Domstolens dom (sjunde avdelningen) den 30 april 2020
Hänvisat till av
I mål C‑810/18, angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 267 FEUF, framställd av Krajský súd v Trnave (Regionala domstolen i Trnava, Slovakien) genom beslut av den 3 december 2018, som inkom till domstolen den 21 december 2018, i målet
DOMSTOLEN (sjunde avdelningen) sammansatt av avdelningsordföranden P.G. Xuereb samt domarna T. von Danwitz och A. Kumin (referent), generaladvokat: P. Pikamäe, justitiesekreterare: A. Calot Escobar,
efter det skriftliga förfarandet,
med beaktande av de yttranden som avgetts av: Slovakiens regering, genom B. Ricziová, i egenskap av ombud, Europeiska kommissionen, inledningsvis genom A. Tokár och A. Caeiros, därefter genom A. Tokár, båda i egenskap av ombud,
med hänsyn till beslutet, efter att ha hört generaladvokaten, att avgöra målet utan förslag till avgörande,
följande
Dom
Unionsrätt
Målet vid den nationella domstolen och tolkningsfrågan
Prövning av tolkningsfrågan
Rättegångskostnader
1 Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av undernummer 85258091 i Kombinerade nomenklaturen (nedan kallad KN) i bilaga I till rådets förordning (EEG) nr 2658/87 av den 23 juli 1987 om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan (EGT L 256, 1987, s. 1; svensk specialutgåva, område 1, volym 13, s. 22), i dess successiva lydelser enligt kommissionens förordning (EG) nr 1031/2008 av den 19 september 2008 (EUT L 291, 2008, s. 1), kommissionens förordning (EG) nr 948/2009 av den 30 september 2009 (EUT L 287, 2009, s. 1), kommissionens förordning (EU) nr 861/2010 av den 5 oktober 2010 (EUT L 284, 2010, s. 1), kommissionens förordning (EU) nr 1006/2011 av den 27 september 2011 (EUT L 282, 2011, s. 1, med rättelse i EUT L 290, 2011, s. 6), och kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 927/2012 av den 9 oktober 2012 (EUT L 304, 2012, s. 1).
2 Begäran har framställts i ett mål mellan DHL Logistics (Slovakia) spol. s r. o. (nedan kallat DHL) och Finančné riaditeľstvo Slovenskej republiky (Republiken Slovakiens finansdirektorat) (nedan kallat finansdirektoratet) angående tullklassificeringen av digitala videokameror.
3 Det framgår av handlingarna i målet att de versioner av KN som är tillämpliga på omständigheterna i det nationella målet är de som avser åren 2009–2012, vilka följer av förordningarna nr 1031/2008, 948/2009, 861/2010 och 1006/2011 och av genomförandeförordning nr 927/2012. De bestämmelser i KN som åberopats i målet vid den nationella domstolen är emellertid identiska i alla versionerna av KN.
4 I de allmänna bestämmelserna för tolkning av KN, vilka återfinns i avsnitt I A i del 1 i KN, föreskrivs följande:
5 Del 2 i KN, med rubriken Tulltaxan, omfattar avdelning XVI som avser Maskiner och apparater samt mekaniska redskap; elektrisk materiel; delar till sådana varor; apparater för inspelning eller återgivning av ljud, apparater för inspelning eller återgivning av bilder och ljud för television samt delar och tillbehör till sådana apparater.
6 Anmärkning 3 under rubriken till nämnda avdelning i KN har följande lydelse:
7 Kapitel 85 i KN, som ingår i nämnda avdelning i KN, har rubriken Elektriska maskiner och apparater, elektrisk materiel samt delar till sådana varor; apparater för inspelning eller återgivning av ljud, apparater för inspelning eller återgivning av bilder och ljud för television samt delar och tillbehör till sådana apparater. Detta kapitel innehåller följande nummer och undernummer:
8 Enligt artikel 9.1 a första strecksatsen och artikel 10 i förordning nr 2658/87, i dess lydelse enligt rådets förordning (EG) nr 254/2000 av den 31 januari 2000 (EGT L 28, 2000, s. 16), ska Europeiska kommissionen, biträdd av Tullkodexkommittén, vidta åtgärder för tillämpningen av KN vid klassificeringen av varor. Det var med stöd av den förstnämnda av dessa bestämmelser som kommissionen antog förordning (EG) nr 1231/2007 av den 19 oktober 2007 om klassificering av vissa varor i Kombinerade nomenklaturen (EUT L 279, 2007, s. 3).
