Domstolens dom (sjätte avdelningen) den 5 september 2019

I mål C‑331/18, angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 267 FEUF, framställd av Krajský súd v Prešove (Regiondomstolen i Prešov, Slovakien) genom beslut av den 5 april 2018, som inkom till domstolen den 22 maj 2018, i målet

DOMSTOLEN (sjätte avdelningen) sammansatt av avdelningsordföranden C. Toader samt domarna A. Rosas och M. Safjan (referent), generaladvokat: E. Sharpston, justitiesekreterare: A. Calot Escobar,

efter det skriftliga förfarandet,

med beaktande av de yttranden som avgetts av: Pohotovosť s. r. o., genom J. Fuchs, Slovakiens regering, genom B. Ricziová, i egenskap av ombud, Europeiska kommissionen, genom A. Tokár, G. Goddin och C. Valero, samtliga i egenskap av ombud,

med hänsyn till beslutet, efter att ha hört generaladvokaten, att avgöra målet utan förslag till avgörande,

följande

Dom

Tillämpliga bestämmelser

Unionsrätt

Slovakisk rätt

Målet vid den nationella domstolen och tolkningsfrågorna

Huruvida begäran om förhandsavgörande kan upptas till sakprövning

Prövning av tolkningsfrågorna

Den andra och den tredje frågan

Den första frågan

Rättegångskostnader

1 Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artiklarna 10.2 h, 10.2 i och 10.3 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/48/EG av den 23 april 2008 om konsumentkreditavtal och om upphävande av rådets direktiv 87/102/EEG (EUT L 133, 2008, s. 66, och rättelser i EUT L 207, 2009, s. 14, EUT L 199, 2010, s. 40, EUT L 234, 2011, s. 46 och EUT L 36, 2015, s. 15).

2 Begäran har framställts i ett mål mellan TE och Pohotovosť s. r. o. och gäller sistnämnda parts ansvar för att ha underlåtit att i kreditavtalet ange hur respektive avbetalning fördelas mellan amortering av kapitalet, ränta och i förekommande fall andra kreditkostnader.

3 I skälen 9, 19, 30 och 31 i direktiv 2008/48 anges följande:

4 Artikel 1 i direktivet, med rubriken Syfte, har följande lydelse:

5 Artikel 10 i samma direktiv har rubriken Information som ska ges i kreditavtal och lyder som följer:

6 Artikel 14 i direktivet har rubriken Ångerrätt. I punkt 1 i denna artikel föreskrivs följande:

7 I artikel 22 i direktiv 2008/48, med rubriken Harmonisering och detta direktivs tvingande karaktär, föreskrivs följande:

8 Bilaga II till direktiv 2008/48 avser Standardiserad europeisk konsumentkreditinformation. Punkt 2 med rubriken Beskrivning av huvuddragen i kreditprodukten innehåller en ruta med rubriken Avbetalningar och, i förekommande fall, i vilken ordning dessa ska fördelas. Till denna rubrik anges följande:

9 Zákon č. 129/2010 Z. z. o spotrebiteľských úveroch a o iných úveroch a pôžičkách pre spotrebiteľov a o zmene a doplnení niektorých zákonov (lag nr 129/2010 om konsumentkrediter, andra krediter och lån till konsumenter samt om ändring av vissa lagar) införlivar direktiv 2008/48 med slovakisk rätt.

10 Artikel 9.2, i den lydelse som var tillämplig den 1 oktober 2015, har följande lydelse:

11 Artikel 9.2 i lag nr 129/2010, i den lydelse som var tillämplig den 1 maj 2018, har följande lydelse:

12 Artikel 11.1 i lag nr 129/2010, i den lydelse som var tillämplig den 1 januari 2013, har följande lydelse:

13 Den 1 oktober 2015 ingick TE ett konsumentkreditavtal med bolaget Pohotovosť. Avtalet gällde en kredit om 350 euro och lånetiden uppgick till ett år. Enligt avtalet skulle klaganden avbetala ett belopp på 672 euro. I avtalet angavs en ränta om 224 euro och en provision om 98 euro.

14 Efter det att parterna kommit överens om att krediten skulle återbetalas genom en engångsbetalning, enades samma parter samma dag om en avbetalningsplan enligt vilken krediten skulle återbetalas genom tolv månatliga betalningar om 56 euro. Den effektiva räntan för krediten som skulle återbetalas genom en engångsbetalning uppgick till 28 procent medan den effektiva årliga räntan för en kredit som skulle återbetalas genom månatliga betalningar om 56 euro uppgick till 281,64 procent.

