Förslag till avgörande av generaladvokat Maciej Szpunar föredraget den 12 november 2019

1 Originalspråk: franska.

2 Hardt, S., Parliamentary Immunity. A Comprehensive Study of the Systems of Parliamentary Immunity in the United Kingdom, France, and the Netherlands in a European Context, Intersentia, Cambridge, 2013, s. 62.

3 Décret de l’Assemblée nationale du 23 juin 1789 sur l’inviolabilité des députés (Nationalförsamlingens dekret av den 23 juni 1789 om parlamentsledamöternas okränkbarhet).

4 Nationalförsamlingens dekret av den 26 och den 27 juni 1790, genom vilket Nationalförsamlingen tillfälligt reglerade i vilka fall församlingens ledamöter fick gripas och vilka förfaranden som fick vidtas mot dem.

5 Se artikel 5.2 andra meningen i parlamentets arbetsordning, där följande anges: Parlamentarisk immunitet är inte en ledamots personliga privilegium, utan en garanti för hela parlamentets och dess ledamöters oberoende.

6 Tribunal Constitucional (Konstitutionsdomstolen, Spanien) formulerade detta på ett föredömligt sätt i domen 90/1985 av den 22 juli 1985 (ES:TC:1985:90), där det anges att syftet med den processuella immuniteten är att förhindra att straffrättsliga förfaranden används för att hindra parlamentets kammare från att fungera eller ändra den sammansättning som folkviljan har gett dem (min översättning).

7 Se, till exempel, Santaolalla López, F., Derecho parlamentario español, Editorial Dykinson, Madrid 2013, s. 143. Se, beträffande förhållandet mellan immunitet och grundläggande rättigheter, Muylle, K., L’immunité parlementaire face à la Convention européenne des droits de l’Homme, Administration publique, 3/2008, s. 207–216.

8 Denna anmärkning ska inte ses som en anspelning på någon särskilt stat, särskilt inte på Konungariket Spanien. Det är ett objektivt konstaterande som erkänts av bland annat Venedigkommissionen, som för övrigt ställt sig mycket kritisk till parlamentarisk okränkbarhet (se Europeiska kommissionen för demokrati genom lag, Rapport sur l’étendue et la levée des immunités parlementaires (rapport om den parlamentariska immunitetens omfattning och upphävande), som antogs i Venedig den 21 och den 22 mars 2014, www.venice.coe.int, punkt 154).

9 EUT C 326, 2012, s. 266.

10 EGT L 278, 1976, s. 1.

11 EGT L 283, 2002, s. 1.

12 Det spanska ordet för okränkbarhet (inviolabilidad) avser vad som i praktiken är befrielse från ansvar, det vill säga materiell immunitet. Med immunitet (inmunidad) avses vad som på andra håll kallas okränkbarhet, det vill säga processuell immunitet.

13 BOE nr 147 av den 20 juni 1985, s. 19110.

14 Gaceta de Madrid nr 260 av den 17 september 1882, s. 803 (BOE-A-1882–6036).

15 DOGC nr 7449 av den 6 september 2017, s. 1.

16 DOGC nr 7451 av den 8 september 2017, s. 1.

17 Beslut av Tribunal Supremo 5051/2019 (ES:TS:2019:5051A).

18 BOE 2019, nr 142, s. 62477.

19 Terminologin är inte enhällig på alla officiella språk, och därför använder jag orden företrädare i parlamentet och ledamot av parlamentet synonymt.

20 Se bland annat, beträffande denna åtskillnad mellan det parlamentariska mandatets erhållande och utövande, Avril, P., Gicquel, J., Droit parlementaire, Montchrestien, Paris, 2004, s. 35–36, och Grajewski, K., Status prawny posła i senatora, Wydawnictwo Sejmowe, Warszawa, 2016, s. 12.

21 Se till exempel, i fransk rätt, Gicquel, J., Gicquel, J.-E., Droit constitutionnel et institutions politiques, LGDJ, Paris, 2015, s. 678, i polsk rätt, Gierach, E., i Safjan, M., Bosek, L., Konstytucja RP. Komentarz, C.H.Beck, Warszawa, 2016, t. 2, s. 329 och 330, och, i spansk rätt, Álvarez Conde, E., Tur Ausina, R., Derecho constitucional, Tecnos, Madrid, 2013, s. 557 och följande sidor.

22 Jag menar att detta krav i sig väcker tvivel på huruvida det är förenligt med unionsrätten, i synnerhet med artikel 14.2 första meningen FEU, där det anges att Europaparlamentet [ska] vara sammansatt av företrädare för unionens medborgare (min kursivering). Den frågan låter jag dock vara, eftersom det nu aktuella målet inte avser denna skyldighet i sig, utan följderna av att den inte fullgörs.

23 Min kursivering. Något annat kan inte härledas ur domstolens praxis, i synnerhet inte den som den spanska regeringen och kommissionen berört i sina yttranden, det vill säga domen av den 7 juli 2005, Le Pen/parlamentet ( C‑208/03 P, EU:C:2005:429), och domen av den 30 april 2009, Italien och Donnici/parlamentet ( C‑393/07 et C‑9/08, EU:C:2009:275). Dessa mål avsåg enskilda fall där ledamoten i det ena fallet hade skiljts från sitt uppdrag till följd av en fällande dom och i det andra fallet hade avstått från ett mandat som därefter upphävdes. Det var ingen skillnad mellan tillkännagivande av valet (eller av mandatets upphörande) från den behöriga myndigheten i den berörda medlemsstaten och meddelandet till parlamentet. Det nu aktuella målet avser inte parlamentets eventuella kontroll av de valresultat som tillkännagetts eller meddelats av medlemsstaten, utan en nationell domstols bedömning av ställningen för den person som valts till parlamentet.

