet anges uttryckligen att det inte bör påverka medlemsstaternas internationella åtaganden i dessa instrument (se skäl 4–6).

26 I de olika styckena i artikel L. 331 CPI, regleras tvistemål och anspråk rörande skönlitterära och konstnärliga rättigheter. Bland annat handlar artikel L. 331–1-4 om domar i tvistemål rörande intrång.

27 I gengäld åligger det käranden att styrka programmets originalitet, vilken ligger till grund för dess upphovsrättsliga, inte avtalsrättsliga, skydd. Andra viktiga aspekter, exempelvis preskriptionstider, är identiska oberoende av vilken talan det rör sig om.

28 Dom av den 10 april 2014, ACI Adam m.fl. ( C‑435/12, EU:C:2014:254, punkt 61).

29 Inte heller behandlar det andra aspekter som kan variera beroende på taleform, exempelvis vilket slags domstolar (allmänna eller specialdomstolar) som ska pröva eventuella tvister eller frister för att väcka talan. Även vad beträffar de aspekter som direktiv 2004/48 reglerar, och som skulle införlivas med de nationella rättsordningarna, varierar graden av precision och det innehåller både precisa och mer öppna bestämmelser.

30 Se dom av den 21 juni 2017, W m.fl. ( C‑621/15, EU:C:2017:484, punkt 25).