Förslag till avgörande av generaladvokat Eleanor Sharpston föredraget den 23 april 2020

1 Originalspråk: engelska.

2 Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/104/EG av den 19 november 2008 (EUT L 327, 2008, s. 9).

3 EUT C 303, 2007, s. 1.

4 Skäl 12.

5 Skäl 14.

6 Rådets direktiv 1999/70/EG av den 28 juni 1999 om ramavtalet om visstidsarbete undertecknat av EFS, UNICE och CEEP (EGT L 175, 1999, s. 43).

7 Dom av den 11 april 2013, Della Rocca, C‑290/12, EU:C:2013:235, punkt 29 och där angiven rättspraxis. Domstolen kan även avslå en begäran om förhandsavgörande på denna grund: se dom av den 16 februari 2012, Varzim Sol, C‑25/11, EU:C:2012:94, punkt 29.

8 Dom av den 2 maj 2019, Asendia Spain, C‑259/18, EU:C:2019:346, punkterna 17 och 18 och där angiven rättspraxis.

9 Dom av den 8 maj 2019, Praxair MRC, C‑486/18, EU:C:2019:379, punkt 35 och där angiven rättspraxis.

10 Det rör sig om rådets direktiv 97/81/EG av den 15 december 1997 om ramavtalet om deltidsarbete undertecknat av UNICE, CEEP och EFS (EGT L 14, 1998, s. 9) och rådets direktiv 1999/70, se fotnot 6 ovan.

11 Se skäl 9 och de gemensamma principerna för flexicurity, vilka antogs av rådet den 5 och 6 december 2007 och godkändes av Europeiska rådet i Bryssel den 14 december 2007 (handling nr 16201/07), samt kommissionens meddelande till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén med rubriken Gemensamma principer för flexicurity: Fler och bättre arbetstillfällen med en kombination av flexibilitet och trygghet (COM(2007) 359 slutlig av den 27 juni 2007). Se även förslag till avgörande av generaladvokaten Szpunar i AKT ( C‑533/13, EU:C:2014:2392, punkt 33).

12 Dom av den 17 november 2016, Betriebsrat der Ruhrlandklinik, C‑216/15, EU:C:2016:883, punkt 35, förkortad.

13 Se förslag till avgörande av generaladvokaten Szpunar i AKT, EU: C‑533/13, EU:C:2014:2392, punkterna 30 och 35.

14 Skäl 15.

15 Se Engel, Chris, Regulating temporary work in the European Union: The Agency Directive, i Temporary work in the European Union and the United States, Bulletin of comparative labour relations nr 82, 2013, s. 19.

16 Dom av den 17 november 2016, Betriebsrat der Ruhrlandklinik, C‑216/15, EU:C:2016:883, punkterna 43 och 44.

17 Europeiska kommissionen, Report – Expert Group – Transposition of Directive 2008/104/EC on temporary agency work, augusti 2011, s. 21.

18 EUT C 303, 2007, s. 17.

19 Artikel 156 FEUF föreskriver att [f]ör att nå de mål som anges i artikel 151 och utan att det påverkar tillämpningen av övriga bestämmelser i fördragen, ska kommissionen främja samarbetet mellan medlemsstaterna och underlätta för dem att samordna sina åtgärder på alla de socialpolitiska områden som omfattas av detta kapitel, särskilt i frågor om: - sysselsättning, - arbetsrätt och arbetsvillkor, - grundläggande och kvalificerad yrkesutbildning, - social trygghet, - arbetarskydd, - arbetshygien, - förenings- och förhandlingsrätt.

20 Se Robin-Olivier, Sophie, Article 31: conditions de travail justes et équitables, in Charte des droits fondamentaux de l’Union européenne, Picod, Fabrice, Rizcallah, Cécilia, Van Drooghenbroeck, Sébastien, Bruxelles, Bruylant, 2019, s. 789–805.

21 Se Oxford Dictionary of English. I den franska språkversionen används termen intérimaire där temporary används i den engelska: i direktivets titel, i de bestämmelser som anger dess tillämpningsområde och syfte samt i de grundläggande definitionerna. Detta begrepp definieras som travailler de manière temporaire (i artikel 1 punkt 3.1 b, c, d och e). Intérimaire definieras i den franska ordboken Petit Robert de la langue française som temporär eller kortvarig och temporaire som begränsad i tid. På italienska används begreppen interinale och temporaneamente.

