Förslag till avgörande av generaladvokat Michal Bobek föredraget den 16 juli 2020
1 Originalspråk: engelska.
2 Första utgåvan gavs ut av Chilton, Philadelphia, 1965.
3 Även om andra mer sannolikt förknippar Travelling Without Moving med titeln på det brittiska funk- och acid jazz-bandet Jamiroquais tredje studioalbum, som gavs ut 1996.
4 Europaparlamentets och rådets förordning av den 30 maj 2001 (EGT L 145, 2001, s. 43).
5 Det målet gav upphov till domen av den 22 mars 2018, De Capitani/parlamentet ( T-540/15, EU:T:2018:167).
6 Beslut av den 20 september 2018, Leino-Sandberg/parlamentet ( T-421/17, ej publicerat, EU:T:2018:628).
7 På webbplatsen www.free-group.eu/2015/07/12/eus-laws-are-like-sausages-you-should-never-watch-them-being-made (återgiven i ärendeakten vid tribunalen, i versionen vid senaste åtkomst den 21 maj 2020).
8 Se fotnot 7 ovan för den hyperlänk som tribunalen angav.
9 Dom av den 22 mars 2018, De Capitani/parlamentet ( T-540/15, EU:T:2018:167).
10 Beslut av den 20 september 2018, Leino-Sandberg/parlamentet ( T-421/17, ej publicerat, EU:T:2018:628).
11 Punkt 27 i det överklagade beslutet.
12 Punkt 28 i det överklagade beslutet.
13 Punkt 33 i det överklagade beslutet.
14 Punkt 35 i det överklagade beslutet.
15 Se, exempelvis, dom av den 7 juni 2007, Wunenburger/kommissionen ( C‑362/05 P, EU:C:2007:322, punkt 42), dom av den 17 april 2008, Flaherty m.fl./kommissionen ( C‑373/06 P, C‑379/06 P och C‑382/06 P, EU:C:2008:230, punkt 25), dom av den 28 maj 2013, Abdulrahim/rådet och kommissionen ( C‑239/12 P, EU:C:2013:331, punkt 61), dom av den 9 november 2017, HX/rådet ( C‑423/16 P, EU:C:2017:848, punkt 30), dom av den 23 november 2017, Bionorica och Diapharm/kommissionen ( C‑596/15 P och C‑597/15 P, EU:C:2017:886, punkterna 84–85), och dom av den 4 september 2018, ClientEarth/kommissionen ( C‑57/16 P, EU:C:2018:660, punkt 43).
16 Se, exempelvis, dom av den 7 juni 2007, Wunenburger/kommissionen ( C‑362/05 P, EU:C:2007:322, punkt 50), dom av den 28 maj 2013, Abdulrahim/rådet och kommissionen ( C‑239/12 P, EU:C:2013:331, punkt 63), och dom av den 4 september 2018, ClientEarth/kommissionen ( C‑57/16 P, EU:C:2018:660, punkt 48).
17 Se, exempelvis, dom av den 4 september 2018, ClientEarth/kommissionen ( C‑57/16 P, EU:C:2018:660, punkterna 43–52).
18 Jag använder avsiktligt begreppet syftet med talan, i stället för begreppet föremålet för talan som använts i vissa av domstolens domar på detta område.
19 Se, exempelvis, dom av den 5 mars 1980, Könecke Fleischwarenfabrik/kommissionen ( 76/79, EU:C:1980:68, punkt 9), och dom av den 28 maj 2013, Abdulrahim/rådet och kommissionen ( C‑239/12 P, EU:C:2013:331, punkt 64).
20 Se, exempelvis, dom av den 28 maj 2013, Abdulrahim/rådet och kommissionen ( C‑239/12 P, EU:C:2013:331, punkt 65).
21 Se, exempelvis, dom av den 28 maj 2013, Abdulrahim/rådet och kommissionen ( C‑239/12 P, EU:C:2013:331, punkt 63), i ett sammanhang avseende restriktiva åtgärder, i vilket sökanden fortfarande hade ett berättigat intresse av att få saken prövad trots att hans namn hade tagits bort från den lista genom vilken åtgärderna i fråga ålagts, eller dom av den 4 september 2018, ClientEarth/kommissionen ( C‑57/16 P, EU:C:2018:660, punkterna 49–54).
