Förslag till avgörande av generaladvokat Gerard Hogan föredraget den 15 april 2021

1 Originalspråk: engelska.

2 Rådets direktiv 85/374/EEG av den 25 juli 1985 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om skadeståndsansvar för produkter med säkerhetsbrister (EGT L 210, 1985, s. 29; svensk specialutgåva, område 15, volym 6, s. 239), i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/34/EG av den 10 maj 1999 (EGT L 141, 1999, s. 20).

3 BGBl. nr 99/1988, senast ändrad genom BGBl. I nr 98/2001.

4 Medieninhaber enligt 1 § punkt 1.8 i Bundesgesetz über die Presse und andere publizistische Medien (Federal lag om press och annan journalistisk media) av den 12 juni 1981, BGBl. nr. 314/1981.

5 Bestämmelsen handlar om skadeståndsansvar för tredje parts agerande.

6 Frågan om huruvida det kan eller bör finnas ansvar enligt andra bestämmelser i österrikisk lag är förstås en separat fråga som det helt och hållet är upp till den hänskjutande domstolen att behandla, varför jag naturligtvis avstår från att uttrycka några åsikter om den. Ett sådant eventuellt ansvar är absolut inte uteslutet genom produktansvarsdirektivet (se det trettonde skälet samt artikel 13 i produktansvarsdirektivet).

7 Se, i detta avseende, förslag till avgörande av generaladvokaten Trstenjak i målet Agrana Zucker ( C‑33/08, EU:C:2009:99, punkt 37).

8 Se till exempel domarna av den 10 september 2014, Holger Forstmann Transporte ( C‑152/13, EU:C:2014:2184, punkt 26) och den 10 december 2018, Wightman m.fl. ( C‑621/18, EU:C:2018:999, punkt 47).

9 Till en början var tillämpningen av direktiv (EEG) 85/374 begränsad till industriellt framställda lösa saker (tredje skälet i det direktivet). Genom direktiv 1999/34 upphävdes undantaget för lantbruksråvaror i produktansvarsdirektivet. Enligt skäl 8 i det förstnämnda direktivet var syftet att varje slag av produkt skulle omfattas, vilket innebar att direktivets tillämpningsområde utökades till att gälla mer än enbart industriellt framställda produkter. Detta bekräftas av domstolens tillämpning av direktiv 85/374 på en produkt som uppenbart inte hade framställts industriellt i sin dom av den 10 maj 2001 i målet Veedfald ( C‑203/99, EU:C:2001:258) som gällde ett fall där en njure hade sköljts före transplantation med en perfusionsvätska och den vätskan, som hade framställts i sjukhusets apotek, visade sig vara defekt, vilket gjorde att njuren inte gick att använda för transplantationen.

10 Kommissionen menar att definitionen av produkt är bred (men anser dock att produkten måste vara industriellt framställd). Den påpekar att även om produkt i 4 § i (den österrikiska) produktansvarslagen definieras som varje lös materiell sak, ingår beteckningen materiell inte i ordalydelsen i artikel 2 i produktansvarsdirektivet. Elektricitet inbegrips också enligt den bestämmelsen i begreppet produkt trots att detta inte ingår bland materiella ting. Denna diskussion är mer vanligt förekommande när det gäller programvara, där det till och med har blivit sällsynt med överföring via ett materiellt medium och den vanligaste överföringsmetoden numera är nedladdning (den åsikten uttrycks till exempel i Spindler, G., Verschuldensunabhängige Produkthaftung im Internet, Multimedia und Recht, nr 3, 1998, s. 119–124). I sin rapport av den 19 februari 2020 Konsekvenser för säkerhet och ansvar när det gäller artificiell intelligens, sakernas internet och robotteknik, COM(2020) 64 final, s. 14 verkar kommissionen inte gå fullt lika långt de lege lata, eftersom den där anger att [ä]ven om produktdefinitionen i direktivet om produktansvar är bred, skulle dess tillämpningsområde kunna förtydligas ytterligare för att bättre återspegla den framväxande teknikens komplexitet ….

11 Se exempel på detta synsätt i Foerste, U. och Graf von Westphalen, F., (red.), Produkthaftungshandbuch, tredje utgåvan, Beck, München, 2012, s. 815, 47 § punkt 16; Cahn, A., Produkthaftung für verkörperte geistige Leistungen Neue Juristische Wochenschrift, Beck, 1996, s. 2899–2905, på s. 2901–2903; Meyer, A., Die Haftung für fehlerhafte Aussagen in wissenschaftlichen Werken, Zeitschrift für Urheber- und Medienrecht, nr 3, 1997, s. 26–34. För motsatt synpunkt, se Günther, A., Produkthaftung für Informationsgüter, Otto Schmidt Verlag, Köln, 2001, s. 623–627. Samtliga dessa författare diskuterar tysk produktansvarsrätt. Denna tyska lag genomför produktansvarsdirektivet, men de frågor som diskuteras är inte specifika för det tyska genomförandet.

