Förslag till avgörande av generaladvokat Athanasios Rantos av den 27 januari 2022

1 Originalspråk: franska.

2 Dom av den 15 juni 1978, Defrenne, nedan kallad Defrenne III ( 149/77, EU:C:1978:130, punkterna 26 och 27).

3 Dom av den 8 april 1976, Defrenne, nedan kallad Defrenne II ( 43/75, EU:C:1976:56, punkt 40).

4 Domen Barber, punkt 30.

5 Domen Barber, punkt 45. Det finns ett undantag för arbetstagare eller deras rättsinnehavare som före dagen för denna dom inlett ett rättsligt förfarande eller rest motsvarande krav i enlighet med tillämplig nationell rätt.

6 Europaparlamentets och rådets direktiv av den 5 juli 2006 om genomförandet av principen om lika möjligheter och likabehandling av kvinnor och män i arbetslivet (EUT L 204, 2006, s. 23).

7 EGT L 6, 1979, s. 24; svensk specialutgåva, område 5, volym 2, s. 111.

8 BGBl., 340/1965.

9 BGBl. I, 151/2017.

10 BGBl., 189/1955.

11 BGBl. I, 29/2017.

12 BGBl. I, 111/2010.

13 BGBl. I, 151/2017.

14 Avtalet undertecknades den 2 maj 1992 (EGT L 1, 1994, s. 3) och godkändes genom rådets och kommissionens beslut 94/1/EG, EKSG, av den 13 december 1993 om ingående av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet mellan Europeiska gemenskaperna, deras medlemsstater och Finland, Island, Liechtenstein, Norge, Schweiz, Sverige och Österrike (EGT L 1, 1994, s. 1; svensk specialutgåva, område 2, volym 11 s. 37).

15 Dom av den 8 maj 2019, Praxair MRC ( C-486/18, EU:C:2019:379, punkt 70 och där angiven rättspraxis).

16 Dom av den 21 januari 2015, Felber ( C‑529/13, EU:C:2015:20, punkt 23).

17 Dom av den 16 juni 2016, Lesar ( C‑159/15, EU:C:2016:451, punkt 28).

18 Punkterna 44 och 45 i domen Barber. Se även dom av den 23 oktober 2003, Schönheit och Becker ( C‑4/02 och C‑5/02, EU:C:2003:583, punkt 99).

19 Dom av den 23 oktober 2003, Schönheit och Becker ( C‑4/02 och C‑5/02, EU:C:2003:583, punkt 100 och där angiven rättspraxis).

20 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 23 oktober 2003, Schönheit och Becker ( C‑4/02 och C‑5/02, EU:C:2003:583, punkt 101 och där angiven rättspraxis).

21 Se, analogt, dom av den 12 september 2002, Niemi ( C‑351/00, EU:C:2002:480, punkterna 54 och 55). På motsvarande sätt föreskrivs i artikel 12.3 i direktiv 2006/54 att [f]ör medlemsstater vilkas anslutning ägde rum efter den 17 maj 1990 och som den 1 januari 1994 var parter i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet skall datumet den 17 maj 1990 … ersättas med datumet den 1 januari 1994.

22 Se punkterna 28–30 i förevarande förslag till avgörande.

23 Artikel 12.1 i direktiv 2006/54 har nästan samma lydelse som protokoll (nr 33) om artikel 157 FEUF. I denna bestämmelse anges att [v]arje bestämmelse som syftar till att genomföra detta kapitel, när det gäller arbetstagare, skall omfatta alla förmåner från företags- eller yrkesbaserade system för social trygghet som härrör från anställningstiden efter den 17 maj 1990 och skall tillämpas retroaktivt till den dagen. Dessa båda bestämmelser gäller med förbehåll för ett undantag som inte är tillämpligt i sådana mål som de vid den nationella domstolen.

24 Se punkt 47 i detta förslag till avgörande.

25 Domen Barber, punkt 38.

26 Med förbehåll för ett undantag som inte är tillämpligt i sådana mål som de vid den nationella domstolen.

27 Dom av den 24 september 2020, YS (Tjänstepension till högre tjänstemän) ( C‑223/19 EU:C:2020:753, punkt 41) (nedan kallad domen YS).

28 Domen YS, punkt 49 och där angiven rättspraxis.

29 Domen YS, punkt 50 och där angiven rättspraxis.

30 Domen YS, punkt 51 och där angiven rättspraxis. Jag vill understryka att dessa statistiska bevis endast har ett relativt värde och inte kan förstås som en absolut referens för att fastställa att personer av det ena könet särskilt har missgynnats i förhållande till personer av det andra könet.

31 Domen YS, punkt 56 och där angiven rättspraxis.

32 Dom av den 17 juli 2014, Leone ( C‑173/13, EU:C:2014:2090, punkt 55 och där angiven rättspraxis).

33 Domen YS, punkt 57 och där angiven rättspraxis.

34 Se, för ett liknande sammanhang, domen YS, punkt 58 och där angiven rättspraxis.

35 I sitt skriftliga yttrande har DP bestritt att dessa mål utgör grunden för den aktuella lagstiftningen.

36 Domen YS, punkterna 60 och 61. Se även dom av den 21 januari 2021, INSS ( C‑843/19, EU:C:2021:55, punkt 38).

37 Se, i detta avseende, förslag till avgörande av generaladvokaten Kokott i målet NK (Tjänstepension till högre tjänstemän) ( C‑223/19, EU:C:2020:356, punkt 79), enligt vilket den nationella lagstiftaren verkar genomföra målet att avlasta statsfinanserna på ett omfattande och systematiskt sätt.

38 Se, för ett liknande resonemang, domen YS, punkt 63.

39 Se, för ett liknande resonemang, domen YS, punkt 65.

40 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 12 december 2019, Instituto Nacional de la Seguridad Social (pensionstillägg för mödrar) ( C‑450/18, EU:C:2019:1075, punkt 65 och där angiven rättspraxis).

41 Se, för ett liknande resonemang, förslag till avgörande av generaladvokaten Kokott i målet NK (Tjänstepension till högre tjänstemän) ( C‑223/19, EU:C:2020:356, punkt 76).