9 I bilagan till förordning nr 1231/2007 klassificeras de varor som beskrivs i kolumn 1 i den där angivna tabellen under motsvarande nummer i kolumn 2 i tabellen, i enlighet med de skäl som anges i kolumn 3 i tabellen. Vad gäller undernumren 85258030 och 85258091 anges i tabellen följande:
10 Förklarande anmärkningar till Europeiska unionens kombinerade nomenklatur (EUT C 137, 2011, s. 1) avser KN i dess lydelse enligt förordning nr 861/2010 (nedan kallade de förklarande anmärkningarna till KN). De är emellertid relevanta i målet vid den nationella domstolen, eftersom, såsom framgår av punkt 3 i förevarande dom, lydelsen av nummer 8525 samt undernummer 85258030 och 85258091 i KN förblev identisk efter de ändringar i KN som gjordes genom förordning nr 1006/2011 och genom genomförandeförordning nr 927/2012. De förklarande anmärkningarna till KN som avser nämnda nummer och undernummer har följande lydelse:
11 Det framgår av handlingarna i målet att DHL mellan åren 2009 och 2012 importerade varor som i den skriftliga tulldeklarationen betecknades som digitala videokameror (nedan kallade de aktuella varorna), som omfattas av undernummer 85258091 i KN, som avser videokameror [som endast är] i stånd att spela in ljud och bild tagna med televisionskamera och på vilket en tullsats på 4,9 procent ska tillämpas.
12 Den 13 november 2012 lämnade DHL in 35 ansökningar om återbetalning av importtull till Colný úrad Trnava (Tullkontoret i Trnava, Slovakien) (nedan kallat tullkontoret). Importtullen hade påförts DHL genom beslut som fattats under tullförfarandet. DHL gjorde gällande att varorna i fråga borde ha klassificerats enligt undernummer 85258030 i KN, som avser Digitala kameror och på vilket en nolltullsats för importtullar är tillämplig.
13 Efter det att tullkontoret avslagit dessa ansökningar överklagade DHL avslagsbeslutet till finansdirektoratet.
14 Genom beslut av den 5 juni 2017 avslog den nationella myndigheten överklagandet och fastställde följaktligen tullkontorets beslut. DHL överklagade då finansdirektoratets beslut till den hänskjutande domstolen, Krajský súd v Trnave (Regionala domstolen i Trnave, Slovakien).
15 Den hänskjutande domstolen har angett att de aktuella varorna är apparater som kan utföra flera arbetsuppgifter. De kan nämligen dels framställa oavbrutna videoinspelningar på mer än 30 minuter, med en bildupplösning på 720 x 576 pixlar med 50 bilder per sekund, under vilka användaren kan aktivera en zoom-funktion. Dessa apparater gör det även möjligt att fånga och lagra stillbilder med en upplösningskvalitet på 800 x 600 pixlar, eller till och med 1600 x 1200 pixlar för vissa modellserier. Den hänskjutande domstolen har även angett att videoinspelningar och stillbilder lagras på ett minneskort.
16 För att bestämma hur de aktuella varorna ska tullklassificeras är det enligt den hänskjutande domstolen nödvändigt att följa de allmänna bestämmelserna för tolkning av KN, jämförda med anmärkningarna till avdelning XVI i KN, särskilt anmärkning 3, vilka nämns i punkterna 4, 5 respektive 6 ovan. Det ska således bestämmas vilken som är dessa varors huvudsakliga arbetsuppgift, med beaktande av lydelsen av de berörda undernumren och anmärkningarna i KN.