22 Jag noterar att, i mål avseende klausul 5 i ramavtalet om visstidsarbete som bilagts direktiv 1999/70, (utan att påstå att resonemanget som sådant skulle kunna överföras till förevarande mål: se punkt 66 nedan) har domstolen slagit fast att [d]et … inte [kan] anses vara motiverat i den mening som avses i klausul 5 punkt 1 a i ramavtalet att förnya visstidsanställningar för att tillgodose behov som faktiskt inte är tillfälliga utan som tvärtom är permanenta och varaktiga. En sådan användning av visstidsanställningar står nämligen i direkt strid med den premiss som ramavtalet vilar på, det vill säga att tillsvidareanställning är den generella anställningsformen, även om visstidsanställningar är kännetecknande för vissa branscher, yrken och verksamheter (min kursivering). Se dom av den 19 mars 2020, Sánchez Ruiz m.fl., C‑103/18 och C‑429/18, EU:C:2020:219, punkt 76 och där angiven rättspraxis.

23 Den dom som är principiellt viktig för när vertikal direkt effekt föreligger är domen av den 12 juli 1990, Foster mot British Gas, C‑188/89, EU:C:1990:313. Se, mer nyligen, dom av den 10 oktober 2017, Farrell C‑413/15, EU:C:2017:745, tillsammans med mitt förslag till avgörande i det målet (EU:C:2017:492).

24 Dom av den 17 mars 2015, AKT, C‑533/13, EU:C:2015:173, punkterna 23 och 32.

25 Dom av den 25 oktober 2018, C‑331/17, EU:C:2018:859 (nedan kallad domen i målet Sciotto).

26 I klausul 5 i ramavtalet om visstidsarbete, som återfinns i bilagan till direktiv 1999/70, föreskrivs i punkt 1 att [f]ör att förhindra missbruk som uppstår genom användandet av på varandra följande visstidsanställningskontrakt eller visstidsanställningsförhållanden, så skall medlemsstaterna, efter samråd med arbetsmarknadens parter i enlighet med nationell lagstiftning, kollektivavtal eller praxis, och/eller arbetsmarknadens parter, där det inte finns likvärdiga lagliga åtgärder för att förhindra missbruk, på ett sätt som tar hänsyn till behoven i särskilda branscher och/eller till kategorier av arbetstagare, införa en eller fler av följande åtgärder: a) bestämmelser om objektiva grunder för förnyad visstidsanställning, b) bestämmelser om en övre sammanlagd tidsgräns för flera på varandra följande visstidsanställningar, c) bestämmelser om hur många gånger en visstidsanställning får förnyas.

27 Dom av den 25 oktober 2018, Sciotto, C‑331/17, EU:C:2018:859, punkt 32, min kursivering.

28 Dom av den 25 oktober 2018, Sciotto, C‑331/17, EU:C:2018:859, punkt 39.

29 Dom av den 25 oktober 2018, Sciotto, C‑331/17, EU:C:2018:859, punkt 40 och där angiven rättspraxis.

30 Dom av den 25 oktober 2018, Sciotto, C‑331/17, EU:C:2018:859, punkt 72 och domslutet.

31 Det framgår även tydligt av domstolens praxis att direktiv 1999/70 och direktiv 2008/104 har olika tillämpningsområden. Direktiv 1999/70 är således inte tillämpligt på visstidsanställningsförhållandet för en arbetstagare som ett bemanningsföretag ställer till förfogande för ett kundföretag. Se dom av den 11 april 2013, Della Rocca, C‑290/12, EU:C:2013:235, punkt 42.

32 Dom av den 25 oktober 2018, Sciotto, C‑331/17, EU:C:2018:859, punkterna 64 och 65.

33 Dom av den 25 oktober 2018, Sciotto, C‑331/17, EU:C:2018:859, punkt 67, dom av den 5 oktober 2004, Pfeiffer m.fl. mot Deutsches Rotes Kreuz, Kreisverband Waldhut eV (nedan kallad domen i målet Pfeiffer), C‑397/01 till C‑403/01, EU:C:2004:584, punkt 67.

34 Dom av den 25 oktober 2018, Sciotto, C‑331/17, EU:C:2018:859, punkt 69, min kursivering.

35 Dom av den 5 oktober 2004, Pfeiffer, C‑397/01–C‑403/01, EU:C:2004:584, punkterna 107–119.

36 Dom av den 5 oktober 2004, Pfeiffer, C‑397/01–C‑403/01, EU:C:2004:584, punkt 115.

37 Dom av den 5 oktober 2004, Pfeiffer, C‑397/01–C‑403/01, EU:C:2004:584, punkt 118. Se även förslag till avgörande av generaladvokaten Szpunar i AKT ( C‑533/13, EU:C:2014:2392) gällande artikel 4.1 i direktiv 2008/104, punkt 134. I punkt 135 i detta förslag till avgörande underströk generaladvokaten Szpunar att avsaknaden av särskilda åtgärder för införlivande av artikel 4.1 i direktiv 2008/104 inte utgör hinder för att den nationella domstolen, på grundval av nationell rätt betraktad i sin helhet, kontrollerar om den genom tolkning kan komma fram till en lösning som är förenlig med unionsrätten.