lagen.
EU-domstolen

Förslag till avgörande av generaladvokat Jean Richard de la Tour föredraget den 28 april 2022

CELEX
62020CC0597
Typ
EU-domstolen

Källa

1 Originalspråk: franska.

2 Europaparlamentets och rådets förordning av den 11 februari 2004 om fastställande av gemensamma regler om kompensation och assistans till passagerare vid nekad ombordstigning och inställda eller kraftigt försenade flygningar och om upphävande av förordning (EEG) nr 295/91 (EUT L 46, 2004, s. 1).

3 C‑145/15 och C‑146/15, nedan kallad domen Ruijssenaars m.fl., EU:C:2016:187.

4 Magyar Közlöny, 1997/155, nedan kallad konsumentskyddslagen.

5 Europaparlamentets och rådets förordning av den 12 december 2017 om samarbete mellan de nationella myndigheter som har tillsynsansvar för konsumentskyddslagstiftningen och om upphävande av förordning (EG) nr 2006/2004 (EUT L 345, 2017, s. 1).

6 Nedan kallat LOT.

7 Nedan kallad konsumentskyddsinspektionen.

8 Begreppet behörig myndighet definieras i artikel 3.6 i förordning 2017/2394.

9 Kommissionens tillkännagivande – Tolkningsriktlinjer till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 261/2004 om fastställande av gemensamma regler om kompensation och assistans till passagerare vid nekad ombordstigning och inställda eller kraftigt försenade flygningar och till rådets förordning (EG) nr 2027/97 om lufttrafikföretags skadeståndsansvar vid olyckor, ändrad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 889/2002 (EUT C 214, 2016, s. 5). Påpekas ska att förordning nr 2006/2004 har upphävts genom förordning 2017/2394.

10 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) av den 27 oktober 2004 om samarbete mellan de nationella tillsynsmyndigheter som ansvarar för konsumentskyddslagstiftningen (förordningen om konsumentskyddssamarbete) (EUT L 364, 2004, s. 1).

11 Punkt 7.3 i tolkningsriktlinjerna, min kursivering.

12 Se, exempelvis, dom av den 28 juli 2016, Verein für Konsumenteninformation ( C‑191/15, EU:C:2016:612, punkt 45).

13 Se definitionen av termen intresse (intérêt) i Littré, E., Dictionnaire de la langue française, Paris, L. Hachette, 1873–1874, där det enskilda eller privata eller personliga intresset, fördelen för en viss person ställs mot det allmänna intresset, fördelen för staten eller samhället. Se även definitionen av samma begrepp i Lalande, A., Vocabulaire technique et critique de la philosophie, Presses Universitaires de France, Paris, 1997, 4. uppl., s. 531, enligt vilken det kollektiva intresset inte är summan av de individuella intressena för dem som tillhör exempelvis en bransch eller en grupp utan intresset för en samling enskilda [som enbart kan betraktas samlat, eftersom den utgör en helhet]. Det anges att begreppet kollektivt intresse används på vissa områden och i synnerhet med avseende på försvar av ett kollektiv, en yrkesgrupp eller konsumenter genom konsumentorganisationers försorg.

14 Se dom av den 28 juli 2016, Verein für Konsumenteninformation ( C‑191/15, EU:C:2016:612, punkt 42).

15 Se Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1107/2006 av den 5 juli 2006 om rättigheter i samband med flygresor för personer med funktionshinder och personer med nedsatt rörlighet (EUT L 204, 2006, s. 1), Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/782 av den 29 april 2021 om rättigheter och skyldigheter för tågresenärer (EUT L 172, 2021, s. 1), Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1177/2010 av den 24 november 2010 om passagerares rättigheter vid resor till sjöss och på inre vattenvägar och om ändring av förordning (EG) nr 2006/2004 (EUT L 334, 2010, s. 1) respektive Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 181/2011 av den 16 februari 2011 om passagerares rättigheter vid busstransport och om ändring av förordning (EG) nr 2006/2004 (EUT L 55, 2011, s. 1).