17 Tvisten mellan parterna i målet vid den nationella domstolen rör just frågan vilken som är de aktuella varornas huvudsakliga arbetsuppgift.
18 DHL anser i huvudsak att dessa varor, som gör det möjligt att fånga och spela in video med en maximal bildupplösning på 720 x 576 pixlar – det vill säga en lägre kvalitet än den som enligt bilagan till förordning nr 1231/2007 krävs för att kunna klassificeras enligt undernummer 85258091 i KN –, är digitala kameror som omfattas av undernummer 85258030 i KN, eftersom deras huvudsakliga arbetsuppgift är att fånga och lagra stillbilder.
19 DHL har till stöd för sin ståndpunkt särskilt anfört att de aktuella varorna, med hänsyn till de bindande tulltaxeupplysningar som utfärdats beträffande samma varor i olika medlemsstater, bland annat i Nederländerna, Förenade kungariket och Frankrike, borde ha klassificerats såsom digitala kameror enligt undernummer 85258030 i KN.
20 Enligt finansdirektoratet genererar de aktuella varorna stillbilder med låg upplösning, nämligen endast 1600 x 1200 pixlar, eller 800 x 600 pixlar när det gäller vissa modeller. Det kan således inte hävdas att deras huvudsakliga arbetsuppgift är att fånga och lagra stillbilder. Dessa varor ska enligt finansdirektoratet därför klassificeras som videokameror enligt undernummer 85258091 i KN. Det enda kriterium som nämnda varor uppfyller för att klassificeras som digitala kameror enligt undernummer 85258030 i KN är att kvaliteten på bildupplösningen är lägre än 800 x 600 pixlar när apparaten används för att fånga och spela in video.
21 Enligt den hänskjutande domstolen uppfyller de aktuella varorna, med undantag för ett kriterium, nämligen det som avser kvaliteten på bildupplösningen när apparaten används för att fånga och spela in video, alla andra kriterier som gör det möjligt att klassificera dem som videokameror enligt undernummer 85258091 i KN. Detta kriterium anses emellertid, enligt de förklarande anmärkningarna till KN, vara grundläggande för att klassificera dessa varor som digitala kameror enligt undernummer 85258030 i KN.
22 Mot denna bakgrund beslutade Krajský súd v Trnave (Regionala domstolen i Trnava) att vilandeförklara målet och ställa följande fråga till EU-domstolen:
23 Den hänskjutande domstolen har ställt sin fråga för att få klarhet i huruvida KN ska tolkas så, att digitala videokameror som kan utföra två arbetsuppgifter, nämligen fångst och inspelning av såväl stillbilder som videosekvenser, omfattas av undernummer 85258091 i KN, även om kamerorna endast kan fånga och spela in videosekvenser med en upplösningskvalitet som är lägre än 800 x 600 pixlar.
24 Domstolen påpekar inledningsvis att dess uppgift inom ramen för en begäran om förhandsavgörande i fråga om tullklassificering snarare består i att ge den nationella domstolen vägledning i fråga om kriterierna för att den domstolen ska kunna göra en riktig klassificering enligt KN av de aktuella varorna än att själv utföra klassificeringen, i synnerhet som EU-domstolen inte nödvändigtvis förfogar över alla uppgifter som krävs för klassificeringen. Den nationella domstolen har således under alla omständigheter bättre förutsättningar att göra klassificeringen i fråga (dom av den 16 februari 2006, Proxxon, C‑500/04, EU:C:2006:111, punkt 23. av den 22 november 2012, Digitalnet m.fl., C‑320/11, C‑330/11, C‑382/11 och C‑383/11, EU:C:2012:745, punkt 61, och beslut av den 22 oktober 2014, Mineralquelle Zurzach, C‑139/14, EU:C:2014:2313, punkt 28).
