Förslag till avgörande av generaladvokat Jean Richard de la Tour föredraget den 28 april 2022

1 Originalspråk: franska.

2 EUT L 351, 2012, s. 1.

3 EUT L 177, 2008, s. 6. Nedan kallad Rom I-förordningen.

4 Enligt lydelsen i beslutet om hänskjutande har, enligt uppgifter från Landesarbeitsgericht (Regional arbetsdomstol, Tyskland) som inte har motsagts av ROI Land Investments, tjänsteförhållandet förflyttats till R Swiss, enbart av skatteskäl, utan att FD:s arbete, vilket består i att på den europeiska marknaden, inbegripet i Tyskland, söka investerare för dess fastighetsprojekt, har ändrats.

5 Enligt den hänskjutande domstolens konstaterande rör det sig om ROI Land Investments.

6 Det har inte preciserats huruvida FD uppfyller villkoren för att åtnjuta det garantisystem som infördes i Tyskland enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/94/EG av den 22 oktober 2008, om skydd för arbetstagare vid arbetsgivarens insolvens (EUT L 283, 2008, s. 36).

7 Rådets förordning (EG) nr 44/2001 av den 22 december 2000 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (EGT L 12, 2001, s. 1).

8 Se, bland annat, dom av den 16 november 2016, Schmidt ( C‑417/15, EU:C:2016:881, punkt 26 och där angiven rättspraxis), och, avseende konsumentavtal, dom av den 3 oktober 2019, Petruchová ( C‑208/18, EU:C:2019:825, punkt 38). I skäl 34 i förordning nr 1215/2012 erinras om denna princip avseende de förordningar som ersätter Brysselkonventionen av den 27 september 1968 om domstols behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område (EGT L 299, 1972, s. 32), i ändrad lydelse enligt konventionen av den 9 oktober 1978 (EGT L 304, 1978, s. 1), enligt konventionen av den 25 oktober 1982 (EGT L 388, 1982, s. 1) och enligt konventionen av den 26 maj 1989 (EGT L 285, 1989, s. 1), nedan kallad 1968 års Brysselkonvention.

9 Se, för en detaljerad erinran om dessa bestämmelsers bakgrund i rättspraxis och lagstiftning, Gaudemet-Tallon, H., och Ancel, M.-É., Compétence et exécution des jugements en Europe - Règlements 44/2001 och 1215/2012, Conventions de Bruxelles (1968) et de Lugano (1998 och 2007), sjätte upplagan, L.G.D.J., Paris, 2018 (sjätte upplagan), s. 457 och följande sidor, samt Grušić, U., The European Private International Law of Employment, Cambridge University Press, Cambridge, 2015, sidorna 58–62.

10 Se överensstämmelse mellan artikel 5.1 i 1968 års Brysselkonvention, artikel 19 i förordning nr 44/2001 och artikel 21 i förordning nr 1215/2012. En jämförande översikt över dessa bestämmelser finns tillgänglig på följande webbplats: http://www.lynxlex.com/sites/default/files/files/Tableau%20panoramique%20de%20Bruxelles%20%C3%A0%20Lugano.pdf.

11 Således får en arbetstagare, enligt bestämmelserna i artikel 21.1 b i denna förordning, väcka talan mot sin arbetsgivare i en medlemsstat vid domstolen för den ort där eller varifrån arbetstagaren vanligtvis utför sitt arbete eller, på vissa villkor, vid domstolen för den ort där det affärsställe vid vilket arbetstagaren anställts är eller var beläget.

12 Denna konvention godkändes på Europeiska gemenskapens vägnar genom rådets beslut 2009/430/EG av den 27 november 2008 (EUT L 147, 2009, s. 1), den så kallade Lugano II‑konventionen.

13 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 30 september 2021, Commerzbank ( C‑296/20, EU:C:2021:784, punkt 33 och där angiven rättspraxis).

14 Se dom av den 14 september 2017, Nogueira m.fl. ( C‑168/16 och C‑169/16, EU:C:2017:688, punkt 55), och dom av den 8 maj 2019, Kerr ( C‑25/18, EU:C:2019:376, punkt 36).

15 Se dom av den 22 april 2021, Austrian Airlines ( C‑826/19, EU:C:2021:318, punkt 22).

16 Se, bland annat, dom av den 10 december 2020, Personal Exchange International (C‑774/19, nedan kallad domen Personal Exchange International, EU:C:2020:1015, punkt 27).

