Förslag till avgörande av generaladvokat Athanasios Rantos föredraget den 2 september 2021

1 Originalspråk: franska.

2 Europaparlamentets och rådets förordning nr 1308/2013 av den 17 december 2013 om upprättande av en samlad marknadsordning för jordbruksprodukter och om upphävande av rådets förordningar (EEG) nr 922/72, (EEG) nr 234/79, (EG) nr 1037/2001 och (EG) nr 1234/2007 (EUT L 347, 2013, s. 671).

3 Kommissionens förordning nr 555/2008 av den 27 juni 2008 om tillämpningsföreskrifter för förordning (EG) nr 479/2008 av den 29 april 2008 om den gemensamma organisationen av marknaden för vin när det gäller stödprogram, handel med tredjeländer, produktionskapacitet och kontroller inom vinsektorn (EUT L 170, 2008, s. 1).

4 Genom denna förordning upphävs rådets förordning (EG) nr 1234/2007 av den 22 oktober 2007 om upprättande av en gemensam organisation av jordbruksmarknaderna och om särskilda bestämmelser för vissa jordbruksprodukter (förordningen om en samlad marknadsordning) (EUT L 299, 2007, s. 1).

5 Europaparlamentets och rådets förordning nr 1306/2013 av den 17 december 2013 om finansiering, förvaltning och övervakning av den gemensamma jordbrukspolitiken och om upphävande av rådets förordningar (EEG) nr 352/78, (EG) nr 165/94, (EG) nr 2799/98, (EG) nr 814/2000, (EG) nr 1290/2005 och (EG) nr 485/2008 (EUT L 347, 2013, s. 549 och rättelse i EUT L 130, 2016, s. 13).

6 Denna del avser kategorier av vinprodukter, däribland vin, som definieras som den produkt som uteslutande framställs genom total eller partiell alkoholjäsning av krossade eller okrossade färska druvor eller av druvmust.

7 Denna bilaga gäller [o]enologiska metoder som avses i artikel 80.

8 I dessa nummer ingår bland annat druvmust och vin.

9 Denna förordning har ändrats genom artikel 52 i kommissionens delegerade förordning (EU) 2018/273 av den 11 december 2017 om komplettering av [förordning nr 1308/2013] vad gäller ordningen för tillstånd för plantering av vinstockar, vinodlingsregistret, följedokument och certifiering, register över mottagna och avsända leveranser, obligatoriska deklarationer, anmälningar och offentliggörande av anmäld information, komplettering av [förordning nr 1306/2013] vad gäller relevanta kontroller och sanktioner, ändring av kommissionens förordningar [nr 555/2008], (EG) nr 606/2009 och (EG) nr 607/2009 och om upphävande av kommissionens förordning (EG) nr 436/2009 och kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/560 (EUT L 58, 2018, s. 1). Genom denna bestämmelse upphävdes samtliga bestämmelser i förordning nr 555/2008 som citeras nedan. De är dock fortfarande tillämpliga i tiden (ratione temporis) i det nationella målet.

10 Rådets förordning nr 479/2008 av den 29 april 2008 om den gemensamma organisationen av marknaden för vin, om ändring av förordningarna (EG) nr 1493/1999, (EG) nr 1782/2003, (EG) nr 1290/2005 och (EG) nr 3/2008 samt om upphävande av förordningarna (EEG) nr 2392/86 och (EG) nr 1493/1999 (EUT L 148, 2008, s. 1). Denna förordning upphävdes genom rådets förordning (EG) nr 491/2009 av den 25 maj 2009 om ändring av förordning nr 1234/2007 (EUT L 154, 2009, s. 1). Enligt artikel 3.1 andra stycket i förordning nr 491/2009 ska hänvisningar till förordning nr 479/2008 ses som hänvisningar till förordning nr 1234/2007, som i sin tur upphävdes genom förordning nr 1308/2013.

11 Artikel 82 i förordning nr 479/2008 har ersatts av artikel 158a i förordning nr 1234/2007, som i sin tur har ersatts av artikel 90 i förordning nr 1308/2013.

