Förslag till avgörande av generaladvokat Gerard Hogan föredraget den 11 februari 2020
1 Originalspråk: engelska.
2 EUT L 176, 2013, s. 1.
3 EUT L 287, 2013, s. 63.
4 EUT L 74, 2014, s. 8.
5 Genom delegerad förordning nr 241/2014 genomfördes ett antal bestämmelser i förordning nr 575/2013, bland annat, artikel 28.5 tredje stycket och artikel 29.6 tredje stycket. Enligt skäl 1 i förordning nr 241/2014, ansåg kommissionen att det var önskvärt att alla tekniska tillsynsstandarder om kapitalbas som krävs enligt förordning nr 575/2013 samlas i en enda förordning.
6 På engelska används SSM, som är en förkortning för Single Supervisory Mechanism.
7 ESFS står för Europeiska systemet för finansiell tillsyn.
8 ESM sår för Europeiska stabilitetsmekanismen.
9 GURI nr 230, av den 30 november 1993.
10 GURI nr 70, av den 25 mars 2015 – Ordinarie tillägg 15.
11 GURI nr 134, av den 12 juni 2015.
12 I den version som var tillämplig efter antagandet av lagdekret nr 3/2015, omvandlad, med ändringar, genom lag nr 33/2015.
13 Såsom den omvandlats genom lag nr 33/2015.
14 GURI nr 220, av den 21 september 2018.
15 Kärnprimärkapital kallas i den engelska språkversionen för CET1, det vill säga Common Equity Tier1.
16 Med undantag för den 18-månadersperiod som föreskrivs i artikel 1.2 i lagdekret nr 3/2015, som redan hade ersatts av ett annat datum, närmare bestämt den 31 december 2018.
17 Dom av den 28 juli 2016, Association France Nature Environnement ( C‑379/15, EU:C:2016:603, punkt 47) och dom av den 4 oktober 2018, kommissionen/Frankrike (Förskottsskatt) ( C‑416/17, EU:C:2018:811, punkterna 108 och 109).
18 Domstolen beskrev de förutsättningar under vilka en nationell domstol, mot vars avgörande det inte finns något rättsmedel enligt nationell lagstiftning, ska föra frågan vidare till domstolen, i dom av den 6 oktober 1982, Cilfit m.fl. ( C‑283/81, EU:C:1982:335) och har på nytt upprepat dessa i dom av den 28 juli 2016 Association France Nature Environnement ( C‑379/15, EU:C:2016:603, punkterna 47–50), och dom av den 4 oktober 2018, kommissionen/Frankrike (Förskottsskatt) ( C‑416/17, EU:C:2018:811, punkt 108 och 109). En nationell domstol, mot vars avgöranden det inte finns något rättsmedel, är således skyldig att, när en unionsrättslig fråga uppkommer vid denna, föra frågan vidare till EU-domstolen, förutom om den har konstaterat att den korrekta tolkningen av unionsrätten är så uppenbar att det inte finns utrymme för något rimligt tvivel. Huruvida ett sådant fall föreligger ska enligt samma dom bedömas med beaktande av unionsrättens särdrag, de särskilda svårigheter som dess tolkning medför samt risken för skillnader i rättspraxis inom Europeiska unionen.
19 Dom av den 22 september 2016, Microsoft Mobile Sales International m.fl. ( C‑110/15, EU:C:2016:717, punkt 18).
20 Dom av den 22 september 2016, Microsoft Mobile Sales International m.fl. ( C‑110/15, EU:C:2016:717, punkt 19).
21 Detta mål handlade också om en begäran om förhandsavgörande från Consiglio di Stato (Högsta förvaltningsdomstolen). Se även dom av den 8 juni 2017, Lg Costruzioni ( C‑110/16, ej publicerad, EU:C:2017:446).
