Förslag till avgörande av generaladvokat Henrik Saugmandsgaard Øe föredraget den 19 mars 2020

1 Originalspråk: franska.

2 Dom av den 23 maj 2019, ReFood ( C‑634/17, EU:C:2019:443, nedan kallad domen i målet ReFood).

3 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1069/2009 av den 21 oktober 2009 om hälsobestämmelser för animaliska biprodukter och därav framställda produkter som inte är avsedda att användas som livsmedel och om upphävande av förordning (EG) nr 1774/2002 (förordning om animaliska biprodukter) (EUT L 300, 2009, s. 1).

4 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1013/2006 av den 14 juni 2006 om transport av avfall (EUT L 190, 2006, s. 1).

5 Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/98/EG av den 19 november 2008 om avfall och om upphävande av vissa direktiv (EUT L 312, 2008, s. 3).

6 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1774/2002 av den 3 oktober 2002 om hälsobestämmelser för animaliska biprodukter som inte är avsedda att användas som livsmedel (EGT L 273, 2002, s. 1). Förordningen har upphävts och ersatts av förordning nr 1069/2009.

7 Kommissionens beslut av den 3 maj 2000 om ersättning av beslut 94/3/EG om en förteckning över avfall i enlighet med artikel 1 a i rådets direktiv 75/442/EEG om avfall, och rådets beslut 94/904/EG om upprättande av en förteckning över farligt avfall i enlighet med artikel 1.4 i rådets direktiv 91/689/EEG om farligt avfall (EGT L 226, 2000, s. 3).

8 Kommissionens beslut av den 30 mars 2004 om idrifttagande av Traces-systemet och om ändring av beslut 92/486/EEG (EUT L 94, 2004, s. 63).

9 Se punkt 6 i förevarande förslag till avgörande.

10 Se, bland annat, artiklarna 2 g iii, 3.19, 12 a ii, 13 d, 14 k och 24 a i förordning nr 1069/2009.

11 Se artikel 2.2 b i direktiv 2008/98.

12 I direktiv 2008/98 hänvisas till förordning nr 1774/2002, men i enlighet med artikel 54 i förordning nr 1069/2009 ska hänvisningar till förordning nr 1774/2002 betraktas som hänvisningar till förordning nr 1069/2009.

13 Se domen i målet ReFood, punkt 56. Se även artikel 2.2 i direktiv 2008/98.

14 Se mitt förslag till avgörande i målet ReFood ( C‑634/17, EU:C:2019:61).

15 Jag använder nedan termen animaliska biprodukter för att täcka in såväl animaliska biprodukter i den mening som avses i artikel 3.1 i förordning nr 1069/2009 som framställda produkter i den mening som avses i artikel 3.2 i den förordningen.

16 De övriga material som transporterades tillsammans med animaliska biprodukter anges i punkt 23 i förevarande förslag till avgörande men det är på avloppsslammet som både den hänskjutande domstolen och de parter som lagt fram yttranden har inriktat sig. Jag vill understryka att saltlösning i huvudsak utgörs av salthaltigt vatten och att inga yttranden har ingetts i fråga om blandningar med detta material. Det kan också tilläggas att avloppsslam härrör från avloppsvatten.

17 Se artikel 21.2 andra stycket i förordning nr 1069/2009.

18 Se domen i målet ReFood, punkt 39.

19 Min kursivering. Se dom i målet ReFood, punkterna 55, 56 och 62.

20 Se dom i målet ReFood, punkterna 53 och 54.

21 Se dom i målet ReFood, punkt 55.

22 Den österrikiska regeringen har liksom Openbaar Ministerie (åklagarmyndigheten) endast yttrat sig under den skriftliga fasen och därmed inte kunnat stötta sig på domen i målet ReFood. Den österrikiska regeringen anser att transport av blandningar av animaliska biprodukter och icke-farligt avfall faller under förordning nr 1013/2006. Openbaar Ministerie (åklagarmyndigheten) anser i likhet med den franska regeringen, men i motsats till den nederländska regeringen, att transport av sådana blandningar omfattas av parallell tillämpning av förordning nr 1013/2006 och förordning nr 1069/2009.

23 Se punkterna 12 och 15 i förevarande förslag till avgörande.

24 Se punkt 11 i förevarande förslag till avgörande.

25 Min markering. Se punkt 12 i förevarande förslag till avgörande.

26 Europaparlamentets betänkande av den 2 mars 2009 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om hälsobestämmelser för animaliska biprodukter som inte är avsedda att användas som livsmedel (A6–0087/2009).