12 Kommissionens förordning nr 607/2009 av den 14 juli 2009 om vissa tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 479/2008 när det gäller skyddade ursprungsbeteckningar och geografiska beteckningar, traditionella uttryck, märkning och presentation av vissa vinprodukter (EUT L 193, 2009, s. 60). Denna förordning upphävdes genom kommissionens delegerade förordning (EU) 2019/33 av den 17 oktober 2018 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1308/2013 vad gäller ansökningar om skydd av ursprungsbeteckningar, geografiska beteckningar och traditionella uttryck inom vinsektorn, invändningsförfarandet, begränsningar i fråga om användning, ändringar av produktspecifikationer, avregistrering av skydd samt märkning och presentation (EUT L 9, 2019, s. 2). Med beaktande av tidpunkten för de faktiska omständigheterna i det nationella målet ska dock förordning nr 607/2009 tillämpas i detta mål.

13 Denna bestämmelse ingår i kapitel IV i förordningen, med rubriken Märkning och presentation, i avsnitt 1, med rubriken Obligatoriska uppgifter.

14 I artikel 59.1 e och f i denna förordning, med rubriken Obligatoriska uppgifter, föreskrevs bland annat att märkning och presentation av vin som saluförs i unionen eller som ska exporteras skulle innehålla dels obligatorisk uppgift om tappningsföretaget eller, när det rör sig om mousserande vin, mousserande vin tillsatt med koldioxid, mousserande kvalitetsvin eller mousserande kvalitetsvin av aromatisk typ, namnet på producenten eller leverantören, dels uppgift om importörens identitet, när det rör sig om importerade viner. Artikel 59 i denna förordning har, utan att ändras, ersatts av artikel 118y i förordning nr 1234/2007, som i sin tur har ersatts av artikel 119 i förordning nr 1308/2013.

15 Rådets förordning nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (EGT L 302, 1992, s. 1), som upphävts genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 450/2008 av den 23 april 2008 om fastställande av en tullkodex för gemenskapen (Moderniserad tullkodex) (EUT L 145, 2008, s. 1), som i sin tur upphävts genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex för unionen (EUT L 269, 2013, s. 1).

16 Europaparlamentets och rådets förordning nr 178/2002 av den 28 januari 2002 om allmänna principer och krav för livsmedelslagstiftning, om inrättande av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet och om förfaranden i frågor som gäller livsmedelssäkerhet (EGT L 31, 2002, s. 1).

17 Det ska påpekas att det i unionslagstiftningen avseende handling V I 1 inte görs någon klar åtskillnad mellan användning av detta dokument för dels importen av de aktuella produkterna, dels deras övergång till fri omsättning. Även om det i artikel 90.3 i förordning nr 1308/2013 bland annat föreskrivs att importen av vin ska åtföljas av ett intyg och en analysrapport som enligt artiklarna 40 och 43 i förordning nr 555/2008 omfattas av V I 1-dokumentet, preciseras det i artikel 47 i denna förordning att denna handling ska överlämnas till de behöriga myndigheterna när de tullformaliteter som krävs för övergång till fri omsättning av det parti som de avser fullgörs.

18 Enligt artikel 56.1 d i förordning nr 607/2009 är, vid tillämpningen av bland annat artikel 59.1 f i förordning nr 479/2008 (som nu motsvaras av artikel 119.1 f i förordning nr 1308/2013 – se fotnot 12 ovan), en importör en fysisk eller juridisk person eller en sammanslutning av sådana personer som är etablerade i [unionen] och som ansvarar för att [import]varor övergår till fri omsättning (min kursivering).

19 Jag anser exempelvis att även om intyget i detta dokument kan ha en viss relevans för att kontrollera om importören har visat prov på rimlig aktsamhet vid övergången till fri omsättning av det parti vin som avses i detta intyg, är så inte längre fallet när varan har överförts eller ändrats, eller när en viss tid har förflutit sedan varan importerades.