22 Domstolen slog vidare i punkterna 19–21 fast att [det] enligt fast rättspraxis [krävs] att den nationella domstolen klargör den faktiska och rättsliga bakgrunden till de frågor som ställs, eller att den åtminstone förklarar de faktiska omständigheter som ligger till grund för dessa frågor, eftersom det är nödvändigt att komma fram till en tolkning av unionsrätten som är användbar för den nationella domstolen … Den hänskjutande domstolen ska även ange de närmare skälen till att den anser det vara oklart hur vissa bestämmelser i unionsrätten ska tolkas och till att den anser det nödvändigt att ställa frågor till EU-domstolen. EU-domstolen har slagit fast att det är nödvändigt att den nationella domstolen åtminstone i viss mån förklarar varför den begär tolkning av just de angivna unionsrättsliga bestämmelserna och varför den anser att det finns ett samband mellan de bestämmelserna och den nationella lagstiftning som är tillämplig i det nationella målet … De uppgifter som lämnas och de frågor som ställs i begäran om förhandsavgörande ska dessutom göra det möjligt för domstolen inte bara att ge användbara svar utan även att ge såväl medlemsstaternas regeringar som andra berörda parter möjlighet att avge yttranden i enlighet med artikel 23 i stadgan för Europeiska unionens domstol. Det åligger domstolen att värna denna möjlighet, eftersom det enligt den artikeln endast är begäran om förhandsavgörande som delges berörda parter, åtföljd av en översättning till det officiella språket i varje medlemsstat, och inte de handlingar i det nationella målet som eventuellt översänts av den hänskjutande domstolen till EU-domstolen.
23 Den hänskjutande domstolen har i denna fråga inte hänvisat till de andra möjliga alternativen som föreskrivs i den italienska lagstiftningen, det vill säga att minska aktiekapitalet i folkbanken eller att stänga den.
24 Se, analogt, beslut av den 12 november 2010, Asparuhov Estov m.fl. ( C‑339/10, EU:C:2010:680, punkterna 12–14 och där angiven rättspraxis).
25 Även om domstolen skulle anse att den första delen av den första frågan kan prövas i sak anser jag, såsom angetts ovan i punkterna 52–54, att domstolen i detta sammanhang saknar behörighet att tolka artiklarna 16 och 17 i stadgan.
26 I dom av den 8 maj 2019, Landeskreditbank Baden-Württemberg/ECB ( C‑450/17 P, EU:C:2019:372) slog domstolen fast att de behöriga nationella myndigheterna bistår ECB genom ett decentraliserat genomförande av vissa av dessa uppgifter i förhållande till mindre betydande kreditinstitut.
27 Se dom av den 21 maj 2015, Rosselle ( C‑65/14, EU:C:2015:339, punkt 43 och där angiven rättspraxis).
28 Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG (EUT L 176, 2013, s. 338) I punkt 31 i domen av den 7 augusti 2018, VTB Bank (Autria) ( C‑52/17, EU:C:2018:648), angav EU-domstolen att det framgår av skäl 2 i direktiv 2013/36 och av skäl 5 i förordning nr 575/2013 att nämnda direktiv och förordning bör läsas i förening med varandra och att de utgör den rättsliga ram som styr bland annat tillsynen över och tillsynsreglerna för kreditinstitut. Jag noterar emellertid att direktiv 2013/36 av döma av handlingarna i målet vid EU-domstolen inte är av någon särskild relevans för det nationella målet eller de frågor som har ställts av den hänskjutande domstolen.
29 Se skäl 5 i förordning nr 575/2013.
30 Se artikel 4.3 i förordning nr 575/2013.
31 Se skäl 1 i förordning nr 575/2013.
32 Se skäl 1 i förordning nr 575/2013.
33 Till exempel krävs det enligt artikel 92.1 i förordning nr 575/2013 att banker ska ha en kärnprimärkapitalrelation på 4,5 procent. Kärnprimärkapitalrelationen är institutets kärnprimärkapital uttryckt som en procentandel av det totala riskvägda exponeringsbeloppet. Se artikel 92.2 a i förordning nr 575/2013.
34 Min kursivering. Det ska påpekas att det endast är den generiska beteckningen begränsa som används. Någon möjlighet att skjuta upp inlösen nämns inte. Enligt min mening beror detta på att en möjlighet att begränsa inlösen inbegriper en möjlighet att skjuta upp den.
35 I skäl 128 i förordning nr 575/2013 anges att [k]ommissionen bör anta EBA:s förslag till tekniska standarder för tillsyn inom områdena ömsesidiga bolag, kooperativa sammanslutningar, sparbanker eller liknande,… genom delegerade akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget och artiklarna 10–14 i [Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska bankmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/78/EG (EUT L 331, 2010, s. 12)]. Det är av särskild betydelse att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå. Kommissionen och EBA bör se till att dessa standarder och krav kan tillämpas av alla berörda institut på ett sätt som står i proportion till dessa institut och deras verksamheter i fråga om deras art, omfattning och komplexitet.
36 Parametrarna eller kraven i artikel 10.3 i delegerad förordning nr 241/2014 är inte uttömmande till sin karaktär, och det är därför enligt min uppfattning tillåtet för det aktuella institutet att bedöma sin tillsynssituation utifrån andra parametrar eller krav.