25 För det första framgår det av domstolens fasta praxis att det avgörande kriteriet för tullklassificering av varor, av hänsyn till rättssäkerheten och i syfte att underlätta kontroll, i allmänhet ska vara deras objektiva kännetecken och egenskaper, såsom de definieras i texten till numret i KN och i anmärkningar till avdelningar och kapitel i KN (dom av den 26 september 2000, Eru Portuguesa, C‑42/99, EU:C:2000:501, punkt 13, och dom av den 5 mars 2015, Vario Tek, C‑178/14, ej publicerad, EU:C:2015:152, punkt 21 och där angiven rättspraxis).
26 Domstolen har för det andra slagit fast att det ändamål för vilket varan är avsedd att användas kan utgöra ett objektivt kriterium för klassificering, under förutsättning att den följer naturligt av varan och detta kan konstateras med ledning av varans objektiva kännetecken och egenskaper (dom av den 15 maj 2019, Korado, C‑306/18, EU:C:2019:414, punkt 37 och där angiven rättspraxis). Till de relevanta omständigheter som ska bedömas i detta sammanhang hör vilken användning som tillverkaren har avsett att den aktuella varan ska ha samt hur och var den ska användas (dom av den 2 maj 2019, Onlineshop, C‑268/18, EU:C:2019:353, punkt 29 och där angiven rättspraxis).
27 För det tredje ska tullklassificeringen av en vara göras med beaktande av dess huvudsakliga arbetsuppgift. I anmärkning 3 till avdelning XVI i andra delen av KN föreskrivs bland annat att en maskin som kan utföra flera arbetsuppgifter ska klassificeras enligt den huvudsakliga arbetsuppgift som kännetecknar maskinen (dom av den 11 juni 2015, Amazon EU, C‑58/14, EU:C:2015:385, punkt 23). Domstolen har i det avseendet klargjort att det är nödvändigt att beakta konsumentens uppfattning i fråga om vilken arbetsuppgift som utgör den huvudsakliga respektive den underordnade arbetsuppgiften (dom av den 2 maj 2019, Onlineshop, C‑268/18, EU:C:2019:353, punkt 31 och där angiven rättspraxis).
28 Det framgår av begäran om förhandsavgörande att de nu aktuella varorna kan utföra två arbetsuppgifter, nämligen att fånga och spela in såväl stillbilder som videosekvenser.
29 Domstolen konstaterar att dessa varors huvudsakliga arbetsuppgift, såsom den slovakiska regeringen och kommissionen har anfört i sina skriftliga yttranden, med hänsyn till deras tekniska egenskaper förefaller vara att fånga och spela in videosekvenser, vilket skulle innebära att de ska klassificeras såsom videokameror enligt undernummer 85258091 i KN. Det ankommer på den hänskjutande domstolen att kontrollera huruvida så är fallet.
30 Det framgår nämligen av handlingarna i målet för det första att även om kvaliteten på upplösningen av stillbilder som fångats och sparats är relativt låg, nämligen 1600 x 1200 pixlar, eller till och med 800 x 600 pixlar för vissa modellserier, motsvarar kvaliteten på upplösningen av videosekvenser som fångas och spelas in, nämligen 720 x 576 pixlar, samt inspelningshastigheten, det vill säga 50 bilder per sekund, kvaliteten på en digital videoskiva (DVD) med standardkapacitet. För det andra ser nämnda varor ut som videokameror, snarare än digitala kameror, på grund av deras tekniska egenskaper, särskilt deras form och den utfällbara sökaren. För det tredje bjöds alla de aktuella varorna ut till försäljning som digitala videokameror, med den huvudsakliga arbetsuppgiften att fånga och spela in videosekvenser. För det fjärde förefaller det som om tillverkaren i bruksanvisningen själv beskrev dessa varor som digitala videokameror vars målgrupp var personer som gör videoinspelningar i syfte att publicera dem på YouTube.