17 Se, närmare bestämt, vad gäller konsumentavtal, dom av den 19 januari 1993, Shearson Lehman Hutton ( C‑89/91, EU:C:1993:15, punkt 16 och där angiven rättspraxis), och domen Personal Exchange International (punkt 24). Beträffande anställningsavtal, se dom av den 22 maj 2008, Glamosmithkline och Laboratoires Glaxosmithkline ( C‑462/06, EU:C:2008:299, punkt 28 och där angiven rättspraxis).

18 Se, för en illustration, dom av den 21 januari 2016, SOVAG ( C‑521/14, EU:C:2016:41, punkt 37).

19 Se även, nyligen beträffande de olika kriterier som domstolen fastställt i sin praxis på området social trygghet, anställningsförhållanden och i fråga om internationell privaträtt, generaladvokaten Pikamäes förslag till avgörande AFMB m.fl. ( C‑610/18, EU:C:2019:1010, punkterna 41–55.

20 Se, i detta hänseende, dom av den 25 februari 2021, Markt24 ( C‑804/19, EU:C:2021:134, punkt 24 och där angiven rättspraxis).

21 Om denne inte har någon sådan underordnad ställning, kan förhållandet mellan parterna kvalificeras som ett avtal om utförande av tjänster som omfattas av artikel 7.1 b andra streckpunkten i förordning nr 1215/2012. Se, för ett liknande resonemang, dom av den 10 september 2015, Holterman Ferho Exploitatie m.fl. (C‑47/14, nedan kallad domen Holterman Ferho Exploitatie m.fl, EU:C:2015:574, punkterna 51 och 58. Denna bestämmelse är emellertid endast tillämplig på en svarande som har hemvist i en medlemsstat.

22 Se, bland annat, dom av den 11 april 2019, Bosworth och Hurley ( C‑603/17, EU:C:2019:310, punkt 25 och där angiven rättspraxis), samt dom av den 25 februari 2021, Markt24 ( C‑804/19, EU:C:2021:134, punkt 25 och där angiven rättspraxis).

23 Se domen av den 11 april 2019, Bosworth och Hurley ( C‑603/17, EU:C:2019:310, punkterna 26 och 27 och där angiven rättspraxis). Se även, analogt, dom av den 15 december 2011, Voogsgeerd ( C‑384/10, EU:C:2011:842, punkt 62 (nedan kallad domen Voogsgeerd).

24 Se domen Holterman Ferho Exploitatie m.fl. (punkt 41). Se, vidare, för en erinran om begreppet arbetstagare i den mening som avses i artikel 45 FEUF, generaladvokaten Trstenjaks förslag till avgörande Voogsgeerd ( C‑384/10, EU:C:2011:564, punkt 88), och domen Holterman Ferho Exploitatie m.fl. (punkt 41).

25 Se, för en jämförelse, domen Voogsgeerd (punkt 65), i vilken domstolen, beträffande Romkonventionen om tillämplig lag för avtalsförpliktelser, öppnad för undertecknande i Rom den 19 juni 1980 (EGT L 266, 1980, s. 1; svensk utgåva, EGT C 15, 1997, s. 70) (nedan kallad Romkonventionen), angav att ett annat företags verksamhetsställe, vilket företag är anknutet till det företag som formellt sett framstår som arbetsgivare, kan kvalificeras som 'verksamhetsställe', om det föreligger objektiva faktorer som kan leda till slutsatsen att den faktiska situationen är en annan än vad som framgår av avtalet. Detta gäller även om det inte har skett någon formell överföring av ledningsfunktioner till det andra företaget.

26 Se domen Holterman Ferho Exploitatie m.fl. (punkt 39 och där angiven rättspraxis).

27 Se, beträffande ett varaktigt band genom vilket den anställde gavs en viss plats i verksamhetsorganisationen hos bolaget, domen Holterman Ferho Exploitatie m.fl. (punkt 45). Se även, för en illustrering, generaladvokaten Saugmandsgaard Øes förslag till avgörande Bosworth och Hurley ( C‑603/17, EU:C:2019:65, punkterna 104 och 105.

28 Se, i detta hänseende, generaladvokaten Jacobs förslag till avgörande Pugliese ( C‑437/00, EU:C:2002:511, punkt 38). Se även generaladvokaten Saugmandsgaard Øes förslag till avgörande Bosworth och Hurley ( C‑603/17, EU:C:2019:65, punkt 109).