37 Se artikel 10.3 i delegerad förordning nr 241/2014. Min kursivering.
38 Efterlevnaden av sådana regler kan underkastas kontroll i nationella domstolar för att säkerställa att aktieägare inte blir orättmätigt instängda.
39 Vid prövningen av huruvida en genom nationell rätt införd begränsning av den fria rörligheten för kapital eller av etableringsfriheten är motiverad bland annat av tvingande skäl av allmänintresse, ska bedömningen av huruvida den angripna bestämmelsen är förenlig med EU-rätten ske både med beaktande av – å ena sidan – de undantag från den fria rörligheten för kapital eller etableringsfriheten som föreskrivs i EUF-fördraget och EU-domstolens praxis, och – å andra sidan – de grundläggande rättigheter som garanteras i stadgan (se, för ett liknande resonemang, dom av den 21 maj 2019, kommissionen/Ungern (Nyttjanderätter till jordbruksmark), C‑235/17, EU:C:2019:432, punkterna 59–66 och där angiven rättspraxis).
40 Se dom av den 21 juni 2018, Fidelity Funds m.fl. ( C‑480/16, EU:C:2018:480, punkt 33).
41 Det framgår av fast rättspraxis att även om fördraget inte innehåller någon definition av uttrycken kapitalrörelser och betalningar så kan rådets direktiv 88/361/EEG av den 24 juni 1988 för genomförandet av artikel 67 i fördraget (EGT L 178, 1988, s. 5), tillsammans med den bilagda nomenklaturen, användas för att definiera vad som utgör en kapitalrörelse. Enligt punkterna I och III i nomenklaturen i bilaga I till direktiv 88/361 och förklaringarna i bilagan utgör direkta investeringar i form av förvärv av företag genom köp av aktier samt förvärv av värdepapper på kapitalmarknaden kapitalrörelser vid tillämpningen av artikel 56 EG. Enligt nämnda förklaringar utmärks direkta investeringar framför allt av möjligheten att effektivt medverka i ledningen eller kontrollen av företaget. Se dom av den 13 maj 2003, kommissionen/Spanien ( C‑463/00, EU:C:2003:272, punkterna 52 och 53 och där angiven rättspraxis).
42 Detta gäller i än högre grad med tanke på att investerarna därefter kan möta svårigheter när det gäller att lösa in deras kapitalinvestering i ljuset av bestämmelserna i artikel 29 i förordning nr 575/2013 och artikel 10 i delegerad förordning nr 241/2014.
43 Se dom av den 25 oktober 2017, Polbud – Wykonawstwo ( C‑106/16, EU:C:2017:804, punkt 52).
44 Denna sistnämnda fråga rör enligt min mening frågan om inlösen av aktier snarare än kapitalgränsen på 8 miljarder euro. Jag anser slutligen att dessa frågor dock hänger nära samman med varandra eftersom de utgör en del av samma nationella lagstiftningspaket.
45 Se punkterna 9 och 103 i detta förslag till avgörande.
46 Se, till exempel, punkterna 2 och 3 i detta förslag till avgörande.
47 Se även dom av den 19 juli 2016, Kotnik m.fl. ( C‑526/14, EU:C:2016:570, punkt 50).
48 Se punkt 82 i detta förslag till avgörande.
49 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 25 oktober 2017, Polbud – Wykonawstwo ( C‑106/16, EU:C:2017:804, punkterna 52 och 59). I punkt 60 i domen av den 21 maj 2019, kommissionen/Ungern (Nyttjanderätter till jordbruksmark) ( C‑235/17, EU:C:2019:432), preciserade domstolen att en åtgärd som begränsar den fria rörligheten för kapital kan vara motiverad, bland annat av de skäl som anges i artikel 65 FEUF, förutsatt att den är förenlig med proportionalitetsprincipen.
50 Se dom av den 29 juli 2019, Azienda Napoletana Mobilità ( C‑659/17, EU:C:2019:633, punkt 20 och där angiven rättspraxis).
51 I punkt 39 i domen av den 14 juni 2012, CIVAD ( C‑533/10, EU:C:2012:347) preciserade EU-domstolen att [d]e rättsakter som antas av unionens institutioner, organ och byråer presumeras nämligen vara giltiga, vilket innebär att de har rättsverkan så länge de inte har återkallats eller förklarats vara ogiltiga inom ramen för en talan om ogiltigförklaring eller till följd av en begäran om förhandsavgörande eller invändning om rättsstridighet.