22 Dom av den 4 september 2018, ClientEarth/kommissionen ( C‑57/16 P, EU:C:2018:660).
23 Artikel 2.2 i förslaget till förordning, utan någon definition av vad som avses med på andra sätt (KOM(2000) 30 – 2000/0032(COD)).
24 Europaparlamentets betänkande av den 27 oktober 2000 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar (Det förstärkta Hughesförfarandet) - Utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor COM(2000) 30 – 2000/0032(COD), PE 285.961. Se särskilt s. 19, 20 och 72. Min kursivering.
25 Således skulle till exempel ett svar från kommissionen till en sökande, i vilket det anges att de begärda handlingarna är tillgängliga på en (tydligt angiven) webbplats som tillhör rådet, vara förenligt med andan i artikel 10.2, om än kanske inte med ordalydelsen strikt sett.
26 Ett eventuellt (samordnat) utlämnande av en begärd handling av en medlemsstat i enlighet med artikel 5 i förordningen är en annan sak.
27 Vilket då också skulle föranleda ett antal intressanta frågor, inbegripet hur långt parlamentets godkännande avseende bloggen i fråga sträckte sig, eftersom bloggen också innehåller ett antal ganska osmickrande kommentarer och uttalanden av dess upphovsman rörande parlamentets rättsliga bedömning, vilka har infogats i de återgivna delarna av den begärda handlingen.
28 Dom av den 3 oktober 2012, Jurašinović/rådet ( T-63/10, EU:T:2012:516).
29 Se punkt 53 ovan.
30 Beslut av den 11 december 2006, Weber/kommissionen ( T-290/05, ej publicerat, EU:T:2006:381).
31 Dom av den 3 oktober 2012, Jurašinović/rådet ( T-63/10, EU:T:2012:516, punkt 24).
32 Ibidem, punkt 26.
33 I det sista av de åberopade avgörandena i punkt 27 i det överklagade beslutet, dom av den 15 oktober 2013, European Dynamics Belgium m.fl./EMA ( T‑638/11, ej publicerad, EU:T:2013:530), var hänvisningen i förbigående till domen Jurašinović inte relevant.
34 Dom av den 17 juni 1998, Svenska Journalistförbundet/rådet ( T-174/95, EU:T:1998:127, punkterna 67 och 69). Min kursivering.
35 Dom av den 22 mars 2011, Access Info Europe/rådet ( T-233/09, EU:T:2011:105), vid överklagande fastställd genom dom av den 17 oktober 2013, rådet/Access Info Europe ( C‑280/11 P, EU:C:2013:671).
36 Ibidem, punkt 34.
37 Ibidem, punkterna 36 och 37.
38 Punkterna 29 och 30 i det överklagade beslutet. Tribunalens enda försök att särskilja förevarande mål från målet Svenska Journalistförbundet (medan den i detta avseende inte nämnde målet Access Info Europe) är att den konstaterade att till skillnad från målet Svenska Journalistförbundet råder det ingen tvekan om att det utlämnande som avses i förevarande mål är lagligt. Denna premiss kan emellertid inte endast i viss mån ifrågasättas, utan är också irrelevant, som det framgår av nästa avsnitt i detta förslag.
39 Dom av den 4 september 2018, ClientEarth/kommissionen ( C‑57/16 P, EU:C:2018:660).
40 Ibidem, punkt 38.
41 Punkt 45, där domstolen hänvisade till dom av den 7 juni 2007, Wunenburger/kommissionen ( C‑362/05 P, EU:C:2007:322, punkterna 48 och 49).