27 Se ändringsförslagen 111, 113 och 114.

28 Parlamentet avslog dessa ändringsförslag vid den första och enda behandlingen. Den text som parlamentet antog efter avslutad behandling är densamma som i den slutliga lagstiftningsakt, förordning nr 1069/2009, som antogs av parlamentet och rådet.

29 Se fotnot 26 i förevarande förslag till avgörande.

30 Se domen i målet ReFood, punkt 49.

31 Se domen i målet ReFood, punkterna 44, 46 och 47.

32 Kommissionens förordning (EU) nr 142/2011 av den 25 februari 2011 om genomförande av Europaparlamentets och rådet förordning (EG) nr 1069/2009 om hälsobestämmelser för animaliska biprodukter och därav framställda produkter som inte är avsedda att användas som livsmedel och om genomförande av rådets direktiv 97/78/EG vad gäller vissa prover och produkter som enligt det direktivet är undantagna från veterinärkontroller vid gränsen (EUT L 54, 2011, s. 1), senast ändrad genom kommissionens genomförandeförordning (EU) 2019/1177 av den 10 juli 2019 (EUT L 185, 2019, s. 26) (nedan kallad förordning nr 142/2011).

33 I anmärkningarna till det fält som gäller typen av transporterad vara hänvisas nämligen till en förteckning över varor bland vilka sådana blandningar anges som ska betecknas på följande sätt: [typ av animalisk biprodukt eller framställd produkt] som blandats med icke-farligt avfall [eural-kod].

34 Se t.ex. artikel 21 i förordning nr 1069/2009 om insamling, transport och spårbarhet.

35 Se t.ex. artiklarna 12–14 i förordning nr 1069/2009 om bortskaffande och användning av material, varvid artikel 12 behandlar kategori 1-material, artikel 13 kategori 2-materiel och artikel 14 kategori 3-material. I artikel 48 i denna behandlas sändningar inom EU av kategori 1- eller kategori 2-matrial och vissa produkter som framställts av dessa material samt blandningar med farligt avfall eller bearbetat animaliskt protein framställda av kategori 3-material.

36 Den franska regeringen har förklarat att flertalet medlemsstater inte tillåter sådan användning av avloppsslam blandat med icke-farligt avfall men att Frankrike tillåter detta, varvid dock striktare bestämmelser tillämpas. Den franska regeringen har angett att de nationella myndigheterna förbehåller sig rätten att i enlighet med artikel 12.1 c i förordning nr 1013/2006 vägra att transportera angivet slam från medlemsstater som inte föreskriver sådan användning av detta slam.

37 Se domen i målet ReFood, punkt 55.

38 Se skäl 30 i förordning nr 1069/2009.

39 Se, för ett liknande resonemang, artikel 28 i förordning nr 1013/2006 och dom av den 21 juni 2007, Omni Metal Service ( C‑259/05, EU:C:2007:363, punkterna 32–35).

40 Se förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om hälsobestämmelser för animaliska biprodukter som inte är avsedda att användas som livsmedel, framlagt den 10 juni 2008 [KOM(2008) 345 slutlig, punkt 5.4.i motiveringen.

41 Se t.ex. de särskilda bestämmelserna för bland annat transport av matavfall i artikel 21.4 i förordning nr 1069/2009 samt det undantag som anges i artikel 48.6 i den förordningen.

42 Se artikel 8 g i förordning nr 1069/2009, enligt vilken kategori 1-material ska omfatta Blandningar av kategori 1-material och antingen kategori 2-material eller kategori 3-material eller båda, samt artikel 9 g i samma förordning, enligt vilken kategori 2. Material ska omfatta blandningar av kategori 2-material och kategori 3-material.

43 Se artikel 5 g i förordning nr 1774/2002.

44 Dessa produkter har omklassificerats till kategori 3, i artikel 10 b iii respektive artikel 10 k iii i förordning nr 1069/2009, vilken betraktades som mer lämpad med tanke på deras farlighet.

45 Den franska regeringen förklarade under förhandlingen vid domstolen att en blandning avsedd att bearbetas i en komposterings- eller biogasanläggning bör innan denna övergår till kategori 2 genomgå en trycksterilisering, något som skulle ställa sig särskilt krävande och kostsamt för de ekonomiska aktörerna.

46 Se mitt förslag till avgörande i målet Argos Supply Trading ( C‑4/15, EU:C:2016:223, punkt 110).

47 Se bland annat dom av den 21 februari 2006, Halifax m.fl. ( C‑255/02, EU:C:2006:121, punkt 75).

48 Se bland annat dom av den 14 december 2000, Emsland-Stärke ( C‑110/99, EU:C:2000:695, punkt 52), och dom av den 11 januari 2007, Vonk Dairy Products ( C‑279/05, EU:C:2007:18, punkt 33).

49 Se domen i målet ReFood, punkt 49.