Förslag till avgörande av generaladvokat Manuel Campos Sánchez-Bordona föredraget den 16 juli 2020

1 Originalspråk: spanska.

2 Rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt (EUT L 347, 2006, s. 1).

3 I tidigare mål har denna fråga behandlats ur andra synvinklar: dom av den 9 juni 1992, kommissionen/Spanien ( C‑96/91, EU:C:1992:253), dom av den 21 februari 2008, Netto Supermarkt ( C‑271/06, EU:C:2008:105), och dom av den 28 februari 2018, Pieńkowski ( C‑307/16, EU:C:2018:124).

4 2007 års lag CXXVII om mervärdesskatt (nedan kallad mervärdesskattelagen).

5 I sitt yttrande ifrågasätter Bakati Plus denna beskrivning och lämnar kompletterande uppgifter. Det ska emellertid påpekas att domstolen i punkt 22 i sin dom av den 2 april 2020, Coty Germany ( C‑567/18, EU:C:2020:267), erinrade om att [e]ftersom den hänskjutande domstolen är ensam behörig att fastställa och bedöma de faktiska omständigheterna i det mål som den har att avgöra, ska EU-domstolen i princip begränsa sin prövning till de uppgifter som den hänskjutande domstolen har beslutat att lägga fram för den och således hålla sig till den situation som den hänskjutande domstolen anser vara fastställd.

6 Förvaltnings- och arbetsdomstolen i Szeged, Ungern.

7 EUT L 343, 2015, s. 1, nedan kallad den delegerade förordningen.

8 Enligt artikel 131 i direktiv 2006/112 ska undantagen från skatteplikt i kapitlen 2–9 [i avdelning IX] … tillämpas utan att det påverkar tillämpningen av övriga gemenskapsbestämmelser och i enlighet med de villkor som medlemsstaterna fastställer för att säkerställa en korrekt och enkel tillämpning av dessa undantag och förhindra skatteundandragande, skatteflykt eller missbruk. Min kursivering.

9 Dom av den 18 oktober 2007, Navicom ( C‑97/06, EU:C:2007:609, punkt 20). Domstolen prövade där rådets sjätte direktiv 77/388 av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter – Gemensamt system för mervärdesskatt; enhetlig beräkningsgrund (EGT L 145, 1977, s. 1; svensk specialutgåva, område 9, volym 1, s. 28) (nedan kallat sjätte direktivet), vilket var den närmaste föregångaren till det nu aktuella direktivet, vars tolkning man bör återknyta till (med vissa undantag som inte är relevanta här). Beträffande det allmänna förhållandet mellan de båda direktiven, se skäl 1 och 3 i direktiv 2006/112.

10 Ibidem, punkt 22 och där angiven rättspraxis.

11 Dom av den 26 maj 2016, Envirotec Denmark ( C‑550/14, EU:C:2016:354, punkt 27).

12 Se föregående fotnot.

13 Detta är i korthet den tolkning som kommissionen föreslår, men den hänskjutande domstolen hyser tvivel rörande detta.

14 Beträffande uttrycket medföljande bagage, se fotnot 22 nedan.

15 Punkt 45 och följande punkter i kommissionens yttrande. Även den ungerska regeringen har intagit denna ståndpunkt, om än med större förbehåll.

16 Nedan kallad 1954 års New York-konvention. Konventionen är bindande för Ungern. Enligt artikel 2 avses med personliga tillhörigheter alla klädespersedlar och andra nya eller begagnade artiklar, som en turist skäligen kan behöva för personligt bruk med hänsyn tagen till alla omständigheter kring hans resa, dock med undantag av alla handelsvaror, som införes i försäljningssyfte.

17 Enligt artikel 1.5 avses med bagage alla varor som, oavsett transportsätt, transporteras i samband med en resa som görs av en fysisk person.

18 Beslut 93/329/EEG om antagandet av Konventionen om temporär import och godkännandet av bilagorna till denna (EGT L 130, 1993, s. 1; svensk specialutgåva, område 2, volym 9, s. 68).

19 Dom av den 21 februari 2008, Netto Supermarkt ( C‑271/06, EU:C:2008:105, punkt 28). Jag har tagit upp dessa dubbla system i mitt förslag till avgörande av den 12 januari 2016 i de förenade målen Eurogate Distribution och DHL Hub Leipzig ( C‑226/14 och C‑ 228/14, EU:C:2016:1, punkt 91), och i mitt förslag till avgörande av den 13 december 2016 i målet Wallenborn Transports ( C‑571/15, EU:C:2016:944, punkt 66).

20 Så förhåller det sig när det gäller tullstatusen (artikel 119.3 f i den delegerade förordningen) eller när varorna ska omfattas av ett visst tulldeklarationsförfarande (artikel 135.1 b; artikel 137.1 b, båda i den delegerade förordningen).

21 Rådets direktiv 2007/74/EG av den 20 december 2007 om undantag från mervärdesskatt och punktskatt på varor som införs av resande från tredjeländer (EUT L 346, 2007, s. 6) (nedan kallat direktiv 2007/74).