29 Se punkterna 16 och 24, samt fotnot 4 i detta förslag till avgörande.

30 Se punkterna 14 och 15 i detta förslag till avgörande.

31 I denna mening är överensstämmelsen med Rom I-förordningen vars artikel 8 anger vilken lag som är tillämplig på anställningsavtalet säkrad. Se, analogt, beträffande tillämpningsbestämmelser för kriterier som fastställts av lagstiftaren, domen Voogsgeerd (punkterna 44–51).

32 Se punkt 43 i detta förslag till avgörande.

33 Se punkterna 50 och 52 i detta förslag till avgörande.

34 C‑437/00, EU:C:2003:219 (nedan kallad domen Pugliese).

35 Se domen Pugliese (punkterna 6 och 10).

36 Arbetstagaren hade ingått två efter varandra följande anställningsavtal med två arbetsgivare. Den första arbetsgivaren var väl informerad om att det andra avtalet ingicks och beviljade arbetstagaren tjänstledighet från den första tjänsten (punkt 13 i den domen), på grund av att denna arbetstagare hade förflyttats till en tjänst i ett annat bolag i vilket denna arbetsgivare ägde 21 procent av andelarna (punkt 5 i nämnda dom).

37 Domen Pugliese (punkt 15). I förslaget till avgörande i målet Pugliese ( C‑437/00, EU:C:2002:511, hade generaladvokaten Jacobs i punkt 44 prövat följande fråga: Rör tvisten en talan som 'avser anställningsavtal'?. Han ansåg i punkt 45 och följande punkter att kopplingen mellan arbetstagaren och svaranden inte skull särskiljas från ett anställningsavtal, i den mening som avses i artikel 5.1 i [1968 års Brysselkonvention], trots avbrottet i skyldigheten att arbeta för denne och den omständigheten att tvisten avsåg genomförandet av ett annat avtal än det ursprungliga anställningsavtalet. Han ansåg bland annat att de aktuella arrangemangen utgjorde en helhet som hade, och aldrig förlorade, karaktären av ett anställningsavtal, och påpekade att de verkningar av detta avtal som kvarstod, såsom betalning av försäkringsavgifter och tillgodoräknad arbetstid, är typiska förpliktelser för en arbetsgivare i förhållande till en anställd (punkt 45 och följande punkter).

38 Se domen Pugliese (punkt 21).

39 Punkt 23 i denna dom. Min kursivering.

40 Se domen Pugliese (punkterna 17 och 18). Se, för ett liknande resonemang, dom av den 21 juni 2018, Petronas Lubricants Italy ( C‑1/17, EU:C:2018:478, punkterna 23 och 24 samt där angiven rättspraxis.

41 Se domen Pugliese (punkt 16).

42 Se, för ett liknande resonemang, generaladvokaten Saugmandsgaard Øes förslag till avgörande i målet Bosworth och Hurley ( C‑603/17, EU:C:2019:65, punkt 109).

43 Se punkt 52 i detta förslag till avgörande.

44 Se skälen 15, 16, 18 och 21 i denna förordning. Se, analogt, dom av den 4 oktober 2018, Feniks ( C‑337/17, EU:C:2018:805, punkterna 34 och 36.

45 Domen Pugliese (punkt 24).

46 Domen Pugliese (punkt 24).

47 Se, i förevarande mål, punkterna 14 och 15 i detta förslag till avgörande.

48 Se, i detta hänseende, punkt 14 i detta förslag till avgörande.

49 Se, beträffande detta, punkt 14 i detta förslag till avgörande.

50 Vilken, enligt den hänskjutande domstolens uppgifter, inte är fallet i förevarande mål. Se punkt 47 i detta förslag till avgörande, att jämföra med punkt 49 i denna.

51 Se, i förevarande mål, punkterna 16 och 24 i detta förslag till avgörande.

52 Se, i målet, punkt 24 i detta förslag till avgörande.

53 Se de skäl som erinras om i fotnot 4 i detta förslag till avgörande.

54 Se, för ett liknande resonemang, Gaudemet-Tallon, H. och Ancel, M.-É., Compétence et exécution des jugements en Europe – Règlements 44/2001 och 1215/2012, Conventions de Bruxelles (1968) et de Lugano (1998 och 2007), L.G.D.J., Paris, 2018 (sjätte upplagan), s. 464 och fotnot 167.