24 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 30 april 2009, Italien och Donnici/parlamentet ( C‑393/07 och C‑9/08, EU:C:2009:275, punkt 48).

25 Dom 119/1990 av den 21 juni 1990,(ES:TC:1990:119 (min kursivering). Se även kommentaren till denna dom: Santaolalla López, F., El juramento y los reglamentos parlamentarios, Revista española de derecho constitutional, nr 30/1990, s. 149. Författaren menar att det är något som är allmänt erkänt och inte behöver kommenteras vidare att skyldigheten att avlägga eden om iakttagande av författningen inte är ett villkor för att erhålla det parlamentariska mandatet.

26 Se bland annat, beträffande den ed som ska avläggas av ledamöterna i Spaniens parlament, Álvarez Conde, E., Tur Ausina, R., ovan angivet verk, s. 571–572.

27 Se Santaolalla López, F., Derecho parlamentario español, ovan angivet verk, s. 113. Författaren menar att en sådan tolkning skulle kunna strida mot den spanska författningen, enligt vilken immunitet gäller under valperioden, det vill säga från och med valet.

28 Ett upphävande på grund av ett åtal, såsom det som föreskrivs i artikel 384 bis i vallagen, skulle rent logiskt kunna beröra en europeisk parlamentsledamot som valts i en annan medlemsstat än den där ledamoten lagförs.

29 Det är sant att denna bestämmelse, som hänför sig till immunitet, bokstavligen tycks avse alla former av parlamentarisk immunitet, även befrielse från ansvar (materiell immunitet). Som jag ser det skulle det emellertid vara meningslöst att göra sådan tolkning. För det första är nämligen befrielsen från ansvar i medlemsstaternas nationella rätt vanligtvis begränsad till handlingar som begås under utövandet av ett parlamentariskt uppdrag. Ställningen som parlamentsledamot är oförenlig med ställningen som ledamot av ett nationellt parlament enligt artikel 7.2 i 1976 års akt. Således kan en befrielse från ansvar enligt nationell rätt i varje fall inte tillämpas på ledamöter av parlamentet. De ges samma garanti i artikel 8 i protokollet. För det andra vore det meningslöst att begränsa varaktigheten av befrielsen från ansvar till parlamentets sessionsperiod och möjliggöra lagföring för yttranden som gjorts under utövandet av det parlamentariska uppdraget efter det att en sådan sessionsperiod har avslutats. Befrielsen från ansvar måste vara obegränsad i tiden för att vara verkningsfull. Befrielsen från ansvar utgör för det tredje en absolut immunitet som därmed skulle stå i strid med parlamentets rätt att upphäva immuniteten enligt artikel 9 tredje stycket i protokollet. Jag anser således att artikel 9 första stycket a i protokollet ska tolkas så, att den endast avser okränkbarhet (processuell immunitet).

30 Se, bland annat, Corbett, R., Jacobs, F., Neville, D., The Europen Parliament, John Harper Publishing, London, 2016, s. 76–77, Hardt, S., ovan angivet verk, s. 45, Lis-Starowicz, D., Galster, J., Immunitet posła do Parlamentu Europejskiego, Przegląd sejmowy, 2006/6, s. 9, och Schultz-Bleis, Ch., Die parlamentarische Immunität der Mitglieder des Europäischen Parlaments, Duncker&Humblot, Berlin, 1995, s. 29 och följande sidor.

31 Se, bland annat, parlamentets resolution av den 15 september 1983 om en stadga för Europaparlamentets ledamöter (EGT C 277, 1983, s. 135) och förslaget till översyn av protokoll (nr 7) (KOM(84) 666) och betänkandena Donnez (A2–0121/86) och Rothley (A5–0193/03).

32 Dom av den 10 juli 1986, Wybot ( 149/85, EU:C:1986:310, punkterna 11–13).

33 Parlamentets första session i den nionde valperioden inleddes den 2 juli 2019.

34 Se artikel 153.2 i parlamentets arbetsordning för den nionde valperioden.

35 Dom av den 10 juli 1986, Wybot ( 149/85, EU:C:1986:310, domslutet).

36 Det enda uppenbara undantaget är det fallet att någon har ersatt en ledamot vars mandat har löpt ut i förtid.

37 Dom av den 10 juli 1986, Wybot ( 149/85, EU:C:1986:310, punkt 25).

38 Som exempel kan nämnas artikel 105.2 i den polska författningen, som förbjuder lagföring av parlamentsledamöter från och med det att valresultatet tillkännages, liksom artiklarna 751 och 752 i straffprocesslagen, vilka anges ovan i punkt 22.

39 Det framgår av ett informationsmeddelande som publicerats på webbplatsen för Consejo General del Poder Judicial (Nationella domarrådet, Spanien) att förlust av de medborgerliga rättigheterna innebär att personen i fråga slutgiltigt fråntas alla offentliga utmärkelser, anställningar och uppdrag, däribland valda uppdrag, och att personen i fråga inte heller kan erhålla sådana offentliga utmärkelser, anställningar eller uppdrag och inte väljas till ett offentligt uppdrag (se artikel 41 i Código penal (strafflagen)). Enligt artikel 6.2 och 6.4 i vallagen innebär en fängelsedom dessutom förlust av valbarhet och oförenlighet.

40 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 12 september 2006, Spanien/Förenade kungariket ( C‑145/04, EU:C:2006:543, punkt 78).

41 Det ankommer i slutändan på den hänskjutande domstolen att bedöma de exakta verkningarna av domen av den 14 oktober 2019.

42 Dom av den 6 oktober 2015, Delvigne ( C‑650/13, EU:C:2015:648, punkt 44).