22 Ovanstående påverkas inte av att begreppet personligt bagage i artikel 5 i det direktivet definieras genom hänvisning till allt bagage som en resenär visar upp för tullmyndigheterna. Enligt den artikeln avses med personligt bagage allt bagage som en resenär vid sin ankomst kan visa upp för tullmyndigheterna samt det bagage som resenären senare visar upp för tullmyndigheterna, förutsatt att det kan styrkas att bagaget var registrerat som medföljande bagage vid tidpunkten för avfärden hos det bolag som ansvarade för transporten.

23 Detta hindrar inte att vissa delar av tullbestämmelserna kan åberopas för att bekräfta tolkningen av mervärdesskattebestämmelserna vars resultat sammanfaller med tolkningen av tullbestämmelserna.

24 Dom av den 18 oktober 2007, Navicom ( C‑97/06, EU:C:2007:609, punkt 20).

25 Rådets direktiv 69/169/EEG av den 28 maj 1969 om harmonisering av lagstiftningen om befrielse från omsättningsskatter och punktskatter på varor som införs av resande (EGT L 133, 1969, s. 6; svensk specialutgåva, område 9, volym 1, s. 10).

26 Det första skälet.

27 Det andra skälet.

28 Det fjärde skälet.

29 Artikel 1.1 för resande från tredje land och artikel 2.1 vid resor mellan medlemsstaterna.

30 Detta framgår av dom av den 9 juni 1992, kommissionen/Spanien ( C‑96/91, EU:C:1992:253, punkt 5).

31 Rådets direktiv 72/230/EEG av den 12 juni 1972 om harmonisering av lagstiftningen om befrielse från omsättningsskatter och punktskatter på varor som införs av resande (EGT L 139, 1972, s. 28; svensk specialutgåva, område 9, volym 1, s. 17).

32 Rådets direktiv 92/111/EEG av den 14 december 1992 om ändring av direktiv 77/388/EEG och införande av förenklade åtgärder för mervärdesskatt (EGT L 384, 1992, s. 47; svensk specialutgåva, område 9, volym 2, s. 119).

33 Rådets direktiv 95/7/EG av den 10 april 1995 om ändring av direktiv 77/388/EEG och om införande av nya förenklingsåtgärder avseende mervärdesskatt (EGT L 102, 1995, s. 18).

34 175 ecu. Denna parallell finns inte kvar längre, eftersom den övre gränsen för undantag vid införsel är 300 euro (eller 430, beroende på transportmedel), enligt artikel 7 i direktiv 2007/74 och den nedre gränsen för det sammanlagda värdet av leveranser som omfattas av undantaget för export är 175 euro, enligt artikel 147 i direktiv 2006/112. Medlemsstaterna får dessutom fastställa ett lägre belopp.

35 Se jämförelsetabellen i direktiv 2006/112.

36 Den som ansvarar för försändelsen eller transporten är varornas köpare eller tredjeman som handlar för köparens räkning, till skillnad från hur det förhåller sig vid direkt export enligt artikel 146.1 a, då varorna försänds eller transporteras av överlåtaren eller av tredje man för dennes räkning.

37 I överensstämmelse med det jag tidigare anfört beträffande förhållandet mellan det nu gällande direktivet och det föregående: se fotnot 9 ovan.

38 Andra exempel skulle kunna vara att han ingår i besättningen på ett flygplan eller ett kryssningsfartyg, eller är studerande eller invandrare från ett tredje land, med avseende på de varor som köpts under de tre närmaste månaderna före utresan ur unionen.

39 Det sista stycket i artikel 147.2 i direktiv 2006/112 har som nämnts sin bakgrund i den ändring av sjätte direktivet som gjordes genom direktiv 95/7. I ett dokument av den 2 mars 1992 förklarar kommissionen syftet med denna punkt, nämligen att underlätta passagen genom tullen för resande som har köpt en vara i en medlemsstat, men som lämnar unionens territorium via en annan, och där ombesörjer de formaliteter som utgör förutsättning för återbetalning av mervärdesskatten. Det förslag som offentliggjordes i den officiella tidningen en vecka senare (COM(94) 58 final, EGT C 107, 1994, s. 7) återgav inte denna förklaring.

40 Det krävs ingen minimitid. Vad beträffar undantag vid införsel, har domstolen slagit fast att det är irrelevant att resan har varit mycket kortvarig och att det därför även är irrelevant att på förhand göra åtskillnad mellan verkliga resenärer och skatteresenärer, med avseende på skattebefrielse (dom av den 12 juni 1980, kommissionen/Irland, C‑158/88, EU:C:1990:242). Jag anser att denna lösning är tillämplig på det undantag som är aktuellt här.

41 När syftet att undvika skattefrihet har försvunnit och maximigränsen för befrielse från mervärdesskatt vid införsel sammanfaller med det minimum som krävs för att beviljas undantag för export (se fotnot 34 ovan), är den administrativa förenklingen skälet till att ett minimibelopp fastställs. På så sätt försöker man undvika att kostnaderna för administreringen av skatten blir orimligt höga i förhållande till skattebeloppet. Se analogt dom av den 2 juli 2009, Har Vaessen Douane Service ( C‑7/08, EU:C:2009:417, punkt 35).

42 Se, bland annat, dom av den 28 mars 2019, Vinš ( C‑275/18, EU:C:2019:265, punkt 23), och dom av den 17 oktober 2019, Unitel ( C‑653/18, EU:C:2019:876, punkt 20).