Förslag till avgörande av generaladvokat Maciej Szpunar föredraget den 30 april 2020

1 Originalspråk: franska.

2 Rådets förordning av den 29 maj 2000 om insolvensförfaranden (EGT L 160, 2000, s. 1).

3 Se dom av den 2 maj 2006, Eurofood IFSC ( C‑341/04, EU:C:2006:281), dom av den 20 oktober 2011, Interedil ( C‑396/09, EU:C:2011:671), och dom av den 15 december 2011, Rastelli Davide och C. ( C‑191/10, EU:C:2011:838).

4 Europaparlamentets och rådets förordning av den 20 maj 2015 om insolvensförfaranden (EUT L 141, 2015, s. 19, och rättelse i EUT L 349, 2016, s. 9).

5 Se, exempelvis, dom av den 7 september 2017, Neto de Sousa ( C-506/16, EU:C:2017:642, punkt 23), och dom av den 26 oktober 2017, Aqua Pro ( C-407/16, EU:C:2017:817, punkt 26).

6 Se artikel 3.1 första stycket i förordning 2015/848.

7 Se artikel 3.1 fjärde stycket i förordning 2015/848.

8 Konvention öppnad för undertecknande i Rom den 19 juni 1980 (EGT L 266, 1980, s. 1).

9 Se dom av den 16 januari 2014 (C‑328/12, EU:C:2014:6, punkt 21).

10 Förenade kungarikets utträde ur unionen skulle således i princip inte utgöra hinder för de portugisiska domstolarnas prövning av klagandenas ansökan.

11 I artikel 7.1 i förordning 2015/848 anges att [o]m inte annat föreskrivs i denna förordning ska lagen i den medlemsstat inom vars territorium insolvensförfarandet inleds (nedan kallad inledandestaten) vara tillämplig på insolvensförfarandet och dess verkningar.

12 Se dom av den 2 maj 2006, Eurofood IFSC ( C‑341/04, EU:C:2006:281, punkt 31), dom av den 20 oktober 2011, Interedil ( C‑396/09, EU:C:2011:671, punkt 43), och dom av den 15 december 2011, Rastelli Davide och C. ( C‑191/10, EU:C:2011:838, punkt 31).

13 Förordning 2015/848 omfattar även förfaranden för räddnings-, skuldsanerings- och omstruktureringsändamål liksom förfaranden som genomförs innan obestånd föreligger. Se mitt förslag till avgörande i målet A ( C‑716/17, EU:C:2019:262, punkt 25). Se även Hess, B., Oberhammer, P., Bariatti, S., Koller, Ch., Laukemann, B., Requejo Isidro, M., & Villata, F.C. (red.), The Implementation of the New Insolvency Regulation: Improving Cooperation and Mutual Trust, Nomos, Baden-Baden, 2017, s. 52, och Sautonie-Laguionie, L., L’extension du champ d’application du règlement (UE) no 2015/848 par une définition vaste des procédures d’insolvabilité i A. Cotoga-Raccah & L. Sautonie-Laguionie (red.), Le nouveau droit européen des faillites internationales, Bruylant, Bryssel, 2018, s. 66, och följande sidor.

14 Min kursivering.

15 Se Andrianesis, A.P., The Opening of Multijurisdictional Insolvencies Through the Prism of the Recast Regulation 848/2015, European Company Law, 2017, vol. 14(1), s. 9, Mucciarelli, F.M., Private International Law Rules in the Insolvency Regulation Recast: A Reform or a Restatement of the Status Quo?, European Company Law, 2016, vol. 1, s. 14 och 15, och Vallens, J.L., Le règlement (UE) no 2015/848 du 20 mai 2015: une avancée significative du droit européen de l’insolvabilité, Revue Lamy Droit des Affaires, 2015, nr 106, s. 18.

16 Se dom av den 2 maj 2006, Eurofood IFSC ( C‑341/04, EU:C:2006:281, punkt 33), och dom av den 20 oktober 2011, Interedil ( C‑396/09, EU:C:2011:671, punkt 49). Se även beslut av den 24 maj 2016, Leonmobili och Leone ( C‑353/15, ej offentliggjort, EU:C:2016:374, punkt 33 och där angiven rättspraxis).

17 Se, analogt, dom av den 2 maj 2006, Eurofood IFSC ( C‑341/04, EU:C:2006:281, punkt 33), som rör förordning nr 1346/2000. Det grundläggande syftet med lagvalsregler är nämligen att göra det förutsägbart vilken lag som är tillämplig vid bedömningen av en viss faktisk situation, även när det rör sig om lex fori. Se, bland annat, mitt förslag till avgörande i målet KP ( C‑83/17, EU:C:2018:46, punkt 81).