55 Det rör sig om samma formulering som används i artikel 4 i förordning nr 1215/2012.

56 Min kursivering. Se även samma skillnad i lydelsen i de tyska, engelska och polska språkversionerna.

57 Det ska emellertid påpekas att i förordning nr 44/2001, liksom i förordning nr 1215/2012, förekommer samma formuleringar i dessa artiklar i deras spanska (sin perjuicio), danska (jf. Dog), italienska (salva/fatto salvo), nederländska (onverminderd), portugisiska (sem prejuízo) och svenska (om inte annat ) språkversioner.

58 Se, för ett liknande resonemang, Garcimartin Álferez, F. J., och Sánchez Fernández, S., El nuevo Reglamento Bruselas I: qué ha cambiado en el ámbito de la competencia judicial, Revista española de derecho europeo, Marcial Pons Ediciones Jurídicas y Sociales, Madrid, nr 48, 2013, sidorna 3–6, och Pohl, M., Die Neufassung der EuGVVO - im Spannungsfeld zwischen Vertrauen und Kontrolle, Praxis des Internationalen Privat- und Verfahrensrechts (IPRax), Verlag Ernst und Werner Gieseking GmbH, Köln, volym 2, 2013, sidorna 109–111).

59 Min kursivering.

60 Se Nord, N., Refonte du règlement 'Bruxelles I' et protection du travailleur, La Semaine Juridique Social, LexisNexis, Paris, nr 52, 2014, s. 3, punkt 19.

61 … För att skydda konsumenternas och arbetstagarnas intressen, garantera behörigheten för medlemsstaternas domstolar i de fall där de har exklusiv behörighet och respektera parternas rätt att själva avtala om behörig domstol, bör emellertid vissa av denna förordnings behörighetsbestämmelser tillämpas oavsett var svaranden har hemvist.

62 Se, i detta hänseende, Nord, N., Refonte du règlement 'Bruxelles I' et protection du travailleur, La Semaine Juridique Social, LexisNexis, Paris, nr 52, 2014, sidorna 3 och 4, punkt 20. Vad gäller bestämmelserna om anställningsavtal, se Cuniberti, G., La réforme du Règlement Bruxelles I, Droit et procédure - EJT, Dalloz, Paris, nr 2, 2013, punkt 37.

63 Se, för ett liknande resonemang, Report by Mr P. Jenard on the Protocols of 3 June 1971 on the interpretation by the Court of Justice of the Convention of 29 February 1968 on the mutual recognition of companies and legal persons and of the Convention of 27 September 1968 on jurisdiction and the enforcement of judgments in civil and commercial matters (EGT C 59, 1979, s. 1), särskilt punkt 21.

64 Se, beträffande historiken bakom denna bestämmelse, bland annat Gaudemet-Tallon, H., och Ancel, M.-É., Compétence et exécution des jugements en Europe - Règlements 44/2001 och 1215/2012, Conventions de Bruxelles (1968) et de Lugano (1998 och 2007), L.G.D.J., Paris, 2018 (sjätte upplagan), s. 137.

65 Skäl 18 i denna förordning.

66 Detta begrepp härrör från Jenard-rapporten (anfört arbete, s. 33).

67 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 22 maj 2008, Glaxosmithkline och Laboratoires Glaxosmithkline ( C‑462/06, EU:C:2008:299, punkt 18), och dom av den 25 februari 2021, Markt24 ( C‑804/19, EU:C:2021:134, punkterna 33 och 34 och där angiven rättspraxis).

68 Se, för ett liknande resonemang, Nord, N., Refonte du règlement Bruxelles I et protection du travailleur, La Semaine Juridique Social, LexisNexis, Paris, nr 52 2014, sidorna 3 och 4, punkt 20, samt Cuniberti, G., La réforme du Règlement Bruxelles I, Droit et procédure - EJT, Dalloz, Paris, nr 2, 2013, punkt 37. Se även Temming, F., och Glatz, P., Vorlagen an den EuGH, Arbeitsrecht, Haftung aus Arbeitsvertrag/Rechtsnachfolger, Zeitschrift für europäisches Sozial- und Arbeitsrecht (ZESAR), Erich Schmidt Verlag, Berlin, nr 5/6, 2021, s. 230 och följande sidor, särskilt s. 232.