16 C‑570/19, nedan kallad domen Irish Ferries, EU:C:2021:664.

17 Se punkterna 143 och 145 i domen och där angiven rättspraxis.

18 Se punkterna 106 och 107 i domen och där angiven rättspraxis. Se även kommissionens vitbok av den 28 mars 2011 med titeln Färdplan för ett gemensamt europeiskt transportområde – ett konkurrenskraftigt och resurseffektivt transportsystem (KOM(2011) 144 slutlig), där kommissionen i linje med detta angav att det var nödvändigt att [f]å till stånd en enhetlig tolkning av EU:s lagstiftning om passagerares rättigheter och en harmoniserad och effektiv tillsyn av efterlevnaden, i syfte att garantera jämna spelregler för näringen och en europeisk standard för konsumentskydd (s. 24).

19 Se punkt 106 i domen. Där framhöll domstolen, såvitt avsåg tolkningen av begreppet extraordinära omständigheter, vilket används i förordning nr 1177/2010 om sjötransport, att unionslagstiftaren hade haft för avsikt att anta ett enhetligt synsätt genom att införliva domstolens praxis rörande rättigheter för passagerare vid lufttransport.

20 Tolkningsfrågan rör inte sådan ytterligare kompensation som avses i artikel 12 i samma förordning.

21 Min kursivering.

22 Såvitt avsåg det sista övervägandet hänvisade domstolen till skäl 22 andra meningen i förordning nr 261/2004 och till sin praxis, särskilt domen av den 13 oktober 2011, Sousa Rodríguez m.fl. ( C‑83/10, EU:C:2011:652, punkt 44), och domen av den 31 januari 2013, McDonagh ( C‑12/11, EU:C:2013:43, punkt 51).

23 Punkt 36 i domen Ruijssenaars m.fl., mina kursiveringar.

24 Se, för ett liknande resonemang, kommissionens vitbok av den 28 mars 2011 med titeln Färdplan för ett gemensamt europeiskt transportområde – ett konkurrenskraftigt och resurseffektivt transportsystem (KOM(2011) 144 slutlig), s. 24.

25 På denna punkt skiljer sig förordning nr 261/2004 från de övriga förordningarna. Såvitt avser de övriga transportsätten har unionslagstiftaren nämligen ställt krav på att det nationella organet i fråga om sin organisation, sina finansieringsbeslut, sin rättsliga struktur och sitt beslutsfattande ska vara oberoende av transportörer eller infrastrukturförvaltare. Se exempelvis artikel 25.1 andra stycket i förordning nr 1177/2010, artikel 31.2 i förordning 2021/782 och artikel 28.1 andra stycket i förordning nr 181/2011.

26 Domen Ruijssenaars m.fl., (punkt 31).

27 Domen Irish Ferries, (punkt 118).

28 Domen Ruijssenaars m.fl., (punkt 32).

29 Domen Ruijssenaars m.fl., (punkt 30).

30 C‑354/18, nedan kallad domen Rusu, EU:C:2019:637, (punkterna 28 och 34 samt där angiven rättspraxis).

31 Domen Irish Ferries, (punkt 118).

32 Domen Rusu, (punkt 30 och där angiven rättspraxis).

33 I domen Rusu fann domstolen att det varken i artikel 7.1 [i förordning nr 261/2004] eller i förordningen i övrigt [föreskrivs] att de berörda passagerarna ska få kompensation för skador vilka hänför sig just till dem [och beror på skälet för deras resa] och vilkas omfattning kräver en bedömning från fall till fall. Sådana skador kan endast ersättas individuellt och i efterhand (punkt 31).

34 Se domen Ruijssenaars m.fl., (punkt 33), och domen Rusu, (punkt 26 och där angiven rättspraxis).

35 Domen Rusu, (punkt 28 och där angiven rättspraxis).

36 Domen Irish Ferries, (punkterna 152 och 154).

37 Se kommissionens tillkännagivande – Tolkningsriktlinjer till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 261/2004 om fastställande av gemensamma regler om kompensation och assistans till passagerare vid nekad ombordstigning och inställda eller kraftigt försenade flygningar och till rådets förordning (EG) nr 2027/97 om lufttrafikföretags skadeståndsansvar vid olyckor, ändrad genom Europaparlamentets och rådet förordning (EG) nr 889/2002 (EUT C 214, 2016, s. 5) (punkt 8 och följande punkter).