15 I de allmänna avtalsvillkoren angavs att [d]en effektiva räntan beräknas utifrån det totala lånebeloppet, beloppet för provision, fristen för att återbetala lånebeloppet och provisionen (med undantag för ränta, notariatavgifter, straffavgifter enligt avtalet och andra avgifter som enligt specialregler är undantagna från beräkningen av den effektiva årliga räntan).

16 I avtalet anges inte varför räntan inte inkluderas i beräkningen av den effektiva räntan och varför nämnda effektiva ränta på 28 procent uteslutande beräknas med stöd av provisionen och inte på grundval av andra avgifter, däribland räntan.

17 Avtalet innehöll dock inte någon uppgift om hur det månatliga återbetalningsbeloppet fördelas mellan kapital och andra kostnader för den aktuella konsumentkrediten.

18 TE väckte talan vid Okresný súd Humenné (Distriktsdomstolen i Humenné, Slovakien) med yrkande om att Pohotovosť skulle förpliktas att betala skadestånd för åsidosättande av den skyldighet som föreskrivs i artikel 9.2 l i lag nr 129/2010, i den lydelse som var tillämplig den 1 oktober 2015.

19 Nämnda domstol ogillade TE:s talan genom dom av den 27 november 2017.

20 TE överklagade domen till Krajský súd v Prešove (Regiondomstolen i Prešov, Slovakien).

21 Den hänskjutande domstolen konstaterar att den slovakiska lagstiftaren, för att följa EU-domstolens dom av den 9 november 2016, Home Credit Slovakia ( C‑42/15, EU:C:2016:842, punkterna 51–59), har ändrat lag nr 129/2010 genom att i artikel 9.2 l i denna lag, i den lydelse som var tillämplig den 1 oktober 2015, ta bort skyldigheten att i kreditavtalet ange periodicitet för betalningar avseende kapital, ränta och avgifter. Denna skyldighet har ersatts med skyldigheten i artikel 9.2 i) i samma lag, i den lydelse som är tillämplig sedan den 1 maj 2018, att ange periodicitet för delbetalningar.

22 Den hänskjutande domstolen noterar härvid för det första att lag nr 129/2010, i den lydelse som var tillämplig den 1 oktober 2015, inte uttryckligen föreskrev att periodicitet för betalningar avseende kapital, ränta och avgifter ska anges i form av en amorteringsplan. Genom att ändra denna lag med verkan från och med den 1 maj 2018 tog den slovakiska lagstiftaren bort skyldigheten att i ett kreditavtal ange hur avbetalningen av krediten fördelas mellan amortering av kapitalet, ränta och i förekommande fall andra kostnader inte bara i form av en amorteringsplan utan även i all annan form.

23 I det nationella målet krävde TE emellertid inte enbart att en amorteringsplan skulle bifogas kreditavtalet som han undertecknat utan även att det i avtalet anges, åtminstone kortfattat, hur den fördelning som avses i föregående punkt ser ut.

24 Vad gäller tolkningen av artiklarna 10.2 h, 10.2 i och 22.1 i direktiv 2008/48, såsom denna följer av domen av den 9 november 2016, Home Credit Slovakia ( C‑42/15, EU:C:2016:842), anser den hänskjutande domstolen att dessa bestämmelser endast utgör hinder för att en medlemsstat i sin nationella lagstiftning föreskriver en skyldighet att ange fördelningen av återbetalningen av kapitalet i form av en amorteringsplan.

25 Den hänskjutande domstolen har för det andra konstaterat att angivelse av hur avbetalningen av krediten fördelas mellan amortering av kapital, ränta och andra kostnader gör det möjligt att med större precision kontrollera om avbetalningarna avser den ränta som borde tas med i beräkningen av den effektiva räntan.

26 För det tredje undrar den hänskjutande domstolen om den, för att säkerställa ett effektivt genomförande av direktiv 2008/48, är skyldig att tillämpa bestämmelserna i lag nr 129/2010, i den lydelse som är tillämplig sedan den 1 maj 2018, på det avtal som är aktuellt i det nationella målet, vilket avtal ingicks den 1 oktober 2015.

27 I en dom av den 22 februari 2018, slog Najvyšší súd Slovenskej republiky (Högsta domstolen, Slovakien) fast att såvitt gäller avtal som ingåtts före den 1 maj 2018 är slovakiska domstolar skyldiga att tolka nationell rätt i överensstämmelse med unionsrätten och härvid komma fram till det resultat som framgår av lag nr 129/2010, i den lydelse som är tillämplig sedan den 1 maj 2018.