42 I beslutet av den 17 december 2019, Rogesa/kommissionen ( C‑568/18 P, ej publicerat, EU:C:2019:1092), fastslog domstolen att det saknades anledning att döma i saken när kommission till sist lämnat ut de begärda handlingarna, även om den inte återkallat sitt ursprungliga avslagsbeslut. Som domstolen klargjorde i punkt 26 hade sökanden emellertid inte bestritt den omständigheten att de syften som eftersträvats genom begäran om tillgång fullständigt hade tillgodosetts genom utlämnandet, eftersom sökanden erhållit allt den begärt från kommissionen.
43 Naturligtvis förutsatt att det fortfarande skulle finnas något att verkställa, eftersom allting i dag alltid förr eller senare dyker upp någonstans på internet…
44 Vilket inte är fallet. Emellertid finns alltid frestelsen.
45 Se punkterna 77–81 ovan.
46 Punkt 26 i det överklagade beslutet.
47 Dom av den 22 mars 2018, De Capitani/parlamentet ( T-540/15, EU:T:2018:167).
48 Som det anges i punkt 13 ovan.
49 Se artikel 6.1 sista meningen i förordningen (som citeras i punkt 9 ovan).
50 Se punkterna 58–64 ovan.
51 Se, nyligen, dom av den 18 juli 2017, kommissionen/Breyer ( C‑213/15 P, EU:C:2017:563, punkt 62), eller beslut av den 14 maj 2019, Ungern/parlamentet ( C‑650/18, ej publicerat, EU:C:2019:438, punkt 14). Se även beslut av den 29 januari 2009, Donnici/parlamentet ( C‑9/08, ej publicerat, EU:C:2009:40, punkt 18).
52 I beslut av den 14 maj 2019, Ungern/parlamentet ( C‑650/18, ej publicerat, EU:C:2019:438), inkluderade Ungern som en bilaga till sin ansökan till domstolen ett juridiskt yttrande som hade utfärdats av Europaparlamentets rättstjänst. Utan att Ungern eller någon annan part hade begärt att det juridiska yttrandet skulle lämnas ut, gjordes det emellertid tillgängligt för webbplatsen Politico. Domstolen slog fast att det skulle utgöra ett kringgående av det förfarande för ansökan om tillgång till en sådan handling som föreskrivs i förordning nr 1049/2001 om det godkändes att den medlemsstaten lade ut ett juridiskt yttrande från parlamentet på internet, när parlamentet inte har gett sitt tillstånd till att det lämnas ut.
53 Särskilt om den tillämpas i ett sammanhang där det inte finns några tydliga regler för hur institutionen ska uppföra sig under sådana omständigheter. Kan en institution efterkomma en sökandes begäran i materiellt hänseende utan att någonsin formellt ompröva sitt tidigare beslut? Kan dess agerande således faktiskt motsäga dess egna giltiga beslut? Om det finns ett behov av att ompröva beslutet, ska detta göras på eget initiativ eller först till följd av en ny ansökan från sökanden, i regel när det tidigare hindret för utlämnande inte längre föreligger? En ökad flexibilitet för unionsinstitutionerna som följer av den omständigheten att det inte finns någon europeisk förvaltningsprocesslag, i vilken sådana frågor normalt skulle regleras, kan inte användas och effektivt göras gällande mot enskilda sökande som önskar överklaga vid domstol. Exakt det motsatta borde vara fallet: den omständigheten att det inte finns några regler borde om något tolkas till nackdel för institutionen/institutionerna, åtminstone vad gäller enskildas tillgång till unionsdomstolarna.
54 Utan att vilja vara alltför formalistisk är det ursprungliga syftet för talan fortfarande en ogiltigförklaring av det omtvistade beslutet, vilket utfärdats av Europaparlamentet. Tänk dig analogt den situationen att jag köper biljetter till en konsert, men att biljetterna aldrig levereras av organisatörerna (av vilket som helst skäl). När jag stämmer organisatörerna i en civilrättslig domstol för att de ska sända mig biljetterna eller betala tillbaka pengarna, frågar domstolen mig om jag nöjer mig med att se (vissa delar av) konserten som någon i publiken har spelat in med en skakig mobil och sedan lagt ut på internet. Eftersom det står klart att videon i fråga har lagts ut i enlighet med upphovsrättsreglerna, förklarar den civilrättsliga domstolen att det saknas anledning att döma i saken, eftersom jag kan se videon på internet.