38 C‑139/11, EU:C:2012:741.

39 Punkt 23 i domen, min kursivering.

40 Punkt 25 i domen.

41 Se Kouris, S., Study on the current level of protection of air passenger rights in the EU, (Undersökning av den aktuella skyddsnivån för flygpassagerares rättigheter inom EU) rapport från kommissionens generaldirektorat för transport och rörlighet, Europeiska unionens publikationsbyrå, Bryssel, 2020, MOVE/B5/2018–541, punkt 5.5 och följande punkter, som finns tillgänglig på följande internetadress: https://op.europa.eu/sv/publication-detail/-/publication/f03df002–335c-11ea-ba6e-01aa75ed71a1.

42 Sådana enheter utses med stöd av Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/11/EU av den 21 maj 2013 om alternativ tvistlösning vid konsumenttvister och om ändring av förordning (EG) nr 2006/2004 och direktiv 2009/22/EG (direktivet om alternativ tvistlösning) (EUT L 165, 2013, s. 63). Enligt artikel 1 i det direktivet syftar detta till att ge konsumenter möjlighet att på frivillig grund lämna in klagomål mot näringsidkare med användning av alternativa tvistlösningsförfaranden. Se, för ett liknande resonemang, dom av den 14 juni 2017, Menini och Rampanelli ( C‑75/16, EU:C:2017:457, punkterna 39 och 40), och dom av den 25 juni 2020, Bundesverband der Verbraucherzentralen und Verbraucherverbände ( C‑380/19, EU:C:2020:498, punkt 26).

43 Så är exempelvis fallet för Danmark, Irland, Grekland, Frankrike, Kroatien och Cypern. Härvidlag hänvisas till de uppgifter som medlemsstaterna i enlighet med artikel 16.1 i förordning nr 261/2004 har meddelat kommissionen.

44 Så är exempelvis fallet för Estland, Luxemburg, Ungern och Finland. I Frankrike ansvarar däremot generaldirektoratet för civil luftfart (DGAC) för reglering av lufttransport, för allmän tillsyn och för kontroll av genomförandet av unionsrätten i fråga om skydd av flygpassagerare. Med anledning av underrättelser från passagerare kan DGAC vidta de korrigerande åtgärder som är påkallade. I fall där ett åsidosättande har konstaterats kan DGAC ålägga lufttrafikföretag som inte fullgör sina skyldigheter enligt förordning nr 261/2004 påföljder i form av böter. DGAC ägnar sig emellertid inte åt enskild uppföljning av de underrättelser som inkommer, och dess åtgärder är fristående från hanteringen av enskildas krav på kompensation och återbetalning från lufttrafikföretag. För att göra sådana krav gällande måste passagerarna i enlighet med civilprocesslagen väcka talan i behörig domstol eller vända sig till det organ som erbjuder alternativ tvistlösning.

45 Se Study on the EU Regulatory Framework for Passenger Rights: comparative analysis of good practices: final report (Undersökning av det europeiska regelverket för passagerarrättigheter), rapport från kommissionens generaldirektorat för transport och rörlighet, Europeiska unionens publikationsbyrå, Bryssel, 2021, punkt 4.60 och följande punkter, som finns tillgänglig på följande internetadress: https://op.europa.eu/sv/publication-detail/-/publication/afa2493d-1b4e-11ec-b4fe-01aa75ed71a1.

46 Till skillnad från förordning nr 261/2004 medger de övriga förordningarna att en medlemsstat utser flera nationella organ.

47 Se, exempelvis, artikel 31.1 i förordning 2021/782 och artikel 14.1 i förordning nr 1107/2006.

48 Se fotnot 42.