28 Den hänskjutande domstolen befarar emellertid att en dylik tolkning av de aktuella nationella bestämmelserna kommer att ske contra legem och att den därmed strider mot rättssäkerhetsprincipen.

29 Mot denna bakgrund beslutade Krajský súd v Prešove (Regiondomstolen i Prešov) att vilandeförklara målet och ställa följande frågor till EU-domstolen:

30 Pohotovosť har i sitt yttrande hävdat att frågorna inte kan upptas till sakprövning.

31 Vad gäller den första frågan har bolaget anfört att rättssäkerhetsprincipen som den hänskjutande domstolen åberopat omfattas av nationell rätt och att EU-domstolen endast är behörig att tolka unionsrätten.

32 Dessutom ankommer det på den nationella domstolen och inte på EU-domstolen att bedöma om nationell rätt kan tolkas i överensstämmelse med unionsrätten i det nationella målet.

33 Pohotovosť erinrar såvitt gäller den andra och den tredje frågan om att det följer av begäran om förhandsavgörandet att det aktuella avtalet i det nationella målet föreskriver återbetalning av krediten utan amortering av kapitalet. Frågorna om amorteringsplanen saknar under dessa omständigheter därför all praktisk betydelse i det nationella målet.

34 Enligt Pohotovosť föreskriver de slovakiska bestämmelserna inte någon påföljd för det fall ett kreditavtal inte innehåller en amorteringsplan eller redogörelse för vilka perioder och villkor som gäller för betalning av ränta, återkommande avgifter och engångsavgifter. Följaktligen saknar frågorna om hur varje avbetalning fördelas mellan amortering av kapitalet, ränta och i förekommande fall andra kostnader praktisk betydelse i förevarande fall.

35 Utan att formellt göra gällande att begäran om förhandsavgörande inte kan upptas till sakprövning har den slovakiska regeringen och Europeiska kommissionen angett att den effektiva räntan som angavs i det aktuella kreditavtalet var felaktig, såsom framgår av uppgifterna i begäran om förhandsavgörande. Den slovakiska regeringen anser att om den effektiva ränta som anges i avtalet är lägre än den egentliga effektiva räntan, så innebär detta att krediten i enlighet med artikel 11.1 i lag nr 129/2010 ska vara ränte- och avgiftsfri. Under dessa omständigheter skulle nämnda påföljd kunna tillämpas i förevarande fall oberoende av EU-domstolens eventuella svar på tolkningsfrågorna.

36 Det ska härvid erinras om att enligt domstolens fasta praxis presumeras nationella domstolars frågor om tolkningen av unionsrätten vara relevanta. Dessa frågor ställs mot bakgrund av den beskrivning av omständigheterna i målet och tillämplig lagstiftning som den nationella domstolen på eget ansvar har lämnat och vars riktighet det inte ankommer på EU-domstolen att pröva. En begäran från en nationell domstol kan bara avvisas då det är uppenbart att den begärda tolkningen av unionsrätten inte har något samband med de verkliga omständigheterna eller saken i det nationella målet eller då frågorna är hypotetiska eller EU-domstolen inte har tillgång till sådana uppgifter om de faktiska eller rättsliga omständigheterna som är nödvändiga för att kunna ge ett användbart svar på de frågor som ställts till den samt för att kunna förstå skälen till att den nationella domstolen anser att den behöver ha svar på dessa frågor för att kunna avgöra målet (dom av den 8 maj 2019, PI, C‑230/18, EU:C:2019:383, punkt 40 och där angiven rättspraxis).

37 Den hänskjutande domstolen har i förevarande mål ställt frågor angående tolkningen av en unionsrättsakt, nämligen direktiv 2008/48, och begär i detta sammanhang även en precisering av domen av den 9 november 2016, Home Credit Slovakia ( C‑42/15, EU:C:2016:842).

38 Den slovakiska regeringen och kommissionen har anfört att eftersom den angivna effektiva räntan är felaktig så kan den nationella domstolen, i enlighet med nationella bestämmelser, besluta att ränta och avgifter inte ska utgå enligt det i det nationella målet aktuella avtalet. Domstolen erinrar beträffande detta argument om att det nationella målet gäller en talan som en konsument väckt för att utkräva ansvar av Pohotovosť för åsidosättande av skyldigheten att ange alla obligatoriska uppgifter i kreditavtalet enligt nationella bestämmelser och direktiv 2008/48. Möjligheten för den nationella domstolen att i denna situation vidta sanktionsåtgärder mot Pohotovos för felaktig angivelse av den effektiva räntan – under förutsättning att denna möjlighet bekräftas av nämnda domstol – kan inte under några omständigheter innebära att domstolens klargöranden avseende de krav som föreskrivs i direktivet beträffande vilka övriga uppgifter som obligatoriskt ska finnas med i ett konsumentkreditavtal blir helt irrelevanta för utgången i målet. Direktivet avser nämligen såväl avbetalning av krediten med amortering av kapitalet som betalning av avgifter och ränta utan sådan amortering.