55 I mål där det ursprungliga berättigade intresset gått förlorat på detta sätt först efter det att ansökan till domstol ingavs och det inte föreligger några särskilda omständigheter ska unionsinstitutionen ersätta rättegångskostnaderna – se, för ett liknande resonemang, dom av den 4 september 2018, ClientEarth/kommissionen ( C‑57/16 P, EU:C:2018:660, punkt 130), och beslut av den 17 december 2019, Rogesa/kommissionen ( C‑568/18 P, ej publicerat, EU:C:2019:1092, punkt 37).
56 Se punkterna 82–85 ovan.
57 Dom av den 4 september 2018, ClientEarth/kommissionen ( C‑57/16 P, EU:C:2018:660, punkterna 46–47).
58 Ibidem, punkterna 49–53.
59 Ibidem, punkt 54.
60 Se, exempelvis, förutom dom av den 4 september 2018, ClientEarth/kommissionen ( C‑57/16 P, EU:C:2018:660, punkterna 48 och 50), dom av den 7 juni 2007, Wunenburger/kommissionen ( C‑362/05 P, EU:C:2007:322, punkt 52), och dom av den 30 april 2020, Izba Gospodarcza Producentów i Operatorów Urządzeń Rozrywkowych/kommissionen ( C‑560/18 P, EU:C:2020:330, punkt 40).
61 Vilket naturligtvis inte hindrar att det finns vissa sökande som kan trolla och faktiskt kan lägga fram bevisning om framtiden.
62 I punkt 53 i domen ClientEarth gick domstolen så långt att den faktiskt flyttade över den bördan på den institution som var motpart, genom att konstatera att [denna] allmänna presumtion … kan således komma att ånyo åberopas av kommissionen i framtiden vid nya ansökningar om tillgång till handlingar …, vilket kommissionen för övrigt inte har bestritt. Min kursivering.
63 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 30 april 2020, Izba Gospodarcza Producentów i Operatorów Urządzeń Rozrywkowych/kommissionen ( C‑560/18 P, EU:C:2020:330, punkterna 49–50), där konstaterandena i domen ClientEarth bekräftades, även om det gjordes åtskillnad mellan de faktiska omständigheterna i de båda målen så att utgången blev en annan. Se även förslag till avgörande av generaladvokaten Pitruzzella i målet Izba Gospodarcza Producentów i Operatorów Urządzeń Rozrywkowych/kommissionen ( C‑560/18 P, EU:C:2019:1052, punkt 88).
64 Vad som avsågs i domen ClientEarth var inte, enligt min mening, en rättslig presumtion (i meningen presumptio iuris med alla de rättsliga implikationer en sådan konstruktion innebär), utan snarare ett rättsligt konstaterande eller en rättsregel.
65 Det sålunda formulerade rättsliga konstaterandet har slående likheter med det konstaterande som domstolen hänvisade till i punkt 49 i domen ClientEarth.
66 Utan att behöva ge mig in på en diskussion om vad det kan betyda att det sammanhang i vilket en ansökan inges kännetecknas av intensiva diskussioner på olika bloggar (punkt 33 i det överklagade beslutet), noterar jag endast den fascinerande paradoxen i det konstaterandet: om något är av intresse och därför troligen kommer att leda till diskussion, ska tillgång till det då nekas? Ska den ofta omtalade öppenheten, insynen och ökade ansvarsskyldigheten för unionsinstitutionerna (skäl 2 i förordning nr 1049/2001) eftersträvas endast när det gäller beslut som tryggt och säkert är av noll intresse för samtliga?