18 Det är ostridigt att klagandena sedan 2016 har haft hemvist i Förenade kungariket. En förutsättning för att förordning 2015/848 ska kunna vara tillämplig på det förfarande som är i fråga i det nationella målet är, som framgår av punkt 18 i detta förslag till avgörande, att det aktuella insolvensförfarandet inleddes den 26 juni 2017 eller senare. I alla händelser tyder den formulering som den hänskjutande domstolen har använt i sin tolkningsfråga på att den domstolen utesluter möjligheten att presumtionen enligt artikel 3.1 fjärde stycket i förordning 2015/848 inte skulle gälla av det skälet att klagandena hade bytt hemvist under den närmast föregående sexmånadersperioden.

19 Min kursivering.

20 Se dom av den 2 maj 2006 ( C‑341/04, EU:C:2006:281, punkt 41). Såvitt avser konsekvenserna av denna tolkning, se Van Calster, G., European Private International Law, Hart Publishing, Oxford, Portland, 2016, s. 298.

21 Se dom av den 2 maj 2006, Eurofood IFSC ( C‑341/04, EU:C:2006:281, punkt 34).

22 Se dom av den 2 maj 2006, Eurofood IFSC ( C‑341/04, EU:C:2006:281, punkt 35).

23 Dom av den 20 oktober 2011, Interedil ( C‑396/09, EU:C:2011:671, punkt 51).

24 Se, för ett liknande resonemang, Cuniberti, G., Nabet, P., & Raimon, M., Droit européen de l’insolvabilité: Règlement (UE) 2015/848 du 20 mai 2015 relatif aux procédures d’insolvabilité, LGDJ., Issy-les-Moulineaux, 2017, s. 116, punkt 197.

25 Rådets förordning av den 27 november 2003 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar samt om upphävande av förordning (EG) nr 1347/2000 (EUT L 338, 2003, s. 1).

26 Se, e contrario, dom av den 22 december 2010, Mercredi ( C‑497/10 PPU, EU:C:2010:829, punkterna 47 och 48).

27 Se Jault‑Seseke, F., Le règlement 2015/848: le vin nouveau et les vieilles outres, Revue critique de droit international privé, 2016, punkt 27.

28 Rapport av den 3 maj 1996 av M. Virgós och É. Schmit rörande konventionen om insolvensförfaranden (Europeiska unionens råds dokument nr 6500/96, DRS 8 (CFC)); den slutliga engelska versionen av den fullständiga rapporttexten återfinns i verket Moss, G., Fletcher, I.F., & Isaacs, S., The EC Regulation on Insolvency proceedings: A Commentary and Annotated Guide, 2 uppl., Oxford University Press, Oxford, 2009, s. 381 och följande sidor.

29 Dom av den 20 oktober 2011 ( C‑396/09, EU:C:2011:671, punkt 52).

30 Se Cuniberti, G., Nabet, P., & Raimon, M., s. 76, punkt 145.

31 I skäl 30 i förordning 2015/848 nämns också ett andra exempel på en situation som skulle kunna medföra att presumtionen bryts, nämligen när det kan fastställas att den huvudsakliga anledningen till att [gäldenären] flyttade var att [han eller hon avsåg att] ansöka om insolvensförfarande inom den nya jurisdiktionen och [när] en sådan ansökan påtagligt skulle vara till nackdel för de borgenärers intressen vilkas förehavanden med gäldenären ägde rum före förflyttningen. Det har emellertid inte hävdats att klagandena skulle ha bytt hemvist i den avsikten, och den hänskjutande domstolen förefaller i alla händelser inte överväga möjligheten att så skulle kunna ha varit fallet.

32 Se även punkt 49 i detta förslag till avgörande.

33 Se punkt 20 i detta förslag till avgörande.

34 Fabriès-Lecéa, E., Règlement (UE) no 2015/848 du 20 mai 2015 relatif aux procédures d’insolvabilité. Commentaire article par article, i L. Sautonie-Laguionie (red.), Société de législation comparée, Paris, 2015, s. 61.

35 Se, för ett liknande resonemang, såvitt avser att platsen för gäldenärens huvudsakliga intressen ska kunna fastställas av tredje man, Jault‑Seseke, F., a.a.

36 Min kursivering.

37 Dom av den 20 oktober 2011 ( C‑396/09, EU:C:2011:671, punkt 49).