31 Den slovakiska regeringen och kommissionen har i sina skriftliga yttranden dessutom korrekt påpekat att den omständigheten att de aktuella varorna inte uppfyller det kriterium som är kopplat till inspelningens kvalitet, vilket anges i de förklarande anmärkningarna till KN, för att klassificeras som videokameror enligt undernummer 85258091 i KN –- det vill säga varorna i fråga kan inte spela in videosekvenser med en kvalitet på minst 800 × 600 pixlar – inte automatiskt innebär att dessa varor ska klassificeras som digitala kameror enligt undernummer 85258030 i KN.
32 Det kan i detta sammanhang erinras om att även om de förklarande anmärkningarna till KN är viktiga tolkningsdata vid bedömningen av vad som inbegrips under olika tulltaxenummer, är de inte bindande (se, för ett liknande resonemang, bland annat dom av den 6 september 2018, Kreyenhop & Kluge, C‑471/17, EU:C:2018:681, punkt 38 och där angiven rättspraxis, och dom av den 16 maj 2019, Estron, C‑138/18, EU:C:2019:419, punkt 57 och där angiven rättspraxis).
33 Den nämnda omständigheten saknar dessutom betydelse för de aktuella varornas förmåga att utföra sin huvudsakliga arbetsuppgift, såsom den följer av varornas objektiva kännetecken.
34 I den mån som den hänskjutande domstolen har gjort gällande att tvisten mellan parterna i det nationella målet rör frågan huruvida de aktuella varorna motsvarar digitala kameror eller digitala videokameror i den mening som avses i bilagan till förordning nr 1231/2007, framgår det av domstolens praxis dels att en klassificeringsförordning antas av kommissionen i de fall klassificeringen av en viss vara i KN skulle kunna medföra svårigheter eller föranleda en tvist, dels att en sådan klassificeringsförordning har allmän giltighet, eftersom den inte ska tillämpas på en viss näringsidkare utan generellt på varor som är identiska med dem som klassificeras genom förordningen (dom av den 19 februari 2009, Kamino International Logistics, C‑376/07, EU:C:2009:105, punkt 63).
35 Såsom den slovakiska regeringen och kommissionen har påpekat i sina skriftliga yttranden är de varor som har klassificerats genom förordning nr 1231/2007, såsom dem som avses i punkterna 3–5 i den tabell som bilagts denna förordning, emellertid inte identiska med de aktuella varorna. De digitala kameror som avses i dessa bestämmelser skiljer sig nämligen från de aktuella varorna, bland annat genom att de gör det möjligt att spela in dels stillbilder av högre kvalitet, dels videosekvenser med lägre upplösning och med en hastighet på 30 bilder per sekund, medan de nu aktuella varorna gör det möjligt att spela in video med en hastighet på 50 bilder per sekund.
36 Enligt rättspraxis främjar visserligen en analog tillämpning av en klassificeringsförordning på varor som liknar dem som avses i denna förordning en enhetlig tolkning av KN och likabehandling av aktörerna (dom av den 4 mars 2004, Krings, C‑130/02, EU:C:2004:122, punkt 35).
37 En sådan analog tillämpning är emellertid varken nödvändig eller möjlig när EU‑domstolen, genom sitt svar på en tolkningsfråga, har tillhandahållit den hänskjutande domstolen alla uppgifter som denna behöver för att klassificera en vara enligt lämpligt nummer i KN (dom av den 12 april 2018, Medtronic, C‑227/17, EU:C:2018:247, punkt 59 och där angiven rättspraxis).
38 Mot bakgrund av vad som anförts ovan ska den fråga som ställts besvaras enligt följande: KN ska tolkas så, att digitala videokameror som kan utföra två arbetsuppgifter, nämligen fångst och inspelning av såväl stillbilder som videosekvenser, omfattas av undernummer 85258091 i KN, även om kamerorna endast kan fånga och spela in videosekvenser med en upplösningskvalitet som är lägre än 800 x 600 pixlar, under förutsättning att de digitala videokamerornas huvudsakliga arbetsuppgift är att fånga och spela in videosekvenser. Det ankommer på den hänskjutande domstolen att kontrollera huruvida så är fallet.
39 Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i det nationella målet utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den hänskjutande domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.
1 Rättegångsspråk: slovakiska.