69 Se punkt 26 i detta förslag till avgörande samt fotnot 74.

70 Se punkt 35 i detta förslag till avgörande.

71 Se dom av den 26 mars 2020, Primera Air Scandinavia ( C‑215/18, EU:C:2020:235, punkt 56 och där angiven rättspraxis), och domen Personal Exchange International (punkt 27).

72 Artikel 15 i tidigare förordning nr 44/2001 hade en identisk lydelse. Se, i detta hänseende, i målet som ledde fram till domen Personal Exchange International, den hänskjutande domstolens tvivel, mot bakgrund av den slovenska språkversionen (punkt 21 i den domen).

73 Min kursivering. Samma dikotomi finns i de spanska och italienska språkversionerna.

74 Uttrycket berufliche oder gewerbliche Tätigkeit förekommer i båda dessa stycken. Enligt den hänskjutande domstolens uppgifter, följer svårigheten att tolka detta begrepp av kompletteringen av ordet gewerblich med beruflich, vilket har en mycket bred betydelse. Av detta skulle slutsatsen kunna dras att endast är verksamhet som egenföretagare eller fria yrkesutövare som avses.

75 Se, exempelvis, i den polska språkversionen (zawodową lub gospodarczą), eller den portugisiska språkversionen (atividade comercial ou profissional). I den danska språkversionen används ett enda uttryck (erhvervsmæssige virksomhed), men också två gånger på ett enhetligt sätt.

76 Se, exempelvis, den engelska språkversionen (trade or profession/commercial or professional activities), den nederländska språkversionen (bedrijfs of beroepsmatig/commerciële of beroepsactiviteiten) och den svenska språkversionen (affärsverksamhet eller yrkesverksamhet/kommersiell verksamhet eller yrkesverksamhet).

77 Det kan i de språkversioner som jag har undersökt konstateras att begreppet konsument avser en person som endast nyttjar en vara eller en tjänst. Således befinner sig konsumenten i motsatt situation i förhållande till en arbetstagare som producerar varor eller tillhandahåller tjänster för sin arbetsgivares räkning. Se, för ett liknande resonemang, domen Personal Exchange International (punkt 38).

78 Min kursivering.

79 Dom av den 3 oktober 2019, Petruchová ( C‑208/18, EU:C:2019:825, punkt 42 och där angiven rättspraxis). Se även, för en erinran, delvis i allmänna termer, av samma kriterier, beträffande artiklarna 15–17 i förordning nr 44/2001, domen Personal Exchange International (punkterna 29–31 och där angiven rättspraxis).

80 Se Report by Professor Dr Peter Schlosser on the Convention of 9 October 1978 on the Association of the Kingdom of Denmark, Ireland and the United Kingdom of Great Britain and Northern Ireland to the Convention on jurisdiction and the enforcement of judgments in civil and commercial matters and to the Protocol on its interpretation by the Court of Justice (EGT C 59, 1979, s. 71, särskilt s. 118, punkt 153) och dom av den 14 mars 2013, Česká spořitelna ( C‑419/11, EU:C:2013:165, punkt 32 och där angiven rättspraxis).

81 Se, för en jämförelse, domen Personal Exchange International, avseende ett avtal om pokerspel som ingåtts på internet av en person som erhåller betydande inkomster från detta spel.

82 Den hänskjutande domstolen har, i detta hänseende, understrukit att syftet med skyddet av den svagare parten, som anges i skälen 14 och 18 i förordning nr 1215/2012, inte skulle vara uppfyllt om det godtogs att en anställd i en bolagskoncern på grund av sitt anställningsförhållande utesluts från fördelen av behörighetsregler som är tillämpliga på konsumenter eller, tvärtom, av avsaknaden av ett sådant anställningsförhållande för att motivera att de bestämmelser som även har angetts i denna förordning i arbetstagarnas intresse inte är tillämpliga.

83 Se, analogt, dom av den 14 maj 2009, Ilsinger ( C‑180/06, EU:C:2009:303, punkt 51).

84 Se punkt 96 i detta förslag till avgörande.

85 Se punkt 52 i detta förslag till avgörande.

86 Rådets direktiv av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal (EGT L 95, 1993, s. 29).

87 Se dom av den 21 mars 2019, Pouvin och Dijoux ( C‑590/17, EU:C:2019:232, punkt 32).