20 Den tjeckiska regeringen har bland annat hänvisat till en sanktion som detta bolag ådragit sig under år 2014 för importerat vin och till den omständigheten att den statliga inspektionen hade uttryckt tvivel beträffande kvaliteten på vissa importerade viner, det extremt låga inköpspriset för varorna i fråga och om tvivelaktiga försäljningsmetoder vid överföringen, före detaljhandelsförsäljningen, av dessa varor mellan två bolag som drivs av samma personer.

21 I denna artikel föreskrivs dels, i första stycket, att livsmedels- och foderföretagare ska se till att de krav i livsmedelslagstiftningen som är tillämpliga för dess verksamhet uppfylls och kontrollera att dessa krav uppfylls, dels, i andra stycket, att bland annat medlemsstaterna ska övervaka och kontrollera att deras företagare uppfyller de krav som är tillämpliga på dem och fastställa påföljder som är tillämpliga vid åsidosättande av dessa bestämmelser. Det anges även att de sanktioner som föreskrivs ska vara effektiva, proportionella och avskräckande.

22 I denna artikel fastställs bland annat att medlemsstaterna ska föreskriva tillämpning av nationella påföljder för regelbrott som begås avseende de krav som anges i förordning nr 479/2008, som nu ersatts av förordning nr 1308/2013 (se fotnot 10 ovan) som är effektiva, proportionerliga och avskräckande så att ett adekvat skydd för unionens finansiella intressen kan säkerställas.

23 Vad gäller artikel 17 i förordning nr 178/2002 har domstolen redan slagit fast att denna artikel utgör en allmän regel på livsmedelsområdet som endast är tillämplig i den mån unionsrätten inte innehåller några särskilda regler för vissa kategorier av livsmedel (se, för ett liknande resonemang, dom av den 9 juni 2005, HLH Warenvertrieb och Orthica, C‑211/03, C‑299/03 och C‑316/03–C‑318/03, EU:C:2005:370, punkterna 36–39). Artikel 89 i förordning nr 1306/2013 utgör enligt min mening en sådan regel. När det gäller förordning nr 555/2008 fastställs i denna, såsom framgår i artikel 1 i den förordningen, tillämpningsföreskrifter för vissa bestämmelser i förordning nr 479/2008, bland vilka artikel 27.4 i förordning nr 479/2008 inte återfinns. Denna artikel har i huvudsak ersatts av artikel 80.2 i förordning nr 1308/2013 (se fotnot 10 ovan).

24 Jag vill även citera skäl 39 i förordning nr 1306/2013, där det bland annat stadgas att vid överträdelser av sektorslagstiftningen inom jordbruket där några detaljerade bestämmelser om administrativa sanktioner inte har fastställts i unionens rättsakter, bör medlemsstaterna tillämpa nationella sanktioner som bör vara effektiva, proportionella och avskräckande.

25 Se dom av den 21 januari 2016, Eturas m.fl. ( C‑74/14, EU:C:2016:42, punkt 32 och där angiven rättspraxis).

26 Det ska preciseras att kravet på att dessa sanktioner även ska vara proportionella i den mening som avses i denna bestämmelse inte är aktuellt i förevarande fall.

27 Den presumtion om överensstämmelse som följer av ett V I 1-dokument skulle nämligen kunna tolkas så, att en juridisk person som innehar detta dokument enligt 40 § 1 i lag nr 321/2004 inte har försummat att vidta några åtgärder som kan krävas av den juridiska personen för att förhindra ett åsidosättande av artikel 80.2 i förordning nr 1308/2013 och således inte kan hållas ansvarig för en överträdelse av denna bestämmelse. Även om det i en sådan situation i princip inte är omöjligt för den behöriga myndigheten att själv utföra analyser för att kontrollera att vinet överensstämmer med de oenologiska metoder som är tillåtna enligt unionsrätten, skulle det vara omöjligt för denna myndighet att visa vinhandlarens ansvar när denna person inte har följt dessa metoder.

28 Detta skulle kunna få till följd att den som saluför den produkt som har erhållit ett sådant intyg inte är skyldig att utföra kontroller, som det uteslutande skulle åligga de nationella myndigheterna att utföra.

29 Se punkterna 38–42 ovan.