39 Begäran om förhandsavgörande ska följaktligen upptas till prövning.

40 Den andra och den tredje frågan ska besvaras tillsammans och före den första frågan. Genom dessa frågor önskar den hänskjutande domstolen få klarhet i huruvida artikel 10.2 h–j i direktiv 2008/48, jämförd med artikel 22.1 i samma direktiv, ska tolkas så, att den utgör hinder för en nationell bestämmelse, såsom den som är aktuell i det nationella målet, enligt vilken det i kreditavtalet ska anges hur varje avbetalning ska fördelas mellan amortering av kapital, ränta och i förekommande fall andra kostnader.

41 Domstolen erinrar inledningsvis om att direktiv 2008/48 antogs med det dubbla syftet att tillförsäkra alla konsumenter i Europeiska unionen ett högt och likvärdigt skydd för deras intressen och att underlätta införandet av en välfungerande inre marknad för konsumentkrediter (se, för ett liknande resonemang, dom av den 21 april 2016, Radlinger och Radlingerová, C‑377/14, EU:C:2016:283, punkt 61, och dom av den 2 maj 2019, Pillar Securitisation, C‑694/17, EU:C:2019:345, punkt 38).

42 Vidare bidrar informationsskyldigheten enligt artikel 10.2 i direktiv 2008/48, i likhet med de skyldigheter som föreskrivs i artiklarna 5 och 8 i detta direktiv, till att uppnå dessa mål (se, för ett liknande resonemang, dom av den 21 april 2016, Radlinger och Radlingerová, C‑377/14, EU:C:2016:283, punkt 61).

43 Enligt artikel 10.2 h i direktiv 2008/48 ska kreditavtalet på ett klart och kortfattat sätt innehålla uppgift om storlek, antal och periodicitet för de delbetalningar som konsumenten ska göra och, i förekommande fall, den ordning enligt vilken betalningarna ska fördelas på olika utestående skulder med olika räntor för återbetalning.

44 Det framgår av artikel 10.2 i och 10.3 i samma direktiv att det, i fråga om amortering av kapitalet enligt ett kreditavtal med fast löptid, endast är på konsumentens begäran som kreditgivaren när som helst under kreditavtalets löptid och utan kostnad är skyldig att tillställa konsumenten en sammanställning i form av en amorteringsplan.

45 Med hänsyn till bestämmelsernas tydliga ordalydelse i artikel 10.2 h och 10.2 i) i direktiv 2008/48 har EU-domstolen slagit fast att direktivet inte föreskriver någon skyldighet att i kreditavtalet inkludera en sådan sammanställning i form av en amorteringsplan (dom av den 9 november 2016, Home Credit Slovakia, C‑42/15, EU:C:2016:842, punkt 54).

46 Det ska tilläggas att all form av strukturerad presentation av hur varje avbetalning av krediten fördelas mellan amortering av kapital, ränta och i förekommande fall andra kostnader ska betraktas som en amorteringsplan, i den mening som avses i artikel 10.2 i) i direktiv 2008/48.

47 Om avgifter och räntor ska betalas utan att kapitalet amorteras, så måste kreditavtalet enligt artikel 10.2 j i nämnda direktiv innehålla en sammanställning med information om under vilka tidsperioder och på vilka villkor räntor och andra återkommande avgifter och engångsavgifter ska betalas.

48 Mot denna bakgrund konstaterar domstolen att direktiv 2008/48 inte föreskriver någon skyldighet att – i vilken form det än må vara – i ett kreditavtal ange en fördelning av de betalningar som konsumenten ska göra mellan avbetalningen av kapitalet, om detta amorteras genom nämnda betalningar, ränta och andra kostnader som ska erläggas enligt avtalet.

49 Det ska samtidigt erinras om att i den mån direktiv 2008/48 innehåller harmoniserade bestämmelser får medlemsstaterna enligt artikel 22.1 däri inte behålla eller införa andra bestämmelser i sin nationella lagstiftning som skiljer sig från vad som fastställs i detta direktiv.