12 Ett annat exempel är ett funktionsfel i en diagnostikprodukt om felet innebär att ett medicinskt tillstånd inte diagnostiseras och därför inte behandlas.

13 Se, e contrario, artikel 7 a i produktansvarsdirektivet, som innebär att en tillverkare undantas från ansvar om han inte satt produkten i omlopp. Se även Oechsler, J., J. von Staudingers Kommentar zum Bürgerlichen Gesetzbuch mit Einführungsgesetz und Nebengesetzen, reviderad utgåva 2018, de Gruyter, Berlin, 2 § punkt 78 ProdHaftG, även detta med avseende på Produkthaftungsgesetz (tysk produktansvarslag).

14 Se i detta avseende Günther, A., Produkthaftung für Informationsgüter, Verlag Dr Otto Schmidt, Köln, 2001, s. 650 och 651, som gör åtskillnad mellan Instruktionshaftung (ansvar för instruktion) och Informationshaftung (ansvar för information).

15 Kommissionen konstaterade redan i sin grönbok Skadeståndsansvar för produkter med säkerhetsbrister, (KOM(1999) 396 slutlig), s. 7 att [d]irektiv 85/374/EEG [inte] täcker … defekta tjänster. Detta ligger i linje med att kommissionen hade lagt fram ett förslag till rådets direktiv om skadeståndsansvar för tjänsteleverantörer, EGT 1991 (KOM(1990) 482 slutlig) (EGT C 12, s. 8). Förslaget återkallades senare (KOM(94) 260 slutlig). Punkt 2.8 i Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande om förslaget till rådets direktiv om skadeståndsansvar för tjänsteleverantörer, EGT 1991 C 269, s. 40 innehåller en mycket bra beskrivning av de problem som ett sådant direktiv skulle kunna medföra: En granskning av förslaget visar tydligt att det, om det genomförs, skulle hämma forskning och innovation inom verksamhetsområdena för fria yrkesutövare. Det skulle leda till defensiv vård, defensiv rättslig, kommersiell och skatterelaterad rådgivning, defensiv konsultrådgivning från arkitekter, ingenjörer och byggföretag, vilket inte är vad konsumenterna efterfrågar.

16 Detta kommenterades också i kommissionens rapport till Europaparlamentet, rådet och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén, Konsekvenser för säkerhet och ansvar när det gäller artificiell intelligens, sakernas internet och robotteknik, (COM(2020, 64 final), s. 13 och 14.

17 Se också Münchener Kommentar zum BGB, åttonde utgåvan, 2020, 2 § punkt 19 ProdHaftG, samt Ulmer-Eilfort, C., och Obergfell-Thiermann, E.-I., Verlagsrecht, andra utgåvan, C.H. Beck, 2020, punkt 1036.

18 Domstolens dom av den 21 december 2011, Dutrueux, C‑495/10, EU:C:2011:869, punkt 22 samt citerad rättspraxis.

19 Se även fotnot 15 i detta förslag till avgörande där jag citerar yttrandet från Ekonomiska och sociala kommittén om förslaget till rådets direktiv om skadeståndsansvar för tjänsteleverantörer, (EGT C 269, 1991, s. 40.

20 Se domaren Cardozos berömda varnande anmärkningar i målet Ultramares Corporation mot Touche 174 NE 441 (1931) om att lagen måste undvika risken för ett eventuellt skadeståndsansvar för ett obegränsat belopp under en obegränsad tid gentemot en obegränsad grupp.

21 Dom av den 21 december 2011 ( C‑495/10, EU:C:2011:869, punkt 22).

22 Se domarna av den 4 juni 2009, Moteurs Leroy Somer ( C‑285/08, EU:C:2009:351, punkterna 24 och 25) och den 21 december 2011, Dutrueux ( C‑495/10, EU:C:2011:869, punkt 21).

23 Dom av den 21 december 2011 ( C‑495/10, EU:C:2011:869).

24 Ibidem, punkt 28.

25 Ibidem, punkt 39.

26 Dom av den 21 december 2011 ( C‑495/10, EU:C:2011:869).