50 Domstolen har härvid redan slagit fast att artikel 10.2 i direktiv 2008/48 genomför en sådan harmonisering av de uppgifter som är obligatoriska i ett kreditavtal (dom av den 9 november 2016, Home Credit Slovakia, C‑42/15, EU:C:2016:842, punkt 56).

51 Mot denna bakgrund ska den andra och den tredje frågan besvaras på följande sätt. Artikel 10.2 h–j i direktiv 2008/48, jämförd med artikel 22.1 i samma direktiv, ska tolkas så, att den utgör hinder för en nationell bestämmelse, såsom den som är aktuell i det nationella målet, enligt vilken kreditavtalet ska ange hur varje avbetalning fördelas mellan amortering av kapital, ränta och i förekommande fall andra kostnader.

52 Den hänskjutande domstolen har ställt den första frågan för att få klarhet i huruvida artikel 10.2 och artikel 22.1 i direktiv 2008/48 – såsom dessa tolkats i domen av den 9 november 2016, Home Credit Slovakia ( C‑42/15, EU:C:2016:842) – är tillämpliga på ett kreditavtal, såsom det som är aktuellt i det nationella målet, som ingicks innan nämnda dom avkunnades och innan de nationella bestämmelserna ändrades i syfte att följa den tolkning som gjorts i nämnda dom.

53 Det ska erinras om att det följer av domstolens fasta praxis att den tolkning av en unionsbestämmelse som domstolen gör innebär att den aktuella bestämmelsens innebörd och tillämpningsområde klargörs och förtydligas, såsom den ska tolkas och tillämpas, eller borde ha tolkats och tillämpats, från och med dess ikraftträdande. Därav följer att en sålunda tolkad regel kan och ska tillämpas av domstolarna även beträffande rättsförhållanden som har uppkommit före avkunnandet av den dom i vilken begäran om tolkning prövas, om villkoren för att väcka talan vid behörig domstol om tillämpningen av den nämnda rättsregeln är uppfyllda i övrigt (se, för ett liknande resonemang, dom av den 13 december 2018, Hein, C‑385/17, EU:C:2018:1018, punkt 56 och där angiven rättspraxis).

54 I det nationella målet ankommer det på den hänskjutande domstolen att göra en tolkning av nationell rätt – såsom denna var tillämplig vid tidpunkten för de faktiska omständigheterna, det vill säga, i förevarande fall, då det aktuella kreditavtalet ingicks den 1 oktober 2015 – som i möjligaste mån, och utan att en tolkning contra legem kan krävas, står i överensstämmelse med direktiv 2008/48, såsom detta tolkats i domen av den 9 november 2016, Home Credit Slovakia ( C‑42/15, EU:C:2016:842).

55 En nationell domstol kan, såsom den slovakiska regeringen och kommissionen har påpekat i sina skriftliga yttranden, inte med fog förklara att det är omöjligt för den att tolka en nationell bestämmelse i överensstämmelse med unionsrätten enbart av den anledningen att den bestämmelsen har tolkats på ett sätt som inte är förenligt med unionsrätten (se, för ett liknande resonemang, dom av den 17 april 2018, Egenberger, C‑414/16, EU:C:2018:257, punkt 73).

56 Denna skyldighet att göra en direktivkonform tolkning begränsas av allmänna rättsprinciper, bland annat av principen om rättssäkerhet, på så sätt att skyldigheten inte kan åberopas till stöd för en tolkning contra legem av nationell rätt (se, för ett liknande resonemang, dom av den 16 juli 2009, Mono Car Styling, C‑12/08, EU:C:2009:466, punkt 61). Även om skyldigheten att göra en direktivkonform tolkning inte kan åberopas till stöd för en tolkning contra legem av nationell rätt måste nationella domstolar emellertid, i förekommande fall, ändra en fast nationell rättspraxis om denna grundas på en tolkning av nationell rätt som är oförenlig med ett direktivs syften (dom av den 8 maj 2019, Związek Gmin Zagłębia Miedziowego, C‑566/17, EU:C:2019:390, punkt 49 och där angiven rättspraxis).

57 Mot denna bakgrund ska den första frågan besvaras på följande sätt. Artikel 10.2 och artikel 22.1 i direktiv 2008/48 – såsom dessa tolkats i domen av den 9 november 2016, Home Credit Slovakia ( C‑42/15, EU:C:2016:842) – är tillämpliga på ett kreditavtal, såsom det som är aktuellt i det nationella målet, som ingicks innan nämnda dom avkunnades och innan de nationella bestämmelserna ändrades i syfte att följa den tolkning som gjorts i nämnda dom.

58 Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i det nationella målet utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den hänskjutande domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.

1 Rättegångsspråk: slovakiska.